Comfort for God’s People
1Comfort, comfort my people,
says your God.
2Speak tenderly to Jerusalem,
and proclaim to her
that her hard service has been completed,
that her sin has been paid for,
that she has received from the Lord’s hand
double for all her sins.
3A voice of one calling:
“In the wilderness prepare
the way for the Lord40:3 Or A voice of one calling in the wilderness: / “Prepare the way for the Lord;
make straight in the desert
a highway for our God.40:3 Hebrew; Septuagint make straight the paths of our God
4Every valley shall be raised up,
every mountain and hill made low;
the rough ground shall become level,
the rugged places a plain.
5And the glory of the Lord will be revealed,
and all people will see it together.
For the mouth of the Lord has spoken.”
6A voice says, “Cry out.”
And I said, “What shall I cry?”
“All people are like grass,
and all their faithfulness is like the flowers of the field.
7The grass withers and the flowers fall,
because the breath of the Lord blows on them.
Surely the people are grass.
8The grass withers and the flowers fall,
but the word of our God endures forever.”
9You who bring good news to Zion,
go up on a high mountain.
You who bring good news to Jerusalem,40:9 Or Zion, bringer of good news, / go up on a high mountain. / Jerusalem, bringer of good news
lift up your voice with a shout,
lift it up, do not be afraid;
say to the towns of Judah,
“Here is your God!”
10See, the Sovereign Lord comes with power,
and he rules with a mighty arm.
See, his reward is with him,
and his recompense accompanies him.
11He tends his flock like a shepherd:
He gathers the lambs in his arms
and carries them close to his heart;
he gently leads those that have young.
12Who has measured the waters in the hollow of his hand,
or with the breadth of his hand marked off the heavens?
Who has held the dust of the earth in a basket,
or weighed the mountains on the scales
and the hills in a balance?
13Who can fathom the Spirit40:13 Or mind of the Lord,
or instruct the Lord as his counselor?
14Whom did the Lord consult to enlighten him,
and who taught him the right way?
Who was it that taught him knowledge,
or showed him the path of understanding?
15Surely the nations are like a drop in a bucket;
they are regarded as dust on the scales;
he weighs the islands as though they were fine dust.
16Lebanon is not sufficient for altar fires,
nor its animals enough for burnt offerings.
17Before him all the nations are as nothing;
they are regarded by him as worthless
and less than nothing.
18With whom, then, will you compare God?
To what image will you liken him?
19As for an idol, a metalworker casts it,
and a goldsmith overlays it with gold
and fashions silver chains for it.
20A person too poor to present such an offering
selects wood that will not rot;
they look for a skilled worker
to set up an idol that will not topple.
21Do you not know?
Have you not heard?
Has it not been told you from the beginning?
Have you not understood since the earth was founded?
22He sits enthroned above the circle of the earth,
and its people are like grasshoppers.
He stretches out the heavens like a canopy,
and spreads them out like a tent to live in.
23He brings princes to naught
and reduces the rulers of this world to nothing.
24No sooner are they planted,
no sooner are they sown,
no sooner do they take root in the ground,
than he blows on them and they wither,
and a whirlwind sweeps them away like chaff.
25“To whom will you compare me?
Or who is my equal?” says the Holy One.
26Lift up your eyes and look to the heavens:
Who created all these?
He who brings out the starry host one by one
and calls forth each of them by name.
Because of his great power and mighty strength,
not one of them is missing.
27Why do you complain, Jacob?
Why do you say, Israel,
“My way is hidden from the Lord;
my cause is disregarded by my God”?
28Do you not know?
Have you not heard?
The Lord is the everlasting God,
the Creator of the ends of the earth.
He will not grow tired or weary,
and his understanding no one can fathom.
29He gives strength to the weary
and increases the power of the weak.
30Even youths grow tired and weary,
and young men stumble and fall;
31but those who hope in the Lord
will renew their strength.
They will soar on wings like eagles;
they will run and not grow weary,
they will walk and not be faint.
Hotet från Babylon, befrielse och återuppbyggnad
(40:1—66:24)
Tröst för Guds folk
1Trösta, trösta mitt folk,
säger er Gud.
2”Uppmuntra Jerusalem
och säg att dess trältjänst är över,
dess skuld är försonad,
och Herren har gett det dubbelt igen
för alla dess synder.”
3En röst ropar:
”Bana väg genom ödemarken för Herren!
Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud!
4Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark ska jämnas
och kullar bli till slätt.
5Herrens härlighet ska visa sig,
och alla människor ska få se den.”
Herren har talat.
6En röst säger:
”Förkunna!”
Jag frågar:
”Vad ska jag förkunna?”
”Människan40:6 Ordagrant: Allt kött är som gräset,
och all hennes prakt är
som ängsblomman.
7Gräset torkar
och blomman vissnar,
när Herrens vind blåser på dem.
Ja, människorna är gräs.
8Gräset torkar och blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.”
9Gå upp på ett högt berg,
du Sion, som bringar glada nyheter,
höj din röst, du som kommer med glädjebud,
höj din röst, Jerusalem,
ropa, var inte rädd!
Tala om för städerna i Juda:
”Se, er Gud!”
10Ja, Herren, Herren kommer med kraft,
och han ska regera med makt.
Han har med sig sin lön,
hans arbetslön går före honom.
11Han vallar sin hjord som en herde.
Lammen samlar han i sina armar
och bär dem i sin famn,
och varsamt leder han tackorna.
12Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand
och himlarna med sina fingrar?
Vem kan lägga jordens stoft i ett mått,
och vem väger bergen och höjderna på en våg?
13Vem kan granska Herrens Ande?
Vem kan ge honom råd?
14Vem rådfrågar han
för att få upplysning
och undervisning om den rätta vägen?
Vem kan ge honom kunskap
och visa honom insiktens väg?
15Folken är bara som en droppe i en spann,
som damm i vågskålen.
Han väger öar som om de var fint damm.
16Libanons skogar räcker inte till ved,
dess djur inte till brännoffer.
17Folken på jorden är ingenting inför honom.
I hans ögon betyder de ingenting.
18Vem kan ni då likna Gud vid?
Vad kan ni jämföra honom med?
19Med en avgud
som gjuts av en hantverkare
och som guldsmeden drar över med guld
och gör silverkedjor åt? 40:19 I slutet av v. 19 och i början av v. 20 är grundtextens innebörd osäker.
20Den fattige som inte kan ge ett sådant offer
väljer ett stycke trä som inte ruttnar,
och anlitar en skicklig hantverkare
som ställer upp en avgudabild
som inte faller omkull.
21Förstår ni inte? Har ni inte hört?
Har det inte berättats för er från början?
Har ni inte insett det
sedan jorden grundlades?
22Han sitter högt ovanför jordens rund,
och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
23Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
24Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
förrän han blåser på dem,
och de vissnar
och förs bort av stormvinden som agnar.
25”Vem kan ni jämföra mig med?
Vem är lik mig?” frågar den Helige.
26Se upp mot himlen!
Vem har skapat allt detta?
Han leder stjärnornas skaror
och kallar var och en av dem vid namn.
Hans makt och styrka är så stor
att inte en enda av dem fattas.
27Hur kan du, Jakob, säga,
och du, Israel, klaga:
”Herren ser inte till mig,
min Gud tar sig inte an min sak?”
28Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat hela jorden?
Han blir aldrig trött och svag.
Ingen kan utforska hans förstånd.
29Han ger kraft åt den trötte
och styrka åt den svage.
30Unga kan bli trötta och utmattade,
och unga män kan falla.
31Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta
och vandrar utan att mattas.
