The Ten Commandments
1Moses summoned all Israel and said:
Hear, Israel, the decrees and laws I declare in your hearing today. Learn them and be sure to follow them. 2The Lord our God made a covenant with us at Horeb. 3It was not with our ancestors5:3 Or not only with our parents that the Lord made this covenant, but with us, with all of us who are alive here today. 4The Lord spoke to you face to face out of the fire on the mountain. 5(At that time I stood between the Lord and you to declare to you the word of the Lord, because you were afraid of the fire and did not go up the mountain.) And he said:
6“I am the Lord your God, who brought you out of Egypt, out of the land of slavery.
7“You shall have no other gods before5:7 Or besides me.
8“You shall not make for yourself an image in the form of anything in heaven above or on the earth beneath or in the waters below. 9You shall not bow down to them or worship them; for I, the Lord your God, am a jealous God, punishing the children for the sin of the parents to the third and fourth generation of those who hate me, 10but showing love to a thousand generations of those who love me and keep my commandments.
11“You shall not misuse the name of the Lord your God, for the Lord will not hold anyone guiltless who misuses his name.
12“Observe the Sabbath day by keeping it holy, as the Lord your God has commanded you. 13Six days you shall labor and do all your work, 14but the seventh day is a sabbath to the Lord your God. On it you shall not do any work, neither you, nor your son or daughter, nor your male or female servant, nor your ox, your donkey or any of your animals, nor any foreigner residing in your towns, so that your male and female servants may rest, as you do. 15Remember that you were slaves in Egypt and that the Lord your God brought you out of there with a mighty hand and an outstretched arm. Therefore the Lord your God has commanded you to observe the Sabbath day.
16“Honor your father and your mother, as the Lord your God has commanded you, so that you may live long and that it may go well with you in the land the Lord your God is giving you.
17“You shall not murder.
18“You shall not commit adultery.
19“You shall not steal.
20“You shall not give false testimony against your neighbor.
21“You shall not covet your neighbor’s wife. You shall not set your desire on your neighbor’s house or land, his male or female servant, his ox or donkey, or anything that belongs to your neighbor.”
22These are the commandments the Lord proclaimed in a loud voice to your whole assembly there on the mountain from out of the fire, the cloud and the deep darkness; and he added nothing more. Then he wrote them on two stone tablets and gave them to me.
23When you heard the voice out of the darkness, while the mountain was ablaze with fire, all the leaders of your tribes and your elders came to me. 24And you said, “The Lord our God has shown us his glory and his majesty, and we have heard his voice from the fire. Today we have seen that a person can live even if God speaks with them. 25But now, why should we die? This great fire will consume us, and we will die if we hear the voice of the Lord our God any longer. 26For what mortal has ever heard the voice of the living God speaking out of fire, as we have, and survived? 27Go near and listen to all that the Lord our God says. Then tell us whatever the Lord our God tells you. We will listen and obey.”
28The Lord heard you when you spoke to me, and the Lord said to me, “I have heard what this people said to you. Everything they said was good. 29Oh, that their hearts would be inclined to fear me and keep all my commands always, so that it might go well with them and their children forever!
30“Go, tell them to return to their tents. 31But you stay here with me so that I may give you all the commands, decrees and laws you are to teach them to follow in the land I am giving them to possess.”
32So be careful to do what the Lord your God has commanded you; do not turn aside to the right or to the left. 33Walk in obedience to all that the Lord your God has commanded you, so that you may live and prosper and prolong your days in the land that you will possess.
Sammanfattning av de tio buden
(2 Mos 20:1-21)
1Mose kallade samman hela Israels folk och sa:
Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! 2Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb – 3inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. 4Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. 5Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:
6”Jag är Herren, din5:6 Herren talar vid flera tillfällen, som här, i du-form (kollektiv singularis), direkt till hela Israels folk. Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
7Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.
8Du ska inte tillverka några avgudar, inga bildstoder som föreställer något i himlen, på jorden eller i vattnet under jorden. 9Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag Herren, din Gud, är en svartsjuk Gud som låter straffet för fädernas synder drabba också barn intill tredje och fjärde generationen5:9 Se not till 2 Mos 20:5. när man hatar mig. 10Men jag visar nåd mot tusenden när man älskar mig och lyder mina befallningar.
11Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, för Herren låter ingen som missbrukar hans namn undgå att bli straffad.
12Var noga med att hålla sabbatsdagen5:12 Se not till 2 Mos 16:23. helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, 14men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor eller dina oxar, dina åsnor eller all din boskap, inte heller utlänningen som bor hos dig, utan dina slavar och slavinnor ska få vila den dagen precis som du. 15Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren förde dig ut därifrån med stor makt och väldiga gärningar. Det är därför Herren, din Gud, befaller dig att fira sabbatsdagen.
16Visa respekt för dina föräldrar, så som Herren, din Gud, har befallt dig. Då ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
17Du ska inte mörda.
18Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.
19Du ska inte stjäla.
20Du ska inte vittna falskt mot en medmänniska.
21Du ska inte ha begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom hans hem och egendom, hans slav eller slavinna, oxe, åsna eller något annat som tillhör honom.”
22Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.
23Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig 24och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. 25Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. 26Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? 27Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”
28Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. 29Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. 30Gå och säg till dem att återvända till sina tält. 31Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”
32Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! 33Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.
