1For all this I considered in my heart even to declare all this, that the righteous, and the wise, and their works, are in the hand of God: no man knoweth either love or hatred by all that is before them.9.1 I considered…: Heb. I gave, or, set to my heart 2All things come alike to all: there is one event to the righteous, and to the wicked; to the good and to the clean, and to the unclean; to him that sacrificeth, and to him that sacrificeth not: as is the good, so is the sinner; and he that sweareth, as he that feareth an oath. 3This is an evil among all things that are done under the sun, that there is one event unto all: yea, also the heart of the sons of men is full of evil, and madness is in their heart while they live, and after that they go to the dead.
4¶ For to him that is joined to all the living there is hope: for a living dog is better than a dead lion. 5For the living know that they shall die: but the dead know not any thing, neither have they any more a reward; for the memory of them is forgotten. 6Also their love, and their hatred, and their envy, is now perished; neither have they any more a portion for ever in any thing that is done under the sun.
7¶ Go thy way, eat thy bread with joy, and drink thy wine with a merry heart; for God now accepteth thy works. 8Let thy garments be always white; and let thy head lack no ointment. 9Live joyfully with the wife whom thou lovest all the days of the life of thy vanity, which he hath given thee under the sun, all the days of thy vanity: for that is thy portion in this life, and in thy labour which thou takest under the sun.9.9 Live…: Heb. See, or, Enjoy life 10Whatsoever thy hand findeth to do, do it with thy might; for there is no work, nor device, nor knowledge, nor wisdom, in the grave, whither thou goest.
11¶ I returned, and saw under the sun, that the race is not to the swift, nor the battle to the strong, neither yet bread to the wise, nor yet riches to men of understanding, nor yet favour to men of skill; but time and chance happeneth to them all. 12For man also knoweth not his time: as the fishes that are taken in an evil net, and as the birds that are caught in the snare; so are the sons of men snared in an evil time, when it falleth suddenly upon them.
13¶ This wisdom have I seen also under the sun, and it seemed great unto me: 14There was a little city, and few men within it; and there came a great king against it, and besieged it, and built great bulwarks against it: 15Now there was found in it a poor wise man, and he by his wisdom delivered the city; yet no man remembered that same poor man. 16Then said I, Wisdom is better than strength: nevertheless the poor man’s wisdom is despised, and his words are not heard. 17The words of wise men are heard in quiet more than the cry of him that ruleth among fools. 18Wisdom is better than weapons of war: but one sinner destroyeth much good.
Människans lott
1Allt detta har jag begrundat och kommit fram till: De rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Om en människa har kärlek eller hat framför sig vet hon inte. 2Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den gudlöse, den gode och rene och den orene, den som offrar och den som inte gör det.
Det går den gode
som det går syndaren,
likaså den som svär en ed
och den som är rädd för att svära.
3Det finns ett ont i allt som sker under solen: alla har samma öde. Människornas hjärtan är fulla av ondska, och dårskap bor inom dem livet igenom, och sedan förenar de sig med de döda. 4Så länge någon lever finns det hopp. Även en levande hund är bättre än ett dött lejon.
5De levande vet att de kommer att dö,
men de döda vet ingenting.
De har ingen belöning att vänta,
och man ska inte ens komma ihåg dem.
6Deras kärlek, hat och avund är över,
och de ska aldrig mer befatta sig med det som händer under solen.
7Så ät ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, för detta uppskattar Gud. 8Klä dig alltid i vita kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud. 9Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt meningslösa liv, som Gud har gett dig under solen, i alla dina meningslösa dagar. För detta är din lott i livet och i din möda under solen. 10Vad du än gör så gör det med all din kraft, för i dödsriket, dit du går, finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen visdom.
11Vidare såg jag under solen:
Det är inte de snabba som vinner loppet
eller den starkaste som segrar i striden,
inte heller de visa som har bröd,
inte de kloka som blir rika
och inte de lärda som lyckas.
Nej, alla är de beroende av rätt tid och tillfälle.
12En människa har inte heller kunskap om sin tid.
Likt fiskar som fångas i ett nät,
eller som fåglar som fastnar i en snara,
så snärjs människorna i onda tider
som plötsligt kommer över dem.
Vishet och dårskap
13Också ett annat exempel på stor visdom såg jag under solen, och den gjorde starkt intryck på mig: 14Det fanns en liten stad med få invånare, och dit kom en mäktig kung med sin armé och belägrade den med stora befästningar. 15I staden fanns det en vis men fattig man, och han räddade staden med sin vishet. Men sedan var det ingen som kom ihåg honom. 16Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka.” Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen fäster sig vid vad han säger.
17Den vises ord i stillhet är starkare
än ropen från den som för dårarnas talan.
18Vishet är bättre än vapen,
men en syndare fördärvar mycket gott.
