Jerusalem’s Deliverance Foretold
1When King Hezekiah heard this, he tore his clothes and put on sackcloth and went into the temple of the Lord. 2He sent Eliakim the palace administrator, Shebna the secretary, and the leading priests, all wearing sackcloth, to the prophet Isaiah son of Amoz. 3They told him, “This is what Hezekiah says: This day is a day of distress and rebuke and disgrace, as when children come to the moment of birth and there is no strength to deliver them. 4It may be that the Lord your God will hear the words of the field commander, whom his master, the king of Assyria, has sent to ridicule the living God, and that he will rebuke him for the words the Lord your God has heard. Therefore pray for the remnant that still survives.”
5When King Hezekiah’s officials came to Isaiah, 6Isaiah said to them, “Tell your master, ‘This is what the Lord says: Do not be afraid of what you have heard—those words with which the underlings of the king of Assyria have blasphemed me. 7Listen! When he hears a certain report, I will make him want to return to his own country, and there I will have him cut down with the sword.’ ”
8When the field commander heard that the king of Assyria had left Lachish, he withdrew and found the king fighting against Libnah.
9Now Sennacherib received a report that Tirhakah, the king of Cush,37:9 That is, the upper Nile region was marching out to fight against him. When he heard it, he sent messengers to Hezekiah with this word: 10“Say to Hezekiah king of Judah: Do not let the god you depend on deceive you when he says, ‘Jerusalem will not be given into the hands of the king of Assyria.’ 11Surely you have heard what the kings of Assyria have done to all the countries, destroying them completely. And will you be delivered? 12Did the gods of the nations that were destroyed by my predecessors deliver them—the gods of Gozan, Harran, Rezeph and the people of Eden who were in Tel Assar? 13Where is the king of Hamath or the king of Arpad? Where are the kings of Lair, Sepharvaim, Hena and Ivvah?”
Hezekiah’s Prayer
14Hezekiah received the letter from the messengers and read it. Then he went up to the temple of the Lord and spread it out before the Lord. 15And Hezekiah prayed to the Lord: 16“Lord Almighty, the God of Israel, enthroned between the cherubim, you alone are God over all the kingdoms of the earth. You have made heaven and earth. 17Give ear, Lord, and hear; open your eyes, Lord, and see; listen to all the words Sennacherib has sent to ridicule the living God.
18“It is true, Lord, that the Assyrian kings have laid waste all these peoples and their lands. 19They have thrown their gods into the fire and destroyed them, for they were not gods but only wood and stone, fashioned by human hands. 20Now, Lord our God, deliver us from his hand, so that all the kingdoms of the earth may know that you, Lord, are the only God.37:20 Dead Sea Scrolls (see also 2 Kings 19:19); Masoretic Text you alone are the Lord”
Sennacherib’s Fall
21Then Isaiah son of Amoz sent a message to Hezekiah: “This is what the Lord, the God of Israel, says: Because you have prayed to me concerning Sennacherib king of Assyria, 22this is the word the Lord has spoken against him:
“Virgin Daughter Zion
despises and mocks you.
Daughter Jerusalem
tosses her head as you flee.
23Who is it you have ridiculed and blasphemed?
Against whom have you raised your voice
and lifted your eyes in pride?
Against the Holy One of Israel!
24By your messengers
you have ridiculed the Lord.
And you have said,
‘With my many chariots
I have ascended the heights of the mountains,
the utmost heights of Lebanon.
I have cut down its tallest cedars,
the choicest of its junipers.
I have reached its remotest heights,
the finest of its forests.
25I have dug wells in foreign lands37:25 Dead Sea Scrolls (see also 2 Kings 19:24); Masoretic Text does not have in foreign lands.
and drunk the water there.
With the soles of my feet
I have dried up all the streams of Egypt.’
26“Have you not heard?
Long ago I ordained it.
In days of old I planned it;
now I have brought it to pass,
that you have turned fortified cities
into piles of stone.
27Their people, drained of power,
are dismayed and put to shame.
They are like plants in the field,
like tender green shoots,
like grass sprouting on the roof,
scorched37:27 Some manuscripts of the Masoretic Text, Dead Sea Scrolls and some Septuagint manuscripts (see also 2 Kings 19:26); most manuscripts of the Masoretic Text roof / and terraced fields before it grows up.
28“But I know where you are
and when you come and go
and how you rage against me.
29Because you rage against me
and because your insolence has reached my ears,
I will put my hook in your nose
and my bit in your mouth,
and I will make you return
by the way you came.
30“This will be the sign for you, Hezekiah:
“This year you will eat what grows by itself,
and the second year what springs from that.
But in the third year sow and reap,
plant vineyards and eat their fruit.
31Once more a remnant of the kingdom of Judah
will take root below and bear fruit above.
32For out of Jerusalem will come a remnant,
and out of Mount Zion a band of survivors.
The zeal of the Lord Almighty
will accomplish this.
33“Therefore this is what the Lord says concerning the king of Assyria:
“He will not enter this city
or shoot an arrow here.
He will not come before it with shield
or build a siege ramp against it.
34By the way that he came he will return;
he will not enter this city,”
declares the Lord.
35“I will defend this city and save it,
for my sake and for the sake of David my servant!”
36Then the angel of the Lord went out and put to death a hundred and eighty-five thousand in the Assyrian camp. When the people got up the next morning—there were all the dead bodies! 37So Sennacherib king of Assyria broke camp and withdrew. He returned to Nineveh and stayed there.
38One day, while he was worshiping in the temple of his god Nisrok, his sons Adrammelek and Sharezer killed him with the sword, and they escaped to the land of Ararat. And Esarhaddon his son succeeded him as king.
Herren ska befria Jerusalem
(2 Kung 19:1-19)
1När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. 2Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3De sa till honom:
”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag. Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. 4Men kanske Herren, din Gud, hör vad den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”
5När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja 6svarade han dem: ”Säg till er herre: Så säger Herren: ’Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. 7Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.’ ”
8Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.
9Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud som du förtröstar på lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Avva?”
Hiskias bön
14När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15och bad: 16”Härskarornas Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 17Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.
18Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla dessa folks länder 19och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20Herre, vår Gud, rädda oss ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Herren, den ende!”
Herren ska krossa Sanherib
(2 Kung 19:20-34)
21Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 22Och det här är vad Herren har talat mot honom:
Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
23Vem har du hånat och smädat?
Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
Mot Israels Helige!
24Genom dina tjänare har du
hädat Herren.
Du sa: ’Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar
och dess bästa cypresser.
Jag har tagit mig fram till dess bortersta höjder
och dess finaste skogar.
25Jag grävde brunnar
och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla floder i Egypten.’
26Har du inte hört
att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
27Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.
28Men jag vet om du står eller sitter,
går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
29Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg som du kom.
30Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:
I år ska ni få äta självvuxen säd,
och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
31Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda slå rot och bära frukt.
32För en rest ska komma från Jerusalem, de räddade från Sions berg.
Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.
33Därför säger Herren om kungen av Assyrien:
Han ska inte komma in i denna stad,
inte skjuta någon pil ditin,
inte gå fram i skydd av någon sköld
eller bygga någon vall mot den.
34Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
35Jag ska försvara och rädda denna stad för min
och min tjänare Davids skull.”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
(2 Kung 19:35-37; 2 Krön 32:21)
36Herrens ängel gick ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt. 37Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve.
38En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
