Signs for Moses
1Moses answered, “What if they do not believe me or listen to me and say, ‘The Lord did not appear to you’?”
2Then the Lord said to him, “What is that in your hand?”
“A staff,” he replied.
3The Lord said, “Throw it on the ground.”
Moses threw it on the ground and it became a snake, and he ran from it. 4Then the Lord said to him, “Reach out your hand and take it by the tail.” So Moses reached out and took hold of the snake and it turned back into a staff in his hand. 5“This,” said the Lord, “is so that they may believe that the Lord, the God of their fathers—the God of Abraham, the God of Isaac and the God of Jacob—has appeared to you.”
6Then the Lord said, “Put your hand inside your cloak.” So Moses put his hand into his cloak, and when he took it out, the skin was leprous4:6 The Hebrew word for leprous was used for various diseases affecting the skin.—it had become as white as snow.
7“Now put it back into your cloak,” he said. So Moses put his hand back into his cloak, and when he took it out, it was restored, like the rest of his flesh.
8Then the Lord said, “If they do not believe you or pay attention to the first sign, they may believe the second. 9But if they do not believe these two signs or listen to you, take some water from the Nile and pour it on the dry ground. The water you take from the river will become blood on the ground.”
10Moses said to the Lord, “Pardon your servant, Lord. I have never been eloquent, neither in the past nor since you have spoken to your servant. I am slow of speech and tongue.”
11The Lord said to him, “Who gave human beings their mouths? Who makes them deaf or mute? Who gives them sight or makes them blind? Is it not I, the Lord? 12Now go; I will help you speak and will teach you what to say.”
13But Moses said, “Pardon your servant, Lord. Please send someone else.”
14Then the Lord’s anger burned against Moses and he said, “What about your brother, Aaron the Levite? I know he can speak well. He is already on his way to meet you, and he will be glad to see you. 15You shall speak to him and put words in his mouth; I will help both of you speak and will teach you what to do. 16He will speak to the people for you, and it will be as if he were your mouth and as if you were God to him. 17But take this staff in your hand so you can perform the signs with it.”
Moses Returns to Egypt
18Then Moses went back to Jethro his father-in-law and said to him, “Let me return to my own people in Egypt to see if any of them are still alive.”
Jethro said, “Go, and I wish you well.”
19Now the Lord had said to Moses in Midian, “Go back to Egypt, for all those who wanted to kill you are dead.” 20So Moses took his wife and sons, put them on a donkey and started back to Egypt. And he took the staff of God in his hand.
21The Lord said to Moses, “When you return to Egypt, see that you perform before Pharaoh all the wonders I have given you the power to do. But I will harden his heart so that he will not let the people go. 22Then say to Pharaoh, ‘This is what the Lord says: Israel is my firstborn son, 23and I told you, “Let my son go, so he may worship me.” But you refused to let him go; so I will kill your firstborn son.’ ”
24At a lodging place on the way, the Lord met Moses4:24 Hebrew him and was about to kill him. 25But Zipporah took a flint knife, cut off her son’s foreskin and touched Moses’ feet with it.4:25 The meaning of the Hebrew for this clause is uncertain. “Surely you are a bridegroom of blood to me,” she said. 26So the Lord let him alone. (At that time she said “bridegroom of blood,” referring to circumcision.)
27The Lord said to Aaron, “Go into the wilderness to meet Moses.” So he met Moses at the mountain of God and kissed him. 28Then Moses told Aaron everything the Lord had sent him to say, and also about all the signs he had commanded him to perform.
29Moses and Aaron brought together all the elders of the Israelites, 30and Aaron told them everything the Lord had said to Moses. He also performed the signs before the people, 31and they believed. And when they heard that the Lord was concerned about them and had seen their misery, they bowed down and worshiped.
Mose ber Gud om hjälp
1Mose sa: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på vad jag säger? Om de säger att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig?”
2”Vad är det du har i din hand?” frågade Herren honom. ”En herdestav”, svarade han. 3”Kasta den på marken”, sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm och han sprang undan för den. 4Då sa Herren till honom: ”Ta fast den i stjärten!” När Mose gjorde det, blev den en stav igen. 5”Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.
6Stick nu in handen innanför din mantel”, sa Herren. Mose stack in handen i manteln och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit4:6 Ordet vit står inte med i hebreiskan och ”som snö” kan anspela på den flagiga karaktären av sjukdomen. som snö av spetälska. 7”Stick in den igen”, sa Herren, och han stack in den. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.
8”Om de inte tror dig eller tar det första tecknet på allvar, kommer de att tro på det andra, 9och om de inte lyssnar på dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och det ska förvandlas till blod.”
10Mose svarade: ”Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte nu heller, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.”
11”Vem har gett människan hennes mun?” frågade Herren honom. ”Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra? 12Gå nu och jag ska vara med dig och hjälpa dig att tala och jag ska lära dig vad du ska säga.”
13”Men Herre, kan du inte sända någon annan?” invände Mose. 14Då blev Herren arg på Mose och sa: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig. 15Tala till honom och lägg orden i hans mun. Jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra. 16Han ska vara din talesman inför folket, och han ska vara din mun och du ska vara som Gud för honom. 17Ta med dig staven, så att du med den kan göra tecknen.”
Mose återvänder till Egypten
18Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: ”Jag skulle vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar för att se om de fortfarande lever.” ”Naturligtvis får du gå, och lycka till”, svarade Jetro.
19Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: ”Gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda.”
20Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.
21Herren sa till Mose: ”När du kommer tillbaka till Egypten, gör inför farao de under som jag har gett dig makt att göra. Men jag kommer att göra hans hjärta hårt, så att han inte släpper folket. 22Då ska du säga till honom: ’Så säger Herren: Israel är min förstfödde son. 23Jag har gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag döda din förstfödde son.’ ”
24Vid ett nattläger under resan kom Herren emot Mose4:24 Eller Moses son; i grundtexten står bara honom. och ville döda honom. 25Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses4:25 I grundtexten honom; vem som åsyftas är osäkert. Episoden är över huvud taget svårtolkad. fötter med den och sa: ”Du är verkligen min blodsbrudgum.” 26Sedan lät Herren honom vara.4:26 Gud säger i vers 22 och 23 att Israel är hans förstfödde son, och att han ska döda faraos förstfödde, men Mose hade själv inte hållit förbundet med Gud och låtit omskära sin son. Se 1 Mos 17:9-10. Detta med blodsbrudgum sa hon med tanke på omskärelsen.
27Vid samma tid sa Herren till Aron: ”Gå ut i öknen och möt Mose.” Aron gick ända till Horeb, Guds berg, där han träffade Mose och hälsade honom med en kyss. 28Mose talade om för Aron allt som Herren hade sänt honom till att säga och alla de tecken han fått befallning om att utföra.
29Mose och Aron gick sedan och sammankallade alla de äldste i Israel. 30Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose och Mose utförde tecknen inför folket. 31Då trodde folket, när de hörde att Herren tagit sig an dem och sett deras förtryck. De föll ned och tillbad.
