የእግዚአብሔር ባሪያ
1እናንት ደሴቶች ስሙኝ፤
እናንት በሩቅ ያላችሁ ሕዝቦች ይህን አድምጡ፤
በእናቴ ማሕፀን ሳለሁ እግዚአብሔር ጠራኝ፤
ከመወለዴ በፊት በስም ጠራኝ።
2አፌን እንደ ተሳለ ሰይፍ አደረገው፤
በእጁ ጥላ ሰወረኝ፤
የተወለወለ ፍላጻ አደረገኝ፤
በሰገባውም ውስጥ ሸሸገኝ።
3እርሱም፣ “እስራኤል፤ አንተ ባሪያዬ ነህ፤
በአንተ ክብሬን እገልጣለሁ” አለኝ።
4እኔ ግን፣ “ዐላማ ሳይኖረኝ እንዲሁ ደከምሁ፤
ምንም ጥቅም ለሌለውና ለከንቱ ነገር ጕልበቴን ጨረስሁ፤
ሆኖም ግን ብድራቴ በእግዚአብሔር እጅ፣
ዋጋዬም በአምላኬ ዘንድ ነው” አልሁ።
5በእግዚአብሔር ዐይን ፊት ከብሬአለሁ፤
አምላኬ ጕልበት ሆኖልኛል፤
ባሪያው እንድሆን ከማሕፀን የሠራኝ፣
ያዕቆብን ወደ እርሱ እንድመልስ፣
እስራኤልን ወደ እርሱ እንድሰበስብ ያደረገኝ፣
እግዚአብሔር አሁንም እንዲህ ይላል፤
6እርሱም፣
“ባሪያዬ መሆንህ፣
የያዕቆብን ነገዶች እንደ ገና መመለስህ፣
የጠበቅኋቸውን እስራኤል መልሰህ ማምጣት ለአንተ ቀላል ነገር ነው፤
ድነቴን እስከ ምድር ዳርቻ እንድታመጣ፣
ለአሕዛብ ብርሃን አደርግሃለሁ” አለኝ።
7እግዚአብሔር፣
ታዳጊ የሆነው የእስራኤል ቅዱስ፣
ለተናቀውና በሕዝብ ለተጠላው፣
የገዦች አገልጋይ እንዲህ ይላል፤
“ነገሥታት አይተውህ ይነሣሉ፤
ልዑላንም አይተው፤ ይሰግዳሉ፤
ምክንያቱም የመረጠህ የእስራኤል ቅዱስ፣
እግዚአብሔር ታማኝ ነው።”
የእስራኤል እንደ ገና መቋቋም
8እግዚአብሔር እንዲህ ይላል፤
“በወደድሁ ጊዜ እመልስልሃለሁ፤
በድነትም ቀን እረዳሃለሁ።
ለሕዝቡ ቃል ኪዳን እንድትሆን፣
ምድሪቱን እንደ ገና እንድትሠራት፣
ጠፍ የሆኑትን ርስቶች ለየባለቤታቸው እንድትመልስ፣
እጠብቅሃለሁ፤ እሠራሃለሁም፤
9የተማረኩትን፣ ‘ኑ ውጡ’
በጨለማ ያሉትን፣ ‘ነጻ ሁኑ’ እንድትል አድርጌሃለሁ።
“በየመንገዱ ዳር ይመገባሉ፤
በተራቈተውም ኰረብታ ሁሉ ላይ መሰማሪያ ያገኛሉ።
10አይራቡም፤ አይጠሙም፤
የምድረ በዳ ትኵሳት ወይም የፀሓይ ቃጠሎ አይጐዳቸውም።
የሚራራላቸው ይመራቸዋል፤
በውሃ ምንጭ ዳርም ያሰማራቸዋል።
11ተራሮቼን ሁሉ መንገድ አደርጋለሁ፤
ጐዳናዎቼም ከፍ ይላሉ።
12እነሆ፤ ከሩቅ አገር ይመጣሉ፤
አንዳንዶች ከሰሜን ሌሎች ከምዕራብ፣
የቀሩት ደግሞ ከሲኒም49፥12 የማሶሬቱ ቅጅ ከዚህ ጋር ይስማማል፣ የሙት ባሕር ጥቅልሎች ግን፣ አስዋን ይላሉ። ይመጣሉ።”
13ሰማያት ሆይ፤ እልል በሉ፤
ምድር ሆይ፤ ደስ ይበልሽ፤
ተራሮች ሆይ፤ በደስታ ዘምሩ፤
እግዚአብሔር ሕዝቡን ያጽናናል፤
ለተቸገሩትም ይራራልና።
14ጽዮን ግን፣ “እግዚአብሔር ትቶኛል፤
ጌታም ረስቶኛል” አለች።
15“እናት የምታጠባውን ልጇን ልትረሳ ትችላለችን?
ለወለደችውስ ልጅ አትራራለትምን?
ምናልባት እርሷ ትረሳ ይሆናል፣
እኔ ግን አልረሳሽም።
16እነሆ፤ በእጄ መዳፍ ላይ ቀርጬሻለሁ፤
ቅጥሮችሽ ምንጊዜም በፊቴ ናቸው።
17ወንዶች ልጆችሽ ፈጥነው ይመለሳሉ፤
ያፈራረሱሽም ከአንቺ ይሸሻሉ።
18ዐይንሽን ቀና አድርጊ፤ ዙሪያውንም ተመልከቺ፤
ወንዶች ልጆችሽ ሁሉ ተሰብስበው ወደ አንቺ ይመጣሉ።
በሕያውነቴ እምላለሁ፤
እነዚህን ሁሉ እንደ ጌጥ ትለብሻቸዋለሽ፤
እንደ ሙሽራም ትጐናጸፊያቸዋለሽ” ይላል እግዚአብሔር።
19“ፈራርሰሽ ባድማ ብትሆኚ፣
ምድርሽ ፈጽሞ ቢጠፋ፣
ዛሬ ለሕዝብሽ ጠባብ ብትሆኚም እንኳ፣
የዋጡሽ ከአንቺ ይርቃሉ።
20በሐዘንሽ ዘመን የወለድሻቸው ልጆች፣
ጆሮሽ እየሰማ፣
‘ይህ ቦታ በጣም ጠብቦናል፤
የምንኖርበት በቂ ስፍራ ስጪን’ ይሉሻል።
21በልብሽም እንዲህ ትያለሽ፣
‘እነዚህን የወለደልኝ ማን ነው?
እኔ ሐዘንተኛና መካን፣
የተሰደድሁና የተጠላሁ ነበርሁ፤
እነዚህን ማን አሳደጋቸው?
ብቻዬን ቀርቼ ነበር፤
ታዲያ፣ እነዚህ ከየት መጡ?’ ”
22ልዑል እግዚአብሔር እንዲህ ይላል፤
“እነሆ፤ አሕዛብን በጥቅሻ እጣራለሁ፤
ዐርማዬንም ለሕዝቦች ከፍ አደርጋለሁ፤
ወንዶች ልጆችሽን በዕቅፋቸው ያመጡልሻል፤
ሴቶች ልጆችሽንም በትከሻቸው ይሸከሙልሻል።
23ነገሥታት አሳዳጊ አባቶችሽ፣
እቴጌዎቻቸው ሞግዚቶችሽ ይሆናሉ፤
በግንባራቸው ተደፍተው ይሰግዱልሻል፤
የእግርሽን ትቢያ ይልሳሉ፤
አንቺም እኔ እግዚአብሔር እንደ ሆንሁ ታውቂያለሽ፤
እኔን ተስፋ የሚያደርጉም አያፍሩም።”
24ከተዋጊ ብዝበዛ ማስጣል፣
ከጨካኝስ49፥24 የሙት ባሕር ጥቅሎች፣ ቩልጌትና የሱርስቱ ቅጅ (እንዲሁም የሰብዓ ሊቃናት ትርጕም 25 ይመ) ከዚህ ጋር ይስማማሉ፤ የማሶሬቱ ቅጅ ግን፣ ከጻድቅስ ይላል። ምርኮኞችን ማዳን ይቻላልን?
25እግዚአብሔር ግን እንዲህ ይላል፤
“ከተዋጊዎች ላይ ምርኮኞች በርግጥ ይወሰዳሉ፤
ከጨካኞችም ላይ ምርኮ ይበዘበዛል፤
ከአንቺ ጋር የሚጣሉትን እጣላቸዋለሁ፤
ልጆችሽንም እታደጋለሁ።
26አስጨናቂዎችሽ የራሳቸውን ሥጋ እንዲበሉ አደርጋቸዋለሁ፤
በወይን ጠጅ እንደሚሰከር ሁሉ፣ በገዛ ደማቸው ይሰክራሉ።
ከዚያም የሰው ዘር ሁሉ፣
እኔ እግዚአብሔር አዳኝሽ፣
ታዳጊሽም የያዕቆብ ኀያል እንደ ሆንሁ ያውቃል።”
Herrens tjänare ett ljus för världen
1Hör på mig, ni avlägsna länder!
Lyssna, ni folk i fjärran!
Herren kallade mig innan jag var född.
Redan när jag var i moderlivet
nämnde han mig vid mitt namn.
2Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.
Han har gömt mig i skuggan av sin hand.
Han har gjort mig till en slipad pil
och dolt mig i sitt koger.
3Han sa till mig:
’Du är min tjänare, Israel,
genom dig ska jag visa min härlighet.’
4Jag sa:
’Förgäves har jag tröttat ut mig,
förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.
Ändå är min rätt hos Herren
och min lön hos min Gud.’
5Och nu har Herren talat,
han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
Så skulle jag bli ärad inför Herren
och min Gud vara min styrka.
6Han säger:
’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”
7Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”
Herren ska trösta sitt folk
8Så säger Herren:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
9Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’
De ska finna bete längs vägarna
och betesmark på alla kala höjder.
10De ska inte hungra eller törsta.
Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11Jag förvandlar alla mina berg till väg,
högt däruppe bygger jag vägar.
12Se, de kommer långt bortifrån,
från norr och väster och Assuans land.”
13Ropa av glädje, ni himlar,
och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.
14Sion säger:
”Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”
15”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
ska jag i alla fall inte glömma dig.
16Jag har skrivit ditt namn i min hand,
och dina murar är alltid inför mig.
17Dina söner skyndar sig tillbaka,
och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
binda dem om dig likt brudsmycken.
19Du har legat i ruiner, ödelagd,
och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20Du ska höra barnen
som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
ge mig mer plats!’
21Då ska du tänka:
’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”
22Så säger Herren, Herren:
”Jag ska ge ett tecken åt folken,
resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
och dina döttrar på sina axlar.
23Kungar ska fostra dem som fäder
och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”
24Kan man rycka bytet från den mäktige
eller rädda fångar undan den grymme49:24 Ordagrant: den rättfärdige. Utifrån en handskrift från Qumran, översättningarna Vulgata, Peshitta och Septuaginta, samt vers 25, kan ”den grymme” vara mer korrekt. ?
25Så säger Herren:
”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
och jag ska själv rädda dina barn.
26Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”
