Zefanja 2 – HOF & HLGN

Hoffnung für Alle

Zefanja 2:1-15

Kommt endlich zur Besinnung!

1Geht in euch und kommt endlich zur Besinnung!2,1 Der Satz ist im hebräischen Text nicht sicher zu deuten. Ihr seid ein Volk, das keine Scham mehr kennt. 2Kehrt um, bevor das eintrifft, was der Herr sich vorgenommen hat! Es wird höchste Zeit für euch!2,2 Wörtlich: Wie Spreu fährt der Tag dahin. Bald ist der Tag da, an dem der glühende Zorn des Herrn euch trifft!

3Ihr anderen aber, die ihr dem Herrn dient und nach seinen Geboten lebt: Bleibt bei ihm und strebt nach Gerechtigkeit und Demut! Vielleicht werdet ihr verschont, wenn sich der Zorn des Herrn über sein Volk entlädt.

Die Feinde Israels werden untergehen

4Gaza wird zu einer menschenleeren Stadt, Aschkelon wird verwüstet. Die Einwohner von Aschdod werden am helllichten Tag verschleppt, und auch Ekron macht man dem Erdboden gleich. 5Wehe euch, ihr Philister aus Kreta, ihr Bewohner der Küste! Der Herr lässt euch diese Botschaft ausrichten: »Kanaan, du Land der Philister, ich werde dich verwüsten! Keiner deiner Bewohner bleibt mehr übrig. 6Der ganze Küstenstreifen wird nur noch als Weideland dienen. Hirten treiben ihre Schaf- und Ziegenherden zu den Zisternen, 7und abends schlagen sie in den Ruinen von Aschkelon ihr Lager auf. Das ganze Land der Philister gehört dann den Überlebenden von Juda.« Ja, der Herr, ihr Gott, wird sich über die Judäer erbarmen und ihr Schicksal wieder zum Guten wenden!

8Gott sagt: »Ich habe gehört, wie die Moabiter mein Volk verspotten und verhöhnen. Die Ammoniter prahlen damit, dass sie Israels Gebiet erobern werden. 9Darum schwöre ich, der Herr, der allmächtige Gott Israels, so wahr ich lebe: Moab und Ammon wird es wie Sodom und Gomorra ergehen: Für alle Zeiten soll ihr Gebiet zu einer Wüste voller Salzgruben werden, von Unkraut überwuchert. Die Überlebenden meines Volkes werden die Moabiter und Ammoniter ausplündern und ihr Land in Besitz nehmen.«

10Denn diese Völker waren stolz und überheblich, sie haben sich über das Volk des Herrn, des allmächtigen Gottes, lustig gemacht. 11Doch er wird sie das Fürchten lehren, wenn er allen Göttern der Erde ein Ende bereitet. Schließlich wird jedes Volk in seinem Land den Herrn anbeten, selbst die Bewohner der fernsten Inseln.

12»Auch euch, ihr Äthiopier, wird mein Schwert umbringen«, sagt der Herr.

13Dem Norden wird es nicht besser ergehen. Drohend erhebt Gott seine Hand, um Assyrien zu vernichten. Er wird die Hauptstadt Ninive in Trümmer legen, sie so öde und menschenleer machen wie die Wüste. 14Mitten in der Stadt lagern dann ganze Herden von Tieren, Wüstenkauz und Eule hausen nachts zwischen den zerborstenen Säulen. Aus den Fenstern krächzen Vögel, die Türschwellen sind mit Trümmern übersät, und die Täfelung aus Zedernholz liegt abgerissen auf dem Boden. 15Das also wird aus der stolzen Stadt, deren Einwohner sich in Sicherheit wähnten und dachten: »Es gibt keine Stadt wie unsere!« Zur Wüste wird sie, zum Lagerplatz für wilde Tiere! Wer an ihr vorbeigeht, verhöhnt sie und schüttelt entsetzt den Kopf.

Ang Pulong Sang Dios

Zefanias 2:1-15

Ang Panawagan sa Paghinulsol

1Nagsiling si Zefanias sa mga taga-Juda, “Wala huya nga nasyon, magtipon kamo kag maghinulsol 2sa wala pa mag-abot ang gintalana nga tion nga tabugon kamo palayo2:2 nga tabugon kamo palayo: ukon, nga magaligad. pareho sang mga upa nga ginpalid. Maghinulsol kamo sa wala pa mag-abot ang puwerte nga kaakig sang Ginoo. 3Kamo man nga mapainubuson nga mga tawo, nga nagasunod sa mga sugo sang Ginoo, magdangop man kamo sa iya. Padayuna ninyo ang paghimo sang matarong kag ang pagpaubos. Kay basi pa lang indi kamo maano sa adlaw nga ipakita sang Ginoo ang iya kaakig.”

Ang Silot sa Nasyon sang Filistia

4“Wala na sing may magaestar sa Gaza kag sa Ashkelon. Ang mga pumuluyo sang Ashdod palayason sa sulod lang sang tunga sa adlaw, kag ang mga pumuluyo sang Ekron palayason man sa ila nga banwa. 5Kaluluoy kamo nga mga Filistinhon2:5 Filistinhon: sa Hebreo, Keretnon. Mga katawhan ini nga sakop sang Filistia. Kag sa diri nga bersikulo nagarepresentar sila sa bug-os nga mga Filistinhon. nga nagaestar malapit sa dagat. Amo ini ang ginasiling sang Ginoo kontra sa inyo: ‘Kamo nga mga Filistinhon sa Canaan, laglagon ko kamo, kag wala sing may mabilin sa inyo.’ 6Gani ang inyo duta nga malapit sa dagat mangin palahalban kag toril sang mga karnero. 7Ang inyo duta sakupon sang mga nagkalabilin nga mga katawhan sang Juda. Dira sila magapahalab sang ila mga kasapatan, kag kon gab-i dira sila matulog sa mga balay sa Ashkelon. Dumdumon sila sang Ginoo nga ila Dios kag ibalik niya ang ila maayo nga kahimtangan.”

Ang Silot sa Nasyon sang Moab kag sa Nasyon sang Ammon

8-9Nagsiling ang Ginoo nga Makagagahom, ang Dios sang Israel, “Nabatian ko ang pagpakahuya kag pagpangyaguta sang mga taga-Moab kag taga-Ammon sa akon katawhan. Nagapahambog pa sila nga masarangan nila nga agawon ang duta sang akon katawhan.2:8-9 Nagapahambog… katawhan: Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sini. Gani nagapanumpa ako sa akon kaugalingon nga laglagon ko gid ang Moab kag Ammon pareho sang Sodom kag Gomora. Ang ini nga mga duta indi na mapuslan hasta san-o. Matabunan na lang ini sang mga tunukon nga mga hilamon kag mapuno sang mga buho nga ginahimuan sang asin. Agawon ini sang akon nagkalabilin nga katawhan kag kuhaon nila ang mga pagkabutang sini.”

10Nagsiling si Zefanias, “Amo ina ang balos sa pagpabugal sang mga taga-Moab kag taga-Ammon. Kay ginapakahuy-an nila kag ginayaguta ang katawhan sang Ginoo nga Makagagahom. 11Pahadlukon gid sila sang Ginoo kay laglagon niya ang tanan nga dios-dios sa kalibutan. Kag dayon magasimba sa iya ang mga tawo sang kada nasyon sa ila kaugalingon nga lugar.”

Ang Silot sa Nasyon sang Etiopia kag sa Nasyon sang Asiria

12Nagsiling ang Ginoo, “Kamo man nga mga taga-Etiopia,2:12 taga-Etiopia: sa Hebreo, taga-Cush. ipapatay ko kamo sa inaway.

13“Silutan ko man ang mga taga-Asiria nga ara sa aminhan. Mangin mamingaw ang Nineve2:13 Nineve: Amo ini ang kapital sang Asiria. kag mangin pareho ka mala sa desierto. 14Dira magaluko ang mga baka, kanding, kag ang iban pa nga nagkalain-lain nga mga sapat. Magahapon ang mga bukaw sa mga nagkalaguba nga haligi, kag ang ila nga huni mabatian sa mga bintana. Magakalaguba ang mga puwertahan kag magakalahukas ang mga kahoy nga sedro. 15Amo ina ang matabo sa siyudad sang Nineve, nga ang iya mga pumuluyo nagapabugal nga wala sing may mag-ano sa ila, kag nagasiling sila sa ila kaugalingon, ‘Wala na sang iban pa nga pareho sa aton kagamhanan!’ Pero malaglag sing bug-os ini nga siyudad kag pagaestaran na lang sang talunon nga mga sapat. Kag ang tanan nga tawo nga magaagi sa sina nga siyudad magapakita sang ila pagyaguta sa iya.”