Galaterne 2 – LB & MTDS

En Levende Bok

Galaterne 2:1-21

Paulus møter lederne i menighetene i Jerusalem

1Etter 14 år kom jeg tilbake til Jerusalem sammen med Barnabas. Titus var også med oss. 2Den gangen reiste jeg dit fordi Gud hadde vist meg at jeg skulle gjøre det. Ved en spesiell anledning møtte jeg lederne i menigheten og fortalte om innholdet i det glade budskap jeg sprer til folk som ikke er jøder. Jeg ville at de skulle anerkjenne undervisningen min, slik at jeg ikke hadde arbeidet, eller fortsatte å arbeide forgjeves blant andre folk. 3De aksepterte undervisningen min. De krevde ikke en gang at min reisekamerat Titus, som ikke er jøde, skulle bli omskåret.

4Spørsmålet om omskjærelse av personer som ikke er jøder, var en av de sakene vi diskuterte. Noen falske troende hadde nemlig lurt seg inn blant oss for å spionere på den friheten vi har i Jesus Kristus. Disse personene ville gjøre oss til slaver under jødiske regler og lover. 5Ikke et øyeblikk ga vi etter og bøyde oss for kravene deres. For vi ville at alle som ikke er jøder, også i framtiden skulle få høre et uforandret budskap om Jesus.

6Lederne for menigheten i Jerusalem aksepterte altså undervisningen min. At disse lederne før hadde vært Jesu nærmeste disipler, teller ikke i denne sammenhengen, for i Guds øyne er alle like. Disse mennene, som nå har så høy anseelse blant de troende, ville altså ikke legge noe til i undervisningen min. 7Tvert imot innså de at jeg hadde fått oppdraget med å spre det glade budskapet om Jesus til folk som ikke er jøder, mens Peter hadde fått oppdraget å arbeide blant jødene. 8Den samme Gud som hadde gitt Peter kraft til å være utsending blant jødene, hadde gitt meg kraft til å arbeide blant folk som ikke er jøder. 9Når da de fremste lederne i menigheten, Jakob, Peter og Johannes, forsto hvilket oppdrag Gud i sin godhet hadde gitt meg, rakte de meg og Barnabas hånden som et tegn på vårt samarbeid. Vi skulle fortsette å arbeide blant folk som ikke er jøder, mens de selv skulle arbeide blant jødene. 10Det eneste de ba oss om, var at vi skulle hjelpe de fattige blant de troende i Jerusalem, og det har jeg virkelig forsøkt å gjøre.

Paulus og Peter blir uenige

11Da Peter kom til Antiokia, ble jeg nødt til åpent å anklage ham, etter som han handlet helt galt. 12Før han kom til oss, brukte han å spise sammen med de troende som ikke var jøder, men etter at andre troende kom hit fra Jakob og menigheten i Jerusalem, våget han ikke lenger å spise sammen med dem som ikke var jøder. Han var redd for å bli uvenn med de representantene som forlangte at alle troende menn som ikke var jøder, måtte bli omskåret. 13De andre troende jødene oppførte seg på samme feige måten. Til og med Barnabas ble dratt med i dette.

14Da jeg så at de handlet stikk i strid med det sanne budskapet om Jesus, sa jeg til Peter mens alle de troende hørte på: ”Du er født jøde, men har nå lenge fulgt skikker som ikke er jødiske i stedet for de jødiske tradisjonene. Hvorfor vil du plutselig nå tvinge dem som ikke er jøder, til å følge jødiske tradisjoner igjen?

15Du og jeg ble født som jøder. Vi er ikke noen ’syndere’ som ikke kjenner til Moseloven2:15 Moseloven, eller den jødiske loven, finnes skrevet ned i Første til Femte Mosebok.. 16Men vi innså at alle blir skyldfri innfor Gud ved å tro på Jesus Kristus, og ikke gjennom det å være lydige mot loven. Derfor begynte vi selv å tro på Kristus, slik at vi kunne bli skyldfri innfor Gud ved troen på Kristus og ikke på grunn av at vi var lydige mot loven. Ingen kan noen gang bli skyldfri innfor Gud gjennom det å være lydige mot loven.

17Vi som ville bli skyldfri innfor Gud gjennom troen på Kristus, ble altså i jødene sine øyne lik disse ’synderne’ som ikke kjenner til Moseloven. Men betyr det at Kristus har fått oss til å synde? Nei, naturligvis ikke! 18Om jeg derimot bygger opp det jeg har revet ned, og enda en gang forsøker å bli skyldfri gjennom å være lydig mot loven, da blir jeg en virkelig synder. 19Det er jo loven som får meg til å synde, og derfor har jeg forlatt loven, etter som den likevel ikke kunne frelse meg. Ja, jeg døde bort fra loven for å leve for Gud, da jeg lot mitt gamle ego bli spikret fast på korset sammen med Kristus. 20Nå lever jeg selv om mitt gamle ego er avgått ved døden, for Kristus lever i meg. Så lenge jeg lever her på jorden, lever jeg altså gjennom troen på Guds sønn, han som elsket meg og ga livet sitt for å ta straffen for syndene mine på seg. 21Jeg tilhører ikke dem som sier at den nåden Gud viste oss, var uten mening. Om vi kunne lykkes med å være lydige mot hele Moseloven, og gjennom det blitt skyldfri innfor Gud, da trengte ikke Kristus ha gått i døden for oss.”

Mushuj Testamento Diospaj Shimi

Gálatas 2:1-21

Huillagrichun mingashcacunaca Pablota chasquishcacunami

1Chaimantaca, chunga chuscu huata qʼuipami, Titotapish pushashpa Bernabendij Jerusalenmanca cutin huichiyarcani. 2Diosllataj rina yuyaita cujpimi, chaiman rircani. Mana israelcunaman alli huillaita ñuca huillashca, pambapi urmanatami mancharcani. Chaimantami crijcunata pushajcunapuralla tandanacushcamanca, ñuca ima shinalla huillashpa puricushcataca tucuita alli huillarcani. 3Paicunaca, ñucahuan purij Titotaca, mana israel cajpipish, mana pai charishca aicha punta carata pʼitichichun mandarcacunachu. 4Ñucanchij chaipi cajpica, ‘Crijmi canchij’ nij tucujcunami, Cristo Jesús ñucanchijta cacharichishcata jarcangaraicu, pacalla yaicushca carca. Chashnami paicunaca, ñaupa shinallataj huatashca causanaman tigrachishun yuyarcacuna. 5Paicuna chashna nicujpipish ñucanchijca, cashcatataj yachachij cai alli huillaimanta cancuna ama anchurichunmi, paicuna nishcataca manataj caźurcanchij.

6Crijcunata pushacuj nishcacunaca, ñuca ima manaraj yachashcataca mana yachachircacunachu. (Crijcunataca Taita Diosca pushajcunatapish, mana pushajcunatapish chai shinallatajmi ricun. Paicuna ima cashcallataca, ¿imapajtaj yuyarishapish?) 7Ashtahuanpish ñucataca, mana israelcunaman huillachun Diosllataj mingashcatami rijsircacuna. Cutin Pedrotaca, charishca aicha punta carata pʼitichishcacunaman alli huillaita huillachun, mingashcatami ricurcacuna. 8Charishca aicha punta carata pʼitichishcacunaman huillachun Pedrota mingaj Diosllatajmari, ñucatapish mana israelcunaman huillagrichun mingarca. 9Crijcunata pilar shina charicujcunaca Jacobohuan, Cefas-huan, Juanhuanmi carcacuna. Paicunami Dios mana cʼuyaipaj cajpipish cʼuyashcallamanta, chai ruranata ñucaman mingashcata ricushpaca, ñucamanpish Bernabemanpish maquita curcacuna. Ñucanchijca mana israelcunaman, paicunaca charishca aicha punta carata pʼitichishcacunaman huillashpa catingapajmi, shujlla yuyai tucunacushpa, maquita cunacurcanchij. 10Chaimantaca, ‘Pajta huajchacunata cungaripanguichijman’ nircacunallami. Ñucaca chaitapish, tucui yuyaihuanmi paicunapaj imalla rurana cashcataca ruracushcani.

Antioquiapimi Pedrotaca Pablo rimashca

11Antioquiaman Pedro chayashpa mana allita ricuchijpimi, rimanataj cajpi, paitataj ñahui ñahui rimarcani. 12Jacobo cachashcacuna manaraj chayamujpica, Pedroca mana israelcunahuanpish micurcallami. Jacobo cachashcacuna ña chayamujpica, Pedroca paicunahuanca ña mana ashtahuan micurcachu. Paica charishca aicha punta carata pʼitichishcacunata manchashcamantami, chashnaca rurarca. 13Pedro chashna mana ima cashca shina tucujpica, crij judiocunapish Pedro rurashca shinallatatajmi ricuchircacuna. Paicuna chashna mishqui shimi, jayaj shungu cajta ricushpaca, Bernabé imapishmari paicunata cati callarirca.

14Chashna rurashpaca, manamari cashcatataj huillaj alli huillaipi yachashcata shina ricuchircacunachu. Paicuna chashna mana alli puricujta ricushpami, Pedrotaca tucuicunapaj ñaupajpi: «Riqui, canca israel cashca jahuallataj, mana israelcuna shina causacunguica. ¿Ima nishpataj canca mana israelcunatapish, israelcuna shina causachun ninguiari?» nircanimi.

15Ñucanchijca, huacharimantapachami judiocuna canchij. «Mana israelcunapura juchayujcunaca, mana canchijchu.» 16Shina cashpapish Mandashcapi imalla nicushcata rurashcamantaca, Diosca pita mana ima juchachina illajta ruraj cashcatamari ricunchij. Jesucristota crijllapimari pitapish ima juchachina illajta ruraj cashca. Mandashcapi imalla nicushcata rurashcamantaca, mana ima juchachina illajta rurana cajpimari, ñucanchijtapish ima juchachina illajta rurachunca Jesucristota crircanchij. Mandashcapi imalla nicushcata rurashcallamantaca, pi mana ima juchachina illajta rurashca cai tucunchu.

17Cristollamanta Dios ima juchachina illajta rurachun mashcashpamari, ñucanchijpish juchayuj cashcata ricuchinchij. ¿Shinashpaca, Cristoca juchapajta rurajchu canga, imashi? ¿Maitataj chashna cangari? 18Imata ña urmachishca jahua, cutin chaillatataj shayachishpaca, Mandashcatamari pʼaquini. 19Ñucataca, chai Mandashcallatajmi, Mandashcata ña ama rurachun huañuchihuarca. Chaimantami cunanca Diospajlla causacuni. 20Ñucaca, Cristohuanmari chacatashca cani. Ña mana ñucallachu causacuni, ashtahuanpish Cristomi ñucapica causacun. Cunan aichapi causacushpapish, Taita Diospaj Churita crishpami causacuni. Paimari ñucata cʼuyashcamanta, Paipaj quiquin causaita curca. 21Ñucaca, mana cʼuyaipaj cajpipish Taita Dios cʼuyacushcataca, mana huahuayasha ninichu. Diosca, Mandashcapi nishcata rurajllapi, ima juchachina illajta rurana cajpica, Cristoca yangatajchari huañurcari.