The Message

Psalm 50

An Asaph Psalm

11-3 The God of gods—it’s God!—speaks out, shouts, “Earth!”
    welcomes the sun in the east,
    farewells the disappearing sun in the west.
From the dazzle of Zion,
    God blazes into view.
Our God makes his entrance,
    he’s not shy in his coming.
Starbursts of fireworks precede him.

4-5 He summons heaven and earth as a jury,
    he’s taking his people to court:
“Round up my saints who swore
    on the Bible their loyalty to me.”

The whole cosmos attests to the fairness of this court,
    that here God is judge.

7-15 “Are you listening, dear people? I’m getting ready to speak;
    Israel, I’m about ready to bring you to trial.
This is God, your God,
    speaking to you.
I don’t find fault with your acts of worship,
    the frequent burnt sacrifices you offer.
But why should I want your blue-ribbon bull,
    or more and more goats from your herds?
Every creature in the forest is mine,
    the wild animals on all the mountains.
I know every mountain bird by name;
    the scampering field mice are my friends.
If I get hungry, do you think I’d tell you?
    All creation and its bounty are mine.
Do you think I feast on venison?
    or drink draughts of goats’ blood?
Spread for me a banquet of praise,
    serve High God a feast of kept promises,
And call for help when you’re in trouble—
    I’ll help you, and you’ll honor me.”

16-21 Next, God calls up the wicked:

“What are you up to, quoting my laws,
    talking like we are good friends?
You never answer the door when I call;
    you treat my words like garbage.
If you find a thief, you make him your buddy;
    adulterers are your friends of choice.
Your mouth drools filth;
    lying is a serious art form with you.
You stab your own brother in the back,
    rip off your little sister.
I kept a quiet patience while you did these things;
    you thought I went along with your game.
I’m calling you on the carpet, now,
    laying your wickedness out in plain sight.

22-23 “Time’s up for playing fast and
    loose with me.
I’m ready to pass sentence,
    and there’s no help in sight!
It’s the praising life that honors me.
    As soon as you set your foot on the Way,
I’ll show you my salvation.”

Swedish Contemporary Bible

Psalms 50

Psalm 50

Herrens dom

1En psalm av Asaf[a].

Gud, Herren Gud, har talat,

och han kallar på jorden från öster till väster.

2Från Sion i dess fullkomliga skönhet

träder Gud fram i glans.

3Vår Gud kommer, han håller inte tyst.

En uppslukande eld går framför honom

och en rasande storm omger honom.

4Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,

för att döma sitt folk.

5”Samla till mig mina fromma,

som ingår ett förbund med mig genom offer.”

6Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,

för Gud är den som dömer. Séla

7”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!

Israel, jag vill vittna mot dig.

Jag är Gud, din Gud.

8Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,

för dem har jag alltid framför mig.

9Jag behöver inga tjurar från ditt stall

eller bockar ur dina fållor,

10för alla skogens djur är mina,

likaså boskapen på de tusentals bergen.

11Jag känner varje fågel i bergen

och allt levande på marken är mitt.

12Även om jag var hungrig,

skulle jag inte säga det till dig,

för hela jorden är min,

och allt som finns på den.

13Skulle jag äta kött från tjurar

och dricka blod från bockar?

14Offra tacksägelse åt Gud,

och fullfölj vad du lovat till den Högste.

15Ropa till mig i nödens tid,

och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

16Men till den gudlöse säger Gud:

”Varför rabblar du bara upp mina bud

och talar om mitt förbund

17du som hatar vägledning

och vänder ryggen åt mina ord?

18När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,

och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.

19Du använder din mun till det onda

och väver svek med din tunga.

20Du talar illa om din bror

och förtalar din mors son.

21Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.

Du tänkte då att jag var som du.

Men jag tänker gå till rätta med dig

och låta dig se att jag straffar dig.

22Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,

för att jag inte ska slita er i stycken,

och då kan ingen rädda er längre.

23Den som offrar tacksägelse ärar mig,

och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”

Notas al pie

  1. 50:1 Ledare för levitiska tempelmusiker, se 1 Krön 25:1f.; 2 Krön 5:12.