The Message

Psalm 57

A David Psalm, When He Hid in a Cave from Saul

11-3 Be good to me, God—and now!
    I’ve run to you for dear life.
I’m hiding out under your wings
    until the hurricane blows over.
I call out to High God,
    the God who holds me together.
He sends orders from heaven and saves me,
    he humiliates those who kick me around.
God delivers generous love,
    he makes good on his word.

I find myself in a pride of lions
    who are wild for a taste of human flesh;
Their teeth are lances and arrows,
    their tongues are sharp daggers.

Soar high in the skies, O God!
    Cover the whole earth with your glory!

They booby-trapped my path;
    I thought I was dead and done for.
They dug a mantrap to catch me,
    and fell in headlong themselves.

7-8 I’m ready, God, so ready,
    ready from head to toe,
Ready to sing, ready to raise a tune:
    “Wake up, soul!
Wake up, harp! wake up, lute!
    Wake up, you sleepyhead sun!”

9-10 I’m thanking you, God, out loud in the streets,
    singing your praises in town and country.
The deeper your love, the higher it goes;
    every cloud is a flag to your faithfulness.

11 Soar high in the skies, O God!
    Cover the whole earth with your glory!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 57

Psalm 57

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

1För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[a] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

2Var nådig, Gud, var nådig mot mig!

För till dig tar jag min tillflykt,

under dina vingars skugga tar jag min tillflykt

tills faran är över.

3Jag vill ropa till Gud, den Högste,

till Gud, som gör allt för mig.[b]

4Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.

Han tillrättavisar mina förföljare. Séla

Gud sänder sin nåd och trofasthet.

5Jag befinner mig bland lejonen,

jag ligger bland dem som sprutar ut eld,

människor vilkas tänder är spjut och pilar

och vilkas tungor är skarpa svärd.

6Gud, du är upphöjd över himlen!

Visa din höghet över hela jorden!

7De lägger ut nät för mina fötter,

och jag böjs ner.

De gräver en grop där jag ska gå,

men de faller själva ner i den. Séla

8Mitt hjärta är orubbligt, Gud,

mitt hjärta är orubbligt.

Jag vill sjunga och spela.

9Vakna upp, min ära[c]!

Vakna upp, harpa och lyra!

Jag vill väcka morgonrodnaden.

10Herre, jag vill prisa dig bland folken,

inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.

11Din nåd är stor,

ända upp till himlen når den,

din trofasthet upp till skyarna.

12Gud, du är upphöjd över himlen!

Visa din höghet över hela jorden!

Notas al pie

  1. 57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd.
  2. 57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  3. 57:9 Ordagrant: ja, min ära. Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.