ኢዮስያስ ፋሲካን ማክበሩ
35፥1፡18-19 ተጓ ምብ – 2ነገ 23፥21-23
1ኢዮስያስ በኢየሩሳሌም ለእግዚአብሔር ፋሲካን አደረገ፤ በመጀመሪያውም ወር በዐሥራ አራተኛው ቀን የፋሲካው በግ ታረደ። 2ካህናቱን በየአገልግሎታቸው መደበ፤ በእግዚአብሔር ቤተ መቅደስ አገልግሎትም እንዲተጉ አበረታታቸው። 3እስራኤልን ሁሉ ያስተምሩ ለነበሩትና ራሳቸውን ለእግዚአብሔር ለቀደሱት ሌዋውያን እንዲህ አላቸው፤ “የእግዚአብሔርን ታቦት የዳዊት ልጅ ሰሎሞን ባሠራው ቤተ መቅደስ አኑሩ፤ በእናንተ ትከሻ አትሸከሙት፤ አሁንም አምላካችሁን እግዚአብሔርንና ሕዝቡን እስራኤልን አገልግሉ። 4በእስራኤል ንጉሥ በዳዊትና በልጁ በሰሎሞን በተጻፈው መመሪያ መሠረት፣ እንደየቤተ ሰባችሁ በክፍል በክፍላችሁ ራሳችሁን አዘጋጁ።
5“ሌዋውያን ባልሆኑ ወንድሞቻችሁ አንጻር እንደየቤተ ሰቡ ምድብ በተቀደሰው ስፍራ ቁሙ፤ ለእያንዳንዱም የቤተ ሰብ ምድብ ሌዋውያን ይኑሩት። 6ከዚያም የፋሲካውን በጎች ዕረዱ፤ ራሳችሁን ቀድሱ፤ እግዚአብሔር በሙሴ አማካይነት ባዘዘውም መሠረት ዕርዶቹን ለወንድሞቻችሁ አዘጋጁ።”
7ኢዮስያስም እዚያ ለነበሩት ሕዝብ ሁሉ ለፋሲካው መሥዋዕት እንዲሆኑ በአጠቃላይ ሠላሳ ሺሕ በግና ፍየል እንዲሁም ሦስት ሺሕ ወይፈን ከራሱ ሀብት ሰጠ።
8ሹማምቱም ለሕዝቡ፣ ለካህናቱና ለሌዋውያኑ በገዛ ፈቃዳቸው አዋጥተው ሰጡ። የእግዚአብሔር ቤተ መቅደስ አለቆች የሆኑት ኬልቅያስ፣ ዘካርያስና ይሒኤልም ለፋሲካ መሥዋዕት የሚቀርቡ ሁለት ሺሕ ስድስት መቶ በግ እንዲሁም ሦስት መቶ ወይፈን ሰጡ። 9ደግሞም ኮናንያ፣ ወንድሞቹ ሸማያና ናትናኤል እንደዚሁም የሌዋውያኑ መሪዎች ሐሸቢያ፣ ይዔኤልና ዮዛባት ለፋሲካ መሥዋዕት እንዲሆኑ አምስት ሺሕ በግና ፍየል አምስት መቶም በሬ ለሌዋውያኑ ሰጧቸው።
10የአገልግሎቱ ዝግጅት በተጠናቀቀ ጊዜ፣ ንጉሡ ባዘዘው መሠረት ካህናቱ በየክፍላቸው ከተመደቡት ሌዋውያን ጋር ቦታ ቦታቸውን ይዘው ቆሙ። 11የፋሲካው በጎች ታረዱ፤ ካህናቱ የተቀበሉትን ደም ረጩ፤ ሌዋውያኑም የበጎቹን ቈዳ ገፈፉ። 12በሙሴ ሕግ እንደ ተጻፈው ለእግዚአብሔር እንዲያቀርቡም፣ እንደየቤተ ሰቡና እንደየምድቡ ለሕዝቡ ለመስጠት የሚቃጠለውን መሥዋዕት ለዩ፤ ወይፈኖቹንም እንደዚሁ አደረጉ። 13እነርሱም የፋሲካውን መሥዋዕት በሥርዐቱ መሠረት ጠበሱ፤ የተቀደሰውንም ቍርባን በምንቸት፣ በሰታቴና በድስት ቀቀሉ፤ ወዲያውኑም ለሕዝቡ አደሉ። 14ከዚህ በኋላ ለራሳቸውና ለካህናቱ ዝግጅት አደረጉ፤ ምክንያቱም ካህናቱ የአሮን ልጆች የሚቃጠለውን መሥዋዕትና ሥቡን እስከ ሌሊት ድረስ ያቀርቡ ስለ ነበር ነው። ስለዚህ ሌዋውያኑ ለራሳቸውና ለካህናቱ ለአሮን ልጆች ዝግጅት አደረጉ።
15መዘምራኑ የአሳፍ ዘሮች በዳዊት፣ በአሳፍ፣ በኤማንና በንጉሡ ባለ ራእይ በኤዶታም በተሰጠው መመሪያ መሠረት በቦታቸው ነበሩ። በእያንዳንዱ በር ላይ የነበሩት በር ጠባቂዎችም ሌዋውያን ወገኖቻቸው ስላዘጋጁላቸው፣ ከጥበቃ ቦታቸው መለየት አያስፈልጋቸውም ነበር።
16በዚህ ዐይነት የፋሲካን በዓል በማክበርና የሚቃጠል መሥዋዕት በእግዚአብሔር መሠዊያ ላይ በማቅረብ የእግዚአብሔር አገልግሎት ሁሉ ንጉሥ ኢዮስያስ ባዘዘው መሠረት በዚያኑ ቀን ተከናወነ። 17በዚያን ጊዜ በስፍራው የተገኙ እስራኤላውያን የፋሲካን በዓል አከበሩ፤ የቂጣንም በዓል እንደዚሁ ሰባት ቀን አከበሩ። 18ከነቢዩ ከሳሙኤል ዘመን ወዲህ እንዲህ ያለ ፋሲካ በእስራኤል ዘንድ ተከብሮ አያውቅም፤ ኢዮስያስ ከካህናቱ፣ ከሌዋውያኑ፣ ከመላው ይሁዳና ከእስራኤል፣ በዚያ ከነበሩትም ከኢየሩሳሌም ሰዎች ጋር እንዳከበረው አድርጎ ያከበረ አንድም የእስራኤል ንጉሥ የለም። 19ይህ ፋሲካ የተከበረው በኢዮስያስ ዘመነ መንግሥት በዐሥራ ስምንኛው ዓመት ነበር።
የኢዮስያስ መሞት
35፥20–36፥1 ተጓ ምብ – 2ነገ 23፥28-30
20ከዚህ ሁሉ በኋላ ኢዮስያስ ቤተ መቅደሱን አደራጅቶ ባጠናቀቀ ጊዜ፣ የግብፅ ንጉሥ ኒካዑ በኤፍራጥስ ወንዝ አጠገብ፣ በከርከሚሽ ላይ ለመዋጋት ወጣ፤ ኢዮስያስም ጦርነት ሊገጥመው ወጣ። 21ኒካዑ ግን፣ “የይሁዳ ንጉሥ ሆይ፤ አንተንና እኔን የሚያጣላን ምንድን ነው? ጦርነት ከገጠምሁት ቤት ጋር እንጂ በአሁኑ ጊዜ አንተን የምወጋህ አይደለሁም፤ እግዚአብሔር እንድፈጥን አዝዞኛል፤ ስለዚህ ከእኔ ጋር ያለውን እግዚአብሔርን መቃወምህን ተው፤ አለዚያ ያጠፋሃል” አለው።
22ኢዮስያስ ግን ሌላ ሰው መስሎ በጦርነት ሊገጥመው ወጣ እንጂ ወደ ኋላ አልተመለሰም፤ በመጊዶ ሜዳ ላይ ሊዋጋው ሄደ እንጂ፣ ኒካዑ ከእግዚአብሔር ታዝዞ የነገረውን ሊሰማ አልፈለገም።
23ቀስተኞች ንጉሥ ኢዮስያስን ወጉት፤ እርሱም የጦር መኰንኖቹን፣ “ክፉኛ ቈስያለሁና ከዚህ አውጡኝ” አላቸው። 24ስለዚህ ከሠረገላው አውርደው በራሱ ሠረገላ ላይ አስቀምጠውት ወደ ኢየሩሳሌም ወሰዱት፤ እዚያም ሞተ፤ በአባቶቹ መካነ መቃብር ተቀበረ፤ የይሁዳና የኢየሩሳሌም ሕዝብ ሁሉ አለቀሱለት።
25ኤርምያስ ለኢዮስያስ የሐዘን እንጕርጕሮ ግጥም ጻፈለት፤ ወንዶችና ሴቶች ሙሾ አውራጆች ሁሉ እስከ ዛሬ ድረስ በዚህ ግጥም ኢዮስያስን ያስታውሱታል፤ ይህም በእስራኤል የተለመደ ሆኖ በልቅሶ ግጥም መጽሐፍ ተጽፏል።
26በኢዮስያስ ዘመነ መንግሥት የተከናወነው ሌላው ድርጊትና በእግዚአብሔር የሕግ መጽሐፍ በተጻፈው መሠረት ያከናወነው መንፈሳዊ ተግባር፣ 27ከመጀመሪያው እስከ መጨረሻው ያደረገው ሁሉ በይሁዳና በእስራኤል ነገሥታት መጽሐፍ ተጽፏል።
Josia utlyser ett påskfirande
(2 Kung 23:21-23)
1Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. De slaktade påsklammet den fjortonde dagen i första månaden. 2Han insatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem i deras tjänst i Herrens hus. 3Han sa till leviterna, som undervisade israeliterna och som var helgade åt Herren:
”Ställ den heliga arken i templet som Israels kung Salomo, Davids son, byggde. Ni behöver inte bära den på era axlar. Tjäna Herren, er Gud, och hans folk Israel! 4Gör er redo familjevis och avdelningsvis, så som Israels kung David och hans son Salomo föreskrev. 5Ställ er i helgedomen, med en grupp leviter för varje familjeavdelning av era bröder, era landsmän.35:5 Grundtexten är i denna vers svårförståelig och översättningen därmed osäker. 6Slakta påsklammet, helga er och tillred lammen åt era bröder, enligt de föreskrifter som Herren har gett genom Mose.”
7Därefter gav Josia 30 000 lamm och killingar till hela folkets påskoffer, för dem som var närvarande, och 3 000 tjurar, allt från kungens egendom. 8Hans furstar bidrog frivilligt med gåvor till folket, till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jechiel, de främsta i Guds hus, gav prästerna 2 600 får och getter som påskoffer och 300 tjurar. 9De levitiska ledarna Konanja, Shemaja, Netanel, Hashavja, Jeiel och Josavad gav 5 000 påskoffer och 500 tjurar till leviterna.
10Så ordnades tjänsten, och prästerna stod på sina platser och leviterna var indelade i sina avdelningar, som kungen hade befallt. 11De slaktade påsklammen, prästerna stänkte blodet som räcktes åt dem, och leviterna flådde djuren. 12De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje familjeavdelning, för att ges åt hela folket och offras åt Herren, som det var föreskrivet i Moses bok, och på samma sätt gjorde de med tjurarna. 13De stekte påsklammet över eld enligt föreskrifterna och kokade de heliga offren i grytor, pannor och kittlar och gav dem genast till hela folket. 14Sedan gjorde de i ordning en måltid åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren. Därför tillredde leviterna åt sig själva och prästerna, Arons söner.
15Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt föreskriften som hade getts av David, Asaf, Heman och Jedutun, kungens siare. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. Deras bröder leviterna lagade måltiden åt dem. 16Hela tjänsten åt Herren genomfördes på denna dag, man firade påsk och offrade brännoffer på Herrens altare, som kung Josia hade föreskrivit.
17De israeliter som var samlade firade då påsk och det osyrade brödets högtid under sju dagar.
18Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande i Israel. Ingen av Israels kungar hade firat en sådan påsk som firades av Josia, prästerna och leviterna och allt folk från Juda och Israel som var samlade och Jerusalems invånare. 19Det var under Josias artonde regeringsår som denna påsk firades.
Josia dör i strid
(2 Kung 23:28-30)
20Efter allt detta, när Josia hade satt templet i stånd, tågade kung Neko av Egypten ut för att strida vid Karkemish vid floden Eufrat, och Josia drog ut för att möta honom.
21Men Neko skickade sändebud till honom och lät säga: ”Vad vill du mig, kung av Juda? Jag har inte kommit mot dig idag utan mot dem jag är i krig mot. Gud har sagt åt mig att skynda på. Sluta nu med att sätta dig upp mot Gud, som är med mig, annars kommer han att förgöra dig!”
22Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förklädde han sig för att strida mot honom. Han lyssnade inte till vad Neko sa på Guds befallning utan drog ut i strid på Megiddoslätten. 23Men bågskyttarna sköt kung Josia, och han bad sina män: ”Bär bort mig från striden. Jag är svårt sårad.” 24Hans män lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn och förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.
Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. 25Jeremia diktade en klagosång över Josia. Ända fram till denna dag sjunger sångare och sångerskor om hans död, för dessa klagosånger blev en tradition i Israel och har nedtecknats i ”Klagosångerna”.
26Josias historia i övrigt, hans goda gärningar som han gjorde i enlighet med Herrens lag, 27finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar.
