Israel Forsakes God
1The word of the Lord came to me: 2“Go and proclaim in the hearing of Jerusalem:
“This is what the Lord says:
“ ‘I remember the devotion of your youth,
how as a bride you loved me
and followed me through the wilderness,
through a land not sown.
3Israel was holy to the Lord,
the firstfruits of his harvest;
all who devoured her were held guilty,
and disaster overtook them,’ ”
declares the Lord.
4Hear the word of the Lord, you descendants of Jacob,
all you clans of Israel.
5This is what the Lord says:
“What fault did your ancestors find in me,
that they strayed so far from me?
They followed worthless idols
and became worthless themselves.
6They did not ask, ‘Where is the Lord,
who brought us up out of Egypt
and led us through the barren wilderness,
through a land of deserts and ravines,
a land of drought and utter darkness,
a land where no one travels and no one lives?’
7I brought you into a fertile land
to eat its fruit and rich produce.
But you came and defiled my land
and made my inheritance detestable.
8The priests did not ask,
‘Where is the Lord?’
Those who deal with the law did not know me;
the leaders rebelled against me.
The prophets prophesied by Baal,
following worthless idols.
9“Therefore I bring charges against you again,”
declares the Lord.
“And I will bring charges against your children’s children.
10Cross over to the coasts of Cyprus and look,
send to Kedar2:10 In the Syro-Arabian desert and observe closely;
see if there has ever been anything like this:
11Has a nation ever changed its gods?
(Yet they are not gods at all.)
But my people have exchanged their glorious God
for worthless idols.
12Be appalled at this, you heavens,
and shudder with great horror,”
declares the Lord.
13“My people have committed two sins:
They have forsaken me,
the spring of living water,
and have dug their own cisterns,
broken cisterns that cannot hold water.
14Is Israel a servant, a slave by birth?
Why then has he become plunder?
15Lions have roared;
they have growled at him.
They have laid waste his land;
his towns are burned and deserted.
16Also, the men of Memphis and Tahpanhes
have cracked your skull.
17Have you not brought this on yourselves
by forsaking the Lord your God
when he led you in the way?
18Now why go to Egypt
to drink water from the Nile2:18 Hebrew Shihor; that is, a branch of the Nile?
And why go to Assyria
to drink water from the Euphrates?
19Your wickedness will punish you;
your backsliding will rebuke you.
Consider then and realize
how evil and bitter it is for you
when you forsake the Lord your God
and have no awe of me,”
declares the Lord, the Lord Almighty.
20“Long ago you broke off your yoke
and tore off your bonds;
you said, ‘I will not serve you!’
Indeed, on every high hill
and under every spreading tree
you lay down as a prostitute.
21I had planted you like a choice vine
of sound and reliable stock.
How then did you turn against me
into a corrupt, wild vine?
22Although you wash yourself with soap
and use an abundance of cleansing powder,
the stain of your guilt is still before me,”
declares the Sovereign Lord.
23“How can you say, ‘I am not defiled;
I have not run after the Baals’?
See how you behaved in the valley;
consider what you have done.
You are a swift she-camel
running here and there,
24a wild donkey accustomed to the desert,
sniffing the wind in her craving—
in her heat who can restrain her?
Any males that pursue her need not tire themselves;
at mating time they will find her.
25Do not run until your feet are bare
and your throat is dry.
But you said, ‘It’s no use!
I love foreign gods,
and I must go after them.’
26“As a thief is disgraced when he is caught,
so the people of Israel are disgraced—
they, their kings and their officials,
their priests and their prophets.
27They say to wood, ‘You are my father,’
and to stone, ‘You gave me birth.’
They have turned their backs to me
and not their faces;
yet when they are in trouble, they say,
‘Come and save us!’
28Where then are the gods you made for yourselves?
Let them come if they can save you
when you are in trouble!
For you, Judah, have as many gods
as you have towns.
29“Why do you bring charges against me?
You have all rebelled against me,”
declares the Lord.
30“In vain I punished your people;
they did not respond to correction.
Your sword has devoured your prophets
like a ravenous lion.
31“You of this generation, consider the word of the Lord:
“Have I been a desert to Israel
or a land of great darkness?
Why do my people say, ‘We are free to roam;
we will come to you no more’?
32Does a young woman forget her jewelry,
a bride her wedding ornaments?
Yet my people have forgotten me,
days without number.
33How skilled you are at pursuing love!
Even the worst of women can learn from your ways.
34On your clothes is found
the lifeblood of the innocent poor,
though you did not catch them breaking in.
Yet in spite of all this
35you say, ‘I am innocent;
he is not angry with me.’
But I will pass judgment on you
because you say, ‘I have not sinned.’
36Why do you go about so much,
changing your ways?
You will be disappointed by Egypt
as you were by Assyria.
37You will also leave that place
with your hands on your head,
for the Lord has rejected those you trust;
you will not be helped by them.
Varningar och förmaningar till Juda
(2:1—29:32)
Guds folks trolöshet
1Herrens ord kom till mig: 2”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:
’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,
hur du älskade mig som brud
och hur du följde mig genom öknen,
genom ett land där ingen sår något.
3Israel var heligt för Herren,
det första av hans skörd.
Alla som åt av det
drog på sig skuld
och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”
4Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! 5Så säger Herren:
”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,
eftersom de gick bort från mig
och följde de värdelösa avgudarna
och själva blev värdelösa?
6De frågade inte: ’Var är Herren,
som ledde oss ut ur Egypten,
genom öknen,
genom ett öde, oländigt land,
torkans och skuggornas land,
ett land som ingen vill passera igenom
och där ingen vill bo?’
7Jag ledde er till ett bördigt land,
för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.
Men när ni kom dit orenade ni mitt land
och gjorde min egendom avskyvärd.
8Prästerna frågade inte:
’Var är Herren?’
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
ledarna satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
och följde värdelösa avgudar.
9Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,
ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.
10Dra bort till kittéernas2:10 Syftar på Cypern. kuster
och se efter,
sänd någon till Kedar
för att noga undersöka
om något sådant har skett:
11Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,
som ändå inte är några gudar?
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet2:11 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: min härlighet.
mot en värdelös avgud.
12Häpna över detta, ni himlar,
rys och bäva, säger Herren.
13Mitt folk har begått en dubbel synd:
Det har övergett mig,
källan med det levande vattnet,
och de har grävt dåliga brunnar åt sig,
brunnar som inte håller vatten.
14Är Israel en tjänare eller född till slav?
Varför har han blivit ett byte?
15Lejonen ryter och morrar mot honom.
De har lagt hans land öde
och bränt ner hans städer,
så att ingen kan bo i dem.
16Män från Memfis och Tachpanches
betar din hjässa kal.
17Är det inte du själv som har dragit detta över dig
genom att du övergav Herren, din Gud,
när han ville leda dig på vägen?
18Varför ska du nu gå till Egypten
för att dricka Shichors vatten?
Och varför gå till Assyrien
för att dricka av Eufratflodens vatten?
19Din ondska kommer att straffa dig,
ditt avfall att tukta dig.
Besinna och inse därför
hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas Herre.
20För länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band.2:20 Enligt Septuaginta: …bröt du sönder ditt ok…
Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’
På varje höjd och under varje grönskande träd
lade du dig ner och prostituerade dig.
21Jag planterade dig som ett ädelt vin
av allra bästa slag.
Hur har du kunnat förvandlas för mig
till en oduglig, vildvuxen ranka?
22Även om du tvättar dig med lut
och rikligt med såpa
består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, Herren.
23”Hur kan du säga:
’Jag har inte orenat mig
och inte sprungit efter baalsgudarna’?
Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
beakta vad du har gjort.
Du är som ett oroligt kamelsto,
som irrar hit och dit,
24som en vildåsna, van vid öken,
som flåsar under parningstiden.
Vem kan tygla dess begär?
Ingen behöver springa sig trött efter den,
i parningstiden är den lätt att finna.
25Akta dig, så du inte springer av dig skorna
och får din strupe torr.
Men du säger:
’Det är ingen idé.
Jag älskar främmande gudar,
och dem måste jag följa.’
26Som en tjuv tagen på bar gärning
ska Israel stå där med skam,
med sina kungar, furstar,
präster och profeter,
27de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’
och till en sten: ’Du har fött mig.’
De vänder ryggen mot mig,
inte ansiktet,
men när olyckan kommer ropar de:
’Kom och rädda oss!’
28Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?
Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!
Du har ju lika många gudar
som du har städer, Juda.
29Varför vill ni gå till rätta med mig?
Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
30Till ingen nytta har jag straffat era söner,
de tog inte emot någon tillrättavisning.
Som rovlystna lejon
har ert svärd ätit upp profeterna.
31Ni släkte, ge akt på Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel,
ett mörkrets land?
Varför säger mitt folk:
’Vi går vart vi vill,
vi kommer inte mer tillbaka till dig.’
32Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,
eller en brud sin gördel?
Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.
33Hur skickligt hittar du inte vägen
i ditt sökande efter kärlek!
Till och med de sämsta bland kvinnorna
har en hel del att lära av dig.2:33 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara: Därför har du också vant dig vid ondskans vägar.
34Dina kläder är fläckade av blod
från fattiga och oskyldiga.
De ertappades inte vid inbrott.
Trots allt detta2:34 Grundtextens innebörd är osäker, men det är troligt att sista satsen i versen hör ihop med början av nästa vers.
35säger du: ’Jag är oskyldig.
Han är inte vred på mig längre.’
Jag ska döma dig,
därför att du säger att du inte har syndat.
36Varför far du än hit och än dit,
för att ta en annan väg?
Du ska bli besviken på Egypten
på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.
37Också därifrån kommer du att få gå
med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem som du litade på,
och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.
