24
エルサレムを象徴するなべ
1エホヤキン王が捕囚となって九年目の第十の月の十日、私に次のような主のことばがありました。
2「人の子よ、今日の日付を書き留めよ。今日、バビロンの王がエルサレムに攻撃をしかけたからだ。 3さあ、反逆者であるイスラエルに、このたとえを語りなさい。
神である主がこう命じる。
なべに水を入れ、火にかけて沸騰させなさい。
4そこに最上の羊の肉、ももや肩などの
柔らかい肉をたくさん入れなさい。
5群れの最良の羊だけを使うのだ。
火にはどんどん薪をくべ、
肉が骨から離れるまでよく煮なさい。」
6神である主はこう語ります。
「ああ、流血の町、エルサレムはのろわれよ。
おまえは、さびと傷とで穴だらけになった
なべのようだ。
その中から一切れ一切れ、肉を取り出せ。
どれが良いということはなく、みな同じだからだ。
7エルサレムの醜悪さは周知のことだ。
平気で人を殺し、その血が岩にたれて、
人目にさらされても、隠そうともしない。
8だから、わたしもそのままにして、
その血がエルサレムの犯行を訴えるにまかせた。
わたしの怒りと憤りはいやがうえにも募った。
9流血の町、エルサレムはのろわれよ。
わたしはその下に薪を積み上げる。
10さあ、薪をくべ、どんどん火を燃やせ。
なべを煮えたぎらせるのだ。
肉をよく煮てから、なべを空にし、骨を燃やすのだ。
11空のなべを炭火にかけ、
そのさびや汚れを焼き落とせ。
12だが、すべては骨折り損だ。火をどんなに強くしても、さびや汚れは落ちずに残るからだ。 13そのさびと汚れとは、偶像を礼拝してやまない、みだらな行為のことだ。わたしはあなたをきよめようとしたが、あなたが拒んだので憤りを燃え上がらせ、恐ろしい目に会わせる。それまで汚れたままでいるがいい。 14主であるわたしが、これを語ったのだ。このことは必ず起こる。わたしがそうするからだ。」
エゼキエルの妻の死
15また、私に次のような主のことばがありました。
16「人の子よ。わたしはあなたの愛する妻を取り去る。彼女は急死する。しかし、悲しんではならない。決して泣いてはならない。涙を流してはならない。 17ため息はついても、声を立ててはいけない。彼女の墓で、声を上げて泣いてはいけない。頭にターバンを巻き、足に靴をはきなさい。慰めにと、友人が持って来る食べ物を受け取ってはいけない。」
18その朝、私はこのことを人々に語りました。その晩、妻が死にました。翌朝、私は主が語ったとおりにしました。
19すると人々は、「なぜ、そんなふうにするのですか。わけを教えてください」と尋ねてきました。
20-21そこで私は答えました。「主が私に、イスラエルの民にこう言え、と語ったのです。『わたしは、あなたがたが国の力と頼み、わたしが愛してやまない美しい神殿を破壊しよう。そして、ユダヤにいるあなたがたの息子や娘を剣で殺そう。』 22その時あなたがたは、私がしたのと同じことをするようになります。つまり、人前で嘆き悲しむことも、同情して友人が持って来てくれた食べ物を食べることもできなくなるのです。 23喪中だというのに、頭にはターバンを巻き、足に靴をはき、嘆くことも泣くこともしません。互いの罪を嘆き合い、自分たちが犯した多くの悪を悲しむのです。 24主が言われるとおり、私は手本を示したのです。『エゼキエルがしたとおりに、あなたがたもするようになる。その時がきたら、あなたがたはわたしが神であることを知るようになる。
25人の子よ。わたしがエルサレムの住民から、心の喜びであり誇りでもある妻や、息子や、娘を取り去る日に、 26エルサレムから命からがら逃れた者が、バビロンにいるあなたに、その出来事を知らせるために向かう。 27その者が到着したら、さっそく話をするがいい。あなたはこの人々のためのしるしとなるのだ。その時、彼らはわたしが神であることを知る。』」
Liknelsen om grytan
1I det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden24:1 Den 15 jan. 588 f.Kr. kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, anteckna detta datum, just denna dag, för just denna dag har kungen av Babylonien anfallit Jerusalem. 3Ge det upproriska släktet denna liknelse, säg: ’Så säger Herren, Herren:
Sätt på en gryta, sätt på den
och häll vatten i den!
4Lägg i den köttbitar,
de bästa köttbitarna
från lår och bog,
och fyll på med de bästa benen.
5Ta de bästa i fårhjorden
och lägg ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka
och benen koka med.
6Så säger Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden,
en rostig gryta vars rost inte går bort!
Ta bort köttstyckena ur den, bit för bit,
utan att kasta lott om dem.
7Stadens blod som den utgjutit är i dess mitt.
Den har utgjutit det på den kala klippan,
inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det.
8För att ge utlopp åt min vrede
och hämnas har jag låtit dess eget blod
utgjutas på den kala klippan där det inte kan täckas över.
9Så säger därför Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden!
Jag ska lägga där ved till ett stort bål.
10Lägg på mer ved, tänd upp eld,
låt köttet koka väl och spadet koka in,
låt benen bli förbrända.
11Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen,
tills den blir så upphettad att kopparen glöder
och orenhet och rost bränns bort.
12Men arbetet är förgäves, den myckna rosten går inte bort, inte ens i elden.
13Din orenhet är skamlig. Därför att jag nu ville rena dig och du inte ville bli ren, får du förbli oren, tills jag har fullbordat min vrede på dig.
14Jag, Herren, har talat. Det kommer att ske. Jag ska göra det. Jag ska inte hålla något tillbaka, inte visa skonsamhet, inte ångra mig. Efter dina gärningar ska du dömas, säger Herren, Herren.’ ”
15Herrens ord kom till mig: 16”Du människa, jag kommer att plötsligt ta ifrån dig dina ögons lust. Men du får inte klaga eller gråta, inte fälla några tårar. 17Sörj bara tyst för dig själv. Håll ingen dödsklagan. Sätt på dig turbanen och skorna, dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd24:17,22 Ordagrant: människors bröd; syftar på mat som vanligen lagades av släkt och vänner åt de sörjande..”
18Jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
19Då sa folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det betyder som du gör?”
20Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21Säg till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska vanhelga min helgedom, ert fäste och er stolthet, era ögons lust, ert käraste. Era söner och döttrar som ni lämnat kvar kommer att falla för svärdet. 22Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att dölja ert ansikte och inte äta sorgebröd. 23Behåll turbanen och skorna på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta. Ni ska tyna bort för era synders skull och sucka med varandra. 24Hesekiel är ett tecken för er. Ni kommer att få göra som han har gjort. Och när det sker, då ska ni inse att jag är Herren, Herren.’
25Du människa, den dag jag tar ifrån dem deras fästning, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26då ska en flykting komma till dig för att tala om detta. 27Då ska din mun öppnas inför flyktingen, och du kan tala och är inte mer stum. Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”
