1وَرَجَعَ يَهُوشَافَاطُ بِسَلامٍ إِلَى قَصْرِهِ فِي أُورُشَلِيمَ، 2فَخَرَجَ النَّبِيُّ يَاهُو بْنُ حَنَانِي لِلِقَائِهِ وَقَالَ لِلْمَلِكِ يَهُوشَافَاطَ: «أَتُعِينُ الشِّرِّيرَ وَتُحِبُّ مُبْغِضِي الرَّبِّ؟ لِذَلِكَ يَحُلُّ عَلَيْكَ غَضَبُ الرَّبِّ. 3وَلِكَنَّ فِيكَ أُمُوراً صَالِحَةً، فَقَدِ اسْتَأْصَلْتَ تَمَاثِيلَ عَشْتَارُوثَ مِنَ الأَرْضِ، وَأَعْدَدْتَ قَلْبَكَ لِطَلَبِ اللهِ».
يهوشافاط يعين قضاة
4وَمَكَثَ يَهُوشَافَاطُ فِي أُورُشَلِيمَ، ثُمَّ شَرَعَ يَتَجَوَّلُ بَيْنَ الشَّعْبِ مِنْ بِئْرِ سَبْعَ إِلَى جَبَلِ أَفْرَايِمَ، وَرَدَّهُمْ إِلَى عِبَادَةِ الرَّبِّ إِلَهِ آبَائِهِمْ. 5وَعَيَّنَ قُضَاةً فِي كُلِّ مُدُنِ يَهُوذَا الْمُحَصَّنَةِ. 6وَقَالَ لَهُمْ: «تَوَخَّوْا الْحِيطَةَ فِي كُلِّ حُكْمٍ تُصْدِرُونَهُ، لأَنَّكُمْ لَا تَقْضُونَ لِلإِنْسَانِ بَلْ لِلرَّبِّ الْحَاضِرِ مَعَكُمْ دَائِماً عِنْدَ إِصْدَارِ أَحْكَامِكُمْ. 7وَلْتَكُنْ هَيْبَةُ الرَّبِّ عَلَيْكُمْ. فَاحْرِصُوا عَلَى إِقَامَةِ الْعَدْلِ لأَنَّهُ لَيْسَ عِنْدَ الرَّبِّ إِلَهِنَا ظُلْمٌ وَلا مُحَابَاةٌ وَلا رِشْوَةٌ». 8كَذَلِكَ عَيَّنَ يَهُوشَافَاطُ فِي أُورُشَلِيمَ قُضَاةً لِلرَّبِّ مِنَ اللّاوِيِّينَ وَالْكَهَنَةِ وَرُؤَسَاءِ بُيُوتَاتِ الشَّعْبِ لِفَضِّ النِّزَاعَاتِ. وَكَانَ مَقَرُّ إِقَامَتِهِمْ فِي أُورُشَلِيمَ، 9وَأَوْصَاهُمْ قَائِلاً: «اقْضُوا بِتَقْوَى الرَّبِّ بِأَمَانَةٍ وَقَلْبٍ خَالِصِ النِّيَّةِ. 10وَعَلَيْكُمْ فِي كُلِّ دَعْوَى يَرْفَعُهَا إِلَيْكُمْ إِخْوَتُكُمُ الْمُقِيمُونَ فِي مُدُنِهِمْ، تَتَعَلَّقُ بِقَضِيَّةِ قَتْلٍ، أَوْ بَيْنَ شَرِيعَةٍ وَوَصِيَّةٍ لَهَا مَسَاسٌ بِالْفَرَائِضِ وَالأَحْكَامِ، أَنْ تُحَذِّرُوهُمْ لِئَلّا يَأْثَمُوا إِلَى الرَّبِّ فَيَحُلَّ عَلَيْكُمْ وَعَلَى إِخْوَتِكُمْ غَضَبُهُ. افْعَلُوا هَذَا وَتَفَادَوْا الإِثْمَ. 11وَقَدْ خَوَّلْتُ أَمَرْيَا رَئِيسَ الكَهَنَةِ سُلْطَةَ الْفَصْلِ فِي كُلِّ الأُمُورِ الْمُتَعَلِّقَةِ بِالشُّؤُونِ الدِّينِيَّةِ، كَمَا فَوَّضْتُ إِلَى زَبَدْيَا بْنِ يَشْمَعِيئِيلَ رَئِيسِ يَهُوذَا أَمْرَ الشُّؤُونِ الْمَدَنِيَّةِ (شُّؤُونِ الْمَلِكِ). أَمَّا اللّاوِيُّونَ فَيَتَوَلَّوْنَ الإِشْرَافَ عَلَى تَنْفِيذِ الأَحْكَامِ، فَتَصَرَّفُوا بِحَزْمٍ وَقُوَّةٍ وَلْيَكُنِ الرَّبُّ مَعَ الصَّالِحِ».
En profet tillrättavisar Joshafat
1När kung Joshafat från Juda kom tillbaka hem oskadd, 2gick siaren Jehu, Hananis son, ut för att möta honom och sa: ”Ska du hjälpa den ogudaktige och älska dem som hatar Herren? Herrens vrede är över dig, därför att du har gjort detta. 3Men det finns ändå något gott i dig, för du har skaffat bort asherapålarna i landet och i ditt innersta vänt dig till att söka Gud.”
Joshafat tillsätter domare
4Joshafat bodde nu i Jerusalem. Han begav sig på nytt ut bland folket och reste från Beer Sheva och upp till Efraims bergsbygd och förde dem tillbaka till Herren, sina fäders Gud. 5Han utsåg domare över hela landet, i alla befästa städer i Juda 6och talade till dem:
”Se upp med vad ni gör, för det är inte för människor ni dömer utan för Herren, och han är med er när ni dömer. 7Låt fruktan för Herren vägleda er! Se upp med vad ni gör, för hos Herren, vår Gud, finns ingen orättvisa, partiskhet eller några mutor.”
8Också i Jerusalem insatte Joshafat leviter, präster och israeliternas familjeöverhuvuden till att döma enligt Herrens lag och avgöra tvister. De återvände till Jerusalem, 9och han befallde dem: ”Så här måste ni alltid tjäna Herren, i fruktan, troget och helhjärtat. 10Varje gång när något fall blir överlämnat till er från era ämbetsbröder som bor ute i städerna, vare sig det är fråga om mord eller andra brott mot lagarna, bud eller förordningar, så ska ni varna dem så att de inte gör sig skyldiga inför Herren och hans vrede kommer över er och över era bröder. Om ni gör så, drar ni inte skuld över er.
11Översteprästen Amarja ska leda er i allt som rör Herren, och Sevadja, Ismaels son, furste i Juda, i allt som rör kungen, och leviterna ska vara era medhjälpare. Gå frimodigt till verket, och Herren ska vara med den som gör det goda.”
