1What shall we say then that Abraham our father, as pertaining to the flesh, hath found? 2For if Abraham were justified by works, he hath whereof to glory; but not before God. 3For what saith the scripture? Abraham believed God, and it was counted unto him for righteousness. 4Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt. 5But to him that worketh not, but believeth on him that justifieth the ungodly, his faith is counted for righteousness. 6Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputeth righteousness without works, 7Saying, Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered. 8Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin. 9Cometh this blessedness then upon the circumcision only, or upon the uncircumcision also? for we say that faith was reckoned to Abraham for righteousness. 10How was it then reckoned? when he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision. 11And he received the sign of circumcision, a seal of the righteousness of the faith which he had yet being uncircumcised: that he might be the father of all them that believe, though they be not circumcised; that righteousness might be imputed unto them also: 12And the father of circumcision to them who are not of the circumcision only, but who also walk in the steps of that faith of our father Abraham, which he had being yet uncircumcised. 13For the promise, that he should be the heir of the world, was not to Abraham, or to his seed, through the law, but through the righteousness of faith. 14For if they which are of the law be heirs, faith is made void, and the promise made of none effect: 15Because the law worketh wrath: for where no law is, there is no transgression. 16Therefore it is of faith, that it might be by grace; to the end the promise might be sure to all the seed; not to that only which is of the law, but to that also which is of the faith of Abraham; who is the father of us all, 17(As it is written, I have made thee a father of many nations,) before him whom he believed, even God, who quickeneth the dead, and calleth those things which be not as though they were. 18Who against hope believed in hope, that he might become the father of many nations; according to that which was spoken, So shall thy seed be. 19And being not weak in faith, he considered not his own body now dead, when he was about an hundred years old, neither yet the deadness of Sara’s womb: 20He staggered not at the promise of God through unbelief; but was strong in faith, giving glory to God; 21And being fully persuaded that, what he had promised, he was able also to perform. 22And therefore it was imputed to him for righteousness. 23Now it was not written for his sake alone, that it was imputed to him; 24But for us also, to whom it shall be imputed, if we believe on him that raised up Jesus our Lord from the dead; 25Who was delivered for our offences, and was raised again for our justification.
Abrahams tro
1Vad kan vi då säga att Abraham, vår stamfar, kom fram till i fråga om detta? 2Om det nämligen var på grund av gärningar som Abraham blev rättfärdig, hade han kunnat vara stolt över det, men inte inför Gud. 3Vad står det i Skriften? Jo, att ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”.4:3 Ordagrant: och räknades det honom till rättfärdighet.Se 1 Mos 15:6.
4Den som arbetar får inte sin lön som en gåva, utan som en ersättning för något han har uträttat. 5Men den som inte har gärningar att komma med utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, får sin tro räknad som rättfärdighet. 6Därför säger också David att den människa är lycklig, som utan att förtjäna det räknas som rättfärdig av Gud:
7”Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna
och har fått sina synder utplånade.
8Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd.”4:8 Se Ps 32:1-2.
9Gäller denna lycka då bara omskurna, eller gäller den också de oomskurna? Vi har redan sagt att det var för sin tros skull som Abraham räknades som rättfärdig. 10Men när skedde det: efter att han hade blivit omskuren, eller var det innan? Inte efter, nej, innan.
11Omskärelsens tecken fick han som sigill på den rättfärdighet han hade genom sin tro redan innan han blev omskuren. Och genom detta blev han en far till alla oomskurna som tror, för att de ska kunna räknas som rättfärdiga. 12Han blev också far till de omskurna, de som inte bara är omskurna utan också följer den tro som han hade innan han blev omskuren.
Löftet till Abraham gäller alla som tror
13Det var alltså inte genom lagen som Abraham och hans ättlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14Om nämligen de som lever efter lagen är arvingar, då skulle tron vara meningslös, och löftet skulle inte gälla. 15Lagen för med sig vrede. Där ingen lag finns, där finns ingen överträdelse. 16Därför är tron grunden för att det ska vara av nåd och löftet gälla för alla hans efterkommande, både för dem som har lagen och dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, 17som det står skrivet: ”Jag ska låta dig bli far till många folk.”4:17 Se 1 Mos 17:5. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande och kallar på sådant som inte finns till som om det redan fanns till.
18Trots att det inte fanns något hopp, hoppades Abraham ändå och trodde, och så blev han far till många folk, så som det var sagt: ”Så talrika ska dina efterkommande bli.”4:18 Se 1 Mos 15:5. 19Därför vacklade Abraham inte i sin tro, trots att han var omkring hundra år gammal och tänkte att hans kropp var utan livskraft, och trots att hans hustru Sara aldrig hade kunnat få barn och nu var alldeles för gammal.
20Han tvivlade aldrig i otro på Guds löfte, för hans tro gav honom styrka, och han ärade Gud. 21Han var helt övertygad om att Gud kan göra vad som helst som han lovat, 22och därför räknades han som rättfärdig.
23Men utsagan att han ”räknades som rättfärdig” skrevs inte ner bara med tanke på honom. 24Den gäller även oss. Vi ska också räknas som rättfärdiga, eftersom vi tror på Gud, han som uppväckte vår Herre Jesus från de döda. 25Han utlämnades ju till att dö för våra synder och uppväcktes igen för att vi skulle bli rättfärdiga.
