1But Jesus went to the Mount of Olives.
2At sunrise he arrived again in the temple courtyard. All the people gathered around him there. He sat down to teach them. 3The teachers of the law and the Pharisees brought in a woman. She had been caught committing adultery. They made her stand in front of the group. 4They said to Jesus, “Teacher, this woman was caught sleeping with a man who was not her husband. 5In the Law, Moses commanded us to kill such women by throwing stones at them. Now what do you say?” 6They were trying to trap Jesus with that question. They wanted to have a reason to bring charges against him.
But Jesus bent down and started to write on the ground with his finger. 7They kept asking him questions. So he stood up and said to them, “Has any one of you not sinned? Then you be the first to throw a stone at her.” 8He bent down again and wrote on the ground.
9Those who heard what he had said began to go away. They left one at a time, the older ones first. Soon only Jesus was left. The woman was still standing there. 10Jesus stood up and asked her, “Woman, where are they? Hasn’t anyone found you guilty?”
11“No one, sir,” she said.
“Then I don’t find you guilty either,” Jesus said. “Go now and leave your life of sin.”
Challenge to What Jesus Says About Himself
12Jesus spoke to the people again. He said, “I am the light of the world. Anyone who follows me will never walk in darkness. They will have that light. They will have life.”
13The Pharisees argued with him. “Here you are,” they said, “appearing as your own witness. But your witness does not count.”
14Jesus answered, “Even if I am a witness about myself, what I say does count. I know where I came from. And I know where I am going. But you have no idea where I come from or where I am going. 15You judge by human standards. I don’t judge anyone. 16But if I do judge, what I decide is true. This is because I am not alone. I stand with the Father, who sent me. 17Your own Law says that the witness of two people proves the truth about something. 18I am a witness about myself. The other witness about me is the Father, who sent me.”
19Then they asked him, “Where is your father?”
“You do not know me or my Father,” Jesus replied. “If you knew me, you would know my Father also.” 20He spoke these words while he was teaching in the temple courtyard. He was near the place where the offerings were put. But no one arrested him. That’s because the time for him to die had not yet come.
Challenge to Who Jesus Claims to Be
21Once more Jesus said to them, “I am going away. You will look for me, and you will die in your sin. You can’t come where I am going.”
22This made the Jews ask, “Will he kill himself? Is that why he says, ‘You can’t come where I am going’?”
23But Jesus said, “You are from below. I am from heaven. You are from this world. I am not from this world. 24I told you that you would die in your sins. This will happen if you don’t believe that I am he. If you don’t believe, you will certainly die in your sins.”
25“Who are you?” they asked.
“Just what I have been telling you from the beginning,” Jesus replied. 26“I have a lot to say that will judge you. But the one who sent me can be trusted. And I tell the world what I have heard from him.”
27They did not understand that Jesus was telling them about his Father. 28So Jesus said, “You will lift up the Son of Man. Then you will know that I am he. You will also know that I do nothing on my own. I speak just what the Father has taught me. 29The one who sent me is with me. He has not left me alone, because I always do what pleases him.” 30Even while Jesus was speaking, many people believed in him.
Challenge to the Claim to Be Children of Abraham
31Jesus spoke to the Jews who had believed him. “If you obey my teaching,” he said, “you are really my disciples. 32Then you will know the truth. And the truth will set you free.”
33They answered him, “We are Abraham’s children. We have never been slaves of anyone. So how can you say that we will be set free?”
34Jesus replied, “What I’m about to tell you is true. Everyone who sins is a slave of sin. 35A slave has no lasting place in the family. But a son belongs to the family forever. 36So if the Son of Man sets you free, you will really be free. 37I know that you are Abraham’s children. But you are looking for a way to kill me. You have no room for my word. 38I am telling you what I saw when I was with my Father. You are doing what you have heard from your father.”
39“Abraham is our father,” they answered.
Jesus said, “Are you really Abraham’s children? If you are, you will do what Abraham did. 40But you are looking for a way to kill me. I am a man who has told you the truth I heard from God. Abraham didn’t do the things you want to do. 41You are doing what your own father does.”
“We have the right to claim to be God’s children,” they objected. “The only Father we have is God himself.”
42Jesus said to them, “If God were your Father, you would love me. I have come here from God. I have not come on my own. God sent me. 43Why aren’t my words clear to you? Because you can’t really hear what I say. 44You belong to your father, the devil. You want to obey your father’s wishes. From the beginning, the devil was a murderer. He has never obeyed the truth. There is no truth in him. When he lies, he speaks his natural language. He does this because he is a liar. He is the father of lies. 45But because I tell the truth, you don’t believe me! 46Can any of you prove I am guilty of sinning? Am I not telling the truth? Then why don’t you believe me? 47Whoever belongs to God hears what God says. The reason you don’t hear is that you don’t belong to God.”
Jesus Makes Claims About Himself
48The Jews answered Jesus, “Aren’t we right when we say you are a Samaritan? Aren’t you controlled by a demon?”
49“I am not controlled by a demon,” said Jesus. “I honor my Father. You do not honor me. 50I am not seeking glory for myself. But there is one who brings glory to me. He is the judge. 51What I’m about to tell you is true. Whoever obeys my word will never die.”
52Then they cried out, “Now we know you are controlled by a demon! Abraham died. So did the prophets. But you say that whoever obeys your word will never die. 53Are you greater than our father Abraham? He died. So did the prophets. Who do you think you are?”
54Jesus replied, “If I bring glory to myself, my glory means nothing. You claim that my Father is your God. He is the one who brings glory to me. 55You do not know him. But I know him. If I said I did not, I would be a liar like you. But I do know him. And I obey his word. 56Your father Abraham was filled with joy at the thought of seeing my day. He saw it and was glad.”
57“You are not even 50 years old,” they said to Jesus. “And you have seen Abraham?”
58“What I’m about to tell you is true,” Jesus answered. “Before Abraham was born, I am!” 59When he said this, they picked up stones to kill him. But Jesus hid himself. He slipped away from the temple area.
1Men Jesus gick ut till Olivberget. 2Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. 3Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, 4och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. 5Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”
6De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev8:6 Det grekiska verbet kan också översättas ritade eller tecknade. på marken med fingret. 7När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” 8Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. 9När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.
10Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”
11”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”]8:11 7:53—8:11 Detta avsnitt saknas i de äldsta handskrifterna.
Jesus är världens ljus
12Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”
13Fariseerna sa då: ”Nu vittnar du om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte trovärdigt.”
14Men Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd trovärdigt, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. 15Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. 16Men om jag dömer, så är min dom rätt, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. 17I er egen lag står det ju att två personers vittnesbörd är trovärdigt. 18Jag vittnar om mig själv, och också min Fader som har sänt mig vittnar om mig.”
19”Var är din fader?” frågade de då.
Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”
20Detta sa Jesus, när han undervisade i templet. Det hände vid kammaren, där offerkistorna stod. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Jesus varnar judarna
21Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”
22Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”
23Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. 24Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,8:24 Se not till 6:20. då dör ni i era synder.”
25”Vem är du då?”, frågade de.
Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. 26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” 27Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.
28Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp8:28 Uttrycket syftar här på att Jesus skulle hängas upp på ett kors. Samma uttryck används i 3:14 och 12:32, där det också syftar på att Jesus skulle lyftas upp till himlen. Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är8:28 Se not till 6:20. och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” 30När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.
Abrahams barn eller djävulens?
31Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. 32Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”
33Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”
34Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. 35En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. 36Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. 38Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”
39”Vi har Abraham till far”, svarade de då.
Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.8:39 Andra handskrifter har: Om ni är Abrahams barn, gör då…. 40Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör vad er far gjorde.”
De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”
42Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. 44Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. 45Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. 46Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? 47Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”
Jesus och Abraham
48Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier8:48 Se not till 4:4. som är besatt av en ond ande!”
49Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. 51Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”
52Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! 53Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” 54Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. 55Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”
57Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”
58Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är8:58 Se not till 6:20. Judarnas reaktion i följande vers visar att de var bestörta över att Jesus tog det heliga gudsnamnet på sig; de betraktade det som hädelse, som enligt lagen förutsatte stening till döds. – redan innan Abraham ens var född.”
59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.
