51
1神はこう言います。
「わたしは、カルデヤ人の住むバビロンを
隅々まで滅ぼす者たちを、勇気づける。
2ふるい分ける者たちが来て、
バビロンをふるいにかけ、風を起こして吹き飛ばす。
彼らは、災いの日に四方八方から来て、攻め立てる。
3敵の矢はバビロンの射手を倒し、勇士のよろいを貫く。
生き延びる者は一人もいない。
若者も老人もみな、いのちを落とす。
4カルデヤ人の地に倒れ、
めった切りにされて路上で息絶える。
5わたしは、イスラエルとユダを見捨てたわけではなく、
依然として彼らの神である。
だがカルデヤ人の地は、
イスラエルのきよい神に対する罪で満ちている。」
6バビロンから逃げ出し、自分のいのちを救いなさい。
罠にかかってはいけません。
そのまま残ったら、神がバビロンのすべての罪に
報復する時、巻き添えを食います。
7バビロンは、主の御手にある金の杯のようでした。
すべての国々はこれから飲んで、酔いつぶれました。
8ところが今度は、突然、そのバビロンが倒れたのです。
この国のために泣きなさい。薬を与えなさい。
もしかしたら、元どおりになるかもしれません。
9できることなら助けたいのです。
しかし今となっては、どんな手を打っても救えません。
この国を見捨てて、故国へ帰りなさい。
主がこの国に天罰を下したからです。
10主は私たちの顔を立ててくださいました。
さあ、エルサレムで、
神のなさったすべてのことを言い広めましょう。
11矢じりを研ぎ、盾を高く掲げなさい。
主はメディヤ人の王たちを勇気づけて
バビロンに乗り込ませ、
これを滅ぼすことに決めたからです。
これが、神の民を虐待し、
神殿を汚した者たちへの報復です。
12バビロンよ、守備を固め、城壁に見張りを大ぜい立て、
伏兵を隠しておきなさい。
神は宣言したことをみな実行するからです。
13商業の中心地である繁栄した港よ。
いのちの糸が切られる最期の時がきました。
14天の軍勢の主はご自分の名にかけて、こう誓いました。
おまえの町々は、無数のばったが群がる畑のように、
敵兵であふれ返る。
彼らは、天にも届けとばかり、勝ちどきを上げる。
15神は力と知恵をもって地をお造りになりました。
すぐれた知性をもって天を張り広げました。
16神が口を開くと大空に雷がとどろき渡ります。
神は大地から水蒸気を上らせ、ご自分の倉から、
雨と風を伴ういなずまを取り出します。
17神に比べたら、人間は愚かな獣で、
一かけらの知恵もありません。
金細工人は偶像を作るたびに、
ますます良心が鈍くなります。
偶像には、いのちのしるしである息がないのに、
それを作るたびに神ができたと言って、
うそをつくからです。
18偶像は、むなしいものです。
神が来てそれをみな滅ぼす時が近づいています。
19イスラエルの神は偶像ではありません。
この神があらゆるものを造り、
イスラエルをご自分の民としました。
その名は天の軍勢の主です。
20バビロンは神のための戦いの斧であり、また剣です。
主は言います。
「わたしは国々を木端微塵に砕き、
多くの王国を滅ぼすためにおまえを用いる。
21おまえを使って軍勢を蹴散らし、馬と乗り手を倒し、
戦車とそれに乗っている者を打ち砕く。
22おまえを使って、年老いた者も若者も、
若い男も若い女も、
23羊飼いも羊の群れも、農夫も牛も、
指揮官も総督も倒す。
24わたしはイスラエルの目の前で、
バビロンとカルデヤ人に報いる。
彼らがわたしの民に加えたすべての悪に
仕返しするのだ。
25全世界を破壊する大きな山、バビロンよ。
わたしはおまえを攻める。
おまえにこぶしを振り上げ、高い所から突き落とし、
おまえを焼けただれた山にする。
26おまえは永久に荒れ地となり、
おまえの石さえも、建築用として再生されることはない。
おまえは地上から完全に一掃されるのだ。」
27多くの国々に合図して、
バビロンを攻める兵士を集めなさい。
雄たけびをあたりに響かせなさい。
アララテ、ミニ、アシュケナズの軍隊を呼びなさい。
指揮官を決め、長蛇の列をなして馬を進めなさい。
28バビロンめざして、メディヤ人の王たちと将軍たち、
その支配下の国々の軍隊を攻め上らせなさい。
29バビロンは震え、苦痛で身もだえします。
主がこの国について計画したことはみな、
少しも変更されないからです。
バビロンは、だれも住まない荒れ地となります。
30大勇士でも、戦う気力を失い、
仮小屋に引きこもります。
力が尽きて、女のようになるのです。
侵略者たちは家々を焼き、町の門を壊しました。
31伝令が四方八方から王のもとへ駆けつけ、
何もかも失われたと報告します。
32退路はすべて断たれ、とりでは焼き払われ、
兵士たちは大混乱に陥っています。
33イスラエルの神である天の軍勢の主が、
こう言ったからです。
「バビロンは打ち場に積まれた麦のようだ。
もうすぐ、からざおで打たれる。」
34-35バビロンのユダヤ人たちは訴えます。
「バビロンのネブカデネザル王は、私たちを食い物にし、
踏みつけ、骨なしにしました。
怪物のように私たちをのみ込み、
私たちの財宝で腹を満たし、
私たちをイスラエルから追放しました。
バビロンに、このすべての悪事の報いを刈り取らせ、
その手で流した私たちの血を完全に償わせてください。」
36それに対して、主はこうお答えになります。
「わたしはおまえたちを弁護する者となり、
おまえたちのために報復する。
バビロンの川を干上がらせ、水の補給を断つ。
37こうしてバビロンは、石くれの山となり、
山犬が住みつき、だれもいない見るも恐ろしい地となる。
38バビロニヤ人は宴会を開いて、
ライオンのようにほえる。
39彼らがありったけのぶどう酒を飲んで
気持ちが大きくなっている時、
わたしは彼らのために別の宴会を設け、
彼らが意識を失って倒れ、
永遠の眠りにつくまで飲ませる。
40彼らを子羊のように、また雄羊や雄やぎのように、
ほふり場に引いて行く。
41全世界の人のあこがれの的だった、
あの偉大なバビロンは、なぜ倒れたのか。
世界は、バビロンが倒れるのを見て、目を疑う。
42海がせり上がってバビロンを包むと、
それは波に覆われた。
43町々は廃墟となった。
バビロンは、誰ひとり住まず、旅人さえ寄りつかない、
乾ききった荒れ地となる。
44わたしはバビロンの神であるベルを罰し、
その口から、彼がのみ込んだ物を取り出す。
諸国の民は二度と彼を拝まない。
バビロンの城壁は倒れてしまった。
45わたしの民よ、バビロンを脱出し、
わたしの激しい怒りから自分を救いなさい。
46外国の軍隊が近づいて来るといううわさを聞いても、うろたえてはならない。うわさは、いつになっても絶えないものだ。だが、この国に内戦が起こり、各州の総督が互いに戦う時がくる。 47わたしがこの大都市とこの国のすべての偶像を罰する時が、きっとくる。そうなれば、町中に死人が転がるようになる。 48バビロンを攻める強力な軍勢が北から来るので、天も地も喜ぶ。」そう主は言います。 49かつてイスラエルの民を殺したように、今度はバビロンが殺される番です。 50剣から逃れた者は、立ち止まって、あたりの様子を見ていてはいけません。力の限り逃げなさい。主を思い出して、はるかかなたのエルサレムへ帰って行きなさい。 51「バビロンから来た外国人たちの手で神殿が汚されたので、私たちはとても恥ずかしい思いをしました。」
52「そのとおりだ」と、主は言います。しかし、バビロンの偶像が壊される時が近づいています。国中に、傷ついた人のうめき声が聞こえます。 53「たとえ、バビロンが天のように高くなり、その力が信じられないほど増し加わったとしても、必ず死ぬ」と、主は言います。 54カルデヤ人の支配する地、バビロンに上がる大きな破壊の叫びを聞きなさい。 55主はバビロンの息の根を止めます。その大きな声も、やがては大波にのまれて消えます。 56すべてのものを破壊する軍勢が攻めて来て、勇士たちを滅ぼします。武器という武器はどれも、まるで役に立ちません。神がバビロンに与えるものは、当然の刑罰だけです。 57「わたしは、この国の重立った者、知恵のある者、支配者、指揮官、それに勇士たちを酔いつぶす。彼らは深い眠りに落ち、二度と目を覚まさない。」こう天の軍勢の主である王が言います。
58バビロンの厚い城壁はくずれて平らになり、
高い城門も無残に焼け落ちます。
多くの国から呼び集められた建築士は、
造った物が火で焼かれるため、
むだ骨を折ったことに気づきます。
59ゼデキヤ王の治世の第四年に、エレミヤを通して、次のことばがマフセヤの子のネリヤの子セラヤにありました。それは、宿営長セラヤがユダのゼデキヤ王と共に捕まり、バビロンへ流される、というものでした。 60エレミヤは、先に書いたような、神がバビロンに下そうとしているすべての災害を巻物に書き留め、 61-62その巻物をセラヤに渡して言いました。「バビロンに着いたら、私の書いたことを読み、次のように言いなさい。『主よ。あなたはバビロンを滅ぼし、そこを猫の子一匹いない、永遠に見捨てられた所にする、と語りました。』 63-64読み終えたら、石を結びつけてユーフラテス川に投げ込み、こう言いなさい。『このように、バビロンは沈み、二度と浮かび上がらない。わたしがこの国に災いを招くからだ。』」
これで、エレミヤのことばは終わります。
1Så säger Herren:
”Jag ska väcka upp
en våldsam storm mot Babylon
och mot Lev Kamajs invånare.51:1 storm kan också översättas ande. Lev Kamaj är ett kryptogram för Kaldéen (Babylonien).
2Jag ska sända främlingar till Babylonien,
för att tröska det och rensa landet.
De ska komma från alla håll
på olyckans dag.
3Bågskytten ska spänna sin båge
och brösta sig i sitt pansar.51:3 Första hälften av versen är svårtolkad p.g.a. ett litet ord i grundtexten som kan vara en negation: …inte spänna…inte brösta….
Skona inte dess unga män,
vig hela dess här åt förintelse.
4Slagna ska de falla i kaldéernas land,
genomborrade på dess gator.
5Israel och Juda har inte övergetts
av sin Gud, härskarornas Herre,
men deras land är fyllt med skuld
mot Israels Helige.
6Fly från Babylonien!
Spring för livet,
så att straffet för deras synd inte drabbar er också!
För nu är tiden inne för Herrens hämnd,
han ska ge igen för vad de gjort.
7Babylon var en guldbägare i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Folken drack dess vin
och därför blev de som galna.
8Men plötsligt har Babylon fallit och krossats.
Gråt över det!
Hämta balsam för dess sår,
kanske kan det läkas.
9’Vi har försökt bota Babylon,
men hon kunde inte botas.
Lämna henne! Låt oss ge oss av
var och en till sitt land,
för domen över Babylon når upp till himlen,
den räcker ända upp till skyarna.’
10’Herren har skaffat rättvisa för oss.
Kom, låt oss berätta i Sion
vad Herren, vår Gud, har gjort.’
11Vässa pilarna,
ta upp sköldarna!51:11 Grundtextens innebörd av ta upp sköldarna är osäker. Möjligen fyll kogerna.
Herren har uppviglat de mediska kungarna,
eftersom hans plan är att förgöra Babylon.
Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12Höj banéret mot Babylons murar!
Skärp bevakningen!
Sätt ut vakter,
arrangera bakhåll!
För Herren ska genomföra
vad han beslutat
och talat mot Babylons invånare.
13Du som bor vid många vatten
och är rik på många skatter:
nu har slutet kommit för dig,
tiden är inne för dig att bli avklippt.
14Härskarornas Herre har svurit vid sig själv:
Jag ska fylla dig med människor,
som med en svärm av gräshoppor,
och de ska höja ett segerrop mot dig.
15Han gjorde jorden i sin makt
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
16När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp
från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
17Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
18De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje.
När de granskas förintas de.
19Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam.
Härskarornas Herre är hans namn.
20Du är min hammare och mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag folk,
med dig förintar jag riken,
21med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru,
23med dig krossar jag herde och hjord,
med dig krossar jag bonde och oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare allt ont som de gjort mot Sion, säger Herren.
25För se, jag har vänt mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren,
du hela jordens fördärvare.
Jag ska lyfta min hand mot dig,
dra ner dig från klipporna och göra dig till ett förbränt berg.
26Från dig ska ingen ta
vare sig hörnsten eller grundsten,
för du ska läggas öde för all framtid, säger Herren.
27Höj ett banér på jorden,
stöt i horn bland folken!
Avskilj folken till strid mot Babylon,
sammankalla rikena mot det,
Ararat, Minni och Ashkenas,
och utse en befälhavare mot det!
Skaffa fram hästar
som svärmar av gräshoppor!
28Avskilj folken till strid mot det, Mediens kungar,
deras ståthållare och alla landets styresmän
och alla de områden som de härskar över.
29Jorden darrar och bävar,
för allt som Herren har planerat
mot Babylonien låter han nu ske:
Att ödelägga landet Babylonien
så att ingen kan bo där.
30Dess krigare strider inte längre.
De sitter i sina fästningar,
de har förlorat sin kraft
och blivit som kvinnor.
Man har satt eld på bostäderna
och krossat bommarna.
31Löpare följer efter löpare
budbärare efter budbärare,
från alla håll,
med rapporter till kungen av Babylonien
att hela hans stad är intagen,
32flodövergångarna är erövrade,
sumpmarkerna51:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, ev. bålverk. brinner
och armén har gripits av panik.”
33För så säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Dotter Babylon är som en stampad tröskplats,
och snart ska tröskningen börja.”
34”Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har uppslukat mig
och tömt ut mig,
han har ställt undan mig som ett tomt kärl.
Han har svalt mig som ett havsodjur,
fyllt sin buk med mina läckerheter
och sedan kastat ut mig.
35Må det våld som drabbat mig
komma över Babylon,”
säger Sions invånare,
”må mitt blod komma över Kaldéens invånare,”
säger Jerusalem.
36Därför säger Herren så:
”Jag ska vara din försvarare
och åta mig att utkräva hämnd för din räkning.
Jag ska låta Babylons hav torka ut,
dess källa sina.
37Babylon ska bli en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
en kuslig ödemark där ingen kan bo.
38De ryter tillsammans som lejon,
morrar som lejonungar.
39Men jag ska ordna en fest för dem
och få dem att dricka sig så fulla
att de blir medvetslösa
och aldrig mer vaknar ur sin sömn, säger Herren.
40Jag ska leda dem till slakt,
som lamm, baggar och bockar.
41Ack! Sheshak51:41 Se not till 25:26. har fallit,
det som var hela världens stolthet har erövrats.
Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken!
42Babylon har dränkts av havet,
översvämmats av brusande vågor.
43Dess städer har lagts öde,
och blivit ett torrt ökenland
där ingen kan bo
och som ingen ens passerar.
44Jag straffar Bel i Babylon
och drar upp allt ur hans gap
som han har slukat.
Folken ska inte längre strömma till honom.
Också Babylons murar faller.
45Ge er av därifrån, mitt folk!
Fly för livet,
undan Herrens flammande vrede.
46Men grips inte av panik,
låt er inte skrämmas av rykten som hörs i landet.
För ett rykte kommer det ena året,
ett annat året därpå, rykten om våld i landet
och om härskare som står mot härskare.
47Det ska komma en tid
när jag ska straffa Babylons avgudar.
Hela landet ska få stå med skam
och alla ligga där döda.
48Himmel och jord och allt som finns där
ska jubla över Babylons fall,
när förgörarna anfaller norrifrån, säger Herren.
49Babylon måste falla
för alla deras skull som dödats i Israel,
så som dödade har fallit
över hela jorden för Babylons skull.
50Ni som lyckats undkomma svärdet,
ge er av! Stanna inte kvar!
Kom ihåg Herren i fjärran land,
tänk på Jerusalem!”
51”Vi är vanärade, vi blir hånade,
skam täcker våra ansikten,
för främlingar har trängt in
i de heliga platserna i Herrens hus.”
52”Den tiden ska komma, säger Herren,
då jag ska straffa Babylons avgudar,
och över hela landet ska de sårade klaga.
53Även om Babylon nådde upp till himlen
och gjorde sig en hög och ointaglig befästning,
så skulle förgörarna från mig ändå nå dit, säger Herren.
54Klagorop hörs från Babylon,
förödelsen i kaldéernas land är stor.
55Herren förstör Babylon,
han tystar ner dess väldiga larm.
Vågorna brusar som stora vatten,
de låter sitt dån höras.
56Förgöraren kommer mot Babylon.
Hjältarna tas till fånga,
och deras bågar krossas.
För Herren är en hämndens Gud,
han vedergäller fullt ut.
57Jag ska låta dess furstar, visa män,
ståthållare, styresmän och soldater dricka sig så druckna
att de faller i en evig sömn för att aldrig vakna upp igen,
säger Konungen, vars namn är härskarornas Herre.”
58Så säger härskarornas Herre:
”Babylons breda mur
ska jämnas med marken
och dess höga portar ska brännas upp.
Folken har slitit ut sig för ingenting,
deras mödor har bara blivit bränsle åt lågorna.”
59Detta bud gav profeten Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Machseja, när Seraja gick med Sidkia, kungen i Juda, till Babylonien i dennes fjärde regeringsår. Seraja var kvartersmästare. 60Jeremia skrev ner i en bokrulle allt det onda som skulle komma över Babylon, allt det som står skrivet om Babylon. 61Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babylon, ska du läsa upp allt detta. 62Du ska säga: ’Herre, du har själv sagt att du ska förgöra denna plats, så att ingen ska bo där mer, varken människa eller djur, utan den ska läggas öde för alltid.’ 63När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat 64och säga: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, på grund av det onda jag ska låta komma över det.’ ”
Här slutar Jeremias budskap.
