Josiah Celebrates the Passover
1Josiah celebrated the Passover to the Lord in Jerusalem, and the Passover lamb was slaughtered on the fourteenth day of the first month. 2He appointed the priests to their duties and encouraged them in the service of the Lord’s temple. 3He said to the Levites, who instructed all Israel and who had been consecrated to the Lord: “Put the sacred ark in the temple that Solomon son of David king of Israel built. It is not to be carried about on your shoulders. Now serve the Lord your God and his people Israel. 4Prepare yourselves by families in your divisions, according to the instructions written by David king of Israel and by his son Solomon.
5“Stand in the holy place with a group of Levites for each subdivision of the families of your fellow Israelites, the lay people. 6Slaughter the Passover lambs, consecrate yourselves and prepare the lambs for your fellow Israelites, doing what the Lord commanded through Moses.”
7Josiah provided for all the lay people who were there a total of thirty thousand lambs and goats for the Passover offerings, and also three thousand cattle—all from the king’s own possessions.
8His officials also contributed voluntarily to the people and the priests and Levites. Hilkiah, Zechariah and Jehiel, the officials in charge of God’s temple, gave the priests twenty-six hundred Passover offerings and three hundred cattle. 9Also Konaniah along with Shemaiah and Nethanel, his brothers, and Hashabiah, Jeiel and Jozabad, the leaders of the Levites, provided five thousand Passover offerings and five hundred head of cattle for the Levites.
10The service was arranged and the priests stood in their places with the Levites in their divisions as the king had ordered. 11The Passover lambs were slaughtered, and the priests splashed against the altar the blood handed to them, while the Levites skinned the animals. 12They set aside the burnt offerings to give them to the subdivisions of the families of the people to offer to the Lord, as it is written in the Book of Moses. They did the same with the cattle. 13They roasted the Passover animals over the fire as prescribed, and boiled the holy offerings in pots, caldrons and pans and served them quickly to all the people. 14After this, they made preparations for themselves and for the priests, because the priests, the descendants of Aaron, were sacrificing the burnt offerings and the fat portions until nightfall. So the Levites made preparations for themselves and for the Aaronic priests.
15The musicians, the descendants of Asaph, were in the places prescribed by David, Asaph, Heman and Jeduthun the king’s seer. The gatekeepers at each gate did not need to leave their posts, because their fellow Levites made the preparations for them.
16So at that time the entire service of the Lord was carried out for the celebration of the Passover and the offering of burnt offerings on the altar of the Lord, as King Josiah had ordered. 17The Israelites who were present celebrated the Passover at that time and observed the Festival of Unleavened Bread for seven days. 18The Passover had not been observed like this in Israel since the days of the prophet Samuel; and none of the kings of Israel had ever celebrated such a Passover as did Josiah, with the priests, the Levites and all Judah and Israel who were there with the people of Jerusalem. 19This Passover was celebrated in the eighteenth year of Josiah’s reign.
The Death of Josiah
20After all this, when Josiah had set the temple in order, Necho king of Egypt went up to fight at Carchemish on the Euphrates, and Josiah marched out to meet him in battle. 21But Necho sent messengers to him, saying, “What quarrel is there, king of Judah, between you and me? It is not you I am attacking at this time, but the house with which I am at war. God has told me to hurry; so stop opposing God, who is with me, or he will destroy you.”
22Josiah, however, would not turn away from him, but disguised himself to engage him in battle. He would not listen to what Necho had said at God’s command but went to fight him on the plain of Megiddo.
23Archers shot King Josiah, and he told his officers, “Take me away; I am badly wounded.” 24So they took him out of his chariot, put him in his other chariot and brought him to Jerusalem, where he died. He was buried in the tombs of his ancestors, and all Judah and Jerusalem mourned for him.
25Jeremiah composed laments for Josiah, and to this day all the male and female singers commemorate Josiah in the laments. These became a tradition in Israel and are written in the Laments.
26The other events of Josiah’s reign and his acts of devotion in accordance with what is written in the Law of the Lord— 27all the events, from beginning to end, are written in the book of the kings of Israel and Judah.
Josia utlyser ett påskfirande
(2 Kung 23:21-23)
1Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. De slaktade påsklammet den fjortonde dagen i första månaden. 2Han insatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem i deras tjänst i Herrens hus. 3Han sa till leviterna, som undervisade israeliterna och som var helgade åt Herren:
”Ställ den heliga arken i templet som Israels kung Salomo, Davids son, byggde. Ni behöver inte bära den på era axlar. Tjäna Herren, er Gud, och hans folk Israel! 4Gör er redo familjevis och avdelningsvis, så som Israels kung David och hans son Salomo föreskrev. 5Ställ er i helgedomen, med en grupp leviter för varje familjeavdelning av era bröder, era landsmän.35:5 Grundtexten är i denna vers svårförståelig och översättningen därmed osäker. 6Slakta påsklammet, helga er och tillred lammen åt era bröder, enligt de föreskrifter som Herren har gett genom Mose.”
7Därefter gav Josia 30 000 lamm och killingar till hela folkets påskoffer, för dem som var närvarande, och 3 000 tjurar, allt från kungens egendom. 8Hans furstar bidrog frivilligt med gåvor till folket, till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jechiel, de främsta i Guds hus, gav prästerna 2 600 får och getter som påskoffer och 300 tjurar. 9De levitiska ledarna Konanja, Shemaja, Netanel, Hashavja, Jeiel och Josavad gav 5 000 påskoffer och 500 tjurar till leviterna.
10Så ordnades tjänsten, och prästerna stod på sina platser och leviterna var indelade i sina avdelningar, som kungen hade befallt. 11De slaktade påsklammen, prästerna stänkte blodet som räcktes åt dem, och leviterna flådde djuren. 12De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje familjeavdelning, för att ges åt hela folket och offras åt Herren, som det var föreskrivet i Moses bok, och på samma sätt gjorde de med tjurarna. 13De stekte påsklammet över eld enligt föreskrifterna och kokade de heliga offren i grytor, pannor och kittlar och gav dem genast till hela folket. 14Sedan gjorde de i ordning en måltid åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren. Därför tillredde leviterna åt sig själva och prästerna, Arons söner.
15Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt föreskriften som hade getts av David, Asaf, Heman och Jedutun, kungens siare. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. Deras bröder leviterna lagade måltiden åt dem. 16Hela tjänsten åt Herren genomfördes på denna dag, man firade påsk och offrade brännoffer på Herrens altare, som kung Josia hade föreskrivit.
17De israeliter som var samlade firade då påsk och det osyrade brödets högtid under sju dagar.
18Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande i Israel. Ingen av Israels kungar hade firat en sådan påsk som firades av Josia, prästerna och leviterna och allt folk från Juda och Israel som var samlade och Jerusalems invånare. 19Det var under Josias artonde regeringsår som denna påsk firades.
Josia dör i strid
(2 Kung 23:28-30)
20Efter allt detta, när Josia hade satt templet i stånd, tågade kung Neko av Egypten ut för att strida vid Karkemish vid floden Eufrat, och Josia drog ut för att möta honom.
21Men Neko skickade sändebud till honom och lät säga: ”Vad vill du mig, kung av Juda? Jag har inte kommit mot dig idag utan mot dem jag är i krig mot. Gud har sagt åt mig att skynda på. Sluta nu med att sätta dig upp mot Gud, som är med mig, annars kommer han att förgöra dig!”
22Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förklädde han sig för att strida mot honom. Han lyssnade inte till vad Neko sa på Guds befallning utan drog ut i strid på Megiddoslätten. 23Men bågskyttarna sköt kung Josia, och han bad sina män: ”Bär bort mig från striden. Jag är svårt sårad.” 24Hans män lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn och förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.
Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. 25Jeremia diktade en klagosång över Josia. Ända fram till denna dag sjunger sångare och sångerskor om hans död, för dessa klagosånger blev en tradition i Israel och har nedtecknats i ”Klagosångerna”.
26Josias historia i övrigt, hans goda gärningar som han gjorde i enlighet med Herrens lag, 27finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar.
