The Message

Psalm 22

A David Psalm

11-2 God, God . . . my God!
    Why did you dump me
    miles from nowhere?
Doubled up with pain, I call to God
    all the day long. No answer. Nothing.
I keep at it all night, tossing and turning.

3-5 And you! Are you indifferent, above it all,
    leaning back on the cushions of Israel’s praise?
We know you were there for our parents:
    they cried for your help and you gave it;
    they trusted and lived a good life.

6-8 And here I am, a nothing—an earthworm,
    something to step on, to squash.
Everyone pokes fun at me;
    they make faces at me, they shake their heads:
“Let’s see how God handles this one;
    since God likes him so much, let him help him!”

9-11 And to think you were midwife at my birth,
    setting me at my mother’s breasts!
When I left the womb you cradled me;
    since the moment of birth you’ve been my God.
Then you moved far away
    and trouble moved in next door.
I need a neighbor.

12-13 Herds of bulls come at me,
    the raging bulls stampede,
Horns lowered, nostrils flaring,
    like a herd of buffalo on the move.

14-15 I’m a bucket kicked over and spilled,
    every joint in my body has been pulled apart.
My heart is a blob
    of melted wax in my gut.
I’m dry as a bone,
    my tongue black and swollen.
They have laid me out for burial
    in the dirt.

16-18 Now packs of wild dogs come at me;
    thugs gang up on me.
They pin me down hand and foot,
    and lock me in a cage—a bag
Of bones in a cage, stared at
    by every passerby.
They take my wallet and the shirt off my back,
    and then throw dice for my clothes.

19-21 You, God—don’t put off my rescue!
    Hurry and help me!
Don’t let them cut my throat;
    don’t let those mongrels devour me.
If you don’t show up soon,
    I’m done for—gored by the bulls,
    meat for the lions.

22-24 Here’s the story I’ll tell my friends when they come to worship,
    and punctuate it with Hallelujahs:
Shout Hallelujah, you God-worshipers;
    give glory, you sons of Jacob;
    adore him, you daughters of Israel.
He has never let you down,
    never looked the other way
    when you were being kicked around.
He has never wandered off to do his own thing;
    he has been right there, listening.

25-26 Here in this great gathering for worship
    I have discovered this praise-life.
And I’ll do what I promised right here
    in front of the God-worshipers.
Down-and-outers sit at God’s table
    and eat their fill.
Everyone on the hunt for God
    is here, praising him.
“Live it up, from head to toe.
    Don’t ever quit!”

27-28 From the four corners of the earth
    people are coming to their senses,
    are running back to God.
Long-lost families
    are falling on their faces before him.
God has taken charge;
    from now on he has the last word.

29 All the power-mongers are before him
    —worshiping!
All the poor and powerless, too
    —worshiping!
Along with those who never got it together
    —worshiping!

30-31 Our children and their children
    will get in on this
As the word is passed along
    from parent to child.
Babies not yet conceived
    will hear the good news—
    that God does what he says.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 22

Psalm 22

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]

1För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.

2Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?

Min räddning förblir långt borta,

hur förtvivlat jag än ropar.

3Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,

på natten, men jag får ingen ro,

4och ändå är du den Helige,

till vars tron Israels lovsång stiger.

5Våra fäder satte sin tillit till dig,

de förtröstade på dig,

och du befriade dem.

6De ropade till dig och blev räddade.

De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.

7Men jag är en mask och inte en människa,

hånad av människor

och föraktad av folket.

8Alla som ser mig hånar mig,

de hånskrattar åt mig

och skakar på huvudet.

9”Han förlitar ju sig på Herren,

låt nu Herren gripa in och befria honom,

eftersom han älskar honom!”

10Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,

du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.

11Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,

sedan jag föddes har du varit min Gud.

12Var inte långt borta från mig

när jag är i nöd

och ingen finns som hjälper.

13Tjurar i mängd omger mig,

Bashans tjurar omringar mig.

14De kommer mot mig med öppna gap

som rovlystna, rytande lejon.

15Jag hälls ut som vatten,

och alla mina ben är ur led.

Mitt hjärta är som vax,

det smälter i mitt inre.

16Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.

Min tunga klibbar fast i gommen,

och du lägger mig i dödens stoft.

17Hundar omger mig,

en hop onda män omringar mig.

De har genomborrat[c] mina händer och fötter,

18och jag kan räkna varje ben i min kropp.

De ser och stirrar på mig.

19De delar mina kläder mellan sig,

och kastar lott om min klädnad.

20Herre, var inte så långt borta,

du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

21Rädda mig från svärdet,

mitt dyrbara liv från hundarnas våld!

22Rädda mig från lejonens gap

och från vildoxarnas horn.

Du svarar mig.[d]

23Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.

Jag ska prisa dig mitt i församlingen.

24Ni som fruktar Herren, prisa honom,

ära honom, ni ättlingar till Jakob!

Bäva för honom, Israels ätt!

25Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,

han har inte dolt sitt ansikte för honom,

utan hört hans rop om hjälp.

26Från dig kommer min lovsång

i den stora församlingen,

jag ska uppfylla mina löften

inför dem som fruktar dig.

27De ödmjuka ska äta och bli mätta.

De som söker Herren ska prisa honom.

Må ni få livsmod för evigt!

28Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,

alla folk och stammar ska tillbe honom.

29Herren tillhör riket

och han regerar över folken.

30Jordens alla rika ska tillbe honom,

böja knä inför honom,

alla de som sänks ner i stoftet,

de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]

31De efterkommande ska också tjäna honom,

och de ska få höra om Herren.

32De ska komma och förkunna hans rättfärdighet

för folk som ännu inte är födda,

för detta har han gjort.

Notas al pie

  1. 22:0 Psalmen har traditionellt setts som messiansk och innehåller många förutsägelser om Jesus lidande, Mark 15:34.
  2. 22:1 Kan ha varit en känd sång på psalmistens tid, men termen kan också utifrån Septuaginta tolkas som hjälp som kommer vid gryningen, en tanke som förekommer även på andra håll i Psaltaren (se t.ex. 46:6).
  3. 22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet.
  4. 22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…
  5. 22:30 Grundtextens innebörd är osäker.