1And he arose from thence, and cometh into the coasts of Judæa by the farther side of Jordan: and the people resort unto him again; and, as he was wont, he taught them again.
2¶ And the Pharisees came to him, and asked him, Is it lawful for a man to put away his wife? tempting him. 3And he answered and said unto them, What did Moses command you? 4And they said, Moses suffered to write a bill of divorcement, and to put her away. 5And Jesus answered and said unto them, For the hardness of your heart he wrote you this precept. 6But from the beginning of the creation God made them male and female. 7For this cause shall a man leave his father and mother, and cleave to his wife; 8And they twain shall be one flesh: so then they are no more twain, but one flesh. 9What therefore God hath joined together, let not man put asunder. 10And in the house his disciples asked him again of the same matter. 11And he saith unto them, Whosoever shall put away his wife, and marry another, committeth adultery against her. 12And if a woman shall put away her husband, and be married to another, she committeth adultery.
13¶ And they brought young children to him, that he should touch them: and his disciples rebuked those that brought them. 14But when Jesus saw it, he was much displeased, and said unto them, Suffer the little children to come unto me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God. 15Verily I say unto you, Whosoever shall not receive the kingdom of God as a little child, he shall not enter therein. 16And he took them up in his arms, put his hands upon them, and blessed them.
17¶ And when he was gone forth into the way, there came one running, and kneeled to him, and asked him, Good Master, what shall I do that I may inherit eternal life? 18And Jesus said unto him, Why callest thou me good? there is none good but one, that is, God. 19Thou knowest the commandments, Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Defraud not, Honour thy father and mother. 20And he answered and said unto him, Master, all these have I observed from my youth. 21Then Jesus beholding him loved him, and said unto him, One thing thou lackest: go thy way, sell whatsoever thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come, take up the cross, and follow me. 22And he was sad at that saying, and went away grieved: for he had great possessions.
23¶ And Jesus looked round about, and saith unto his disciples, How hardly shall they that have riches enter into the kingdom of God! 24And the disciples were astonished at his words. But Jesus answereth again, and saith unto them, Children, how hard is it for them that trust in riches to enter into the kingdom of God! 25It is easier for a camel to go through the eye of a needle, than for a rich man to enter into the kingdom of God. 26And they were astonished out of measure, saying among themselves, Who then can be saved? 27And Jesus looking upon them saith, With men it is impossible, but not with God: for with God all things are possible.
28¶ Then Peter began to say unto him, Lo, we have left all, and have followed thee. 29And Jesus answered and said, Verily I say unto you, There is no man that hath left house, or brethren, or sisters, or father, or mother, or wife, or children, or lands, for my sake, and the gospel’s, 30But he shall receive an hundredfold now in this time, houses, and brethren, and sisters, and mothers, and children, and lands, with persecutions; and in the world to come eternal life. 31But many that are first shall be last; and the last first.
32¶ And they were in the way going up to Jerusalem; and Jesus went before them: and they were amazed; and as they followed, they were afraid. And he took again the twelve, and began to tell them what things should happen unto him, 33Saying, Behold, we go up to Jerusalem; and the Son of man shall be delivered unto the chief priests, and unto the scribes; and they shall condemn him to death, and shall deliver him to the Gentiles: 34And they shall mock him, and shall scourge him, and shall spit upon him, and shall kill him: and the third day he shall rise again.
35¶ And James and John, the sons of Zebedee, come unto him, saying, Master, we would that thou shouldest do for us whatsoever we shall desire. 36And he said unto them, What would ye that I should do for you? 37They said unto him, Grant unto us that we may sit, one on thy right hand, and the other on thy left hand, in thy glory. 38But Jesus said unto them, Ye know not what ye ask: can ye drink of the cup that I drink of? and be baptized with the baptism that I am baptized with? 39And they said unto him, We can. And Jesus said unto them, Ye shall indeed drink of the cup that I drink of; and with the baptism that I am baptized withal shall ye be baptized: 40But to sit on my right hand and on my left hand is not mine to give; but it shall be given to them for whom it is prepared. 41And when the ten heard it, they began to be much displeased with James and John. 42But Jesus called them to him, and saith unto them, Ye know that they which are accounted to rule over the Gentiles exercise lordship over them; and their great ones exercise authority upon them. 43But so shall it not be among you: but whosoever will be great among you, shall be your minister: 44And whosoever of you will be the chiefest, shall be servant of all. 45For even the Son of man came not to be ministered unto, but to minister, and to give his life a ransom for many.
46¶ And they came to Jericho: and as he went out of Jericho with his disciples and a great number of people, blind Bartimæus, the son of Timæus, sat by the highway side begging. 47And when he heard that it was Jesus of Nazareth, he began to cry out, and say, Jesus, thou Son of David, have mercy on me. 48And many charged him that he should hold his peace: but he cried the more a great deal, Thou Son of David, have mercy on me. 49And Jesus stood still, and commanded him to be called. And they call the blind man, saying unto him, Be of good comfort, rise; he calleth thee. 50And he, casting away his garment, rose, and came to Jesus. 51And Jesus answered and said unto him, What wilt thou that I should do unto thee? The blind man said unto him, Lord, that I might receive my sight. 52And Jesus said unto him, Go thy way; thy faith hath made thee whole. And immediately he received his sight, and followed Jesus in the way.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
(Matt 19:1-9)
1Sedan lämnade Jesus det området och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. Folkmassor samlades omkring honom igen, och som vanligt undervisade han dem.
2Då kom några fariseer för att pröva Jesus och frågade: ”Har en man10:2 Det var bara männen som hade rätt att ta ut skilsmässa. rätt att skilja sig från sin hustru?”
3Då sa Jesus: ”Vilka bestämmelser gav Mose er?”
4De svarade: ”Mose tillät en man att ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan.10:4 Jfr 5 Mos 24:1.”
5”Mose skrev den bestämmelsen”, fortsatte Jesus, ”därför att era hjärtan är hårda. 6Men från skapelsens början skapade Gud dem till man och kvinna,10:6 Se 1 Mos 1:27; 5:2. och 7därför lämnar en man sin far och mor och håller sig till sin hustru, 8så att de två blir ett kött.10:8 Se 1 Mos 2:24. De är alltså inte längre två utan en kropp. 9Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”
10När de sedan kom hem, frågade hans lärjungar honom mer om detta. 11Han sa då till dem: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan är otrogen mot henne.10:11 Eftersom mannen inte hade rätt att skilja sig från sin hustru, var de i Guds ögon fortfarande gifta med varandra. 12Och om en frånskild kvinna gifter om sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.”
Jesus välsignar barnen
(Matt 19:13-15; Luk 18:15-17)
13Några föräldrar kom nu till Jesus med sina barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna körde bort dem.
14När Jesus såg det blev han arg och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 15Sannerligen säger jag er: den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer överhuvudtaget inte in dit.”
16Så tog han barnen i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
Jesus talar med en rik man
(Matt 19:16-30; Luk 18:18-30)
17När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
18”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. 19Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.10:19 Se 2 Mos 20:12-16 och 5 Mos 5:16-20.’ ”
20”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.”
21Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
23Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!”
24Lärjungarna blev förskräckta över det han sa. Jesus upprepade: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
26De blev ännu mer förskräckta och sa till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”
27Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det omöjligt, men inte för Gud, eftersom allting är möjligt för honom.”
28Då sa Petrus till honom: ”Vi har lämnat allt för att följa dig.”
29Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag er: var och en som lämnar hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull, 30han ska få hundra gånger så mycket igen. Han ska få hus och syskon och mödrar och barn och åkrar redan här i tiden, mitt under förföljelser, och evigt liv i den kommande tidsåldern. 31Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
(Matt 20:17-19; Luk 18:31-33)
32De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick först. De var fulla av förundran, och de övriga som följde med var rädda.
Jesus samlade då de tolv och förklarade för dem vad som skulle hända med honom. 33”Vi är nu på väg till Jerusalem”, sa han. ”Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna10:33 Se not till Matt 20:19.. 34De ska sedan håna honom och spotta på honom, piska honom och till slut döda honom. Men efter tre10:34 Se not till Matt 12:40. dagar ska han uppstå.”
Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna
(Matt 20:20-28; Luk 22:24-27)
35Då gick Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.”
36”Vad vill ni då att jag ska göra för er?” frågade han.
37De sa: ”Låt oss få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i din härlighet.”10:37 Att sitta på höger och vänster sida innebar en hedersplats och också en maktposition.
38Men Jesus sa till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka? Kan ni bli döpta med det dop som jag måste döpas med?”10:38 Innebörden är att gå igenom liknande lidanden.
39”Ja”, svarade de. ”Det kan vi!”
Då sa Jesus: ”Ni kommer att få dricka den bägare som jag dricker, och döpas med det dop som jag döps med, 40men det är inte min sak att bestämma över platser på min högra och på min vänstra sida. De ges åt dem som de har beretts för.”
41När de tio övriga hörde detta blev de upprörda över Jakob och Johannes. 42Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som härskare regerar över folken och att stormännen utövar makt över dem. 43Men så är det inte bland er. Den av er som vill bli stor måste vara de andras tjänare, 44och den som vill vara den förste måste vara allas slav. 45Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
Jesus botar den blinde Bartimaios utanför Jeriko
(Matt 20:29-34; Luk 18:35-43)
46De kom till Jeriko. Och när han och hans lärjungar och en stor skara folk var på väg ut från staden, satt en blind tiggare som hette Bartimaios (son till Timaios) vid vägkanten.
47När Bartimaios fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”
48Många försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”
49Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit!” Då ropade de på den blinda mannen och sa: ”Lugna ner dig. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.” 50Bartimaios slängde av sig sin mantel och hoppade upp och kom fram till Jesus.
51”Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågade Jesus.
”Rabbouni10:51 Rabbouni kan vara både hebreiska och arameiska. Termen användes dock nästan aldrig till människor utan huvudsakligen i direkt bön till Gud. Jfr Joh 20:16.”, sa den blinde, ”jag vill kunna se igen!”
52Då sa Jesus till honom: ”Gå! Din tro har gjort dig frisk10:52 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som rädda, frälsa..” Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus på vägen.
