حصار أورشليم
1«لُوذُوا بِالْنَّجَاةِ يَا ذُرِّيَّةَ بِنْيَامِينَ، وَاهْرُبُوا مِنْ وَسَطِ أُورُشَلِيمَ. انْفُخُوا بِالْبُوقِ فِي تَقُوعَ، وَأَشْعِلُوا عَلَمَ نَارٍ عَلَى بَيْتِ هَكَّارِيمَ، لأَنَّ الشَّرَّ قَدْ أَقْبَلَ مِنَ الشِّمَالِ لِيَعِيثَ فِي الأَرْضِ خَرَاباً. 2هَا أَنَا أُهْلِكُ أُورُشَلِيمَ الْجَمِيلَةَ الْمُتْرَفَةَ ابْنَةَ صِهْيَوْنَ، 3فَيَحُلُّ بِها الرُّعَاةُ مَعَ قُطْعَانِهِمْ، وَيَضْرِبُونَ حَوْلَهَا خِيَامَهُمْ، وَيَرْعَى كُلٌّ مِنْهُمْ حَيْثُ نَزَلَ. 4أَعِدُّوا عَلَيْهَا حَرْباً. قُومُوا نُهَاجِمُهَا عِنْدَ الظَّهِيرَةِ. وَيْلٌ لَنَا فَقَدْ مَالَ النَّهَارُ وَانْتَشَرَتْ ظِلالُ الْمَسَاءِ. 5هُبُّوا لِنَهْجُمَ فِي اللَّيْلِ وَنَهْدِمَ قُصُورَهَا».
6لأَنَّ هَذَا مَا يُعْلِنُهُ الرَّبُّ الْقَدِيرُ: «اقْطَعُوا الشَّجَرَ، وَأَقِيمُوا مِتْرَسَةً حَوْلَ أُورُشَلِيمَ، إِذْ يَجِبُ أَنْ تُعَاقَبَ هَذِهِ الْمَدِينَةُ، لأَنَّ دَاخِلَهَا مُفْعَمٌ بِالظُّلْمِ. 7وَكَمَا تُنْبِعُ الْعَيْنُ مِيَاهَهَا كَذَلِكَ هِيَ تُنْبِعُ شَرَّهَا. يَتَرَدَّدُ فِي أَرْجَائِهَا الظُّلْمُ وَيَعُمُّهَا السَّلْبُ، وَأَمَامِي دَائِماً مَرَضٌ وَبَلايَا. 8فَاحْذَرِي يَا أُورُشَلِيمُ لِئَلَّا أَجْفُوَكِ وَأَجْعَلَكِ مُوْحِشَةً وَأَرْضاً مَهْجُورَةً».
9وَهَذَا مَا يُعْلِنُهُ الرَّبُّ الْقَدِيرُ: «لِيَجْمَعُوا بِدِقَّةٍ لِقَاطَ بَقِيَّةِ إِسْرَائِيلَ كَمَا يَجْمَعُونَ لِقَاطَ كَرْمَةٍ. رُدَّ يَدَكَ إِلَى الأَغْصَانِ ثَانِيَةً كَلاقِطِ الْعِنَبِ». 10لِمَنْ أَتَحَدَّثُ وَأُنْذِرُ حَتَّى يَسْمَعُوا؟ انْظُرْ! إِنَّ آذَانَهُمْ صَمَّاءُ فَلا يَسْمَعُونَ، وَكَلِمَةَ الرَّبِّ مَثَارُ خِزْيٍ لَهُمْ فَلا يُسَرُّونَ بِها. 11لِذَلِكَ امْتَلَأْتُ مِنْ سَخَطِ الرَّبِّ وَأَعْيَانِي كَبْتُهُ. «أَسْكُبُهُ عَلَى الأَوْلادِ فِي الطَّرِيقِ وَعَلَى الشُّبَّانِ الْمُجْتَمِعِينَ فِي مَجَالِسِهِمْ، فَيُصِيبُ الرَّجُلَ وَزَوْجَتَهُ وَالشَّيْخَ وَالطَّاعِنَ فِي السِّنِّ. 12وَتَتَحَوَّلُ بُيُوتُهُمْ وَحقُولُهُمْ لآخَرِينَ، وَكَذَلِكَ نِسَاؤُهُمْ، لأَنِّي أَبْسُطُ يَدِي ضِدَّ سُكَّانِ الأَرْضِ» يَقُولُ الرَّبُّ 13«لأَنَّهُمْ جَمِيعاً، صِغَارَهُمْ وَكِبَارَهُمْ، مُوْلَعُونَ بالرِّبْحِ الْحَرَامِ. حَتَّى النَّبِيُّ وَالْكَاهِنُ يَرْتَكِبَانِ الزُّورَ فِي أَعْمَالِهِمَا. 14يُعَالِجُونَ جِرَاحَ شَعْبِي بِاسْتِخْفَافٍ قَائِلِينَ: ’سَلامٌ، سَلامٌ.‘ فِي حِينِ لَا يُوْجَدُ سَلامٌ. 15هَلْ خَجِلُوا لأَنَّهُمُ اقْتَرَفُوا الرِّجْسَ؟ كَلا! لَمْ يَخْزَوْا قَطُّ وَلَمْ يَعْرِفُوا الْخَجَلَ، لِذَلِكَ سَيَسْقُطُونَ بَيْنَ السَّاقِطِينَ، وَحِينَ أُعَاقِبُهُمْ يُطَوَّحُ بِهِمْ».
16وَهَذَا مَا يُعْلِنُهُ الرَّبُّ: «قِفُوا فِي الطُّرُقَاتِ وَانْظُرُوا، وَاسْأَلُوا عَنِ الْمَسَالِكِ الصَّالِحَةِ الْقَدِيمَةِ وَاطْرُقُوهَا، فَتَجِدُوا رَاحَةً لِنُفُوسِكُمْ. وَلَكِنَّكُمْ قُلْتُمْ: ’لَنْ نَسِيرَ فِيهَا.‘ 17فَأَقَمْتُ عَلَيْكُمْ رُقَبَاءَ قَائِلاً: اسْمَعُوا دَوِيَّ الْبُوقِ. وَلَكِنَّكُمْ قُلْتُمْ: ’لَنْ نَسْمَعَ!‘ 18لِذَلِكَ اسْمَعُوا أَيُّهَا الأُمَمُ، وَاعْلَمِي أَيَّتُهَا الْجَمَاعَةُ مَاذَا يَحُلُّ بِهِمْ. 19اسْمَعِي أَيَّتُهَا الأَرْضُ وَانْظُرِي، لأَنِّي جَالِبٌ شَرّاً عَلَى هَذَا الشَّعْبِ عِقَاباً لَهُمْ عَلَى أَفْكَارِهِمِ الأَثِيمَةِ، لأَنَّهُمْ لَمْ يُطِيعُوا كَلِمَاتِي وَتَنَكَّرُوا لِشَرِيعَتِي. 20لأَيِّ غَرَضٍ يَصْعَدُ إِلَيَّ الْبَخُورُ مِنْ شَبَا، وَقَصَبُ الطِّيبِ مِنْ أَرْضٍ نَائِيَةٍ؟ مُحْرَقَاتُكُمْ مَرْفُوضَةٌ، وَتَقْدِمَاتُكُمْ لَا تَسُرُّنِي». 21لِذَلِكَ يُعْلِنُ الرَّبُّ: «هَا أَنَا أُقِيمُ لِهَذَا الشَّعْبِ مَعَاثِرَ يَتَعَثَّرُ بِها الآبَاءُ وَالأَبْنَاءُ مَعاً، وَيَهْلِكُ بِها الْجَارُ وَصَدِيقُهُ».
22«انْظُرُوا، هَا شَعْبٌ زَاحِفٌ مِنَ الشِّمَالِ، وَأُمَّةٌ عَظِيمَةٌ تَهُبُّ مِنْ أَقَاصِي الأَرْضِ، 23تَسَلَّحَتْ بِالْقَوْسِ وَالرُّمْحِ، وَهِيَ قَاسِيَةٌ لَا تَرْحَمُ. جَلَبَتُهَا كَهَدِيرِ الْبَحْرِ وَهِيَ مُقْبِلَةٌ عَلَى صَهَوَاتِ الْخَيْلِ. قَدِ اصْطَفَّتْ كَإِنْسَانٍ وَاحِدٍ لِمُحَارَبَتِكِ يَا أُورُشَلِيمُ». 24سَمِعْنَا أَخْبَارَهُمُ الْمُرْعِبَةَ فَدَبَّ الضَّعْفُ فِي أَيْدِينَا، وَتَوَلّانَا كَرْبٌ وَأَلَمٌ كَأَلَمِ امْرَأَةٍ تُعَانِي مِنَ الْمَخَاضِ. 25لَا تَخْرُجُوا إِلَى الْحَقْلِ وَلا تَمْشُوا فِي الطَّرِيقِ، فَلِلْعَدُوِّ سَيْفٌ، وَالْهَوْلُ مُحْدِقٌ مِنْ كُلِّ جِهَةٍ.
26فَيَا أُورُشَلِيمُ ارْتَدِي الْمُسُوحَ وَتَمَرَّغِي فِي الرَّمَادِ، وَنُوحِي كَمَنْ يَنُوحُ عَلَى وَحِيدِهِ، وَانْتَحِبِي نَحِيباً مُرّاً، لأَنَّ الْمُدَمِّرَ يَنْقَضُّ عَلَيْنَا فَجْأَةً. 27«إِنِّي أَقَمْتُكَ مُمْتَحِناً لِلْمَعْدِنِ، وَجَعَلْتُ شَعْبِي مَادَّةَ خَامٍ لِكَيْ تَعْرِفَ طُرُقَهُمْ وَتَفْحَصَهَا. 28فَكُلُّهُمْ عُصَاةٌ مُتَمَرِّدُونَ سَاعُونَ فِي النَّمِيمَةِ. هُمْ نُحَاسٌ وَحَدِيدٌ وَكُلُّهُمْ فَاسِدُونَ. 29لَشَدَّ مَا تُضْرِمُ رِيحُ المِنْفَاخِ الشَّدِيدَةُ النَّارَ فَتَلْتَهِمُ الرَّصَاصَ وَلَكِنْ كَمَا يَتَعَذَّرُ تَنْقِيَتُهُ مِنَ الزَّغَلِ كَذَلِكَ يَتَعَذَّرُ فَصْلُ الأَشْرَارِ. 30وَهُمْ يُدْعَوْنَ حُثَالَةَ الْفِضَّةِ الْمَرْذُولَةِ، لأَنَّ الرَّبَّ قَدْ رَفَضَهُمْ».
1Fly, sätt er i säkerhet,
ni folk från Benjamin,
fly från Jerusalem!
Blås i horn i Tekoa!
Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem.
En olycka hotar från norr,
och en stor förödelse.
2Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3Herdarna kommer mot henne
med sina hjordar.
De ska slå upp sina tält runt omkring henne
och dela upp åt sig var sin betesmark.”
4”Gör er beredda till strid mot henne!
Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid!
Men ve oss!
Dagen lider redan mot sitt slut,
och kvällsskuggorna blir längre.
5Kom, låt oss gå till anfall i natt
och förstöra hennes fästningar!”
6För så säger härskarornas Herre:
”Hugg ner träd och bygg vallar
mot Jerusalem.
Denna stad ska straffas.6:6 Grundtextens innebörd är osäker.
Den är full av förtryck.
7Som en brunn flödar av vatten
så flödar dess ondska fram.
Där ljuder ekot av våld och förödelse.
Sår och slag har jag ständigt framför mig.
8Ta varning, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig bort ifrån dig
och gör dig till en öde plats
där ingen kan bo.”
9Så säger härskarornas Herre:
”Låt dem skörda en efterskörd,
som från en vingård,
en rest av Israel.
Räck ut din hand,
plocka bort druvorna,
som druvplockaren gör.”
10Till vem ska jag tala,
vem ska jag vittna för,
så att de lyssnar?
Deras öron är tillslutna,
och de kan inte höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
och de bryr sig inte om det.
11Jag är uppfylld av Herrens vrede.
Jag orkar inte hålla inne med den.
”Töm ut den över barnen på gatan,
över unga män som samlats,
både man och kvinna ska drabbas,
liksom den gamle, den åldrade.
12Andra ska överta deras hus,
deras åkrar och hustrur.
Jag ska räcka ut min hand
mot invånarna i landet, säger Herren.
13Från den minste till den störste
är de alla giriga,
till och med profeter och präster bedrar.
14De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
Men ingenting är väl.
15Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.”
16Så säger Herren:
”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
så ska ni finna ro för era själar.
Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
17Jag tillsatte vakter över er och sa:
’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
’Nej, vi vill inte lyssna!’
18Lyssna därför, alla folk,
ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem!6:18 Grundtextens innebörd är osäker.
19Lyssna, jord:
Jag ska låta olycka komma över detta folk,
frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
utan har förkastat min lag.
20Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
och era slaktoffer behagar mig inte.”
21Herren säger därför:
”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
grannar och vänner,
och de ska förgås.”
22Så säger Herren:
”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
23De är beväpnade med båge och lans,
de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
mot dig, dotter Sion.”
24Vi har hört ryktet om dem,
och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
och våndas som en kvinna som ska föda barn.
25Gå inte ut på de öppna fälten,
och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
och skräck på alla håll.
26Du dotter, mitt folk,
klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.
27”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
28Alla är hårdnackade upprorsmakare,
som förtalar
och är som koppar och järn,
allesammans fördärvade.
29Blåsbälgen pumpar intensivt
för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
Det onda kan inte renas bort.
30Förkastat silver kallas de,
för Herren har förkastat dem.”
