De slechte koningen door God gestraft
1Toen zei de Here tegen mij: ‘Ga naar de koning van Juda en zeg hem: 2“Luister naar deze boodschap van de Here, koning van Juda, die op Davids troon zit, en laten uw dienaren en uw volk ook goed luisteren. 3De Here zegt: wees rechtvaardig. Doe wat goed is! Help hen die wreed onderdrukt worden en beroofd zijn. Bescherm de rechten van vreemdelingen, wezen en weduwen en vermoord niet langer onschuldige mensen! 4Als u zich aan dit alles houdt, zal Ik dit land redden en opnieuw zorgen dat koningen van Davids nageslacht op de troon zullen zitten. Dan zal er weer voorspoed zijn voor iedereen. 5Maar als u geen aandacht schenkt aan deze waarschuwing, zullen van dit paleis alleen puinhopen overblijven. Dat zweer Ik bij mijn eigen naam,” zegt de Here. 6Want dit zegt de Here over het paleis: “Ik houd van u als van het vruchtbare Gilead en de groene bossen van de Libanon, maar Ik zal u in een woestijn veranderen en u verlaten en onbewoond achterlaten. 7Ik zal slopers op u afsturen die met hun bijlen brandhout maken van uw prachtige ceders en dat op het vuur gooien. 8Mensen uit verschillende landen zullen de ruïnes van deze stad passeren en tegen elkaar zeggen: ‘Waarom heeft de Here dit gedaan? Waarom heeft Hij zoʼn machtige stad verwoest?’ 9Het antwoord zal luiden: ‘Omdat de mensen die hier woonden de Here, hun God, ontrouw werden en zijn verbond met hen verbraken. Zij aanbaden afgoden.’ ” 10Huil niet om de dood van koning Josia, maar treur eerder om zijn verbannen zoon, koning Sallum. Hij zal niet meer terugkomen, nooit zal hij zijn geboorteland terugzien. 11Want de Here zegt het volgende over Sallum, die zijn vader Josia als koning opvolgde en in gevangenschap werd weggevoerd: 12“Hij zal in een ver land sterven en zijn eigen land niet terugzien.”
13Pas op, koning Jojakim, want u bouwt uw prachtige paleis met behulp van dwangarbeid. Omdat u geen lonen betaalt, voegt u de muren met onrechtvaardigheid en de deurposten en vensterbanken met onderdrukking. 14U zegt: “Ik zal een prachtig paleis bouwen met grote zalen en veel vensters, het houtwerk wordt van kostbaar cederhout en het wordt in een mooie rode kleur uitgevoerd.” 15Maar veel cederhout in uw paleis maakt u nog geen machtige koning! Waarom regeerde uw vader Josia zo lang? Omdat hij in alle opzichten rechtvaardig en eerlijk was. Daarom zegende God hem. 16Hij zorgde ervoor dat armen en noodlijdenden geholpen werden en daarom ging het hem goed. Hij begreep wat het betekent Mij te kennen,’ zegt de Here. 17‘Maar u! U bent hebzuchtig en één en al oneerlijkheid! U vermoordt onschuldigen, onderdrukt armen en regeert met een meedogenloze hardheid. 18Daarom is dit Gods straf voor koning Jojakim, die zijn vader Josia opvolgde: zijn familie zal niet om hem treuren als hij sterft. Zijn ondergeschikten zullen zich niet om zijn dood bekommeren. 19Hij zal worden begraven als een dode ezel die uit Jeruzalem wordt weggesleept en op de vuilnishoop buiten de poort wordt gegooid!
20Huil, want uw bondgenoten zijn verdwenen. Zoek hen in de Libanon, roep hen in Basan en kijk naar hen uit bij de doorwaadbare plaatsen in de Jordaan. Kijk, zij zijn allemaal vernietigd. Er is er niet één overgebleven die u kan helpen! 21Toen het u goed ging, heb Ik u gewaarschuwd, maar u gaf als antwoord: “Val mij niet lastig.” Sinds uw jeugd bent u zo geweest, u wilde gewoon niet luisteren! 22En nu zijn alle leiders van het volk verdwenen als door een windvlaag, al uw bondgenoten zijn als slaven weggevoerd. Uiteraard zult u ten slotte uw goddeloosheid inzien en u diep schamen. 23Nu voelt u zich nog veilig en leeft u comfortabel in een paleis tussen het cederhout van de Libanon, maar over niet al te lange tijd zult u schreeuwen en kreunen van pijn, als een vrouw die een kind ter wereld brengt.
24-25 “Zo zeker als Ik leef,” zegt de Here, “Jechonja, zoon van Jojakim, de koning van Juda, zelfs al was u de zegelring aan mijn rechterhand, dan nog zou Ik u afdoen en in handen geven van hen die van plan zijn u te doden en voor wie u zo doodsbang bent: in handen van Nebukadnezar en de Chaldeeën. 26Ik zal u en uw moeder dit land uitgooien en u zult sterven in een ver land. 27U zult nooit meer terugkeren naar het land waar u zo naar verlangt. 28Deze Chonja lijkt op een onbruikbare, beschadigde pot. Hij en zijn kinderen zullen worden verbannen naar verre landen. 29O aarde, aarde! Luister naar het woord van de Here!” 30De Here zegt: “Noteer deze Chonja als mislukt en kinderloos, want geen van zijn kinderen zal ooit op Davids troon zitten en het land Juda regeren.” ’
1Så sa Herren: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord: 2’Lyssna till Herrens ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3Så säger Herren: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats. 4Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.
5Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”
6För så säger Herren om Judas kungs palats:
”Du är för mig som Gilead,
som Libanons topp.
Men jag ska göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7Jag ska utse fördärvare att komma emot dig,
var och en med sina vapen.
De ska hugga ner dina ståtliga cedrar
och kasta dem i elden.
8Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde Herren så mot denna stora stad?’ 9Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav Herren, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”
10Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över den som vandrar bort,
för han ska aldrig mer återvända
och se det land där han föddes.
11För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”
13”Ve den som bygger sitt hus
med orättfärdighet
och sina övre salar med orätt,
som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom någon lön,
14den som säger:
’Jag ska bygga mig ett stort palats
med rymliga övre salar
och göra många fönster,
klä det med cederpanel
och måla det rött.’
15Är det att vara kung,
att stoltsera med cederträ?
Tänk på din far: han åt och drack
och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
och allt gick honom väl.
16Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,
och det gick väl för honom.
Är inte detta att känna mig?
säger Herren.
17Men dina ögon och tankar
är bara inriktade på oärlig vinning
och att utgjuta oskyldigt blod,
och på förtryck och våld.”
18Därför säger Herren så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung:
”Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
’Min broder, min syster!’
Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
’Min herre, all hans prakt!’
19Han kommer att begravas som en åsna,
släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”
20”Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan!
Ropa högt från Avarim,
för alla dina älskare är krossade.
21När du levde i fred talade jag till dig,
men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’
Sådan var du sedan din ungdom,
du har aldrig velat lyssna på mig.
22Alla dina herdar
ska föras bort av vinden.
Dina älskare
ska föras bort i exil.
Du ska få stå där i skam och förödmjukelse
för all din ondskas skull.
23Du som bor på ’Libanon’22:23 Här använt om Jerusalem; jfr v. 6f. och Sak 11:1
och har ditt näste bland cedrarna,
hur ska du inte jämra dig,
när värkarna kommer över dig,
som en kvinna när hon ska föda.
24Så sant jag lever, säger Herren, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den. 25Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna. 26Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”
28Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?
29O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30Så säger Herren: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”
