Meer instructies voor het offeren
1-2 De Here gaf Mozes de volgende instructies om aan de Israëlieten door te geven: ‘Wanneer u bent aangekomen in het land dat Ik u zal geven 3-4 en u wilt de Here eren met een brandoffer of een ander vuuroffer, dan moet u een schaap, een geit of een rund offeren. Elk offer—hetzij een gewoon offer of een gelofteoffer, een vrijwillig offer of een speciaal offer, dat u brengt op een van de jaarlijkse feesten—moet samengaan met een spijsoffer. Als u een schaap offert, gebruik dan 2,2 liter fijn meel, gemengd met 0,9 liter olie, 5samen met 0,9 liter wijn als drankoffer. 6Als u een ram offert, gebruik dan 4,4 liter fijn meel gemengd met eenderde liter olie, 7samen met eenderde liter wijn als drankoffer. Dit zal een offer zijn met een aangename reuk voor de Here. 8-9 Als u een jonge stier offert, moet het begeleidende spijsoffer bestaan uit 6,6 liter fijn meel, gemengd met tweederde liter olie 10en een drankoffer van tweederde liter wijn. Dit zal met vuur worden geofferd tot een aangename reuk voor de Here. 11-12 Dit zijn de voorschriften voor de spijsoffers die een brandoffer van een stier, een schaap, een ram of een jonge geit moeten begeleiden.
13-14 Deze voorschriften gelden zowel voor geboren Israëlieten als voor buitenlanders die bij u wonen en die de Here willen eren met een brandoffer. 15-16 Want hier geldt dezelfde wet voor Israëlieten en buitenlanders en dit zal van generatie op generatie zo blijven, allen zijn gelijk voor de Here. Ja, er is één wet voor allen!’
17-18 Vervolgens zei de Here tegen Mozes: ‘Zeg tegen de Israëlieten dat wanneer zij aankomen in het land dat Ik hun zal geven, 19-21zij de Here een deel van hun eerste oogst van elk jaar moeten geven. Zij moeten van het gerstemeel een koek maken die moet worden geofferd, het is een jaarlijks offer van uw dorsvloer en moet van generatie op generatie in ere worden gehouden.
22Stel dat u of een latere generatie zich realiseert dat u onopzettelijk heeft nagelaten de instructies die de Here u door Mozes heeft gegeven, uit te voeren, 23-24 dan moet u een jonge stier als brandoffer offeren. Het zal een aangename reuk voor de Here zijn en het moet worden geofferd met het normale spijs- en drankoffer en een bok als zondoffer. 25De priester zal verzoening doen voor alle Israëlieten en het zal worden vergeven, want het was geen opzet en zij hebben het goedgemaakt met hun brandoffers en zondoffer voor de Here. 26Allen die tot het volk Israël behoren, zullen vergeving ontvangen—ook de buitenlanders die bij hen wonen—want de hele bevolking is betrokken bij een dergelijke vergissing en de vergeving daarvan. 27Als iemand deze overtreding zonder opzet heeft gemaakt, zal hij een eenjarige geit als zondoffer offeren 28en de priester zal verzoening over hem doen tegenover de Here, dan zal hij vergeving ontvangen. 29Hetzelfde geldt voor de buitenlander die bij u woont. 30Maar iemand die deze overtreding opzettelijk maakt, ongeacht of hij een geboren Israëliet of een buitenlander is, beledigt de Here en zal worden verstoten uit het volk. 31Want hij heeft de wet van de Here veracht en opzettelijk geweigerd deze te gehoorzamen. Hij moet worden gedood en zal op die manier voor zijn zonde boeten.’
Straf bij ongehoorzaamheid
32Op een dag, toen het volk Israël in de woestijn verbleef, werd een van hen betrapt bij het houtsprokkelen op de sabbat. 33Hij werd voor Mozes, Aäron en de andere rechters gebracht. 34Zij sloten hem op in afwachting van de beslissing die de Here over hem zou nemen. 35Toen zei de Here tegen Mozes: ‘Deze man moet sterven, het hele volk moet hem buiten het kamp stenigen.’ 36Zij brachten hem buiten het kamp en doodden hem, zoals de Here had opgedragen.
37-38 De Here zei tegen Mozes: ‘Zeg de Israëlieten dat zij gedenkfranjes aan hun kleren maken. In de franje aan de hoeken van hun kleren moeten zij een blauwpurperen draad verwerken. 39Als zij die franje zien, zullen zij denken aan mijn regels en wetten en aan het feit dat zij die moeten gehoorzamen in plaats van hun eigen verlangens te volgen, zoals gebeurde toen zij andere goden dienden. 40Het zal u eraan herinneren dat u heilig moet zijn voor uw God. 41Want Ik ben de Here, uw God, die u uit het land Egypte bevrijdde. Ja, Ik ben de Here, uw God.’
Ytterligare regler
Om offer
1Herren talade till Mose: 2”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i det hemland som jag ska ge er 3och vill offra åt Herren ett eldoffer, brännoffer eller slaktoffer, för att infria ett löfte, ge ett frivilligt offer eller ett särskilt offer i samband med någon av de årliga högtiderna för att ge en välbehaglig lukt åt Herren, ett offer av nöt- eller småboskap, 4så måste det bäras fram inför Herren tillsammans med ett matoffer. Det ska bestå av tre liter fint mjöl blandat med 1,5 liter olja 5och dessutom 1,5 liter vin till dryckesoffer för varje lamm tillsammans med bränn- eller slaktoffret.
6Om offret är en bagge, ska du till matoffret använda sex liter15:6 sex liter, ordagrant ”två tiondels efa” (liksom de övriga måtten som följer) är beräknat utifrån att en efa är 30 liter; efamåttet har varierat genom tiderna från knappt 20 liter till drygt 40 liter. fint mjöl blandat med två liter olja 7och två liter vin till dryckesoffret. Det blir en välbehaglig lukt inför Herren.
8Om du offrar en ung tjur som bränn- eller slaktoffer för att infria ett löfte eller ge ett gemenskapsoffer åt Herren, 9ska du tillsammans med den frambära ett matoffer som består av nio liter fint mjöl blandat med tre liter olja 10och tre liter vin till dryckesoffer. Detta är ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 11Detta är föreskrifterna för varje tjur, bagge, lamm eller bock. 12Så ska ni göra med varje enskilt djur, hur många ni än offrar.
13Alla israeliter ska göra så här när de offrar ett eldoffer, en lukt som är välbehaglig för Herren. 14När en utlänning som bor bland er, någon som tillfälligt vistas bland er, vill offra ett eldoffer åt Herren som en välbehaglig lukt, ska han göra precis som ni. 15Det är en stadga för alla i församlingen, infödda så väl som utlänningar som bor hos er och den ska gälla för alltid från generation till generation. Ni och utlänningar är och ska handla lika inför Herren. 16Samma lag och rätt gäller alltså både er och utlänningar som bor hos er.’ ”
17Herren talade till Mose: 18”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i landet dit jag leder er 19och när ni äter landets bröd, så ska ni ge Herren en offergåva av det. 20Baka en första kaka bröd på grovt mjöl som en offergåva från tröskplatsen. 21Det första brödet ska ni från generation till generation ge som offergåva till Herren.
22Om ni eller kommande generationer utan att vara medvetna om det skulle bryta mot de bud som Herren har gett er genom Mose, 23mot något av det Herren befallde er genom Mose från den dag han gav sin första befallning och för all framtid generation efter generation 24och om det skedde oavsiktligt utan att menigheten visste om det, så ska menigheten offra en ung tjur som brännoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Tjuren ska offras tillsammans med föreskrivet matoffer och dryckesoffer och med en bock som syndoffer.
25Prästen ska skaffa försoning för hela Israels menighet och dess synd ska bli förlåten för den var ju inte medveten och de har burit fram sitt offer, ett eldoffer och ett syndoffer, inför Herren för sin ouppsåtliga synd. 26Hela den israelitiska menigheten ska få förlåtelse, även de utlänningar som bor i landet för hela befolkningen var delaktig i den oavsiktliga synden.
27Om den oavsiktliga synden har begåtts av någon enskild, ska han offra en årsgammal get av honkön som syndoffer 28och prästen ska inför Herren skaffa försoning åt honom som oavsiktligt syndat, så blir han försonad och får förlåtelse. 29Samma lag gäller för alla som syndar oavsiktligt, en israelit likväl som en utlänning som bor bland dem.
30Men om någon syndar avsiktligt, vare sig han är israelit eller utlänning, så hånar han därmed Herren och måste utrotas ur folket. 31Han har nämligen föraktat Herrens ord och medvetet låtit bli att följa hans bud. Han ska utrotas och måste bära sin skuld.’ ”
Om sabbatsbudet
32En gång under Israels tid i öknen blev en man tagen på bar gärning när han samlade ved på sabbaten. 33Han greps och fördes inför Mose, Aron och hela menigheten. 34De tog honom i förvar tills de fått reda på vad som skulle göras med honom.
35Då sa Herren till Mose: ”Mannen måste dö. Hela menigheten ska stena honom till döds utanför lägret.” 36De förde då ut honom utanför lägret och stenade honom till döds så som Herren hade befallt Mose.
Om kläder
37Och Herren sa till Mose: 38”Säg till israeliterna att göra tofsar till hörnen på sina kläder från generation till generation och i tofsarna ska fästas en blå tråd. 39Ni ska när ni ser dessa tofsar som ni gjort bli påminda om Herrens befallningar och komma ihåg att lyda hans lagar i stället för att följa era egna begär och gå era egna vägar i trolöshet. 40Ni ska tänka på och lyda alla dessa bud och vara helgade åt er Gud, 41för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.”
