Een les uit de geschiedenis
1Broeders en zusters, in dit verband wil ik u herinneren aan wat onze voorouders hebben meegemaakt. Zij werden allemaal door de wolk van God geleid en liepen dwars door de Rode Zee. 2Die ervaring was hun doop als het volk van Mozes. 3God zorgde ervoor dat zij allemaal geestelijk eten 4en drinken kregen, voorbeelden van geestelijke waarheden. Dat drinken kregen zij uit de geestelijke rots die met hen meeging, en die rots was Christus. 5Toch was God niet tevreden over de meesten van hen, Hij sloeg hen neer in de woestijn. 6Die gebeurtenissen zijn een les voor ons, wij moeten niet naar slechte dingen verlangen zoals zij. 7Loop ook niet achter andere goden aan, zoals sommigen van hen deden. In de Boeken staat: ‘Zij gingen zitten om te eten en te drinken en ze stonden op om losbandig te dansen.’ 8Pas daarvoor op. Laten wij ook geen ontucht plegen, zoals sommigen van hen, want daarom stierven er op één dag drieëntwintigduizend van hen. 9Wij moeten het geduld van de Here niet op de proef stellen, zoals sommigen van hen deden, want daarom stierven zij aan slangenbeten. 10En mopper niet tegen God, zoals sommigen van hen, want daarom trof hun de dood. 11Dat is allemaal met hen gebeurd om een voorbeeld te stellen. En het is opgeschreven als een waarschuwing voor ons, die in het einde van de tijd leven. 12Als u denkt dat u nooit zover zult gaan, moet u oppassen om niet te zondigen. 13De beproevingen die u hebt ondergaan, zijn niet ongewoon. God is trouw, Hij zal ervoor zorgen dat de beproevingen u niet teveel worden. Hij zal ook een uitweg uit de beproevingen geven, zodat u er tegen opgewassen bent.
14Houd u daarom, lieve vrienden, ver van de verering van afgoden. 15U bent verstandige mensen, beoordeel zelf of ik gelijk heb. 16Als wij aan de tafel van de Here drinken uit de beker, Hem danken en zijn zegen vragen, hebben wij toch samen deel aan het bloed van Christus? En als wij het brood breken, hebben wij toch samen deel aan zijn lichaam? 17Want al zijn wij met velen, wij zijn één lichaam omdat we allemaal van dat ene brood eten. 18Denk maar eens aan het natuurlijke volk van Israël: door van de offers te eten, is het betrokken bij het altaar waarop de offers gebracht worden. 19Wil ik hiermee zeggen dat een offer voor een afgod toch een echt offer is? Of dat zoʼn afgod echt is? 20Verre van dat! Wat ik wil zeggen, is dat de mensen die zoʼn afgod een offer brengen, in feite een offer aan boze geesten brengen en niet aan God. En ik wil niet dat u iets met de boze geesten te maken hebt. 21U kunt niet uit de beker van de Here drinken én uit de beker van de boze geesten. U kunt niet bij de Here aan tafel gaan én bij de boze geesten. 22Of willen wij de Here jaloers maken? Denken wij sterker te zijn dan Hij?
23Alles mag, zegt u. Maar niet alles is zinvol. Zeker, alles mag, maar niet alles is opbouwend. 24U moet niet uw eigen belang zoeken, maar dat van de ander. 25Wat op de vleesmarkt verkocht wordt, mag u zonder gewetensbezwaar eten. Het doet er niet toe of het aan afgoden is gewijd. 26Er staat immers geschreven: ‘De aarde en al haar rijkdom zijn van de Here.’ 27Als een ongelovige u uitnodigt bij hem te komen eten en u wilt dat, neem de uitnodiging dan aan. Eet alles wat u wordt voorgezet zonder u af te vragen of het soms aan een afgod gewijd is. 28Als echter een andere gelovige zegt: ‘Dat vlees is aan een afgod gewijd,’ moet u het laten staan ter wille van hem die u erop wijst. Anders zou hij last van zijn geweten kunnen krijgen. 29Het gaat dus niet om uw geweten, maar om het zijne. Maar waarom zou mijn vrijheid moeten worden beperkt door andermans geweten? 30Als ik God dank voor wat ik eet, hoe durft die ander er dan iets van te zeggen? Ik dank God toch! 31Wat u ook doet, doe het tot eer van God, ook het eten en drinken. 32Wees geen struikelblok voor Joden, heidenen of gelovigen. 33Ikzelf maak het iedereen in alles naar de zin. Het gaat mij niet om mijn eigen belang, maar om het belang van heel veel mensen, want ik hoop dat zij allemaal gered zullen worden.
Varning för avgudadyrkan
1Syskon, jag vill att ni ska veta att våra förfäder alla var under ett moln, och alla gick genom havet. 2Alla blev döpta till Mose i molnet och havet. 3Alla åt av samma andliga mat, 4och alla drack av samma andliga dryck – de drack ur en andlig klippa som följde dem. Och den klippan var Kristus.10:3-4 Jfr 2 Mos 13-17. Den andliga mat och dryck Paulus talar om i v. 3-4 syftar dels på manna, som israeliterna en gång fick från himlen, dels på nattvarden. 5Men Gud var missnöjd med de flesta av dem, och därför lät han dem dö i öknen.
6Allt detta är exempel som varnar oss för att lockas av det onda, så som de blev lockade av det. 7Delta inte i avgudadyrkan så som många av dem gjorde. Det står ju skrivet: ”Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan reste de sig för att roa sig.”10:7 Se 2 Mos 32:6. 8Vi får inte heller ägna oss åt sexuell omoral som många av dem gjorde, vilket ledde till att 23 000 personer dödades på en enda dag.10:8 Jfr 4 Mos 25:1-9. 9Och vi får inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar.10:9 Jfr 4 Mos 21:4-9. 10Knota inte heller, som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av fördärvaren.10:10 Jfr 2 Mos 12:23 och 4 Mos 16:41-50.
11Allt det som hände med dem är exempel som skrevs ner för att hjälpa oss som har tidsåldrarnas slut nära inpå oss. 12Den som tror sig stå stadigt bör se till att han inte faller. 13Ingen värre prövning har drabbat er än sådana som drabbar människor överlag. Men Gud är trofast och låter er inte prövas mer än vad ni kan klara av. När ni prövas visar han också en utväg så att ni kan härda ut.
14Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner. 15Ni är ju förståndiga människor. Bedöm därför själva vad jag säger. 16Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger väl oss gemenskap med Kristus blod? Och när vi bryter brödet, ger det väl oss gemenskap med Kristus kropp? 17Men när det nu är ett enda bröd, är vi, fastän vi är många, en enda kropp. Vi får ju alla del av detta enda bröd. 18Se på israeliterna: När de äter av det som har offrats på altaret, får de då inte del av altaret?
19Vad vill jag nu säga med detta? Att det som offras till avgudar är något? Eller att avgudarna är något? 20Nej, vad hedningarna offrar är offer till onda andar, inte till Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med onda andar. 21Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur onda andars bägare. Ni kan inte äta vid Herrens bord och vid onda andars. 22Eller vågar vi utmana Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?
Låt inte din frihet gå ut över andra
23”Allt är tillåtet”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet”, men allt är inte konstruktivt.10:23 Jfr not till 6:12. 24Därför ska ingen enbart söka sitt eget bästa, utan det som är bäst för andra.
25Ni kan äta allt som säljs i köttbodarna, utan att ha tveksamheter för samvetets skull. 26”Jorden tillhör Herren och allt som finns där.”10:26 Se Ps 24:1. 27Blir ni hembjudna till någon som inte tror och ni vill gå dit, så kan ni äta allt som ställs fram åt er utan att undra över det för samvetets skull. 28Men om någon säger: ”Det här är offerkött”, då ska ni inte äta, av hänsyn till den som sa det, och för samvetets skull. 29Jag menar givetvis inte ditt eget samvete, utan den andres. Varför skulle jag låta min frihet bedömas av någon annans samvete? 30Om jag äter min mat med tacksamhet, så kan väl ingen klandra mig för det som jag tackar Gud för?
31Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker. 32Var inte till anstöt, vare sig för judar, greker eller för Guds församling. 33Själv försöker jag på alla sätt ta hänsyn till alla. Jag söker inte det som är bäst för mig själv, utan tänker på andra så att de också kan bli räddade.
