New American Standard Bible

Jeremiah 26

Cities of Judah Warned

1In the beginning of the reign of Jehoiakim the son of Josiah, king of Judah, this word came from the Lord, saying, “Thus says the Lord, ‘Stand in the court of the Lord’s house, and speak to all the cities of Judah who have come to worship in the Lord’s house all the words that I have commanded you to speak to them. Do not omit a word! Perhaps they will listen and everyone will turn from his evil way, that I may repent of the calamity which I am planning to do to them because of the evil of their deeds.’ And you will say to them, ‘Thus says the Lord, “If you will not listen to Me, to walk in My law which I have set before you, to listen to the words of My servants the prophets, whom I have been sending to you [a]again and again, but you have not listened; then I will make this house like Shiloh, and this city I will make a curse to all the nations of the earth.”’”

A Plot to Murder Jeremiah

The priests and the prophets and all the people heard Jeremiah speaking these words in the house of the Lord. When Jeremiah finished speaking all that the Lord had commanded him to speak to all the people, the priests and the prophets and all the people seized him, saying, “You must die! Why have you prophesied in the name of the Lord saying, ‘This house will be like Shiloh and this city will be desolate, without inhabitant’?” And all the people gathered about Jeremiah in the house of the Lord.

10 When the officials of Judah heard these things, they came up from the king’s house to the house of the Lord and sat in the entrance of the New Gate of the Lord’s house. 11 Then the priests and the prophets spoke to the officials and to all the people, saying, “A death sentence for this man! For he has prophesied against this city as you have heard in your hearing.”

12 Then Jeremiah spoke to all the officials and to all the people, saying, “The Lord sent me to prophesy against this house and against this city all the words that you have heard. 13 Now therefore amend your ways and your deeds and obey the voice of the Lord your God; and the Lord will [b]change His mind about the misfortune which He has pronounced against you. 14 But as for me, behold, I am in your hands; do with me as is good and right in your sight. 15 Only know for certain that if you put me to death, you will bring innocent blood on yourselves, and on this city and on its inhabitants; for truly the Lord has sent me to you to speak all these words in your hearing.”

Jeremiah Is Spared

16 Then the officials and all the people said to the priests and to the prophets, “No death sentence for this man! For he has spoken to us in the name of the Lord our God.” 17 Then some of the elders of the land rose up and spoke to all the assembly of the people, saying, 18 [c]Micah of Moresheth prophesied in the days of Hezekiah king of Judah; and he spoke to all the people of Judah, saying, ‘Thus the Lord of hosts has said,

“Zion will be plowed as a field,
And Jerusalem will become ruins,
And the mountain of the house as the [d]high places of a forest.”’

19 Did Hezekiah king of Judah and all Judah put him to death? Did he not fear the Lord and entreat the favor of the Lord, and the Lord [e]changed His mind about the misfortune which He had pronounced against them? But we are committing a great evil against ourselves.”

20 Indeed, there was also a man who prophesied in the name of the Lord, Uriah the son of Shemaiah from Kiriath-jearim; and he prophesied against this city and against this land words similar to all those of Jeremiah. 21 When King Jehoiakim and all his mighty men and all the officials heard his words, then the king sought to put him to death; but Uriah heard it, and he was afraid and fled and went to Egypt. 22 Then King Jehoiakim sent men to Egypt: Elnathan the son of Achbor and certain men with him went into Egypt. 23 And they brought Uriah from Egypt and led him to King Jehoiakim, who slew him with a sword and cast his dead body into the [f]burial place of the [g]common people.

24 But the hand of Ahikam the son of Shaphan was with Jeremiah, so that he was not given into the hands of the people to put him to death.

Notas al pie

  1. Jeremiah 26:5 Lit rising early and sending
  2. Jeremiah 26:13 Lit be sorry for
  3. Jeremiah 26:18 Lit Micaiah the Morasthite
  4. Jeremiah 26:18 Or a wooded height
  5. Jeremiah 26:19 Lit was sorry for
  6. Jeremiah 26:23 Lit graves
  7. Jeremiah 26:23 Lit sons of the people

Swedish Contemporary Bible

Jeremiah 26

Jeremia en hårsmån från döden

1När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 2”Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till alla från Juda städer, dem som kommit för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem allt jag befaller dig att tala och utelämna inte ett ord. 3Det kan hända att de lyssnar och vänder om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag tänkt sända över dem för deras onda gärningars skull. 4Säg till dem: ’Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder den lag som jag har gett er, 5och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat, 6då ska jag göra med detta hus som med Shilo och göra denna stad till en förbannelse bland alla jordens folk.’ ”

7Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i Herrens hus. 8När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! 9Hur kan du profetera i Herrens namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i Herrens hus.

10När furstarna i Juda hörde vad som pågick, gick de från kungapalatset bort till Herrens hus och tog plats vid Herrens nya port. 11Prästerna och profeterna sa då till furstarna och till allt folket: ”Denne man ska dömas till döden! Ni har ju med era egna öron hört honom profetera mot den här staden.”

12Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. 13Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till Herren, er Gud, så ska Herren ångra det onda som han uttalat mot er. 14Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För Herren har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.”

16Då sa furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.”

17Då trädde några av landets äldste fram och talade till hela det församlade folket:

18”Mika från Moreshet profeterade medan Hiskia var kung i Juda och sa då till folket: ’Så säger härskarornas Herre:

Sion ska plöjas upp som en åker,

Jerusalem förvandlas till en stenhög

och tempelberget till en skogbevuxen höjd.’

19Men dödade kung Hiskia av Juda och Judas folk honom? Fruktade inte och vädjade inte Hiskia till Herren, så att Herren ångrade sig och inte gjorde det onda han hade uttalat mot dem? Och nu håller vi själva på med att dra något mycket ont över oss!”

Profeten Uria

20Där fanns också en annan man, Shemajas son Uria från Kirjat-Jearim, som profeterade i Herrens namn mot denna stad och detta land, precis som Jeremia gjorde. 21Men när kung Jojakim och alla hans officerare och furstar hörde vad han sa, försökte kungen döda honom. Men Uria fick höra det och blev rädd och flydde till Egypten. 22Då skickade kung Jojakim några män till Egypten: Akbors son Elnatan, tillsammans med några andra. 23De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd och kasta hans kropp på den allmänna begravningsplatsen.

24Men Achikam, Shafans son, stod på Jeremias sida så att han inte utlämnades till folket för att dödas.