King James Version

Psalm 31

1In thee, O Lord, do I put my trust; let me never be ashamed: deliver me in thy righteousness.

Bow down thine ear to me; deliver me speedily: be thou my strong rock, for an house of defence to save me.

For thou art my rock and my fortress; therefore for thy name's sake lead me, and guide me.

Pull me out of the net that they have laid privily for me: for thou art my strength.

Into thine hand I commit my spirit: thou hast redeemed me, O Lord God of truth.

I have hated them that regard lying vanities: but I trust in the Lord.

I will be glad and rejoice in thy mercy: for thou hast considered my trouble; thou hast known my soul in adversities;

And hast not shut me up into the hand of the enemy: thou hast set my feet in a large room.

Have mercy upon me, O Lord, for I am in trouble: mine eye is consumed with grief, yea, my soul and my belly.

10 For my life is spent with grief, and my years with sighing: my strength faileth because of mine iniquity, and my bones are consumed.

11 I was a reproach among all mine enemies, but especially among my neighbours, and a fear to mine acquaintance: they that did see me without fled from me.

12 I am forgotten as a dead man out of mind: I am like a broken vessel.

13 For I have heard the slander of many: fear was on every side: while they took counsel together against me, they devised to take away my life.

14 But I trusted in thee, O Lord: I said, Thou art my God.

15 My times are in thy hand: deliver me from the hand of mine enemies, and from them that persecute me.

16 Make thy face to shine upon thy servant: save me for thy mercies' sake.

17 Let me not be ashamed, O Lord; for I have called upon thee: let the wicked be ashamed, and let them be silent in the grave.

18 Let the lying lips be put to silence; which speak grievous things proudly and contemptuously against the righteous.

19 Oh how great is thy goodness, which thou hast laid up for them that fear thee; which thou hast wrought for them that trust in thee before the sons of men!

20 Thou shalt hide them in the secret of thy presence from the pride of man: thou shalt keep them secretly in a pavilion from the strife of tongues.

21 Blessed be the Lord: for he hath shewed me his marvellous kindness in a strong city.

22 For I said in my haste, I am cut off from before thine eyes: nevertheless thou heardest the voice of my supplications when I cried unto thee.

23 O love the Lord, all ye his saints: for the Lord preserveth the faithful, and plentifully rewardeth the proud doer.

24 Be of good courage, and he shall strengthen your heart, all ye that hope in the Lord.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 31

Psalm 31

Klagan, bön om räddning

(Ps 71:1-3)

1För körledaren. En psalm av David.

2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

låt mig aldrig komma på skam.

Befria mig i din rättfärdighet.

3Lyssna till mig,

skynda dig att rädda mig.

Var en klippa för mig, en fästning,

en borg där jag finner frälsning.

4Du är min klippa och min borg.

Led mig, vägled mig för ditt namns skull!

5Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig.

Du är min fästning.

6I dina händer överlämnar jag min ande,

för du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

7Jag hatar dem som tillber avgudar.

Jag förtröstar på Herren.

8Jag jublar av glädje för din nåd.

Du såg mitt lidande

och du såg min själs ångest.

9Du överlämnade mig inte åt min fiende.

Du ledde mig ut i frihet.

10Herre, var nådig mot mig, för jag är i nöd,

mina ögon är matta av sorg,

likaså min kropp och själ.

11Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan,

min styrka och min kropp håller på

att tyna bort på grund av min skuld.

12För alla mina fienders skull hånas jag,

mina grannar förfärar sig[a] över mig,

och de som ser mig på gatan flyr från mig.

13Jag är lika bortglömd som en död,

jag har blivit som en krossad kruka.

14Jag hör mångas skvaller,

skräck finns på alla håll,

de går samman mot mig

för att röja mig ur vägen.

15Men jag förtröstar på dig, Herre!

Jag säger: ”Du är min Gud.”

16Mina tider ligger i dina händer,

rädda mig ur mina fienders hand,

från dem som förföljer mig.

17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare!

Rädda mig i din nåd!

18Herre, låt mig inte komma på skam

när jag ropar till dig.

Låt i stället de gudlösa få skämmas

och lägga sig stilla i dödsriket,

19där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat,

dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt

talar mot de rättfärdiga.

20Stor är din godhet

som du har sparat åt dem som fruktar dig

och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig.

21Du gömmer dem hos dig,

skyddade mot människors sammansvärjning,

du förvarar dem i din hydda

i trygghet mot elaka tungor.

22Välsignad vare Herren,

för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad.

23Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”

Men du hörde mina böner,

när jag ropade till dig om hjälp.

24Älska Herren, alla hans fromma.

Herren bevarar de trogna,

men dem som handlar i övermod straffar han strängt.

25Var starka, fatta mod,

alla ni som hoppas på Herren.

Notas al pie

  1. 31:12 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.