Het Boek

Psalmen 50:1-23

1Een psalm van Asaf.

De Here, de enig ware God, neemt het woord

en roept naar de hele aarde, van oost tot west.

2God komt

met een ongelooflijke, prachtige glans

vanuit Jeruzalem naar ons toe.

3God is in aantocht en zal niet zwijgen,

omdat Hij móet spreken.

Een laaiend vuur gaat voor Hem uit

en om Hem heen davert een storm.

4God roept tot in de hemelen

en naar de aarde

om zijn volk te onderwijzen.

5Laten mijn volgelingen bijeenkomen,

zij die mijn verbond erkennen

en Mij hun offers brengen.

6De hemel zelf laat horen

wat recht en gerechtigheid is,

want God is de enige rechter.

7‘Luister, mijn volk!

Israël, Ik zal nu spreken

en tegen u getuigen.

Ik ben God, uw God.

8Ik wijs u niet terecht

omdat u verzuimd zou hebben

Mij offers te brengen.

Want Ik heb al uw brandoffers gezien.

9Uit uw stallen neem ik geen stieren aan

en ook geen bokken.

10Alle dieren in het bos zijn al van Mij,

het vee dat op de berghellingen graast

en al de rijkdom aan rundvee.

11Alle vogels die op de bergen nestelen,

ken Ik

en wat door het veld loopt,

is al van Mij.

12Wanneer Ik honger heb,

zal Ik u niet te hulp roepen,

want alles op de hele wereld

is van Mij.

13Eet Ik soms het vlees van geofferde stieren?

Drink Ik soms bloed van geofferde bokken?

14Breng lof en eer aan God:

dat is pas een echt offer!

Kom uw beloften na

die u aan de Allerhoogste hebt gedaan.

15Roep Mij te hulp in moeilijke tijden,

dan zal Ik u redden

en u zult Mij loven en prijzen.’

16Maar tegen de ongelovige zegt God:

‘Waarom bemoeit u zich met mijn wetten?

Waarom spreekt u over mijn verbond?

17U bent immers alleen maar ongehoorzaam

en laat mijn woord links liggen.

18U speelt onder één hoedje met de dieven,

overspel is u niet vreemd.

19In uw drift slaat u de vreselijkste taal uit

en met uw mond bedriegt u.

20U keert zich zelfs tegen uw eigen broer,

u roddelt over uw moeders andere zoon.

21Terwijl u dit deed,

zweeg Ik in alle talen.

Nu verbeeldt u zich dat Ik met u ben

en net zo denk als u.

22Ongelovige, die God vergeet,

laat dit alles goed tot u doordringen,

want anders zal Ik u vernietigen

en kan niemand u meer redden.

23Wie Mij eert,

brengt het ware offer.

Aan wie die weg gaat

zal Ik laten zien wat mijn heil inhoudt.’

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 50:1-23

Psalm 50

Herrens dom

1En psalm av Asaf50:1 Ledare för levitiska tempelmusiker, se 1 Krön 25:1f.; 2 Krön 5:12..

Gud, Herren Gud, har talat,

och han kallar på jorden från öster till väster.

2Från Sion i dess fullkomliga skönhet

träder Gud fram i glans.

3Vår Gud kommer, han håller inte tyst.

En uppslukande eld går framför honom

och en rasande storm omger honom.

4Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,

för att döma sitt folk.

5”Samla till mig mina fromma,

som ingår ett förbund med mig genom offer.”

6Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,

för Gud är den som dömer. Séla

7”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!

Israel, jag vill vittna mot dig.

Jag är Gud, din Gud.

8Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,

för dem har jag alltid framför mig.

9Jag behöver inga tjurar från ditt stall

eller bockar ur dina fållor,

10för alla skogens djur är mina,

likaså boskapen på de tusentals bergen.

11Jag känner varje fågel i bergen

och allt levande på marken är mitt.

12Även om jag var hungrig,

skulle jag inte säga det till dig,

för hela jorden är min,

och allt som finns på den.

13Skulle jag äta kött från tjurar

och dricka blod från bockar?

14Offra tacksägelse åt Gud,

och fullfölj vad du lovat till den Högste.

15Ropa till mig i nödens tid,

och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

16Men till den gudlöse säger Gud:

”Varför rabblar du bara upp mina bud

och talar om mitt förbund

17du som hatar vägledning

och vänder ryggen åt mina ord?

18När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,

och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.

19Du använder din mun till det onda

och väver svek med din tunga.

20Du talar illa om din bror

och förtalar din mors son.

21Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.

Du tänkte då att jag var som du.

Men jag tänker gå till rätta med dig

och låta dig se att jag straffar dig.

22Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,

för att jag inte ska slita er i stycken,

och då kan ingen rädda er längre.

23Den som offrar tacksägelse ärar mig,

och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”