The Song of Moses and Miriam
1Then Moses and the Israelites sang this song to the Lord:
“I will sing to the Lord,
for he is highly exalted.
Both horse and driver
he has hurled into the sea.
2“The Lord is my strength and my defense15:2 Or song;
he has become my salvation.
He is my God, and I will praise him,
my father’s God, and I will exalt him.
3The Lord is a warrior;
the Lord is his name.
4Pharaoh’s chariots and his army
he has hurled into the sea.
The best of Pharaoh’s officers
are drowned in the Red Sea.15:4 Or the Sea of Reeds; also in verse 22
5The deep waters have covered them;
they sank to the depths like a stone.
6Your right hand, Lord,
was majestic in power.
Your right hand, Lord,
shattered the enemy.
7“In the greatness of your majesty
you threw down those who opposed you.
You unleashed your burning anger;
it consumed them like stubble.
8By the blast of your nostrils
the waters piled up.
The surging waters stood up like a wall;
the deep waters congealed in the heart of the sea.
9The enemy boasted,
‘I will pursue, I will overtake them.
I will divide the spoils;
I will gorge myself on them.
I will draw my sword
and my hand will destroy them.’
10But you blew with your breath,
and the sea covered them.
They sank like lead
in the mighty waters.
11Who among the gods
is like you, Lord?
Who is like you—
majestic in holiness,
awesome in glory,
working wonders?
12“You stretch out your right hand,
and the earth swallows your enemies.
13In your unfailing love you will lead
the people you have redeemed.
In your strength you will guide them
to your holy dwelling.
14The nations will hear and tremble;
anguish will grip the people of Philistia.
15The chiefs of Edom will be terrified,
the leaders of Moab will be seized with trembling,
the people15:15 Or rulers of Canaan will melt away;
16terror and dread will fall on them.
By the power of your arm
they will be as still as a stone—
until your people pass by, Lord,
until the people you bought15:16 Or created pass by.
17You will bring them in and plant them
on the mountain of your inheritance—
the place, Lord, you made for your dwelling,
the sanctuary, Lord, your hands established.
18“The Lord reigns
for ever and ever.”
19When Pharaoh’s horses, chariots and horsemen15:19 Or charioteers went into the sea, the Lord brought the waters of the sea back over them, but the Israelites walked through the sea on dry ground. 20Then Miriam the prophet, Aaron’s sister, took a timbrel in her hand, and all the women followed her, with timbrels and dancing. 21Miriam sang to them:
“Sing to the Lord,
for he is highly exalted.
Both horse and driver
he has hurled into the sea.”
The Waters of Marah and Elim
22Then Moses led Israel from the Red Sea and they went into the Desert of Shur. For three days they traveled in the desert without finding water. 23When they came to Marah, they could not drink its water because it was bitter. (That is why the place is called Marah.15:23 Marah means bitter.) 24So the people grumbled against Moses, saying, “What are we to drink?”
25Then Moses cried out to the Lord, and the Lord showed him a piece of wood. He threw it into the water, and the water became fit to drink.
There the Lord issued a ruling and instruction for them and put them to the test. 26He said, “If you listen carefully to the Lord your God and do what is right in his eyes, if you pay attention to his commands and keep all his decrees, I will not bring on you any of the diseases I brought on the Egyptians, for I am the Lord, who heals you.”
27Then they came to Elim, where there were twelve springs and seventy palm trees, and they camped there near the water.
Moses och Mirjams sång till Herren
1Sedan sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren:
”Jag vill sjunga till Herrens ära,
för högt är han upphöjd.
Han har kastat både häst och ryttare i havet.
2Herren är min styrka
och min sång, han har blivit min räddning.
Han är min Gud,
och jag vill prisa honom.
Han är min fars Gud.
Jag vill upphöja honom.
3Herren är en kämpe,
ja, Herren är hans namn.
4Faraos vagnar och armé
har han kastat i havet.
Faraos ryktbara krigsmän
dränktes i Sävhavets vågor.
5Vattenmassorna dränkte dem,
de sjönk som stenar i djupet.
6Din högra hand, Herre,
har en väldig makt.
Din högra hand
krossade fienden.
7I ditt höga majestät
besegrade du dem
som vände sig mot dig.
Du visade din vrede
och den förtärde dem,
som elden bränner upp gräset.
8Du blåste på vattnet
och det delade sig.
Vågorna reste sig som murar,
stelnade mitt i havet.
9Fienden sa:
’Jag ska förfölja dem och hinna upp dem,
jag ska ta byte och fördela det,
jag ska ta hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
min hand ska förgöra dem.’
10Men du andades på dem,
och havet slog ihop över dem.
De sjönk som bly
i de väldiga vattnen.
11Vem är som du, Herre,
bland alla gudar?
Vem är så majestätisk och helig?
Vem är så fruktansvärd i härlighet?
Vem gör under som du?
12Du räckte ut din hand,
och då svalde jorden dem.
13I din nåd har du lett
det folk du befriade.
Med din makt har du fört det
till din heliga boning.
14Folken hörde det och darrade.
Filistéerna greps av ångest.
15Edoms furstar blev förskräckta.
Moabs mäktiga män darrade.
Kanaans invånare smälte ner av fruktan.
16Skräck och ångest har kommit över dem.
Inför din väldiga arm
stod de förstenade,
medan ditt folk, Herre,
det folk som du har befriat, passerade dem.
17Du leder dem
och planterar dem på ditt eget berg,
på den plats du gjort till din boning, Herre
– i den helgedom, Herre, som dina händer grundlagt.
18Herren ska regera i all evighet.”
19Faraos hästar, vagnar och vagnsförare försökte följa efter genom havet. Men Herren lät havsvattnen falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark.
20Profetissan Mirjam, Arons syster, tog sin tamburin och de andra kvinnorna följde henne. De spelade på tamburiner och dansade. 21Mirjam sjöng för dem:
”Sjung till Herrens ära.
Han är högt upphöjd.
Hästar och vagnsförare
har han störtat i havet.”
Prövningen i öknen
(15:22—18:27)
Bittert vatten
22Mose ledde Israels folk vidare från Sävhavet, och de kom ut i öknen Shur och gick där i tre dagar utan att hitta vatten. 23När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. Det var därför platsen fick heta Mara.15:23 Mara betyder besk, bitter.
24Folket började anklaga Mose: ”Vad ska vi dricka?” frågade de. 25Mose ropade då till Herren, och Herren visade honom en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka.
Det var där han gav lag och rätt åt folket och prövade dem. 26Han sa: ”Om du vill lyda Herrens, din Guds, röst och göra det som är rätt inför honom, följa hans befallningar och hålla hans bud, så ska jag låta dig slippa alla de sjukdomar jag lade på egypterna, för jag är Herren din läkare.” 27Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.
