The Lord’s People Have Broken His Covenant
1A message from the Lord came to Jeremiah. The Lord said, 2“Listen to the terms of the covenant I made with my people of long ago. Tell Judah the terms still apply to them. Tell those who live in Jerusalem that they must obey them too. 3I am the Lord, the God of Israel. So let the people know what I want them to do. Here is what I want you to tell them. ‘May the person who does not obey the terms of the covenant be under my curse. 4I gave those terms to your people of long ago. That was when I brought them out of Egypt. I saved them out of that furnace that melts down iron and makes it pure.’ I said, ‘Obey me. Do everything I command you to do. Then you will be my people. And I will be your God. 5I raised my hand and made a promise to your people of long ago. I promised them I would give them a land that had plenty of milk and honey.’ It is the land you own today. I kept my promise.”
I replied, “Amen, Lord.”
6The Lord said to me, “Here is what I want you to announce in the towns of Judah. Say it also in the streets of Jerusalem. Tell the people, ‘Listen to the terms of my covenant. Obey them. 7Long ago I brought your people up from Egypt. From that time until today, I warned them again and again. I said, “Obey me.” 8But they did not listen. They did not pay any attention to me. Instead, they did what their stubborn and evil hearts wanted them to do. So I brought down on them all the curses of the covenant. I commanded them to obey it. But they refused.’ ”
9The Lord continued, “The people of Judah have made some evil plans. So have those who live in Jerusalem. 10All of them have returned to the sins their people of long ago committed. Those people refused to listen to what I told them. And now the people of Israel and Judah alike have worshiped other gods and served them. They have broken the covenant I made with their people who lived before them. 11So I say, ‘I will bring trouble on them. They will not be able to escape it. They will cry out to me. But I will not listen to them. 12The people of Jerusalem and of the towns of Judah will cry out. They will cry out to the gods they burn incense to. But those gods will not help them at all when trouble strikes them. 13Judah, you have as many gods as you have towns. And in Jerusalem you have set up as many altars as there are streets. You are burning incense to that shameful god named Baal.’
14“Jeremiah, do not pray for these people. Do not make any appeal or request for them. They will call out to me when they are in trouble. But I will not listen to them.
15“I love the people of Judah.
But they are working out their evil plans along with many others.
So what are they doing in my temple?
Can meat that is offered to me keep me from punishing you?
When you do evil things, you get a lot of pleasure from them.”
16People of Judah, the Lord once called you a healthy olive tree.
He thought its fruit was beautiful.
But now he will come with the roar of a mighty storm.
He will set the tree on fire.
And its branches will be broken.
17The Lord who rules over all planted you. But now he has ordered your enemies to destroy you. The people of Israel and Judah have both done what is evil. They have made the Lord very angry by burning incense to Baal.
Jeremiah’s Enemies Make Evil Plans Against Him
18The Lord told me about the evil plans of my enemies. That’s how I knew about them. He showed me what they were doing. 19I had been like a gentle lamb led off to be killed. I didn’t realize they had made plans against me. They had said,
“Let’s destroy the tree and its fruit.
Let’s take away his life.
Then his name won’t be remembered anymore.”
20But Lord, you rule over all.
You always judge fairly.
You test people’s hearts and minds.
So pay them back for what they’ve done.
I’ve committed my cause to you.
21The Lord says, “Jeremiah, here is what I am telling you about the people of Anathoth. They say they’re going to kill you. They are saying, ‘Don’t prophesy in the Lord’s name. If you do, we will kill you with our own hands.’ ” 22So the Lord who rules over all says, “I will punish them. Their young men will be killed by swords. Their sons and daughters will die of hunger. 23Only a few people will be left alive. I will judge the people of Anathoth. I will destroy them when the time comes to punish them.”
Juda har brutit förbundet
1Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia: 2”Hör detta förbunds ord, och tala till männen i Juda och invånarna i Jerusalem.11:2 Grundtextens satskonstruktion är svårtolkad, hur Hör detta förbunds ord hänger ihop med resten av versen. 3Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: ’Förbannelse över den som inte lyder orden i detta förbund 4och de befallningar som jag gav era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten, den smältugnen.’ Jag sa: ’Lyssna till mig och gör vad jag befaller er, så ska ni vara mitt folk, och jag ska vara er Gud. 5Då ska jag hålla den ed som jag svurit med era förfäder att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger.’ ” Då svarade jag: ”Amen, Herre!”
6Då sa Herren till mig: ”Förkunna allt detta i Judas städer och på Jerusalems gator och säg: ’Lyssna till detta förbunds ord och handla efter dem. 7Från den dag då jag förde era förfäder ut ur Egypten har jag upprepade gånger ända fram till i dag varnat dem och sagt: ”Lyd mig!” 8Men de ville inte lyssna, inte beakta det. Var och en följde sitt eget okuvliga och onda hjärta. Jag lät då alla ord i detta förbund komma över dem, det jag befallt dem att hålla men som de inte hållit.’ ”
9Herren sa till mig: ”Jag har upptäckt en sammansvärjning bland folket i Juda och Jerusalem. 10De har fallit tillbaka i sina förfäders synder, de som vägrade att lyssna till mig. De har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Judas folk har brutit förbundet som jag slöt med deras förfäder.
11Därför säger Herren: ’Se, jag låter en olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan. Hur de än ropar till mig, ska jag inte lyssna till dem. 12Då ska Judas städer och Jerusalems invånare gå och ropa till de gudar som de tänder rökelse åt, men dessa kan inte rädda dem när olyckans stund kommer. 13Du Juda, du har lika många gudar som du har städer, och de altaren ni har rest åt skamguden är lika många som gatorna i Jerusalem, altaren där ni tänder rökelse åt Baal.’
14Du ska inte be för det här folket, inte komma med klagan och förbön för dem, för jag kommer inte att lyssna till dem när de ropar till mig i sin olycka.
15Vad har min älskade att göra i mitt hus,
hon som gör upp så många onda planer?
Kan det heliga offerköttet vända bort det onda från dig?
Då skulle du jubla.11:15 Grundtextens innebörd är oviss.”
16Herren brukade kalla dig ett grönskande olivträd,
vackert att se på och dignande av frukt.
Men nu har han satt eld på trädet,
och med ett väldigt dån som av en storm
brinner dess grenar upp och förtärs.
17Härskarornas Herre, som planterade dig, har uttalat det onda över dig, på grund av det onda som Israels och Judas folk gjorde i och med att de väckte min vrede genom att tända rökelse åt Baal.
Mordplaner mot Jeremia
18Herren lät mig veta deras planer, så att jag förstod. Du visade mig deras intriger. 19Jag var som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:
”Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
utplåna honom ur de levandes land,
så att ingen längre kommer ihåg hans namn.”
20Men du, härskarornas Herre, som dömer rättfärdigt,
du som prövar sinnen och hjärtan,
låt mig få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
21Herren säger därför om de män i Anatot som står efter ditt liv och säger att du inte ska profetera i Herrens namn, för annars ska de döda dig, 22om dem säger härskarornas Herre så: ”Se, jag ska straffa dem! Deras unga män ska dö genom svärd, och deras söner och döttrar ska svälta ihjäl. 23Inte en enda av dem ska bli kvar, för jag ska låta olycka komma över männen i Anatot när tiden för deras straff är inne.”
