Psalm 77 – NIRV & NUB

New International Reader’s Version

Psalm 77:1-20

Psalm 77

For the director of music. For Jeduthun. A psalm of Asaph.

1I cried out to God for help.

I cried out to God to hear me.

2When I was in trouble, I looked to the Lord for help.

During the night I lifted up my hands in prayer.

But I refused to be comforted.

3God, I remembered you, and I groaned.

I thought about you, and I became weak.

4You kept me from going to sleep.

I was so troubled I couldn’t speak.

5I thought about days gone by.

I thought about the years of long ago.

6I remembered how I used to sing praise to you in the night.

I thought about it, and here is what I asked myself.

7“Will the Lord turn away from us forever?

Won’t he ever show us his kindness again?

8Has his faithful love disappeared forever?

Has his promise failed for all time?

9Has God forgotten to help us?

Has he held back his tender love because he was angry?”

10Then I thought, “Here is what gives me hope.

For many years the Most High God showed how powerful he is.

11Lord, I will remember what you did.

Yes, I will remember your miracles of long ago.

12I will spend time thinking about everything you have done.

I will consider all your mighty acts.”

13God, everything you do is holy.

What god is as great as our God?

14You are the God who does miracles.

You show your power among the nations.

15With your mighty arm you set your people free.

You set the children of Jacob and Joseph free.

16God, the water of the Red Sea saw you.

It saw you and boiled up.

The deepest waters were stirred up.

17The clouds poured down rain.

The skies rumbled with thunder.

Lightning flashed back and forth like arrows.

18Your thunder was heard in the windstorm.

Your lightning lit up the world.

The earth trembled and shook.

19Your path led through the Red Sea.

You walked through the mighty waters.

But your footprints were not seen.

20You led your people like a flock.

You led them by the hands of Moses and Aaron.

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 77:1-21

Psalm 77

Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag

1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.

2Jag ropar högt till Gud.

Jag ropar högt till Gud,

och han ska lyssna till mig.

3Jag söker Herren när jag är i nöd,

på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,

men det finns ingen tröst för mig.

4Jag tänker på Gud och suckar,

jag grubblar och förlorar allt mod. Séla

5Du låter mig inte sluta ögonen,

och i min oro kan jag inte få fram ett ord.

6Jag tänker på hur det var förr,

på år som för länge sedan gått.

7Jag minns min sång i natten,

jag tänker, jag grubblar.

8Förkastar Herren för alltid?

Ska han aldrig mer visa sin godhet?

9Är hans nåd borta för alltid?

Har han svikit sitt löfte för framtiden?

10Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet?

Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla

11Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig:

den Högste handlar inte som förr.77:11 Grundtextens innebörd är osäker. Bl.a. finns i samband med ”den Högste(s hand)” ordet ”år” som kan tolkas olika. En något mer ordagrann, om än ännu mer svårförståelig översättning skulle kunna vara: Detta vill jag vädja till: åren av den Högstes högra hand.

12Jag kommer ihåg Herrens gärningar,

jag minns dina under för länge sedan.

13Jag begrundar alla dina verk,

jag tänker på dina mäktiga gärningar.”

14I heligheten går din väg, Gud.

Vilken gud är så stor som du, Gud?

15Du är en Gud som gör under!

Du har visat folken din kraft.

16Med din styrka befriade du ditt folk,

Jakobs och Josefs ättlingar. Séla

17Vattnen såg dig, Gud,

vattnen såg dig och bävade,

själva djupen skälvde.

18Vatten sprang fram ur molnen,

åskan mullrade i skyn

och dina pilar for omkring.

19Din åskas dån hördes i stormvinden,

blixtarna lyste upp världen,

jorden skakade och darrade.

20Du banade en väg rakt genom havet,

din stig genom stora vatten,

men dina fotspår syntes inte.

21Du ledde ditt folk som en hjord,

med Mose och Aron som herdar.