The Lord Again Appoints Ezekiel to Warn Israel
1A message from the Lord came to me. The Lord said, 2“Son of man, speak to your people. Tell them, ‘Suppose I send enemies against a land. And its people choose one of their men to stand guard. 3He sees the enemies coming against the land. He blows a trumpet to warn the people. 4Someone hears the trumpet. But they do not pay any attention to the warning. The enemies come and kill them. Then what happens to them will be their own fault. 5They heard the sound of the trumpet. But they did not pay any attention to the warning. So what happened to them was their own fault. If they had paid attention, they would have saved themselves. 6But suppose the guard sees the enemies coming. And he does not blow the trumpet to warn the people. The enemies come and kill one of them. Then their life has been taken away from them because they sinned. But I will hold the guard responsible for their death.’
7“Son of man, I have appointed you as a prophet to warn the people of Israel. So listen to my message. Give them a warning from me. 8Suppose I say to a sinful person, ‘You can be sure that you will die.’ And suppose you do not try to get them to change their ways. Then they will die because they have sinned. And I will hold you responsible for their death. 9But suppose you do warn that sinful person. You tell them to change their ways. But they do not change. Then they will die because they have sinned. But you will have saved yourself.
10“Son of man, speak to the Israelites. Tell them, ‘You are saying, “Our sins and the wrong things we have done weigh us down. We are wasting away because we have sinned so much. So how can we live?” ’ 11Tell them, ‘When sinful people die, it does not give me any joy. But when they turn away from their sins and live, that makes me very happy. And that is just as sure as I am alive,’ announces the Lord and King. ‘So turn away from your sins! Change your evil ways! Why should you die, people of Israel?’
12“Son of man, speak to your people. Tell them, ‘Suppose a godly person does not obey the Lord. Then the right things that person has done in the past count for nothing. Suppose a sinful person turns away from doing wrong things. Then the wrong things that person has done in the past won’t bring them judgment. A godly person who sins won’t be allowed to live. That’s true even though they used to do right things.’ 13Suppose I tell a godly person that they will live. And they trust in the fact that they used to do what is right. But now they do what is evil. Then I will not remember any of the right things they have done. They will die because they have done so many evil things. 14Suppose I say to a sinful person, ‘You can be sure you will die.’ And then they turn away from their sin. They do what is fair and right. 15They return things they take to make sure loans are repaid. They give back what they have stolen. They obey my rules that give life. They do not do what is evil. Then you can be sure they will live. They will not die. 16None of the sins they have committed will be held against them. They have done what is fair and right. So you can be sure they will live.
17“In spite of that, your people say, ‘What the Lord does isn’t fair.’ But it is what you do that is not fair. 18Suppose a godly person stops doing what is right. And they do what is evil. Then they will die because of it. 19But suppose a sinful person turns away from the evil things they have done. And they do what is fair and right. Then they will live by doing that. 20In spite of that, you Israelites say, ‘What the Lord does isn’t fair.’ But I will judge each of you based on how you have lived.”
The Lord Explains Why Jerusalem Fell
21It was the 12th year since we had been brought to Babylon as prisoners. On the fifth day of the tenth month, a man who had escaped from Jerusalem came to bring me a report. He said, “The city has fallen!” 22The evening before the man arrived, the power of the Lord came on me. He opened my mouth before the man came to me in the morning. So my mouth was opened. I was no longer silent.
23Then a message from the Lord came to me. The Lord said, 24“Son of man, here is what the people living in Israel’s broken-down buildings are saying. ‘Abraham was only one man. But he owned the land. We are many people. The land must certainly belong to us.’ 25So tell them, ‘The Lord and King says, “You eat meat that still has blood in it. You worship your statues of gods. You commit murder. So should you still possess the land? 26You depend on your swords. You do things I hate. Each one of you sleeps with your neighbor’s wife. So should you still possess the land?” ’
27“Tell them, ‘Here is what the Lord and King says. “The people who are left in those broken-down buildings will be killed by swords. Wild animals will eat up those who are out in the country. Those who are in caves and other safe places will die of a plague. And that is just as sure as I am alive. 28I will turn the land into a dry and empty desert. The strength Jerusalem is so proud of will come to an end. The mountains of Israel will be deserted. No one will travel across them. 29So I will turn the land into a dry and empty desert. I will punish my people because of all the evil things they have done. I hate those things. Then they will know that I am the Lord.” ’
30“Son of man, your people are talking about you. They are getting together by the walls of their houses and at their doors. They are saying to one another, ‘Come. Listen to the Lord’s message.’ 31My people come to you, just as they usually do. They sit in front of you. They hear what you say. But they do not put it into practice. With their mouths they say they love me. But in their hearts they want what belongs to others. They try to get rich by cheating them. 32You are nothing more to them than someone who sings love songs. They say you have a beautiful voice. They think you play an instrument well. They hear what you say. But they do not put it into practice.
33“Everything I have told you will come true. You can be sure of it. Then the people will know that a prophet has been among them.”
Budskap om hopp
(33:1—48:35)
Hesekiels uppgift som väktare
1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, tala till dina landsmän och säg till dem: ’Om jag låter ett svärd drabba ett land och folket där utser en man bland sig till sin väktare 3och denne ser svärdet komma mot landet och slår larm med hornstöt och varnar folket, 4och om någon som hör larmet inte bryr sig om det utan dödas av svärdet, så är han själv ansvarig för sin död. 5Han hörde ju hornstöten men tog inte varning. Därför är han själv ansvarig för sin död. Om han hade lyssnat till varningen skulle han ha räddat sitt liv. 6Men om väktaren ser svärdet komma och inte slår larm med hornstöt och varnar folket, och om någon då dödas av svärdet, ska denne dö i sin synd, och jag ska hålla väktaren ansvarig för hans död.’
7Du människa, jag har utsett dig till en väktare för Israels folk. När du hör ett ord från mig ska du varna dem å mina vägnar. 8När jag säger till den gudlöse: ’Du gudlöse, du måste dö!’ och du då inte varnar honom för hans leverne, kommer den gudlöse att dö i sin synd, men jag kommer att hålla dig ansvarig för hans död. 9Men om du varnar den gudlöse så att han kan vända om från sitt leverne men om han ändå inte gör det, kommer han att dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.
10Du människa, säg till Israels folk: ’Ni säger: ”Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi tynar bort med dem. Hur ska vi kunna leva?” ’ 11Säg till dem: ’Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag önskar inte den ogudaktiges död. Jag vill att den gudlöse vänder om från sitt onda leverne, så att han får leva. Vänd om, vänd om från ert onda leverne! Varför skulle ni dö, israeliter?’
12Säg därför, du människa, till dina landsmän: ’Den rättfärdiges rättfärdighet kan inte rädda honom när han begår en överträdelse, och den gudlöses gudlöshet kommer inte att leda honom till fall, när han vänder om från sin gudlöshet. Den rättfärdige ska inte heller få leva genom sin rättfärdighet när han syndar.’ 13Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, men han förtröstar på sin egen rättfärdighet och gör det onda, ska inget av hans rättfärdighet bli ihågkommet. Han ska dö för det onda han gjort. 14Likaså: Om jag säger till den gudlöse att han måste dö, men han då vänder om från sin synd och gör det som är rätt och rättfärdigt, 15lämnar igen panten han tagit för lån eller lämnar tillbaka det han har stulit, följer livets bud och inte gör något ont – då ska han få leva. Han ska inte dö, 16och ingen av hans gamla synder ska dras upp inför honom. Han har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han ska få leva.
17Ändå säger dina landsmän att Herren inte handlar rätt, medan det är de själva som inte gör det. 18Om den rättfärdige vänder sig bort från sin rättfärdighet och gör det som är ont, måste han dö. 19Om den gudlöse omvänder sig från sin ondska och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska han få leva. 20Ändå säger ni att Herren inte handlar rätt. Men jag ska döma var och en av er, israeliter, efter hans gärningar.”
Jerusalems fall och profetia mot de kvarvarande
21Under det tolfte året av vår landsförvisning, på femte dagen i tionde månaden33:21 Den 8 jan. 585 f.Kr., kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: ”Staden har fallit.” 22Herrens hand hade kommit över mig på kvällen innan flyktingen kom, och han hade öppnat min mun på morgonen innan flyktingen kom, så att jag inte längre var stum utan kunde tala igen.
23Herrens ord kom till mig: 24”Du människa, de som bor bland ruinerna i Israels land säger: ’Abraham var ensam, och ändå fick han äga landet. Vi är många, så visst ska landet vara givet som egendom åt oss.’ 25Säg därför till dem: ’Så säger Herren, Herren: Ni äter kött med blodet i. Ni sätter ert hopp till avgudar och utgjuter blod. Skulle ni då få äga landet? 26Ni förlitar er på era svärd. Ni gör avskyvärda ting. Ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då få äga landet?’
27Säg så här till dem: ’Så säger Herren, Herren: Så sant jag lever ska de som är bland ruinerna falla för svärd. De som är ute på fälten ska ätas upp av vilda djur, och de som finns i fästningar och grottor ska dö av pest. 28Jag ska göra landet öde och obebott. Dess stolta styrka ska upphöra. Israels berg ska bli så öde att ingen vill vandra genom dem. 29Då ska de inse att jag är Herren, när jag gör landet öde och obebott på grund av de avskyvärda handlingar som de begått.’
30Du människa, dina landsmän pratar om dig vid husväggarna och dörrarna och säger till varandra: ’Kom, låt oss höra vad Herren har att säga!’ 31Mitt folk kommer till dig så som folk brukar komma, och de sätter sig framför dig för att lyssna till dig, men de handlar inte enligt det de hör av dig. De talar som om de vore hängivna, men i verkligheten är de ute efter egen vinning. 32Du har blivit för dem som en som bara sjunger kärlekssånger med vacker röst och spelar skickligt, för de hör vad du säger men handlar inte därefter.
33Men när det kommer – och det kommer – då ska de inse att det är en profet som har varit hos dem.”
