1This is what the Lord says:
“See, I will stir up the spirit of a destroyer
against Babylon and the people of Leb Kamai.51:1 Leb Kamai is a cryptogram for Chaldea, that is, Babylonia.
2I will send foreigners to Babylon
to winnow her and to devastate her land;
they will oppose her on every side
in the day of her disaster.
3Let not the archer string his bow,
nor let him put on his armor.
Do not spare her young men;
completely destroy51:3 The Hebrew term refers to the irrevocable giving over of things or persons to the Lord, often by totally destroying them. her army.
4They will fall down slain in Babylon,51:4 Or Chaldea
fatally wounded in her streets.
5For Israel and Judah have not been forsaken
by their God, the Lord Almighty,
though their land51:5 Or Almighty, / and the land of the Babylonians is full of guilt
before the Holy One of Israel.
6“Flee from Babylon!
Run for your lives!
Do not be destroyed because of her sins.
It is time for the Lord’s vengeance;
he will repay her what she deserves.
7Babylon was a gold cup in the Lord’s hand;
she made the whole earth drunk.
The nations drank her wine;
therefore they have now gone mad.
8Babylon will suddenly fall and be broken.
Wail over her!
Get balm for her pain;
perhaps she can be healed.
9“ ‘We would have healed Babylon,
but she cannot be healed;
let us leave her and each go to our own land,
for her judgment reaches to the skies,
it rises as high as the heavens.’
10“ ‘The Lord has vindicated us;
come, let us tell in Zion
what the Lord our God has done.’
11“Sharpen the arrows,
take up the shields!
The Lord has stirred up the kings of the Medes,
because his purpose is to destroy Babylon.
The Lord will take vengeance,
vengeance for his temple.
12Lift up a banner against the walls of Babylon!
Reinforce the guard,
station the watchmen,
prepare an ambush!
The Lord will carry out his purpose,
his decree against the people of Babylon.
13You who live by many waters
and are rich in treasures,
your end has come,
the time for you to be destroyed.
14The Lord Almighty has sworn by himself:
I will surely fill you with troops, as with a swarm of locusts,
and they will shout in triumph over you.
15“He made the earth by his power;
he founded the world by his wisdom
and stretched out the heavens by his understanding.
16When he thunders, the waters in the heavens roar;
he makes clouds rise from the ends of the earth.
He sends lightning with the rain
and brings out the wind from his storehouses.
17“Everyone is senseless and without knowledge;
every goldsmith is shamed by his idols.
The images he makes are a fraud;
they have no breath in them.
18They are worthless, the objects of mockery;
when their judgment comes, they will perish.
19He who is the Portion of Jacob is not like these,
for he is the Maker of all things,
including the people of his inheritance—
the Lord Almighty is his name.
20“You are my war club,
my weapon for battle—
with you I shatter nations,
with you I destroy kingdoms,
21with you I shatter horse and rider,
with you I shatter chariot and driver,
22with you I shatter man and woman,
with you I shatter old man and youth,
with you I shatter young man and young woman,
23with you I shatter shepherd and flock,
with you I shatter farmer and oxen,
with you I shatter governors and officials.
24“Before your eyes I will repay Babylon and all who live in Babylonia51:24 Or Chaldea; also in verse 35 for all the wrong they have done in Zion,” declares the Lord.
25“I am against you, you destroying mountain,
you who destroy the whole earth,”
declares the Lord.
“I will stretch out my hand against you,
roll you off the cliffs,
and make you a burned-out mountain.
26No rock will be taken from you for a cornerstone,
nor any stone for a foundation,
for you will be desolate forever,”
declares the Lord.
27“Lift up a banner in the land!
Blow the trumpet among the nations!
Prepare the nations for battle against her;
summon against her these kingdoms:
Ararat, Minni and Ashkenaz.
Appoint a commander against her;
send up horses like a swarm of locusts.
28Prepare the nations for battle against her—
the kings of the Medes,
their governors and all their officials,
and all the countries they rule.
29The land trembles and writhes,
for the Lord’s purposes against Babylon stand—
to lay waste the land of Babylon
so that no one will live there.
30Babylon’s warriors have stopped fighting;
they remain in their strongholds.
Their strength is exhausted;
they have become weaklings.
Her dwellings are set on fire;
the bars of her gates are broken.
31One courier follows another
and messenger follows messenger
to announce to the king of Babylon
that his entire city is captured,
32the river crossings seized,
the marshes set on fire,
and the soldiers terrified.”
33This is what the Lord Almighty, the God of Israel, says:
“Daughter Babylon is like a threshing floor
at the time it is trampled;
the time to harvest her will soon come.”
34“Nebuchadnezzar king of Babylon has devoured us,
he has thrown us into confusion,
he has made us an empty jar.
Like a serpent he has swallowed us
and filled his stomach with our delicacies,
and then has spewed us out.
35May the violence done to our flesh51:35 Or done to us and to our children be on Babylon,”
say the inhabitants of Zion.
“May our blood be on those who live in Babylonia,”
says Jerusalem.
36Therefore this is what the Lord says:
“See, I will defend your cause
and avenge you;
I will dry up her sea
and make her springs dry.
37Babylon will be a heap of ruins,
a haunt of jackals,
an object of horror and scorn,
a place where no one lives.
38Her people all roar like young lions,
they growl like lion cubs.
39But while they are aroused,
I will set out a feast for them
and make them drunk,
so that they shout with laughter—
then sleep forever and not awake,”
declares the Lord.
40“I will bring them down
like lambs to the slaughter,
like rams and goats.
41“How Sheshak51:41 Sheshak is a cryptogram for Babylon. will be captured,
the boast of the whole earth seized!
How desolate Babylon will be
among the nations!
42The sea will rise over Babylon;
its roaring waves will cover her.
43Her towns will be desolate,
a dry and desert land,
a land where no one lives,
through which no one travels.
44I will punish Bel in Babylon
and make him spew out what he has swallowed.
The nations will no longer stream to him.
And the wall of Babylon will fall.
45“Come out of her, my people!
Run for your lives!
Run from the fierce anger of the Lord.
46Do not lose heart or be afraid
when rumors are heard in the land;
one rumor comes this year, another the next,
rumors of violence in the land
and of ruler against ruler.
47For the time will surely come
when I will punish the idols of Babylon;
her whole land will be disgraced
and her slain will all lie fallen within her.
48Then heaven and earth and all that is in them
will shout for joy over Babylon,
for out of the north
destroyers will attack her,”
declares the Lord.
49“Babylon must fall because of Israel’s slain,
just as the slain in all the earth
have fallen because of Babylon.
50You who have escaped the sword,
leave and do not linger!
Remember the Lord in a distant land,
and call to mind Jerusalem.”
51“We are disgraced,
for we have been insulted
and shame covers our faces,
because foreigners have entered
the holy places of the Lord’s house.”
52“But days are coming,” declares the Lord,
“when I will punish her idols,
and throughout her land
the wounded will groan.
53Even if Babylon ascends to the heavens
and fortifies her lofty stronghold,
I will send destroyers against her,”
declares the Lord.
54“The sound of a cry comes from Babylon,
the sound of great destruction
from the land of the Babylonians.51:54 Or Chaldeans
55The Lord will destroy Babylon;
he will silence her noisy din.
Waves of enemies will rage like great waters;
the roar of their voices will resound.
56A destroyer will come against Babylon;
her warriors will be captured,
and their bows will be broken.
For the Lord is a God of retribution;
he will repay in full.
57I will make her officials and wise men drunk,
her governors, officers and warriors as well;
they will sleep forever and not awake,”
declares the King, whose name is the Lord Almighty.
58This is what the Lord Almighty says:
“Babylon’s thick wall will be leveled
and her high gates set on fire;
the peoples exhaust themselves for nothing,
the nations’ labor is only fuel for the flames.”
59This is the message Jeremiah the prophet gave to the staff officer Seraiah son of Neriah, the son of Mahseiah, when he went to Babylon with Zedekiah king of Judah in the fourth year of his reign. 60Jeremiah had written on a scroll about all the disasters that would come upon Babylon—all that had been recorded concerning Babylon. 61He said to Seraiah, “When you get to Babylon, see that you read all these words aloud. 62Then say, ‘Lord, you have said you will destroy this place, so that neither people nor animals will live in it; it will be desolate forever.’ 63When you finish reading this scroll, tie a stone to it and throw it into the Euphrates. 64Then say, ‘So will Babylon sink to rise no more because of the disaster I will bring on her. And her people will fall.’ ”
The words of Jeremiah end here.
1Så säger Herren:
”Jag ska väcka upp
en våldsam storm mot Babylon
och mot Lev Kamajs invånare.51:1 storm kan också översättas ande. Lev Kamaj är ett kryptogram för Kaldéen (Babylonien).
2Jag ska sända främlingar till Babylonien,
för att tröska det och rensa landet.
De ska komma från alla håll
på olyckans dag.
3Bågskytten ska spänna sin båge
och brösta sig i sitt pansar.51:3 Första hälften av versen är svårtolkad p.g.a. ett litet ord i grundtexten som kan vara en negation: …inte spänna…inte brösta….
Skona inte dess unga män,
vig hela dess här åt förintelse.
4Slagna ska de falla i kaldéernas land,
genomborrade på dess gator.
5Israel och Juda har inte övergetts
av sin Gud, härskarornas Herre,
men deras land är fyllt med skuld
mot Israels Helige.
6Fly från Babylonien!
Spring för livet,
så att straffet för deras synd inte drabbar er också!
För nu är tiden inne för Herrens hämnd,
han ska ge igen för vad de gjort.
7Babylon var en guldbägare i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Folken drack dess vin
och därför blev de som galna.
8Men plötsligt har Babylon fallit och krossats.
Gråt över det!
Hämta balsam för dess sår,
kanske kan det läkas.
9’Vi har försökt bota Babylon,
men hon kunde inte botas.
Lämna henne! Låt oss ge oss av
var och en till sitt land,
för domen över Babylon når upp till himlen,
den räcker ända upp till skyarna.’
10’Herren har skaffat rättvisa för oss.
Kom, låt oss berätta i Sion
vad Herren, vår Gud, har gjort.’
11Vässa pilarna,
ta upp sköldarna!51:11 Grundtextens innebörd av ta upp sköldarna är osäker. Möjligen fyll kogerna.
Herren har uppviglat de mediska kungarna,
eftersom hans plan är att förgöra Babylon.
Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12Höj banéret mot Babylons murar!
Skärp bevakningen!
Sätt ut vakter,
arrangera bakhåll!
För Herren ska genomföra
vad han beslutat
och talat mot Babylons invånare.
13Du som bor vid många vatten
och är rik på många skatter:
nu har slutet kommit för dig,
tiden är inne för dig att bli avklippt.
14Härskarornas Herre har svurit vid sig själv:
Jag ska fylla dig med människor,
som med en svärm av gräshoppor,
och de ska höja ett segerrop mot dig.
15Han gjorde jorden i sin makt
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
16När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp
från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
17Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
18De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje.
När de granskas förintas de.
19Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam.
Härskarornas Herre är hans namn.
20Du är min hammare och mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag folk,
med dig förintar jag riken,
21med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru,
23med dig krossar jag herde och hjord,
med dig krossar jag bonde och oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare allt ont som de gjort mot Sion, säger Herren.
25För se, jag har vänt mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren,
du hela jordens fördärvare.
Jag ska lyfta min hand mot dig,
dra ner dig från klipporna och göra dig till ett förbränt berg.
26Från dig ska ingen ta
vare sig hörnsten eller grundsten,
för du ska läggas öde för all framtid, säger Herren.
27Höj ett banér på jorden,
stöt i horn bland folken!
Avskilj folken till strid mot Babylon,
sammankalla rikena mot det,
Ararat, Minni och Ashkenas,
och utse en befälhavare mot det!
Skaffa fram hästar
som svärmar av gräshoppor!
28Avskilj folken till strid mot det, Mediens kungar,
deras ståthållare och alla landets styresmän
och alla de områden som de härskar över.
29Jorden darrar och bävar,
för allt som Herren har planerat
mot Babylonien låter han nu ske:
Att ödelägga landet Babylonien
så att ingen kan bo där.
30Dess krigare strider inte längre.
De sitter i sina fästningar,
de har förlorat sin kraft
och blivit som kvinnor.
Man har satt eld på bostäderna
och krossat bommarna.
31Löpare följer efter löpare
budbärare efter budbärare,
från alla håll,
med rapporter till kungen av Babylonien
att hela hans stad är intagen,
32flodövergångarna är erövrade,
sumpmarkerna51:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, ev. bålverk. brinner
och armén har gripits av panik.”
33För så säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Dotter Babylon är som en stampad tröskplats,
och snart ska tröskningen börja.”
34”Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har uppslukat mig
och tömt ut mig,
han har ställt undan mig som ett tomt kärl.
Han har svalt mig som ett havsodjur,
fyllt sin buk med mina läckerheter
och sedan kastat ut mig.
35Må det våld som drabbat mig
komma över Babylon,”
säger Sions invånare,
”må mitt blod komma över Kaldéens invånare,”
säger Jerusalem.
36Därför säger Herren så:
”Jag ska vara din försvarare
och åta mig att utkräva hämnd för din räkning.
Jag ska låta Babylons hav torka ut,
dess källa sina.
37Babylon ska bli en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
en kuslig ödemark där ingen kan bo.
38De ryter tillsammans som lejon,
morrar som lejonungar.
39Men jag ska ordna en fest för dem
och få dem att dricka sig så fulla
att de blir medvetslösa
och aldrig mer vaknar ur sin sömn, säger Herren.
40Jag ska leda dem till slakt,
som lamm, baggar och bockar.
41Ack! Sheshak51:41 Se not till 25:26. har fallit,
det som var hela världens stolthet har erövrats.
Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken!
42Babylon har dränkts av havet,
översvämmats av brusande vågor.
43Dess städer har lagts öde,
och blivit ett torrt ökenland
där ingen kan bo
och som ingen ens passerar.
44Jag straffar Bel i Babylon
och drar upp allt ur hans gap
som han har slukat.
Folken ska inte längre strömma till honom.
Också Babylons murar faller.
45Ge er av därifrån, mitt folk!
Fly för livet,
undan Herrens flammande vrede.
46Men grips inte av panik,
låt er inte skrämmas av rykten som hörs i landet.
För ett rykte kommer det ena året,
ett annat året därpå, rykten om våld i landet
och om härskare som står mot härskare.
47Det ska komma en tid
när jag ska straffa Babylons avgudar.
Hela landet ska få stå med skam
och alla ligga där döda.
48Himmel och jord och allt som finns där
ska jubla över Babylons fall,
när förgörarna anfaller norrifrån, säger Herren.
49Babylon måste falla
för alla deras skull som dödats i Israel,
så som dödade har fallit
över hela jorden för Babylons skull.
50Ni som lyckats undkomma svärdet,
ge er av! Stanna inte kvar!
Kom ihåg Herren i fjärran land,
tänk på Jerusalem!”
51”Vi är vanärade, vi blir hånade,
skam täcker våra ansikten,
för främlingar har trängt in
i de heliga platserna i Herrens hus.”
52”Den tiden ska komma, säger Herren,
då jag ska straffa Babylons avgudar,
och över hela landet ska de sårade klaga.
53Även om Babylon nådde upp till himlen
och gjorde sig en hög och ointaglig befästning,
så skulle förgörarna från mig ändå nå dit, säger Herren.
54Klagorop hörs från Babylon,
förödelsen i kaldéernas land är stor.
55Herren förstör Babylon,
han tystar ner dess väldiga larm.
Vågorna brusar som stora vatten,
de låter sitt dån höras.
56Förgöraren kommer mot Babylon.
Hjältarna tas till fånga,
och deras bågar krossas.
För Herren är en hämndens Gud,
han vedergäller fullt ut.
57Jag ska låta dess furstar, visa män,
ståthållare, styresmän och soldater dricka sig så druckna
att de faller i en evig sömn för att aldrig vakna upp igen,
säger Konungen, vars namn är härskarornas Herre.”
58Så säger härskarornas Herre:
”Babylons breda mur
ska jämnas med marken
och dess höga portar ska brännas upp.
Folken har slitit ut sig för ingenting,
deras mödor har bara blivit bränsle åt lågorna.”
59Detta bud gav profeten Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Machseja, när Seraja gick med Sidkia, kungen i Juda, till Babylonien i dennes fjärde regeringsår. Seraja var kvartersmästare. 60Jeremia skrev ner i en bokrulle allt det onda som skulle komma över Babylon, allt det som står skrivet om Babylon. 61Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babylon, ska du läsa upp allt detta. 62Du ska säga: ’Herre, du har själv sagt att du ska förgöra denna plats, så att ingen ska bo där mer, varken människa eller djur, utan den ska läggas öde för alltid.’ 63När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat 64och säga: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, på grund av det onda jag ska låta komma över det.’ ”
Här slutar Jeremias budskap.
