6
川に落ちた斧
1-2ある日、預言者学校の弟子たちが、エリシャのもとに来て言いました。「先生、ごらんのように、私たちの寄宿舎が手狭になりました。ヨルダン川のそばには材木がたくさんありますから、そこに新しい寄宿舎を建ててはいかがでしょう。」エリシャは、「そうしなさい」と言いました。 3「どうか、先生もいっしょに行ってください」と一人が言ったので、「わかった。私も行こう」とエリシャは答えました。
4こうして彼らはヨルダン川に着き、木を切り出しにかかりました。 5ところが、木を切っていた一人が斧の頭を川に落としてしまったのです。
「先生、大変です。あの斧は借り物なのです。」
6「どこに落としたのか。」彼がその場所を教えると、エリシャは一本の枝を切り、そこに投げ込みました。すると、斧の頭が水面に浮かび上がってきたのです。 7「さあ、拾い上げなさい」と言われて、彼は手を伸ばしてそれを取り上げました。
目が見えなくなったシリヤ軍
8シリヤの王がイスラエルと戦っていた時のことです。王は家臣たちに、「これこれの場所に兵を集めよう」と言いました。 9すると、すぐさまエリシャはイスラエルの王に、「あの場所へは近寄られませんように。シリヤ軍が集結しようとしています」と使者を送って警告しました。 10イスラエルの王は、エリシャの言うことがほんとうかどうか確かめようと偵察を出したところ、やはり、そのとおりでした。こうして、エリシャはイスラエルを救いましたが、このようなことが何度もあったのです。 11シリヤの王は首をかしげ、家臣たちを呼んできびしく追及しました。「この中に裏切り者がいる。こちらの作戦を敵に通報している者がいるはずだ。」
12すると家臣の一人が言いました。「王様、私どもではありません。イスラエルにいる預言者エリシャが、王様が寝室でこっそりおっしゃることまで、イスラエルの王に告げているのです。」
13「そうか。では、彼の居場所を突き止めて捕まえよう。」
やがて、「エリシャがドタンにいる」という知らせが届きました。 14そこで、ある夜、シリヤの王は戦車と馬で武装した大軍を差し向け、ドタンを包囲しました。 15翌朝早く、預言者のしもべが起きて外に出ると、馬と戦車で固めた大軍がぐるりと町を包囲していました。若いしもべは思わず、「わあっ、ご主人様！ ど、どうしたらよいでしょう」と大声で叫びました。
16「恐れるな。私たちの軍勢は彼らよりも多く、強いのだから。」 17こう言って、エリシャは主に祈りました。「どうか彼の目を開いて、見えるようにしてください。」すると、神が若いしもべの目を開いたので、火の馬と火の戦車がエリシャたちを取り巻くように山に満ちているのが見えました。
18シリヤ軍が攻め寄せて来た時、エリシャは、「どうぞ、彼らを盲目にしてください」と主に祈りました。そのとおり、シリヤ軍の兵士たちは目が見えなくなりました。 19エリシャは出て行って、彼らに言いました。「道を間違えているぞ！ 攻撃する町はここではない！ 私について来なさい。おまえたちが捜している人のところへ連れて行ってやろう。」こうして、彼らをサマリヤへ連れて行きました。
20サマリヤに着くとエリシャは、「主よ。彼らの目を開いて、見えるようにしてください」と祈りました。目が見えるようになった時の、彼らの驚きようはありませんでした。サマリヤの真ん中に来ていたのです。 21イスラエルの王は敵の兵士たちを見て、エリシャに尋ねました。「彼らを打ってもいいのですか。」
22「捕虜を殺してはなりません。パンと水を与え、国に帰してやりなさい。」
23そこで王は、彼らのために盛大なもてなしをしてから、シリヤ王のもとに帰しました。その後、シリヤの略奪隊によるイスラエル侵入はぴたりと止みました。
包囲されたサマリヤ
24ところが、のちにシリヤ（アラム）のベン・ハダデ王は、全軍を召集してサマリヤを包囲しました。 25そのため、サマリヤの町はひどい食糧難に見舞われたのです。包囲が長く続いたので、ろばの頭一つが銀八十シェケル（約一キログラム）、鳩の糞四分の一カブ（〇・三二リットル）が銀五シェケルで売られるほどになりました。
26-30ある日、イスラエルの王が町囲みの城壁の上を歩いていると、一人の女が、「王様、お助けください」と叫び求めてきました。王は言いました。「主があなたを助けてくださらないなら、私に何ができよう。食べ物もぶどう酒もやることはできない。それで、いったいどうしたというのか。」
彼女は答えました。「実は、この女が私に、『今日はあなたの子どもを食べ、明日は私の子どもを食べましょう』と言ったのです。それで、二人して私の子どもを煮て食べました。次の日、私が、『さあ、今度はあなたの子どもの番よ』と言うと、この女は子どもを隠してしまったのです。」
王はあまりに悲惨な話に、王服を引き裂いて悲しみました。それを見ていた人々は、王が下に荒布をまとっているのを知りました。 31王は誓って言いました。「今日、私がエリシャの首をはねないなら、神が私の首をはねてくださるように。」
32イスラエルの王がエリシャを呼び出す使者を立てた時、エリシャは家の中に座って、イスラエルの長老たちと話し合っていました。ところが、使者が到着する前に、エリシャは長老たちにこう話しました。「あの人殺しが、私を殺そうと使者をよこしました。来ても、戸をしっかり閉め、中に入れてはいけません。本人がすぐあとからやって来るからです。」
33彼がまだ話し終わらないうちに、使者が到着し、そのあとには王が続いていました。王は言いました。「主はこんなひどいことをなさった。もうこれ以上、主の助けなど期待できない。」
Elisha får en yxa att flyta
1En dag kom profeterna och pratade med Elisha: ”Rummet där vi samlas inför dig är för litet. 2Låt oss gå till Jordanfloden, hämta var sin stock och bygga ett hus åt oss där vi kan vara.” ”Ja, gör så”, svarade Elisha.
3”Men kan du inte komma med oss, dina tjänare?” föreslog någon. ”Det ska jag göra”, svarade han.
4Så gick han med dem. När de kom ner till Jordan började de fälla träd, 5men när en av dem höll på att fälla ett träd, lossnade yxan från skaftet och hamnade i floden. ”O min herre”, ropade han. ”Yxan var lånad!” 6”Var föll den i?” frågade gudsmannen.
Mannen visade honom var yxan hade fallit i, och Elisha skar av en kvist som han kastade i vattnet. Då flöt yxan upp till ytan. 7”Plocka upp den!” sa Elisha till honom, och mannen sträckte ut handen och tog upp yxan.
Elisha tar en hel armé till fånga
8En gång när kungen i Aram låg i krig med Israel och rådgjorde med sina officerare om var de skulle slå läger, nämnde han en viss plats för dem. 9Gudsmannen skickade då bud till kungen i Israel för att varna honom att närma sig just den platsen. ”Araméerna planerar att dra samman sina trupper dit”, sa han.
10Kungen i Israel skickade då bud till den plats som gudsmannen hade nämnt och varnat för, så att de var på sin vakt. Gång på gång varnade Elisha kungen på samma sätt.
11Kungen i Aram blev bekymrad och sammankallade sina officerare. ”Vill ni inte tala om för mig vem det är av er som står på den israelitiske kungens sida?”
12”Det är inte någon av oss, min herre och kung”, svarade en av officerarna. ”Det är profeten Elisha i Israel. Han kan berätta för sin kung vad du viskar i din sängkammare.” 13”Gå då och ta reda på var han finns, så att vi kan gripa honom”, befallde kungen. ”Elisha är i Dotan”, var det då någon som upplyste honom om.
14En natt skickade därför kungen en trupp med många hästar och vagnar för att omringa staden. 15När gudsmannens tjänare steg upp på morgonen och såg staden omringad av en armé med hästar och vagnar, blev han orolig. Då ropade han: ”Min herre, vad ska vi göra nu?” 16”Var inte rädd! Det finns fler på vår sida än deras”, svarade Elisha.
17Sedan bad Elisha: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser!” Då öppnade Herren tjänarens ögon, så att han kunde se hästar och vagnar av eld överallt på höjderna runt omkring Elisha.
18När araméerna drog fram mot dem, bad Elisha: ”Herre, gör dem blinda!” Herren gjorde som Elisha bad. 19Då sa Elisha till dem: ”Det här är inte rätt väg och inte heller rätt stad. Följ mig, så ska jag föra er till den man ni söker!” Sedan ledde han dem till Samaria.
20Så snart de kom fram till Samaria bad Elisha: ”Herre, öppna deras ögon nu, så att de kan se!” Herren öppnade då deras ögon, och de upptäckte att de var inne i Samaria. 21När kungen i Israel fick se dem, ropade han till Elisha: ”Min fader, ska jag döda dem? Ska jag döda dem?”
22”Gör inte det!” svarade Elisha. ”Brukar du döda krigsfångar som du tar med svärd och båge? Ge dem mat och dryck och skicka sedan hem dem till sin herre igen.” 23Kungen anordnade då en stor fest för dem och de åt och drack. Sedan skickade han dem hem till sin herre. Från den stunden blev det slut på araméernas räder mot Israels område.
Arams belägring av Samaria får ett snabbt slut
24Men någon tid senare mobiliserade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin armé och belägrade Samaria. 25Det uppstod en svår hungersnöd i staden, och det gick så långt att man betalade åttio siklar6:25 1 sikel=12 gram. silver för ett åsnehuvud och fem siklar för en halv liter duvspillning6:25 Duvspillning kan också ha varit någon form av frön..
26En dag när kungen i Israel vandrade omkring på stadsmuren, ropade en kvinna åt honom: ”Hjälp mig, min herre och kung!” 27”Om inte Herren hjälper dig, var skulle jag då kunna hämta hjälp?” svarade han. ”Från tröskplatsen eller vinpressen?”
28Kungen frågade vidare: ”Vad gäller det?” Hon svarade: ”En kvinna här föreslog att vi en dag skulle äta upp min son och sedan hennes nästa dag. 29Vi tog min son och åt upp honom, men när jag nästa dag bad henne att ge sin son för att vi skulle äta honom, så gömde hon honom.”
30När kungen hörde detta rev han sönder sina kläder. När han gick på muren kunde man se att han bar säcktyg närmast kroppen.
31”Gud får straffa mig, om Elisha, Shafats son, får behålla sitt huvud i dag”, sa kungen.
32Elisha satt i sitt hus tillsammans med stadens äldste, när kungen skickade bud till honom. Men innan budbäraren kom, sa Elisha till de andra: ”Den där mördaren har skickat en man för att döda mig. När han kommer, så stäng dörren och låt honom vänta utanför, för hans herre kommer snart efter.”
33Elisha hann knappt säga detta innan budbäraren anlände. ”Det är Herren som har låtit oss drabbas av allt det här”, sa kungen. ”Hur ska jag kunna räkna med någon hjälp från honom?”
