شريعة النذير
1وَقَالَ الرَّبُّ لِمُوسَى: 2«أَوْصِ بَنِي إِسْرَائِيلَ وَقُلْ لَهُمْ: أَيُّ رَجُلٍ أَوِ امْرَأَةٍ تَعَهَّدَ بِنَذْرٍ خَاصٍّ يَتَنَسَّكُ فِيهِ لِلرَّبِّ، 3فَلْيَمْتَنِعْ عَنِ الْخَمْرِ وَالْمُسْكِرِ، وَلا يَشْرَبْ خَلَّ الْخَمْرِ وَلا خَلَّ الْمُسْكِرِ أَوْ نَقِيعَ الْعِنَبِ، وَلا يَأْكُلْ عِنَباً رَطْباً وَلا يَابِساً. 4لَا يَذُقْ كُلَّ أَيَّامِ نَذْرِهِ شَيْئاً مِنْ نِتَاجِ الْكَرْمَةِ حَتَّى بُذُورِ الْعِنَبِ وَقِشْرِهِ. 5وَلا يَحْلِقْ رَأْسَهُ طَوَالَ مُدَّةِ نَذْرِهِ إِلَى أَنْ تَتِمَّ الأَيَّامُ الَّتِي نَذَرَ فِيهَا نَفْسَهُ لِلرَّبِّ، لأَنَّهُ مُقَدَّسٌ، فَعَلَيْهِ أَنْ يُرْخِيَ خُصَلَ شَعْرِ رَأْسِهِ. 6لَا يَقْرُبْ جَسَدَ مَيْتٍ كُلَّ أَيَّامِ نَذْرِهِ لِلرَّبِّ. 7سَوَاءٌ كَانَ الْمَيْتُ أَبَاهُ أَمْ أُمَّهُ أَمْ أَخَاهُ أَمْ أُخْتَهُ فَلا يَتَنَجَّسْ مِنْ أَجْلِهِمْ عِنْدَ مَوْتِهِمْ، لأَنَّ رَمْزَ نُسْكِ إِلَهِهِ عَلَى رَأْسِهِ. 8وَيَكُونُ كُلَّ أَيَّامِ نَذْرِهِ مُقَدَّساً لِلرَّبِّ. 9وَإذَا تَنَجَّسَ شَعْرُ انْتِذَارِهِ عَلَى أَثَرِ مَوْتِ أَحَدٍ عِنْدَهُ بَغْتَةً، يَحْلِقُ شَعْرَهُ بَعْدَ ذَلِكَ بِسَبْعَةِ أَيَّامٍ فَيَطْهُرُ. 10ثُمَّ فِي الْيَوْمِ الثَّامِنِ يَأْتِي بِيَمَامَتَيْنِ أَوْ فَرْخَيْ حَمَامٍ إِلَى الْكَاهِنِ عِنْدَ مَدْخَلِ خَيْمَةِ الاجْتِمَاعِ. 11فَيُقَدِّمُ الْكَاهِنُ أَحَدَهُمَا ذَبِيحَةَ خَطِيئَةٍ وَالآخَرَ مُحْرَقَةً، وَيُكَفِّرُ عَنْهُ خَطِيئَتَهُ لِوُجُودِهِ أَمَامَ جُثَّةِ مَيْتٍ، وَيُقَدِّسُ رَأْسَهُ فِي ذَلِكَ الْيَوْمِ بِعَيْنِهِ. 12وَلا تُحْسَبُ لَهُ أَيَّامُ نَذْرِهِ الَّتِي سَبَقَتْ تَنْجِيسَهُ بِسَبَبِ الْمَيْتِ، وَعَلَيْهِ أَنْ يَبْدَأَ عَدَّ أَيَّامِ فَتْرَةِ نَذْرِهِ مِنْ جَدِيدٍ، وَيَأْتِيَ بِحَمَلٍ حَوْلِيٍّ وَيُقَدِّمَهُ ذَبِيحَةَ إِثْمٍ.
13وَهَذِهِ هِيَ شَرِيعَةُ النَّذِيرِ عِنْدَمَا يَسْتَوْفِي أَيَّامَ نَذْرِهِ: يَأْتِي إِلَى مَدْخَلِ خَيْمَةِ الاجْتِمَاعِ، 14فَيُقَدِّمُ قُرْبَانَهُ لِلرَّبِّ حَمَلاً حَوْلِيًّا، بِلا عَيْبٍ، لِيَكُونَ مُحْرَقَةً، وَنَعْجَةً حَوْلِيَّةً، صَحِيحَةً، لِتَكُونَ ذَبِيحَةَ خَطِيئَةٍ، وَكَبْشاً سَلِيماً لِيَكُونَ ذَبِيحَةَ سَلامَةٍ. 15فَضْلاً عَنْ سَلٍّ مِنْ كَعْكِ فَطِيرٍ مَعْجُونٍ بِزَيْتٍ، وَرِقَاقٍ غَيْرِ مُخْتَمِرَةٍ مَدْهُونَةٍ بِالزَّيْتِ مَعَ تَقْدِمَةِ دَقِيقٍ وَخَمْرٍ. 16فَيُقَدِّمُهَا الْكَاهِنُ أَمَامَ الرَّبِّ ذَبِيحَةَ خَطِيئَتِهِ وَمُحْرَقَتَهُ. 17ثُمَّ يُقَرِّبُ كَبْشَ ذَبِيحَةِ السَّلامِ مَعَ سَلِّ كَعْكِ الْفَطِيرِ. وَأَخِيراً يَرْفَعُ الْكَاهِنُ تَقْدِمَةَ الدَّقِيقِ وَالْخَمْرَ. 18ثُمَّ يَحْلِقُ النَّذِيرُ شَعْرَ انْتِذَارِهِ عِنْدَ مَدْخَلِ خَيْمَةِ الاجْتِمَاعِ، وَيُحْرِقُهُ عَلَى نَارِ ذَبِيحَةِ السَّلامِ. 19ثُمَّ يَأْخُذُ الْكَاهِنُ كَتِفَ الْكَبْشِ بَعْدَ سَلْقِهِ، وَكَعْكَةَ فَطِيرٍ وَاحِدَةً وَرِقَاقَةً وَاحِدَةً. وَيَضَعُهَا بَيْنَ يَدَيِ النَّذِيرِ بَعْدَ حَلْقِهِ شَعْرَ انْتِذَارِهِ. 20وَيُرَجِّحُهَا الْكَاهِنُ أَمَامَ الرَّبِّ، فَتَكُونُ نَصِيباً مُقَدَّساً لِلْكَاهِنِ مَعَ صَدْرِ التَّرْجِيحِ وَسَاقِ الذَّبِيحَةِ. وَبَعْدَ ذَلِكَ يَشْرَبُ النَّذِيرُ خَمْراً. 21هَذِهِ هِيَ شَرِيعَةُ النَّذِيرِ الَّذِي يَنْذُرُ تَقْدِمَةً لِلرَّبِّ وَقْتَ نُسْكِهِ، فَضْلاً عَنْ تَقْدِمَاتِهِ الطَّوْعِيَّةِ الَّتِي يَبْذُلُهَا. وَعَلَيْهِ أَنْ يَفِيَ بِمَا نَذَرَ حَسَبَ شَرِيعَةِ انْتِذَارِهِ».
البركة الكهنوتية
22وَقَالَ الرَّبُّ لِمُوسَى: 23«أَوْصِ هَرُونَ وَأَبْنَاءَهُ قَائِلاً: هَذَا مَا يُبَارِكُونَ بِهِ بَنِي إِسْرَائِيلَ قَائِلِينَ لَهُمْ: 24يُبَارِكُكَ الرَّبُّ وَيَحْرُسُكَ. 25يُضِيءُ الرَّبُّ بِوَجْهِهِ عَلَيْكَ وَيَرْحَمُكَ. 26يَلْتَفِتُ الرَّبُّ بِوَجْهِهِ إِلَيْكَ وَيَمْنَحُكَ سَلاماً. 27وَهَكَذَا يَجْعَلُونَ اسْمِي عَلَى بَنِي إِسْرَائِيلَ وَأَنَا أُبَارِكُهُمْ».
Regler för nasirlöftet
1Sedan talade Herren till Mose: 2”Säg till israeliterna att när en man eller en kvinna avlägger ett särskilt löfte om att avskilja sig som nasir6:2 Nasirer avskildes ursprungligen för hela livet åt Gud, men de kunde också själva välja en avgränsad tid då de levde som nasirer. åt Herren, 3ska de inte under hela den period som löftet gäller dricka vin eller jästa drycker av något slag inte heller druvsaft och inte smaka vare sig druvor eller russin. 4Han får inte under sin nasirtid äta av något som kommer från vinstocken, inte ens kärnor eller skal.
5Under hela denna bestämda tid får ingen rakkniv vidröra mannens huvud. Han ska vara helig och avskild för Herren under hela sin nasirtid och låta sitt hår växa fritt.
6Han får inte heller komma i närheten av en död människa under hela perioden för sitt avskiljande för Herren, 7inte ens om det är hans far, mor, bror eller syster som dör får han orena sig. Han bär nämligen på sitt huvud ett tecken på att han är avskild åt sin Gud. 8Så länge han är nasir är han helgad åt Herren. 9Om han får sitt huvud orenat genom att någon plötsligt och oväntat dör vid hans sida, ska han efter sju dagar, samma dag som han renar sig, raka sitt huvud. 10Den åttonde dagen ska han ta två turturduvor eller unga duvor och bära fram dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet. 11Prästen ska offra den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer och skaffa försoning för hans synd som han begått genom beröringen med den döda kroppen. Samma dag måste han åter helga sitt huvud. 12Han måste vara avskild åt Herren lika länge som han lovat och bära fram ett årsgammalt lamm av hankön som skuldoffer. De dagar av hans löftesperiod som gått innan han blev orenad räknas inte.
13Denna lag gäller en nasir. När nasirtiden är över ska han gå till uppenbarelsetältets ingång 14och som brännoffer till Herren offra ett årsgammalt, felfritt lamm. Som syndoffer ska han också bära fram ett årsgammalt lamm av honkön utan fel och till gemenskapsoffer en bagge också den felfri. 15Han ska också bära fram en korg med osyrat bröd, brödkakor gjorda på fint mjöl blandat med olja och kakor smorda med olja tillsammans med matoffer och dryckesoffer. 16Prästen ska bära fram dessa till Herren och offra syndoffret och brännoffret, 17och sedan offra baggen som gemenskapsoffer tillsammans med korgen med det osyrade brödet och slutligen matoffret tillsammans med dryckesoffret.
18Sedan ska nasiren raka av sitt hår, tecknet på nasirlöftet, vid ingången till uppenbarelsetältet och håret ska kastas i elden under gemenskapsoffret. 19När mannens huvud, nasirtecknet, har blivit rakat, ska prästen ta den kokta bogen från baggen, en av brödkakorna ur korgen och en av tunnkakorna, båda osyrade, och lägga alltsammans i mannens händer. 20Prästen ska sedan lyfta upp det som ett offer till Herren. Alltsammans är helgat åt prästen, även offerbogen och lårstycket som burits fram. Sedan får nasiren dricka vin igen.
21Detta är lagen för en nasir som avlagt ett löfte och hans offer åt Herren i enlighet med hans löfte. Förutom dessa offer ska han bära fram det han har råd med. Han måste hålla löftet han gett och likaså nasirlagen.”
Herrens välsignelse över folket
22Sedan talade Herren till Mose:
23”Säg till Aron och hans söner att de ska välsigna Israels folk med dessa ord:
24’Herren välsigne
och bevare dig.
25Herren låte sitt ansikte lysa mot dig
och vare nådig mot dig,
26Herren vände sitt ansikte till dig
och ge dig sin frid6:26 Frid är en mycket begränsad översättning; vi saknar ord för hebreiskas shalom, ett ord som egentligen omfattar allt som är gott..’
27Så ska Aron och hans söner lägga mitt namn6:27 Namn syftar i bibliskt tänkande på hela ens väsen eller person(-lighet). över Israels folk och jag ska själv välsigna dem.”
