1If only you were to me like a brother,
who was nursed at my mother’s breasts!
Then, if I found you outside,
I would kiss you,
and no one would despise me.
2I would lead you
and bring you to my mother’s house—
she who has taught me.
I would give you spiced wine to drink,
the nectar of my pomegranates.
3His left arm is under my head
and his right arm embraces me.
4Daughters of Jerusalem, I charge you:
Do not arouse or awaken love
until it so desires.
Friends
5Who is this coming up from the wilderness
leaning on her beloved?
She
Under the apple tree I roused you;
there your mother conceived you,
there she who was in labor gave you birth.
6Place me like a seal over your heart,
like a seal on your arm;
for love is as strong as death,
its jealousy8:6 Or ardor unyielding as the grave.
It burns like blazing fire,
like a mighty flame.8:6 Or fire, / like the very flame of the Lord
7Many waters cannot quench love;
rivers cannot sweep it away.
If one were to give
all the wealth of one’s house for love,
it8:7 Or he would be utterly scorned.
Friends
8We have a little sister,
and her breasts are not yet grown.
What shall we do for our sister
on the day she is spoken for?
9If she is a wall,
we will build towers of silver on her.
If she is a door,
we will enclose her with panels of cedar.
She
10I am a wall,
and my breasts are like towers.
Thus I have become in his eyes
like one bringing contentment.
11Solomon had a vineyard in Baal Hamon;
he let out his vineyard to tenants.
Each was to bring for its fruit
a thousand shekels8:11 That is, about 25 pounds or about 12 kilograms; also in verse 12 of silver.
12But my own vineyard is mine to give;
the thousand shekels are for you, Solomon,
and two hundred8:12 That is, about 5 pounds or about 2.3 kilograms are for those who tend its fruit.
He
13You who dwell in the gardens
with friends in attendance,
let me hear your voice!
She
14Come away, my beloved,
and be like a gazelle
or like a young stag
on the spice-laden mountains.
1Om du ändå hade varit min bror
som min mor hade ammat!
Då skulle jag kunna kyssa dig
om jag mötte dig därute,
och ingen skulle se ner på mig.
2Jag skulle ta dig till min mors hus,
hennes som uppfostrade mig.
Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka,
och saft från mina granatäpplen.
3Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
4Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Vännerna:
5Vem är det som kommer från öknen
lutad mot sin älskade?
Hon:
Under äppelträdet väckte jag dig,
där din mor blev havande med dig
hon som gav dig livet födde dig där.
6Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
och dess svartsjuka lika obeveklig som dödsriket.
Den brinner som eld,
som en mäktig låga.
7Stora vatten kan inte utsläcka kärleken,
och inte heller kan floderna dränka den.
Även om en man gav alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
skulle han bli ringaktad.
Vännerna:
8Vi har en ung syster
som ännu inte har några bröst.
Vad ska vi göra när någon friar till henne?
9Om hon är en mur
ska vi bygga torn av silver på den,
och om hon är en dörr,
ska vi stänga till den med cederplankor.
Hon:
10Jag är en mur och mina bröst är som torn.
I min älskades ögon är jag en åtråvärd kvinna.
11Salomo ägde en vingård i Baal Hamon,
som han lämnade åt väktare.
Var och en fick ge tusen silverstycken för dess frukt.
12Men över min egen vingård råder jag själv.
De tusen är dina, Salomo,
och tvåhundra får de som vaktar dess frukt.
Han:
13Du som bor i trädgårdarna,
vännerna väntar på att få höra din röst.
Låt mig få höra den!
Hon:
14Skynda, min älskade,
och var som en gasell
eller en ung hjort uppe på bergen
som doftar av örter!
