Markus 3 – HOF & APSD-CEB

Hoffnung für Alle

Markus 3:1-35

Gesetzlichkeit oder Liebe?

(Matthäus 12,9‒14; Lukas 6,6‒11)

1Als Jesus wieder einmal in die Synagoge ging, war dort ein Mann mit einer verkrüppelten Hand. 2Die Gegner von Jesus beobachteten aufmerksam, wie er sich verhalten würde. Sollte Jesus es nämlich wagen, den Kranken am Sabbat zu heilen, so könnten sie Anklage gegen ihn erheben.

3Jesus rief dem Mann mit der verkrüppelten Hand zu: »Steh auf und stell dich in die Mitte, damit alle dich sehen können4Dann fragte er seine Gegner: »Soll man am Sabbat Gutes tun oder Böses? Soll man das Leben eines Menschen retten oder soll man ihn zugrunde gehen lassen?« Doch er bekam keine Antwort.

5Zornig und zugleich traurig über ihre Hartherzigkeit, sah Jesus einen nach dem anderen an. Zu dem Mann aber sagte er: »Streck deine Hand aus!« Er streckte sie aus, und die Hand war gesund.

6Da verließen die Pharisäer die Synagoge und trafen sich mit den Anhängern von König Herodes. Sie fassten miteinander den Beschluss, Jesus zu töten.

Jesus heilt am See Genezareth

(Matthäus 12,15‒16; Lukas 6,17‒19)

7Jesus zog sich mit seinen Jüngern an das Ufer des Sees Genezareth zurück. Aber die Menschen liefen ihm in Scharen aus ganz Galiläa nach. Sogar aus Judäa, 8Jerusalem, Idumäa, von der anderen Seite des Jordan und aus Tyrus und Sidon waren sie gekommen, weil sie von seinen Taten gehört hatten.

9Als immer mehr Menschen dazukamen, beauftragte er seine Jünger, ein Boot bereitzuhalten, falls ihn die Menge zu sehr bedrängen sollte. 10Jesus heilte nämlich viele Kranke, und darum umringten ihn die Leute. Sie wollten ihn berühren, um dadurch gesund zu werden. 11Menschen, die von bösen Geistern beherrscht wurden, fielen vor ihm nieder und schrien: »Du bist der Sohn Gottes!« 12Aber Jesus schärfte ihnen ein, kein Aufsehen um ihn zu erregen.

Die zwölf Apostel

(Matthäus 10,1‒4; Lukas 6,12‒16)

13Danach stieg Jesus auf einen Berg. Er rief die Jünger, die er bei sich haben wollte, und sie kamen zu ihm. 14Dann wählte er zwölf von ihnen aus, die er Apostel nannte. Sie sollten ständig bei ihm bleiben und von ihm lernen. Er wollte sie mit dem Auftrag aussenden, die rettende Botschaft zu verkünden 15und mit seiner Vollmacht Menschen aus der Gewalt dämonischer Mächte zu befreien.

16Diese zwölf Männer waren: Simon, dem Jesus den Namen Petrus gab; 17dann Jakobus und sein Bruder Johannes, die Söhne von Zebedäus – Jesus nannte sie Boanerges, das bedeutet »Donnersöhne« –; 18dazu Andreas, Philippus, Bartholomäus, Matthäus, Thomas, Jakobus, der Sohn von Alphäus, Thaddäus, Simon, der ehemalige Freiheitskämpfer, 19und Judas Iskariot, der Jesus später verriet.

Widerstand gegen Jesus

(Matthäus 12,24‒32; Lukas 11,15‒23; 12,10)

20Dann kehrte Jesus nach Hause3,20 Vgl. die Anmerkung zu Kapitel 2,1. zurück. Sogleich liefen wieder so viele Menschen zu ihm, dass er und seine Jünger nicht einmal Zeit zum Essen hatten. 21Als seine Angehörigen das erfuhren, wollten sie ihn mit Gewalt von dort wegholen. »Er hat den Verstand verloren!«, sagten sie.

22Einige der Schriftgelehrten aus Jerusalem behaupteten sogar: »Er ist vom Teufel3,22 Wörtlich: Beelzebul. – Ein anderer Name für Satan, den Obersten aller Dämonen. besessen. Nur weil er vom Obersten der Dämonen die Macht bekommen hat, kann er Dämonen austreiben.«

23Da rief Jesus sie zu sich und antwortete ihnen mit einer Reihe von Vergleichen: »Warum sollte sich Satan denn selbst vertreiben? 24Ein Staat kann nicht bestehen, wenn in ihm verschiedene Herrscher um die Macht kämpfen. 25Eine Familie, die ständig in Zank und Streit lebt, bricht auseinander. 26Wenn sich der Satan also selbst bekämpft und gegen sich auflehnt, ist es aus mit ihm. Das wäre sein Untergang. 27Niemand kann einfach so in das Haus eines starken Mannes eindringen und seinen Besitz rauben. Erst muss er den Mann fesseln, und dann kann er sein Haus plündern.

28Ich versichere euch: Alles kann den Menschen vergeben werden – jede Sünde und jede Gotteslästerung, ganz gleich, wie sehr sie Gott beleidigen. 29Wer aber den Heiligen Geist verlästert, der wird niemals Vergebung finden; seine Sünde lastet für immer auf ihm.«

30Das sagte er zu den Schriftgelehrten, weil sie behauptet hatten: »Er ist von einem bösen Geist besessen.«

Wer gehört zu Jesus?

(Matthäus 12,46‒50; Lukas 8,19‒21)

31Noch während Jesus sprach, kamen seine Mutter und seine Geschwister. Aber weil so viele Menschen bei ihm waren, konnten sie nicht zu ihm gelangen. Sie blieben vor dem Haus stehen und baten, Jesus herauszurufen. 32Drinnen saßen die Leute dicht um Jesus gedrängt; sie richteten ihm aus: »Deine Mutter, deine Brüder und deine Schwestern warten draußen auf dich. Sie wollen mit dir reden!« 33Doch Jesus fragte zurück: »Wer ist meine Mutter, und wer sind meine Geschwister?« 34Dann sah er seine Zuhörer an, die rings um ihn saßen, und sagte: »Das hier sind meine Mutter und meine Geschwister. 35Denn wer Gottes Willen tut, der ist für mich Bruder, Schwester und Mutter!«

Ang Pulong Sa Dios

Marcos 3:1-35

Ang Tawo nga Singkaw ug Kamot

(Mat. 12:9-14; Luc. 6:1-11)

1Mibalik pag-usab si Jesus sa sinagoga sa mga Judio ug may tawo didto nga singkaw ug kamot. 2Tungod kay ang mga Pariseo nangita ug pamaagi nga ikasumbong nila si Jesus, gibantayan nila kon ayohon niya kadtong tawo sa Adlaw nga Igpapahulay. 3Miingon si Jesus sa tawo nga singkaw ug kamot, “Dali dinhi sa atubangan.” 4Unya nangutana siya sa mga Pariseo, “Unsa ba ang gitugot sa atong Kasugoan sa Adlaw nga Igpapahulay: ang paghimo ug maayo sa mga tawo, o ang paghimo ug daotan? Ang pagluwas sa ilang kinabuhi, o ang pagpatay?” Apan wala gayoy mitubag. 5Nasubo si Jesus tungod sa katig-a sa ilang kasingkasing ug masuk-anon nga mitan-aw kanila. Unya miingon siya sa tawo nga singkaw ug kamot, “Ituy-od ang imong kamot!” Gituy-od niya, ug naayo kini. 6Human niadto migawas ang mga Pariseo ug nakigkita sa mga tinun-an ni Haring Herodes. Nagplano sila kon unsaon nila pagpatay si Jesus.

Daghang mga Tawo sa Daplin sa Linaw

7Si Jesus ug ang iyang mga tinun-an miadto sa daplin sa Linaw sa Galilea. Misunod kanila ang daghang mga tawo nga gikan sa Galilea ug Judea. 8Daghan usab ang gikan sa Jerusalem, sa Idumea, sa tabok sa Jordan ug sa palibot sa Tyre ug Sidon, kay nadungog nila ang iyang gipangbuhat. 9Tungod sa kadaghan sa mga tawo giingnan niya ang iyang mga tinun-an nga mag-andam ug sakayan alang kaniya, aron may masakyan siya kon magduot kaniya ang mga tawo. 10Tungod kay daghan na ang iyang gipang-ayo, ang tanan nga may sakit nagailog sa paghikap kaniya. 11Ug kon makita siya sa mga tawo nga may daotan nga mga espiritu, mohapa sila sa iyang atubangan ug mosinggit, “Ikaw ang Anak sa Dios!” 12Apan gipahimangnoan gayod niya ang mga daotang espiritu nga dili mosugilon kon kinsa siya.

Gipili ni Jesus ang dose ka Apostoles

(Mat. 10:1-4; Luc. 6:12-16)

13Human niadto, mitungas si Jesus sa bukid ug iyang gitawag ang gusto niya nga pilion, ug miduol sila kaniya. 14Ug mipili siya ug dose nga mahimo niyang kauban [nga iya usab gitawag mga apostoles]. Gipadala niya sila aron sa pagwali ug 15gihatagan niyag gahom sa paghingilin sa mga daotang espiritu. 16Mao kini ang dose nga iyang gipili: si Simon (nga iyang ginganlan ug Pedro), 17sila si Santiago ug si Juan nga mga anak ni Zebede (nga ginganlan niya ug Boanerges nga ang buot ipasabot, mga anak sa dalogdog), 18si Andres, si Felipe, si Bartolomeo, si Mateo, si Tomas, si Santiago nga anak ni Alfeo, si Tadeus, si Simon (nga kaniadto rebelde sa gobyerno sa Roma), 19ug si Judas Iscariote nga sa kaulahian mitraidor kaniya.

Si Jesus ug si Satanas

(Mat. 12:22-32; Luc. 11:14-23; 12:10)

20Pagkahuman, mipauli si Jesus sa balay nga iyang ginasak-an. Ug nagtigom pag-usab ang mga tawo didto, busa si Jesus ug ang iyang mga tinun-an wala nay panahon bisan sa pagpangaon. 21Pagkadungog sa iyang pamilya mahitungod sa mga gipangbuhat ni Jesus, miadto sila didto aron kuhaon siya, kay naga-ingon ang mga tawo nga nabuang siya.

22Ang mga magtutudlo sa Kasugoan nga miabot gikan sa Jerusalem miingon, “Gisudlan siya ni Satanas3:22 Satanas: sa Griego, Beelzebul. nga pangulo sa mga daotang espiritu. Busa pinaagi sa gahom ni Satanas ginahinginlan niya ang daotan nga mga espiritu.” 23Gipaduol ni Jesus ang mga tawo kaniya, ug misulti siya kanila pinaagi niini nga mga sambingay, “Dili mahimo nga si Satanas mohingilin sa iyang mga kauban. 24Kon ang mga lumulupyo sa usa ka gingharian magkabahin-bahin, kana nga gingharian dili magpadayon. 25Mao usab ang mahitabo sa usa ka panimalay kon ang mga nagapuyo magkabahin-bahin. 26Busa mao usab kana ang mahitabo kon si Satanas ug ang iyang mga sakop magkabahin-bahin ug mag-unay; ang iyang gingharian dili magpadayon kondili mabungkag hinuon.”

27“Sa pagkatinuod, walay tawo nga makasulod sa balay sa kusgan nga tawo aron pagkuha sa iyang mga kabtangan kon dili una niya gapuson kanang kusgan nga tawo. Kon magapos na niya, makakuha na siya sa mga kabtangan niana nga balay.”

28“Sultihan ko kamo sa tinuod, ang tanan nga matang sa sala ug mga pagsulti ug daotan batok sa Dios mapasaylo, 29apan si bisan kinsa nga mosulti ug daotan batok sa Espiritu Santo dili gayod mapasaylo. Kini nga sala dili gayod mapasaylo bisan kanus-a.” 30Gisulti kini ni Jesus kay naga-ingon ang mga magtutudlo sa Kasugoan nga aduna siyay daotan nga espiritu.

Ang Inahan ug mga Igsoon ni Jesus

(Mat. 12:46-50; Luc. 8:19-21)

31Unya miabot ang inahan ug ang mga igsoon ni Jesus. Samtang nagtindog sila didto sa gawas sa balay gipatawag nila siya. 32Daghan ang mga tawo didto nga naglingkod sa palibot ni Jesus. Ug miingon ang mga tawo kaniya, “Ang imong inahan ug mga igsoon anaa sa gawas ug gipatawag ka nila.” 33Miingon siya, “Nasayod ba kamo kon kinsa ang akong inahan ug mga igsoon?” 34Mitan-aw siya sa mga tawo nga naglingkod sa palibot duol niya ug miingon, “Mao kini sila ang akong inahan ug mga igsoon! 35Si bisan kinsa nga nagahimo sa kabubut-on sa Dios mao ang akong inahan ug mga igsoon.”