Balaam’s First Message
1Balaam said, “Build me seven altars here, and prepare seven bulls and seven rams for me.” 2Balak did as Balaam said, and the two of them offered a bull and a ram on each altar.
3Then Balaam said to Balak, “Stay here beside your offering while I go aside. Perhaps the Lord will come to meet with me. Whatever he reveals to me I will tell you.” Then he went off to a barren height.
4God met with him, and Balaam said, “I have prepared seven altars, and on each altar I have offered a bull and a ram.”
5The Lord put a word in Balaam’s mouth and said, “Go back to Balak and give him this word.”
6So he went back to him and found him standing beside his offering, with all the Moabite officials. 7Then Balaam spoke his message:
“Balak brought me from Aram,
the king of Moab from the eastern mountains.
‘Come,’ he said, ‘curse Jacob for me;
come, denounce Israel.’
8How can I curse
those whom God has not cursed?
How can I denounce
those whom the Lord has not denounced?
9From the rocky peaks I see them,
from the heights I view them.
I see a people who live apart
and do not consider themselves one of the nations.
10Who can count the dust of Jacob
or number even a fourth of Israel?
Let me die the death of the righteous,
and may my final end be like theirs!”
11Balak said to Balaam, “What have you done to me? I brought you to curse my enemies, but you have done nothing but bless them!”
12He answered, “Must I not speak what the Lord puts in my mouth?”
Balaam’s Second Message
13Then Balak said to him, “Come with me to another place where you can see them; you will not see them all but only the outskirts of their camp. And from there, curse them for me.” 14So he took him to the field of Zophim on the top of Pisgah, and there he built seven altars and offered a bull and a ram on each altar.
15Balaam said to Balak, “Stay here beside your offering while I meet with him over there.”
16The Lord met with Balaam and put a word in his mouth and said, “Go back to Balak and give him this word.”
17So he went to him and found him standing beside his offering, with the Moabite officials. Balak asked him, “What did the Lord say?”
18Then he spoke his message:
“Arise, Balak, and listen;
hear me, son of Zippor.
19God is not human, that he should lie,
not a human being, that he should change his mind.
Does he speak and then not act?
Does he promise and not fulfill?
20I have received a command to bless;
he has blessed, and I cannot change it.
21“No misfortune is seen in Jacob,
no misery observed23:21 Or He has not looked on Jacob’s offenses / or on the wrongs found in Israel.
The Lord their God is with them;
the shout of the King is among them.
22God brought them out of Egypt;
they have the strength of a wild ox.
23There is no divination against23:23 Or in Jacob,
no evil omens against23:23 Or in Israel.
It will now be said of Jacob
and of Israel, ‘See what God has done!’
24The people rise like a lioness;
they rouse themselves like a lion
that does not rest till it devours its prey
and drinks the blood of its victims.”
25Then Balak said to Balaam, “Neither curse them at all nor bless them at all!”
26Balaam answered, “Did I not tell you I must do whatever the Lord says?”
Balaam’s Third Message
27Then Balak said to Balaam, “Come, let me take you to another place. Perhaps it will please God to let you curse them for me from there.” 28And Balak took Balaam to the top of Peor, overlooking the wasteland.
29Balaam said, “Build me seven altars here, and prepare seven bulls and seven rams for me.” 30Balak did as Balaam had said, and offered a bull and a ram on each altar.
1Bileam sa: ”Bygg sju altaren åt mig och gör i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer!” 2Balak gjorde som Bileam sa och tillsammans offrade de en ung tjur och en bagge på varje altare.
3Sedan sa Bileam till kungen: ”Stå här vid ditt brännoffer, så ska jag gå åt sidan och se om Herren vill visa sig för mig. Vad han än avslöjar för mig ska du få veta.”
Bileam gick upp på en kal höjd 4och Gud visade sig där för honom. ”Jag har gjort i ordning sju altaren och jag har låtit offra en ung tjur och en bagge på varje altare”, sa Bileam.
5Då gav Herren Bileam ett budskap och befallde honom att gå och tala det till Balak.
6När Bileam kom tillbaka, stod kungen bredvid brännoffren tillsammans med alla hövdingarna i Moab 7och Bileam stämde upp sin siarsång:
”Balak har fört mig hit från Arams land,
kungen i Moab från bergen i öster.
’Kom’ sa han, ’förbanna Jakob åt mig!
Låt din vrede uppväckas mot Israel!’
8Men hur skulle jag kunna förbanna
vad Gud inte har förbannat?
Hur kan jag fördöma ett folk
som Herren inte har fördömt?
9Jag ser dem från klippornas topp,
jag iakttar dem från höjderna.
De bor avskilt och vill inte jämföra sig med andra.
10Vem kan mäta dem som är som sandkorn?
Det går inte att räkna ens en fjärdedel av dem.
Om jag bara kunde få dö som de rättfärdiga!
Ja, låt mig få sluta som de!”
11”Vad är det du har gjort mot mig?” frågade Balak Bileam. ”Jag hämtade dig för att förbanna mina fiender och nu har du välsignat dem!” 12Men Bileam svarade: ”Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Herren har befallt mig?”
Bileam välsignar Israel för andra gången
13”Följ med mig till en annan plats”, sa Balak till honom. ”Där kommer du att se en annan del av folket men inte dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.”
14Balak tog med sig Bileam till Väktarplatån på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och på vart och ett av dem offrade han en ung tjur och en bagge.
15Sedan sa Bileam till Balak: ”Stå här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.”
16Och Herren visade sig för Bileam och talade om för honom vad han skulle säga och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra det. 17Bileam återvände till Moabs kung och hövdingar som stod bredvid sitt brännoffer. ”Vad har Herren sagt?” frågade Balak. 18Bileam stämde upp sin siarsång:
”Res dig, Balak,
och lyssna på mig, du Sippors son!
19Inte är väl Gud en människa,
så att han skulle kunna ljuga?
Han ändrar sig inte som människor gör.
Gör han inte det han säger?
Fullföljer han inte det han lovar?
20Jag har fått befallning att välsigna.
Gud har välsignat dem och jag kan inte ändra det.
21Ingen olycka23:21 Eller: orätt. syns i Jakob,
han ser ingen ofärd i Israel.
Herren deras Gud är med dem.
Han hyllas med jubelrop som kung bland dem.
22Gud har lett dem ut ur Egypten.
Israel äger styrka som en vildoxe.
23Ingen svartkonst kan komma över Jakob,
och ingen spådom ska drabba Israel.
För nu ska det sägas om Jakob och Israel:
’Vad har inte Gud gjort!’
24Det folket reser sig upp som en lejoninna
och vilar inte förrän de har ätit upp sitt byte
och druckit de slagnas blod.”
25Då sa Balak till Bileam: ”Om du inte tänker förbanna dem, kunde du väl åtminstone låta bli att välsigna dem!” 26Men Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till dig att jag måste göra allt som Herren befaller?”
Bileam välsignar Israel för tredje gången
27Då sa Balak till Bileam: ”Kom! Jag ska ta dig med till en annan plats. Kanske vill Gud låta dig förbanna dem åt mig därifrån.”
28Han tog Bileam med sig till berget Pegor med utsikt över Jeshimon 29och än en gång bad Bileam kungen att bygga sju altaren och att göra i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer.
30Balak gjorde som Bileam sa och offrade en ung tjur och en bagge på varje altare.
