Hoffnung für Alle

Psalm 9

Gott richtet und rettet[a]

1Ein Lied von David, nach der Melodie: »Vom Sterben des Sohnes«.

Dir, Herr, will ich von ganzem Herzen danken,
    von all deinen wunderbaren Taten will ich erzählen.
Ich freue mich über dich und juble dir zu.
    Ich singe zu deiner Ehre und preise deinen Namen, du höchster Gott!
Denn du schlägst meine Feinde in die Flucht,
    sie stürzen und kommen um!
Durch dein Eingreifen hast du mir Recht verschafft,
    als ein gerechter Richter sitzt du auf dem Thron.
Die feindlichen Völker hast du in ihre Grenzen verwiesen,
die Verbrecher hast du umgebracht
    und alles ausgelöscht, was an sie erinnerte.
Der Feind ist für immer erledigt,
    seine Städte sind nur noch Ruinen. Keiner denkt mehr an sie.

Aber der Herr regiert für immer und ewig,
    sein Richterstuhl steht schon bereit.
Über die ganze Welt wird er ein gerechtes Urteil sprechen
    und allen Völkern seine Entscheidung verkünden.
10 Die Unterdrückten finden Zuflucht bei Gott,
    in schwerer Zeit ist er für sie wie eine sichere Burg.

11 Herr, wer dich kennt, der vertraut dir gern.
    Denn wer sich auf dich verlässt, der ist nie verlassen.
12 Singt für den Herrn, der auf dem Berg Zion wohnt,
    und erzählt allen Völkern von seinen machtvollen Taten!
13 Den Schrei der Wehrlosen überhört er nicht,
    und keine Bluttat lässt er ungestraft.

14 Hab auch Erbarmen mit mir, Herr!
Sieh doch, wie ich leide unter dem Hass meiner Feinde!
    Ich stehe am Rand des Todes – bring mich in Sicherheit!
15 Dann will ich dich in der Stadt Zion loben.
    Alle sollen hören, wie du mich gerettet hast.

16 Die Völker, die andere ins Verderben stürzen wollten,
sind in ihre eigene Falle gelaufen.
    Ihr Netz haben sie gut versteckt ausgelegt –
    und verstrickten sich am Ende selbst darin!
17 So hat der Herr bewiesen, wer er ist:
Er hat Gericht an den Gottlosen geübt!
    Ihre Machenschaften ließ er ihnen zum Verhängnis werden.[b]
18 Ja, die Unheilstifter werden im Totenreich enden,
    alle Völker, die von Gott nichts wissen wollen!
19 Aber wer sein Recht nicht durchsetzen kann,
den hat Gott nicht vergessen.
    Seine Hoffnung wird sich erfüllen,
    auch wenn es zunächst nicht so scheint.

20 Greif ein, Herr! Lass nicht zu,
dass Menschen über dich triumphieren!
    Ruf die Völker vor deinen Thron und sprich ihnen das Urteil!
21 Lass sie vor Angst erzittern, Herr,
    und zeige ihnen, dass sie nur Menschen sind!

Notas al pie

  1. 9,1 Die Psalmen 9, 10, 25, 34, 37, 111, 112, 119, 145 sind alphabetisch angeordnet: Im Hebräischen fängt jeder Vers oder Abschnitt mit dem jeweils nächsten Buchstaben des Alphabets an.
  2. 9,17 Im Hebräischen folgt noch ein Wort, das möglicherweise so etwas wie »Zwischenspiel« bedeutet.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 9

Psalm 9

Tacksägelse över segern

1För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]

2Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta

och berätta om alla dina under.

3Jag vill vara glad och jubla i dig.

Jag vill lovsjunga ditt namn,

du den Högste.

4Mina fiender drar sig tillbaka,

vacklar och förgås inför dig.

5Du har försvarat min rätt och min sak,

du har satt dig på tronen

som en rättfärdig domare.

6Du har tillrättavisat folken

och gjort slut på de ogudaktiga

och utplånat deras namn för all framtid.

7Fienden är borta, utplånad för evigt.

Du ödelade städerna,

man ska inte ens komma ihåg dem.

8Men Herren regerar för all framtid.

Han har ställt fram sin tron för att döma.

9Han dömer världen i rättfärdighet,

han härskar över folken med rättvisa.

10Herren är en tillflykt för de förtryckta,

en borg i nödens tid.

11De som känner dig vid ditt namn,

förtröstar på dig, Herre,

för du överger inte dem som söker dig.

12Lovsjung Herren,

honom som bor på Sion!

Berätta för folken vad han har gjort!

13Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,

han glömmer inte de förtrycktas klagan.

14Herre, var nådig mot mig,

se hur jag får lida för dem som hatar mig,

du som kan lyfta mig upp från dödens portar,

15så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[c] portar

och glädjas över din räddning.

16Folken faller själva i den grop de grävt,

och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.

17Herren gör sig känd,

han skipar rätt.

Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.

Higgajón[d]. Séla

18De gudlösa ska återvända till dödsriket,

alla folk som har glömt Gud.

19Den fattige ska inte vara glömd för alltid,

inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.

20Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!

Låt folken bli dömda inför dig!

21Låt skräcken komma över dem, Herre!

Låt folken veta att de är bara människor! Séla

Notas al pie

  1. 9:1 Grundtextens innebörd är osäker men tycks syfta på sonens död eller dö för sonen, antingen så att psalmen sjöngs vid ett sorgetillfälle eller att den sjöngs i samma tonart som en känd sång om sonens död.
  2. 9:1 Ps 9-10 har uppenbarligen varit en psalm från början; tillsammans utgör de en delvis alfabetisk psalm (varje ursprunglig vers börjar med en bokstav i tur och ordning som de är i det hebreiska alfabetet, om än inte helt konsekvent här). Septuaginta och Vulgata har bibehållit enheten och skiljer sig därför i numreringen av psalmerna fr.o.m. Ps 9-10 t.o.m. Ps 147 (vår Ps 11 är 10 i Septuaginta osv.).
  3. 9:15 dotter Sions förekommer i Psaltaren endast här men flera gånger hos Jesaja och i Klagovisorna, syftande på Jerusalems befolkning. Kanske betraktades en stad symboliskt som mor till dess invånare.
  4. 9:17 Higgajón förekommer även i 92:4 och dess betydelse är okänd. Antagligen är det en musikalisk anvisning.