1Jesus said to them, “What I’m about to tell you is true. Some who are standing here will not die before they see that God’s kingdom has come with power.”
Jesus’ Appearance Is Changed
2After six days Jesus took Peter, James and John with him. He led them up a high mountain. They were all alone. There in front of them his appearance was changed. 3His clothes became so white they shone. They were whiter than anyone in the world could bleach them. 4Elijah and Moses appeared in front of Jesus and his disciples. The two of them were talking with Jesus.
5Peter said to Jesus, “Rabbi, it is good for us to be here. Let us put up three shelters. One will be for you, one for Moses, and one for Elijah.” 6Peter didn’t really know what to say, because they were so afraid.
7Then a cloud appeared and covered them. A voice came from the cloud. It said, “This is my Son, and I love him. Listen to him!”
8They looked around. Suddenly they no longer saw anyone with them except Jesus.
9They came down the mountain. On the way down, Jesus ordered them not to tell anyone what they had seen. He told them to wait until the Son of Man had risen from the dead. 10So they kept the matter to themselves. But they asked each other what “rising from the dead” meant.
11Then they asked Jesus, “Why do the teachers of the law say that Elijah has to come first?”
12Jesus replied, “That’s right. Elijah does come first. He makes all things new again. So why is it written that the Son of Man must suffer much and not be accepted? 13I tell you, Elijah has come. They have done to him everything they wanted to do. They did it just as it is written about him.”
Jesus Heals a Boy Who Is Controlled by an Evil Spirit
14When Jesus and those who were with him came to the other disciples, they saw a large crowd around them. The teachers of the law were arguing with them. 15When all the people saw Jesus, they were filled with wonder. And they ran to greet him.
16“What are you arguing with them about?” Jesus asked.
17A man in the crowd answered. “Teacher,” he said, “I brought you my son. He is controlled by an evil spirit. Because of this, my son can’t speak anymore. 18When the spirit takes hold of him, it throws him to the ground. He foams at the mouth. He grinds his teeth. And his body becomes stiff. I asked your disciples to drive out the spirit. But they couldn’t do it.”
19“You unbelieving people!” Jesus replied. “How long do I have to stay with you? How long do I have to put up with you? Bring the boy to me.”
20So they brought him. As soon as the spirit saw Jesus, it threw the boy into a fit. He fell to the ground. He rolled around and foamed at the mouth.
21Jesus asked the boy’s father, “How long has he been like this?”
“Since he was a child,” he answered. 22“The spirit has often thrown him into fire or water to kill him. But if you can do anything, take pity on us. Please help us.”
23“ ‘If you can’?” said Jesus. “Everything is possible for the one who believes.”
24Right away the boy’s father cried out, “I do believe! Help me overcome my unbelief!”
25Jesus saw that a crowd was running over to see what was happening. Then he ordered the evil spirit to leave the boy. “You spirit that makes him unable to hear and speak!” he said. “I command you, come out of him. Never enter him again.”
26The spirit screamed. It shook the boy wildly. Then it came out of him. The boy looked so lifeless that many people said, “He’s dead.” 27But Jesus took him by the hand. He lifted the boy to his feet, and the boy stood up.
28Jesus went indoors. Then his disciples asked him in private, “Why couldn’t we drive out the evil spirit?”
29He replied, “This kind can come out only by prayer.”
Jesus Speaks a Second Time About His Coming Death
30They left that place and passed through Galilee. Jesus did not want anyone to know where they were. 31That was because he was teaching his disciples. He said to them, “The Son of Man is going to be handed over to men. They will kill him. After three days he will rise from the dead.” 32But they didn’t understand what he meant. And they were afraid to ask him about it.
Who Is the Most Important Person?
33Jesus and his disciples came to a house in Capernaum. There he asked them, “What were you arguing about on the road?” 34But they kept quiet. On the way, they had argued about which one of them was the most important person.
35Jesus sat down and called for the 12 disciples to come to him. Then he said, “Anyone who wants to be first must be the very last. They must be the servant of everyone.”
36Jesus took a little child and had the child stand among them. Then he took the child in his arms. He said to them, 37“Anyone who welcomes one of these little children in my name welcomes me. And anyone who welcomes me also welcomes the one who sent me.”
Anyone Who Is Not Against Us Is for Us
38“Teacher,” said John, “we saw someone driving out demons in your name. We told him to stop, because he was not one of us.”
39“Do not stop him,” Jesus said. “For no one who does a miracle in my name can in the next moment say anything bad about me. 40Anyone who is not against us is for us. 41What I’m about to tell you is true. Suppose someone gives you a cup of water in my name because you belong to the Messiah. That person will certainly not go without a reward.
Leading People to Sin
42“What if someone leads one of these little ones who believe in me to sin? If they do, it would be better if a large millstone were hung around their neck and they were thrown into the sea. 43-44If your hand causes you to sin, cut it off. It would be better for you to enter God’s kingdom with only one hand than to go into hell with two hands. In hell the fire never goes out. 45-46If your foot causes you to sin, cut it off. It would be better to enter God’s kingdom with only one foot than to have two feet and be thrown into hell. 47If your eye causes you to sin, poke it out. It would be better for you to enter God’s kingdom with only one eye than to have two eyes and be thrown into hell. 48In hell,
“ ‘The worms that eat them do not die.
The fire is not put out.’ (Isaiah 66:24)
49Everyone will be salted with fire.
50“Salt is good. But suppose it loses its saltiness. How can you make it salty again? Have salt among yourselves. And be at peace with each other.”
1Jesus sa sedan till dem: ”Sannerligen säger jag er: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike komma med makt.9:1 Detta syftar antagligen på det som Petrus, Jakob och Johannes fick vara med om i de följande verserna.”
Jesus förvandlas på berget
(Matt 17:1-13; Luk 9:28-36)
2Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem. 3Hans kläder blev bländande vita, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra kläder. 4Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.9:4 Se not till Matt 17:3. 5Då sa Petrus till Jesus: ”Rabbi9:5 Rabbi är hebreiska. Grundbetydelsen är mästare, lärare, liknande läromästare., det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” 6Han visste inte vad han skulle säga, för de var helt skräckslagna.
7Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”
8Men då de plötsligt såg sig omkring, såg de ingen där mer, förutom Jesus.
9På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda. 10Därför höll de det för sig själva men talade med varandra om vad som menades med att ”uppstå från de döda”.
11Lärjungarna frågade honom nu: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” 12Jesus svarade: ”Elia ska komma först och ställa allt till rätta.9:12 Jfr Mal 4:5. Men varför står det i Skriften att Människosonen måste lida och bli föraktad? 13Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom.9:13 Jesus talar om Johannes döparen. Elia var en förebild på Johannes, och Elia fick lida (jfr 1 Kung 19:1-10) liksom Johannes (jfr Matt 17:11-13). Nu skulle Jesus få lida på samma sätt.”
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)
14När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. 15Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. 16Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”
17En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. 18Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”
19”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”
20Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. 21”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. 22Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”
23”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”
24”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”
25Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” 26Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” 27Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.
28När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”
29Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.9:29 En del handskrifter lägger till och fasta.”
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
(Matt 17:22-23; Luk 9:43-45)
30Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika att det skulle bli känt, 31eftersom han undervisade sina lärjungar.
Han sa: ”Människosonen ska överlämnas till människorna, och de kommer att döda honom, men efter tre9:31 Se not till 8:31. dagar ska han uppstå från de döda.”
32Men de förstod inte vad han talade om, och de vågade inte fråga heller.
Jesus förklarar vem som är störst
(Matt 18:1-5; Luk 9:46-48)
33Så kom de till Kafarnaum, och när de var hemma, frågade han dem: ”Vad pratade ni om på vägen?” 34Men de teg, för de hade diskuterat vem av dem som var störst.
35Då satte han sig ner och bad de tolv att komma till honom, och han sa till dem: ”Den som vill vara den främste måste göra sig minst och bli allas tjänare.”
36Sedan tog han ett barn och ställde det mitt ibland dem, lade armen om barnet och sa: 37”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”
Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn
(Matt 10:42; Luk 9:49-50)
38Johannes sa till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”
39Då sa Jesus: ”Låt honom hållas. Ingen som gör under i mitt namn kan plötsligt efteråt börja tala illa om mig. 40Den som inte är mot oss, han är för oss. 41Sannerligen säger jag er: om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus, så ska han inte gå miste om sin lön.
Jesus varnar för förförelser
(Matt 18:8-9; Luk 17:1-2)
42Om någon förför en av dessa små som tror på mig, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en kvarnsten runt halsen. 43Om din hand förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna i behåll och hamna i Gehenna9:43 Se not till Matt 5:21., i den eld som aldrig slocknar.9:43 Istället för den sista frasen har en del handskrifter med v. 44, som är identisk med v. 48. 45Och om din fot förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet handikappad, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.9:45 En del handskrifter har med v. 46 som är identisk med v. 48.
47Om ditt öga förför dig, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, 48där
’deras maskar aldrig ska dö
och deras eld aldrig släckas.’ 9:48 Se Jes 66:24.
49Alla måste saltas genom eld.9:49 En del handskrifter tillägger: och varje offer måste först saltas. Jfr 3 Mos 2:13, där man saltar det kött som skulle offras i eld till Gud. Elden användes också för att rena metaller, och var en bild på lidande. 50Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det har förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? Bevara er sälta och lev i fred med varandra!”9:50 Saltet var, förutom smaksättning och sina konserverande egenskaper och sin förmåga att hindra förruttnelse, också förknippat med gemenskap. De som åt salt tillsammans vid en måltid, levde i fred med varandra.
