New American Standard Bible

Judges 1

Jerusalem Is Captured

1Now it came about after the death of Joshua that the sons of Israel inquired of the Lord, saying, “Who shall go up first for us against the Canaanites, to fight against them?” The Lord said, “Judah shall go up; behold, I have given the land into his hand.” Then Judah said to Simeon his brother, “Come up with me into [a]the territory allotted me, that we may fight against the Canaanites; and [b]I in turn will go with you into [c]the territory allotted you.” So Simeon went with him. Judah went up, and the Lord gave the Canaanites and the Perizzites into their hands, and they [d]defeated ten thousand men at Bezek. They found Adoni-bezek in Bezek and fought against him, and they [e]defeated the Canaanites and the Perizzites. But Adoni-bezek fled; and they pursued him and caught him and cut off his [f]thumbs and big toes. Adoni-bezek said, “Seventy kings with their thumbs and their big toes cut off used to gather up scraps under my table; as I have done, so God has repaid me.” So they brought him to Jerusalem and he died there.

Then the sons of Judah fought against Jerusalem and captured it and struck it with the edge of the sword and set the city on fire. Afterward the sons of Judah went down to fight against the Canaanites living in the hill country and in the [g]Negev and in the lowland. 10 So Judah went against the Canaanites who lived in Hebron (now the name of Hebron formerly was Kiriath-arba); and they struck Sheshai and Ahiman and Talmai.

Capture of Other Cities

11 Then from there he went against the inhabitants of Debir (now the name of Debir formerly was Kiriath-sepher). 12 And Caleb said, “The one who attacks Kiriath-sepher and captures it, I will even give him my daughter Achsah for a wife.” 13 Othniel the son of Kenaz, Caleb’s younger brother, captured it; so he gave him his daughter Achsah for a wife. 14 Then it came about when she came to him, that she persuaded him to ask her father for a field. Then she alighted from [h]her donkey, and Caleb said to her, “What [i]do you want?” 15 She said to him, “Give me a blessing, since you have given me the land of the [j]Negev, give me also springs of water.” So Caleb gave her the upper springs and the lower springs.

16 The [k]descendants of the Kenite, Moses’ father-in-law, went up from the city of palms with the sons of Judah, to the wilderness of Judah which is in the south of Arad; and they went and lived with the people. 17 Then Judah went with Simeon his brother, and they struck the Canaanites living in Zephath, and utterly destroyed it. So the name of the city was called Hormah. 18 And Judah took Gaza with its territory and Ashkelon with its territory and Ekron with its territory. 19 Now the Lord was with Judah, and they took possession of the hill country; but they could not [l]drive out the inhabitants of the valley because they had iron chariots. 20 Then they gave Hebron to Caleb, as Moses had [m]promised; and he drove out from there the three sons of Anak. 21 But the sons of Benjamin did not drive out the Jebusites who lived in Jerusalem; so the Jebusites have lived with the sons of Benjamin in Jerusalem to this day.

22 Likewise the house of Joseph went up against Bethel, and the Lord was with them. 23 The house of Joseph spied out Bethel (now the name of the city was formerly Luz). 24 The spies saw a man coming out of the city and they said to him, “Please show us the entrance to the city and we will treat you kindly.” 25 So he showed them the entrance to the city, and they struck the city with the edge of the sword, but they let the man and all his family go free. 26 The man went into the land of the Hittites and built a city and named it Luz [n]which is its name to this day.

Places Not Conquered

27 But Manasseh did not take possession of Beth-shean and its villages, or Taanach and its villages, or the inhabitants of Dor and its villages, or the inhabitants of Ibleam and its villages, or the inhabitants of Megiddo and its villages; so the Canaanites persisted in living in that land. 28 It came about when Israel became strong, that they put the Canaanites to forced labor, but they did not drive them out completely.

29 Ephraim did not drive out the Canaanites who were living in Gezer; so the Canaanites lived in Gezer among them.

30 Zebulun did not drive out the inhabitants of Kitron, or the inhabitants of [o]Nahalol; so the Canaanites lived among them and became subject to forced labor.

31 Asher did not drive out the inhabitants of Acco, or the inhabitants of Sidon, or of Ahlab, or of Achzib, or of Helbah, or of Aphik, or of Rehob. 32 So the Asherites lived among the Canaanites, the inhabitants of the land; for they did not drive them out.

33 Naphtali did not drive out the inhabitants of Beth-shemesh, or the inhabitants of Beth-anath, but lived among the Canaanites, the inhabitants of the land; and the inhabitants of Beth-shemesh and Beth-anath became forced labor for them.

34 Then the Amorites [p]forced the sons of Dan into the hill country, for they did not allow them to come down to the valley; 35 yet the Amorites persisted in [q]living in Mount Heres, in Aijalon and in Shaalbim; but when the [r]power of the house of Joseph [s]grew strong, they became forced labor. 36 The border of the Amorites ran from the ascent of Akrabbim, from Sela and upward.

Notas al pie

  1. Judges 1:3 Lit my lot
  2. Judges 1:3 Lit I, even I
  3. Judges 1:3 Lit your lot
  4. Judges 1:4 Lit smote them
  5. Judges 1:5 Lit smote
  6. Judges 1:6 Lit thumbs of his hands and his feet
  7. Judges 1:9 I.e. South country
  8. Judges 1:14 Lit the
  9. Judges 1:14 Lit for yourself
  10. Judges 1:15 I.e. South country
  11. Judges 1:16 Lit sons
  12. Judges 1:19 Or dispossess
  13. Judges 1:20 Lit spoken
  14. Judges 1:26 Lit it
  15. Judges 1:30 Perhaps same as Nahalal
  16. Judges 1:34 Lit pressed
  17. Judges 1:35 Lit dwelling
  18. Judges 1:35 Lit hand
  19. Judges 1:35 Lit was heavy

Swedish Contemporary Bible

Judges 1

Israels misslyckande på slagfältet

(1:1—2:5)

1När Josua hade dött, vände sig Israels folk till Herren för att fråga honom: ”Vilka av oss ska först gå ut i striden mot kanaanéerna?”

2Herren svarade: ”Judas stam ska gå först och jag ska ge landet i hans hand.”

3Då sa Juda till sin bror Simon: ”Följ med mig till mitt område och strid med oss mot kanaanéerna, så ska jag hjälpa dig att inta ert område!”

Simon följde alltså med Juda. 4När Juda gick till anfall, gav Herren kanaanéerna och perisséerna i deras våld och 10 000 man blev slagna vid Besek. 5Det var där de stötte på Adoni-Besek, stred mot honom och besegrade kanaanéerna och perisséerna. 6Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår.

7”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår har ätit av smulorna från mitt bord!” sa kung Adoni-Besek. ”Nu har Gud betalat tillbaka det jag gjort mot dem.” Man förde honom sedan till Jerusalem där han dog.

8Därefter anföll Juda Jerusalem och intog det. Man dödade alla med svärd och satte eld på staden.

9Sedan vände sig Judas män mot de kanaanéer som bodde i berglandskapen, i Negev och i Låglandet. 10De ryckte fram mot kanaanéerna i Hebron, tidigare kallat Kirjat-Arba, och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj. 11Därifrån tågade de mot invånarna i Devir som förut kallades Kirjat-Sefer.

12Kalev sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska jag ge min dotter Aksa till hustru.”

13Otniel, son till Kalevs yngre bror, Kenas, intog staden och Kalev gav sin dotter Aksa till honom. 14När hon kom till Otniel, uppmanade hon honom att be hennes far om ett stycke mark. När hon steg av från sin åsna, frågade Kalev henne: ”Är det något du önskar?”

15Hon svarade: ”Ge mig en gåva! Du har gett mig land i Negev men ge mig några vattenkällor också!”

Då gav Kalev henne de övre och de nedre källorna.

16Ättlingarna till Moses svärfar, kainéerna, hade följt med judéerna från Palmstaden mot Juda öken i Negev nära Arad. De slog sig ner där bland folket.

17Därefter förenade sig Juda med sin bror Simon och de stred mot kanaanéerna vid staden Sefat. De vigde staden åt förintelse och därför kallas den Horma. [a]18Juda intog också städerna Gaza, Ashkelon och Ekron, med områdena runt omkring dem. 19Herren hjälpte Juda att inta hela bergsbygden, men folket som bodde på slätten kunde de inte besegra, för de hade stridsvagnar av järn.

20Kalev fick Hebron som Mose hade lovat och han drev bort Anaks tre söner därifrån.

21Benjamins stam jagade inte iväg jevuséerna som bodde i Jerusalem och därför bor dessa kvar bland benjaminiterna än idag.

22Josefs stam anföll Betel och Herren var med dem. 23De sände ut spejare till Betel – som förut hette Lus –  24vilka såg en man på väg ut ur staden. De lovade att skona honom, om han visade dem hur de skulle ta sig in i staden. 25Han visade dem ingången och de dödade alla invånarna utom mannen och hans familj. 26Han flyttade senare till hettiternas land och byggde upp en stad där som också fick namnet Lus, vilket den fortfarande heter.

27Manasse lyckades inte driva bort det folk som bodde i Bet-Shean, Taanak, Dor, Jivleam och Megiddo, med deras respektive kringliggande orter. Kanaanéerna hade nämligen föresatt sig att bli kvar i landet. 28När sedan israeliterna blev starkare, lät de kanaanéerna arbeta som slavar men tvingade dem aldrig att lämna landet. 29På samma sätt förhöll det sig med kanaanéerna som levde i Geser. De bodde kvar bland folket i Efraims stam.

30Sebulon lyckades inte driva bort kanaanéerna i Kitron och Nahalol men gjorde dem till slavar. 31Inte heller drev Asher ut invånarna från Acko, Sidon, Achlav, Aksiv, Helba, Afik och Rechov. 32Asheriterna bodde alltså bland de kanaanéer som redan fanns i landet när de kom dit och som de inte kunde driva bort. 33Naftali drev inte heller bort invånarna från Bet Shemesh eller från Bet-Anat utan fick bo bland kanaanéerna i landet. Invånarna i Bet Shemesh och Bet-Anat blev israeliternas slavar.

34Amoréerna tvingade Dans stam tillbaka till bergsbygden och hindrade dem från att komma ner på slätten. 35Amoréerna lyckades också till en början hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalvim, men när Josefs stam senare växte i styrka gjorde man dem till slavar. 36Amoréernas område började vid Akrabbimhöjden, sträckte sig till Sela och fortsatte därifrån vidare uppåt.[b]

Notas al pie

  1. 1:17 Horma betyder förstörelse.
  2. 1:36 Versen är svår att översätta och innebörden osäker.