The Good Shepherd and His Sheep
1“What I’m about to tell you Pharisees is true. What if someone does not enter the sheep pen through the gate but climbs in another way? That person is a thief and a robber. 2The one who enters through the gate is the shepherd of the sheep. 3The gatekeeper opens the gate for him. The sheep listen to his voice. He calls his own sheep by name and leads them out. 4When he has brought out all his own sheep, he goes on ahead of them. His sheep follow him because they know his voice. 5But they will never follow a stranger. In fact, they will run away from him. They don’t recognize a stranger’s voice.” 6Jesus told this story. But the Pharisees didn’t understand what he was telling them.
7So Jesus said again, “What I’m about to tell you is true. I am like a gate for the sheep. 8All who have come before me are thieves and robbers. But the sheep have not listened to them. 9I’m like a gate. Anyone who enters through me will be saved. They will come in and go out. And they will find plenty of food. 10A thief comes only to steal and kill and destroy. I have come so they may have life. I want them to have it in the fullest possible way.
11“I am the good shepherd. The good shepherd gives his life for the sheep. 12The hired man is not the shepherd and does not own the sheep. So when the hired man sees the wolf coming, he leaves the sheep and runs away. Then the wolf attacks the flock and scatters it. 13The man runs away because he is a hired man. He does not care about the sheep.
14“I am the good shepherd. I know my sheep, and my sheep know me. 15They know me just as the Father knows me and I know the Father. And I give my life for the sheep. 16I have other sheep that do not belong to this sheep pen. I must bring them in too. They also will listen to my voice. Then there will be one flock and one shepherd. 17The reason my Father loves me is that I give up my life. But I will take it back again. 18No one takes it from me. I give it up myself. I have the authority to give it up. And I have the authority to take it back again. I received this command from my Father.”
19The Jews who heard these words could not agree with one another. 20Many of them said, “He is controlled by a demon. He has gone crazy! Why should we listen to him?”
21But others said, “A person controlled by a demon does not say things like this. Can a demon open the eyes of someone who is blind?”
Another Challenge to Jesus’ Claims
22Then came the Feast of Hanukkah at Jerusalem. It was winter. 23Jesus was in the temple courtyard walking in Solomon’s Porch. 24The Jews who were gathered there around Jesus spoke to him. They said, “How long will you keep us waiting? If you are the Messiah, tell us plainly.”
25Jesus answered, “I did tell you. But you do not believe. The works that I do in my Father’s name are a witness for me. 26But you do not believe, because you are not my sheep. 27My sheep listen to my voice. I know them, and they follow me. 28I give them eternal life, and they will never die. No one will steal them out of my hand. 29My Father, who has given them to me, is greater than anyone. No one can steal them out of my Father’s hand. 30I and the Father are one.”
31Again the Jews who had challenged him picked up stones to kill him. 32But Jesus said to them, “I have shown you many good works from the Father. Which good work are you throwing stones at me for?”
33“We are not throwing stones at you for any good work,” they replied. “We are stoning you for saying a very evil thing. You are only a man. But you claim to be God.”
34Jesus answered them, “Didn’t God say in your Law, ‘I have said you are “gods” ’? (Psalm 82:6) 35We know that Scripture is always true. God spoke to some people and called them ‘gods.’ 36If that is true, what about the one the Father set apart as his very own? What about this one the Father sent into the world? Why do you charge me with saying a very evil thing? Is it because I said, ‘I am God’s Son’? 37Don’t believe me unless I do the works of my Father. 38But what if I do them? Even if you don’t believe me, believe these works. Then you will know and understand that the Father is in me and I am in the Father.” 39Again they tried to arrest him. But he escaped from them.
40Then Jesus went back across the Jordan River. He went to the place where John had been baptizing in the early days. There he stayed. 41Many people came to him. They said, “John never performed a sign. But everything he said about this man was true.” 42And in that place many believed in Jesus.
Liknelsen om fåren och den gode herden
1Ja, sannerligen säger jag er: den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling. 2Herden går in genom grinden. 3Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får med deras namn och leder dem ut. 4När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom, för de känner igen hans röst. 5De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.”
6Jesus berättade den här bilden för dem, men de förstod inte vad han menade. 7Jesus sa: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är grinden in till fåren. 8Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem. 9Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska gå in och ut och hitta bete. 10Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.
11Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12Den som är anställd och inte är en herde och fårens ägare överger fåren och springer sin väg när han ser vargen komma. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken. 13Den anställde har ingen omsorg om fåren.
14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig 15på samma sätt som Fadern känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren. 16Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord och en herde. 17Fadern älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18Ingen tar mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det bud jag har fått av min Fader.”
19Dessa ord gav nytt upphov till oenighet bland judarna. 20Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” 21Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande bota dem som är blinda?”
Judarna vägrar att tro på Jesus
22Nu inföll tempelinvigningsfesten10:22 Tempelinvigningsfesten firades till minnet av templets återinvigning under Judas Mackabaios i december 165 f.Kr. Jerusalems tempel hade invigts av Antiochos IV Epifanes 168 f.Kr. åt den grekiske högguden Zeus. i Jerusalem. Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i templet i Salomos pelarhall. 24Då omringade judarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, så säg det öppet.”
25Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De gärningar jag gör i min Faders namn vittnar om mig. 26Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. 27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig i evighet gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. 29Min Fader har gett dem till mig, och han är större än någon annan. Därför kan ingen ta dem ifrån min Faders hand. 30Jag och Fadern är ett.”
31Då tog judarna än en gång upp stenar för att kasta på honom. 32Men Jesus sa till dem: ”Jag har låtit er se många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?”
33Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en människa, gör dig själv till Gud.”
34Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar10:34 Det ord som både på grekiska och svenska är översatt med ”gudar” är det hebreiska elohim. Det kan betyda Gud, men också gudar, gudalik, ängel, ledare, Guds ägodel etc. Bland Israels folk kunde man förr i tiden kalla en kung eller en ledare för ”gud” eller ”Guds son”, eftersom han tjänade Gud. Se Ps 82:6.’? 35Man kallar alltså dem som fick ta emot Guds ord för gudar, och Skriften kan inte göras om intet. 36Hur kan ni säga om honom som Fadern har helgat och sänt till världen att det är hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’? 37Om jag inte gör min Faders gärningar, då behöver ni inte tro på mig. 38Men om jag gör dem, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni veta och inse att Fadern är i mig och jag i honom.”
39De försökte då gripa honom igen, men han kom undan. 40Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där. 41Det var många som kom till honom. Och de sa: ”Johannes gjorde inga tecken, men allt han sa om Jesus var sant.” 42Många började där tro på honom.
