Psalm 132
A song of ascents.
1Lord, remember David
and all his self-denial.
2He swore an oath to the Lord,
he made a vow to the Mighty One of Jacob:
3“I will not enter my house
or go to my bed,
4I will allow no sleep to my eyes
or slumber to my eyelids,
5till I find a place for the Lord,
a dwelling for the Mighty One of Jacob.”
6We heard it in Ephrathah,
we came upon it in the fields of Jaar:132:6 Or heard of it in Ephrathah, / we found it in the fields of Jearim. (See 1 Chron. 13:5,6) (And no quotation marks around verses 7-9)
7“Let us go to his dwelling place,
let us worship at his footstool, saying,
8‘Arise, Lord, and come to your resting place,
you and the ark of your might.
9May your priests be clothed with your righteousness;
may your faithful people sing for joy.’ ”
10For the sake of your servant David,
do not reject your anointed one.
11The Lord swore an oath to David,
a sure oath he will not revoke:
“One of your own descendants
I will place on your throne.
12If your sons keep my covenant
and the statutes I teach them,
then their sons will sit
on your throne for ever and ever.”
13For the Lord has chosen Zion,
he has desired it for his dwelling, saying,
14“This is my resting place for ever and ever;
here I will sit enthroned, for I have desired it.
15I will bless her with abundant provisions;
her poor I will satisfy with food.
16I will clothe her priests with salvation,
and her faithful people will ever sing for joy.
17“Here I will make a horn132:17 Horn here symbolizes strong one, that is, king. grow for David
and set up a lamp for my anointed one.
18I will clothe his enemies with shame,
but his head will be adorned with a radiant crown.”
Psalm 132
Davids löfte, Herrens löfte
1En vallfartssång.
2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
Han svor en ed inför Herren,
gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
3”Jag vill inte gå in i mitt hus,
och jag vill inte lägga mig i min säng,
4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
5förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige.”
6Vi hörde om den132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers). i Efrata
och fann den på Jaars fält.
7Låt oss gå till hans boning,
falla ner inför hans fotpall.
8Res dig, Herre, gå till din viloplats,
du och din makts ark!
9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
dina fromma ska jubla av glädje!
10För din tjänare Davids skull,
förkasta inte din smorde.
11Herren har svurit David en ed,
som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
ska jag låta sitta på din tron.
12Om dina söner håller mitt förbund
och mina befallningar som jag ger dem,
ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”
13För Herren har utvalt Sion,
där har han velat ha sin boning.
14”Detta är min viloplats för evigt.
Här vill jag bo, det är min önskan.
15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
och mätta dess fattiga med mat.
16Jag ska klä dess präster i frälsning,
och dess fromma ska jubla av glädje.
17Här vill jag låta ett horn132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka. växa upp åt David;
jag har satt upp en lampa åt min smorde.
18Hans fiender ska jag klä i skam,
men kronan på hans huvud ska stråla.”
