1In the ninth year of Zedekiah king of Judah, in the tenth month, Nebuchadnezzar king of Babylon marched against Jerusalem with his whole army and laid siege to it. 2And on the ninth day of the fourth month of Zedekiah’s eleventh year, the city wall was broken through. 3Then all the officials of the king of Babylon came and took seats in the Middle Gate: Nergal-Sharezer of Samgar, Nebo-Sarsekim a chief officer, Nergal-Sharezer a high official and all the other officials of the king of Babylon. 4When Zedekiah king of Judah and all the soldiers saw them, they fled; they left the city at night by way of the king’s garden, through the gate between the two walls, and headed toward the Arabah.39:4 Or the Jordan Valley
5But the Babylonian39:5 Or Chaldean army pursued them and overtook Zedekiah in the plains of Jericho. They captured him and took him to Nebuchadnezzar king of Babylon at Riblah in the land of Hamath, where he pronounced sentence on him. 6There at Riblah the king of Babylon slaughtered the sons of Zedekiah before his eyes and also killed all the nobles of Judah. 7Then he put out Zedekiah’s eyes and bound him with bronze shackles to take him to Babylon.
8The Babylonians39:8 Or Chaldeans set fire to the royal palace and the houses of the people and broke down the walls of Jerusalem. 9Nebuzaradan commander of the imperial guard carried into exile to Babylon the people who remained in the city, along with those who had gone over to him, and the rest of the people. 10But Nebuzaradan the commander of the guard left behind in the land of Judah some of the poor people, who owned nothing; and at that time he gave them vineyards and fields.
11Now Nebuchadnezzar king of Babylon had given these orders about Jeremiah through Nebuzaradan commander of the imperial guard: 12“Take him and look after him; don’t harm him but do for him whatever he asks.” 13So Nebuzaradan the commander of the guard, Nebushazban a chief officer, Nergal-Sharezer a high official and all the other officers of the king of Babylon 14sent and had Jeremiah taken out of the courtyard of the guard. They turned him over to Gedaliah son of Ahikam, the son of Shaphan, to take him back to his home. So he remained among his own people.
15While Jeremiah had been confined in the courtyard of the guard, the word of the Lord came to him: 16“Go and tell Ebed-Melek the Cushite, ‘This is what the Lord Almighty, the God of Israel, says: I am about to fulfill my words against this city—words concerning disaster, not prosperity. At that time they will be fulfilled before your eyes. 17But I will rescue you on that day, declares the Lord; you will not be given into the hands of those you fear. 18I will save you; you will not fall by the sword but will escape with your life, because you trust in me, declares the Lord.’ ”
Nebukadnessar intar Jerusalem
(2 Kung 25:1-12; Jer 52:4-16)
1Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem och belägrade det. 2I Sidkias elfte regeringsår, på den nionde dagen i fjärde månaden, stormades stadsmuren. 3Den babyloniske kungens furstar kom in och satte sig i Mittporten: Nergalsareser, Samgar, Nebusarsekim, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens furstar.39:3 De babyloniska namnen är högst osäkra, huruvida de i vissa fall hör ihop eller är skilda namn. Några av dem kan också vara titlar, men hur de i så fall ska översättas är osäkert. Den enda någorlunda säkerställda kan tänkas vara överste hovmannen. Rav-Mag, som här med en osäker översättning återges ”överste magern” (astrolog/stjärn-/teckentydare), kan också bara vara ett namn. Jfr v. 13.
4När judakungen Sidkia och hans soldater såg dem, flydde de och lämnade staden under natten, genom den kungliga trädgården och porten mellan de två murarna. Man tog vägen mot Jordandalen. 5Men den kaldeiska armén förföljde dem och tog Sidkia till fånga på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen av Babylonien, som var i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. 6Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner i Rivla inför hans ögon, likaså lät den babyloniske kungen avrätta alla de förnäma männen i Juda. 7Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia och band honom med kopparkedjor och förde bort honom till Babylon.
8Kaldéerna brände ner kungapalatset och folkets hus och rev ner Jerusalems murar. 9Resten av folket som var kvar i staden och de deserterade fördes bort till Babylonien av Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, likaså återstoden av befolkningen.39:9 återstoden av befolkningen är i grundtexten identisk med Resten av folket (i början av versen), och det är något osäkert hur denna upprepning ska tolkas. Jfr parallelltexten i 2 Kung 25:11-12. 10Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, lämnade kvar i Juda land bara några av de allra fattigaste, som ingenting hade, och gav dem nu vingårdar och åkrar.
11Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, följande befallning angående Jeremia: 12”Ta väl vara på honom, vaka över honom och gör honom inget ont. Ge honom vad han vill ha.” 13Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, och Nebushasban, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern39:13 Se not till v. 3., och den babyloniske kungens alla övriga ämbetsmän 14skickade då efter Jeremia och lät hämta honom från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, för att denne skulle föra hem honom39:14 Eller till huset, om det är något bestämt hus som avses. Det framgår inte om Gedalja skulle föra Jeremia hem till sig eller till hans eget hem – det sistnämnda verkar dock troligt, men huset är en alternativ tolkning.. Han fick bo bland folket.
15Herrens ord kom till Jeremia medan han ännu var kvar som fånge på vaktgården: 16”Gå och säg till nubiern Eved-Melek: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta det gå i uppfyllelse som jag talat mot denna stad, till dess olycka, inte lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17Men dig ska jag rädda den dagen, säger Herren. Du ska inte överlämnas åt dem du är rädd för. 18Jag ska låta dig komma undan, du ska inte falla för svärd utan får behålla livet, därför att du förtröstade på mig, säger Herren.’ ”
