Josiah Makes Judah a Better Nation
1Josiah was eight years old when he became king. He ruled in Jerusalem for 31 years. 2He did what was right in the eyes of the Lord. He lived the way King David had lived. He didn’t turn away from it to the right or the left.
3While he was still young, he began to worship the God of King David. It was the eighth year of Josiah’s rule. In his 12th year Josiah began to get rid of the high places in Judah and Jerusalem. He removed the poles used to worship the female god named Asherah. He also removed the statues of other false gods. 4He ordered the altars of the gods that were named Baal to be torn down. Josiah cut to pieces the altars above them that were used for burning incense. He smashed the Asherah poles. He also smashed the statues of other false gods. Josiah broke all of them to pieces. He scattered the pieces over the graves of those who had offered sacrifices to those gods. 5He burned the bones of the priests on their altars. That’s the way he made Judah and Jerusalem pure and “clean.” 6Josiah went to the towns of Manasseh, Ephraim and Simeon. He went all the way to Naphtali. He also went to the destroyed places around all those towns. 7Everywhere Josiah went he tore down the altars and the Asherah poles. He crushed the statues of gods to powder. He cut to pieces all the altars for burning incense. He destroyed all those things everywhere in Israel. Then he went back to Jerusalem.
8In the 18th year of Josiah’s rule, he decided to make the land and temple pure and “clean.” So he sent Shaphan, Maaseiah and Joah to repair the temple of the Lord his God. Shaphan was the son of Azaliah. Maaseiah was ruler of the city. And Joah, the son of Joahaz, kept the records.
9These men went to Hilkiah the high priest. They gave him the money that had been brought into God’s temple. The Levites who guarded the gates had collected it. They had received some of the money from the people of Manasseh and Ephraim. They had also received some from the other people who remained in Israel. The rest of the money came from other people. It came from all the people of Judah and Benjamin and the people living in Jerusalem. 10Men were appointed to direct the work on the Lord’s temple. All the money collected was given to them. These men paid the workers who repaired the temple. They made it look like new again. 11They also gave money to the builders and those who worked with wood. The workers used it to buy lumber and blocks of stone. The lumber was used for the supports and beams for the buildings. The kings of Judah had let the buildings fall down.
12The workers were faithful in doing the work. Jahath and Obadiah directed them. They were Levites from the family line of Merari. Zechariah and Meshullam also directed them. They were from the family line of Kohath. The Levites were skilled in playing musical instruments. 13They were in charge of the laborers. They directed all the workers from job to job. Some of the Levites were secretaries and writers. Other Levites guarded the gates.
Hilkiah Finds the Book of the Law
14The money that had been taken into the Lord’s temple was being brought out. At that time Hilkiah the priest found the Book of the Law of the Lord. It had been given through Moses. 15Hilkiah spoke to Shaphan the secretary. Hilkiah said, “I’ve found the Book of the Law in the Lord’s temple.” Hilkiah gave the book to Shaphan.
16Then Shaphan took the book to King Josiah. He told him, “Your officials are doing everything they’ve been asked to do. 17They have paid out the money that was in the Lord’s temple. They’ve put it in the care of the directors and workers.” 18Shaphan continued, “Hilkiah the priest has given me a book.” Shaphan read some of it to the king.
19The king heard the words of the Law. When he did, he tore his royal robes. 20He gave orders to Hilkiah, Ahikam, Abdon, Shaphan the secretary and Asaiah. Ahikam was the son of Shaphan. Abdon was the son of Micah. And Asaiah was the king’s attendant. Josiah commanded them, 21“Go. Ask the Lord for advice. Ask him about what is written in this book that has been found. Do it for me. Also do it for the people who remain in Israel and Judah. The Lord has been very angry with us. That’s because our people before us didn’t obey what the Lord had said. They didn’t do everything written in this book.”
22Hilkiah and the people the king had sent with him went to speak to Huldah the prophet. She was the wife of Shallum. Shallum was the son of Tokhath. Tokhath was the son of Hasrah. Shallum took care of the sacred robes. Huldah lived in the New Quarter of Jerusalem.
23Huldah said to them, “The Lord is the God of Israel. He says, ‘Here is what you should tell the man who sent you to me. 24“The Lord says, ‘I am going to bring horrible trouble on this place and its people. There are curses written down in the book that has been read to the king of Judah. All those curses will take place. 25That’s because the people have deserted me. They have burned incense to other gods. They have made me very angry because of everything their hands have made. So my anger will burn like a fire against this place. And the fire of my anger will not be put out.’ ” ’ 26The king of Judah sent you to ask for advice. Tell him, ‘The Lord is the God of Israel. He has a message for you about the things you heard. 27The Lord says, “Your heart was tender. You made yourself humble in my sight. You heard what I spoke against this place and its people. So you made yourself humble. You tore your royal robes and wept. And I have heard you,” announces the Lord. 28You will join the members of your family who have already died. You will be buried in peace. You will not see all the trouble I am going to bring. I am going to bring trouble on this place and the people who live here.’ ”
Huldah’s answer was taken back to the king.
29Then the king called together all the elders of Judah and Jerusalem. 30He went up to the Lord’s temple. The people of Judah and Jerusalem went with him. So did the priests and Levites. All of them went, from the least important of them to the most important. The king had all the words of the Book of the Covenant read to them. The book had been found in the Lord’s temple. 31The king stood next to his pillar. He agreed to the terms of the covenant in front of the Lord. The king promised to serve the Lord and obey his commands, directions and rules. He promised to obey them with all his heart and with all his soul. So the king promised to obey the terms of the covenant that were written in that book.
32Then he had everyone in Jerusalem and in Benjamin commit themselves to the covenant. The people of Jerusalem did it in keeping with the covenant of the God of Israel.
33Josiah removed all the statues of false gods from the whole territory that belonged to the Israelites. The Lord hated those statues. Josiah had everyone in Israel serve the Lord their God. As long as he lived, they didn’t fail to follow the Lord, the God of their people.
Josia regerar i Juda
(34:1—36:1)
(2 Kung 22:1-2; 23:4-20)
1Josia var åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i trettioett år. 2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, och han följde sin förfader Davids exempel utan att vika åt något håll.
3I sitt åttonde regeringsår, medan han fortfarande var ung, började han söka sin far Davids Gud, och under sitt tolfte år började han rena Juda och Jerusalem från offerplatser, asherapålar och snidade och gjutna gudabilder. 4Man rev ner baalsaltarna inför honom, högg i stycken rökelsealtarna som stod på dem och bröt sönder asherapålarna, och de snidade och gjutna gudabilderna krossade han till stoft och strödde ut över deras gravar som hade offrat åt dem. 5Sedan brände han upp prästernas ben på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem. 6Också i städerna i Manasse, Efraim, Simon och ända bort till Naftali och områdena34:6 Kan också betyda ruiner, hus eller tempel. Översättningen här grundar sig på Septuaginta. runt dem, 7rev han ner altarna, asherapålarna, och gudabilderna krossade han till stoft och högg ner rökelsealtarna i stycken i hela Israel. Sedan vände han tillbaka till Jerusalem.
Josia renar landet och templet
(2 Kung 22:3-7)
8Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och templet, skickade han Shafan, Asaljas son, och Maaseja, stadskommendanten i Jerusalem, och kanslern Joach, Joachas son, för att reparera Herrens, sin Guds, hus.
9De gick då till översteprästen Hilkia med det silver som samlats in i Guds hus, som de leviter som höll vakt där hade samlat från Manasse, Efraim och resten av Israel, liksom av Juda och Benjamin och av folket i Jerusalem. 10De överlämnade det åt de män som var utsedda för att övervaka arbetet i Herrens hus, så att de kunde betala till dem som arbetade med att reparera det. 11De betalade snickarna och byggnadsarbetarna, så att de kunde köpa byggnadssten och timmer till bjälkar och till att timra upp de byggnader som kungarna i Juda hade låtit förfalla.
12Männen arbetade plikttroget under ledning av Jachat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Meshullam av Kehats släkt. Leviter, som var skickliga musiker, 13övervakade och ledde de olika arbetena. Andra leviter var sekreterare, tillsyningsmän och dörrvaktare.
En bokrulle med Guds lag hittas
(2 Kung 22:8-20)
14När man tog fram silvret som samlats in vid Herrens hus, hittade prästen Hilkia boken med Herrens lag, som hade getts genom Mose. 15Hilkia talade om för kungens sekreterare Shafan: ”Jag har hittat boken med lagen i Herrens hus.” Och han gav Shafan boken.
16Shafan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera till honom: ”Dina tjänare gör allt de har fått i uppdrag att göra. 17Silvret som har funnits i Herrens hus har betalats ut och överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna.” 18Sedan talade sekreteraren Shafan om för kungen att Hilkia hade gett honom en bokrulle och läste ur den för kungen.
19När kungen hörde vad lagen föreskrev, rev han sönder sina kläder. 20Han befallde Hilkia och Achikam, Shafans son, Avdon, Mikas son, sekreteraren Shafan och sin assistent Asaja: 21”Gå och fråga Herren för mig och för den rest som finns kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som nu upptäckts! Herrens vrede är stor och har vällt ut över oss därför att våra förfäder inte har följt Herrens ord och inte handlat så som det står i denna bok.”
22Hilkia och kungens män gick då till profetissan Hulda, hustru till Shallum, föreståndaren för klädkammaren, Tokhats son och Hasras sonson. Hon bodde i Jerusalem i Nya Staden. När de talade med henne om detta, 23svarade hon dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 24Så säger Herren: Jag kommer att låta olycka drabba denna plats och dess invånare, alla de förbannelser som är skrivna i boken och som har lästs för kungen av Juda. 25De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom allt de gjort, och därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte släckas.’ 26Säg till kungen av Juda, som skickade er hit för att fråga Herren: ’Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 27Därför att du är bedrövad i ditt inre och har ödmjukat dig inför Gud, sedan du fått höra hans ord mot denna plats och dess invånare, och du har ödmjukat dig inför mig och rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren. 28Jag ska låta dig dö och bli begravd bland dina fäder i ro. Du får slippa se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats och dess invånare.’ ”
De återvände till kungen med detta svar.
Josia reformerar gudstjänsten. Hans påskfirande
(2 Kung 23:1-3)
29Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 30Han gick upp till Herrens hus tillsammans med alla män i Juda och invånarna i Jerusalem, präster och leviter och allt folk, både stora och små. Han läste för dem allt som stod i förbundsboken som upptäckts i Herrens hus. 31Kungen stod vid sin på sin plats och förnyade inför Herren förbundet, för att de skulle hålla sig till Herren, lyda hans bud, förordningar och föreskrifter och med hela sitt hjärta och hela sin själ och fullgöra bestämmelserna som boken föreskrev. 32Sedan lät han alla i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet, och invånarna i Jerusalem gjorde så, i enlighet med Guds, sina fäders Guds, förbund.
33Sedan avlägsnade Josia alla avskyvärda gudar från israeliternas alla områden och fick alla som fanns i Israel att tjäna Herren, sina fäders Gud.
Så länge han levde vände de sig inte bort från Herren, sina fäders Gud.
