Jesus wird an die Römer ausgeliefert
(Matthäus 27,1‒2.11‒14; Lukas 22,66–23,13; Johannes 18,28‒38)
1Am frühen Morgen schlossen die obersten Priester, die führenden Männer des Volkes und die Schriftgelehrten, also der ganze Hohe Rat, ihre Beratungen ab und trafen ihre Entscheidung. Sie ließen Jesus gefesselt abführen und übergaben ihn Pilatus, dem römischen Statthalter.
2Pilatus fragte ihn: »Bist du der König der Juden?« »Ja, du sagst es«, antwortete Jesus. 3Die obersten Priester brachten nun viele Anklagen gegen ihn vor. 4Pilatus wandte sich wieder an ihn: »Willst du dich nicht verteidigen? Hörst du denn nicht, was sie dir alles vorwerfen?« 5Aber Jesus erwiderte kein Wort mehr. Darüber wunderte sich Pilatus sehr.
Das Todesurteil
(Matthäus 27,15‒26; Lukas 23,13‒25; Johannes 18,39–19,16)
6Jedes Jahr zum Passahfest begnadigte Pilatus einen Gefangenen, den das Volk selbst auswählen durfte. 7Zu dieser Zeit saß ein Mann namens Barabbas im Gefängnis. Er war zusammen mit einigen anderen festgenommen worden, die während eines Aufstandes einen Mord begangen hatten. 8Eine große Menschenmenge zog nun vor den Palast von Pilatus und forderte, dass er wie üblich einen Gefangenen freiließ. 9Pilatus rief ihnen zu: »Soll ich euch den ›König der Juden‹ freigeben?« 10Denn er wusste genau, dass die obersten Priester das Verfahren gegen Jesus nur aus Neid angezettelt hatten.
11Aber die obersten Priester hetzten die Menge auf, die Freilassung von Barabbas zu verlangen. 12Pilatus fragte zurück: »Und was soll mit dem Mann geschehen, den ihr den König der Juden nennt?«
13Da riefen sie alle: »Ans Kreuz mit ihm!« 14»Was für ein Verbrechen hat er denn begangen?«, fragte Pilatus. Doch die Menge schrie immer lauter: »Ans Kreuz mit ihm!« 15Weil Pilatus die aufgebrachte Volksmenge zufriedenstellen wollte, gab er Barabbas frei. Jesus aber ließ er auspeitschen und zur Kreuzigung abführen.
Jesus wird verhöhnt und misshandelt
(Matthäus 27,27‒31; Johannes 19,2‒3)
16Die Soldaten brachten Jesus in den Hof des Statthalterpalastes, das sogenannte Prätorium, und riefen die ganze Truppe zusammen. 17Sie hängten ihm einen purpurroten Mantel um, flochten eine Krone aus Dornenzweigen und drückten sie ihm auf den Kopf. 18Dann grüßten sie ihn voller Hohn: »Es lebe der König der Juden!« 19Mit einem Stock schlugen sie Jesus auf den Kopf, spuckten ihn an und knieten vor ihm nieder, um ihn wie einen König zu ehren. 20Nachdem sie so ihren Spott mit ihm getrieben hatten, zogen sie ihm den roten Mantel aus und legten ihm seine eigenen Kleider wieder an. Dann führten sie ihn aus der Stadt hinaus, um ihn zu kreuzigen.
Die Kreuzigung
(Matthäus 27,32‒44; Lukas 23,26‒43; Johannes 19,16‒27)
21Unterwegs begegnete ihnen Simon aus Kyrene, der Vater von Alexander und Rufus. Simon kam gerade von seinem Feld zurück. Die Soldaten zwangen ihn, das Kreuz zu tragen, an das Jesus gehängt werden sollte.
22Sie brachten Jesus nach Golgatha; das bedeutet »Schädelstätte«. 23Dort wollten die Soldaten ihm Wein mit Myrrhe geben. Aber Jesus trank nichts davon.
24Dann nagelten sie ihn an das Kreuz. Seine Kleider teilten sie unter sich auf und bestimmten durch das Los, was jeder bekommen sollte. 25Es war neun Uhr morgens, als sie ihn kreuzigten. 26Am Kreuz war ein Schild angebracht, auf dem man lesen konnte, weshalb man ihn verurteilt hatte. Darauf stand: »Der König der Juden!« 27Mit Jesus wurden zwei Verbrecher gekreuzigt, der eine rechts, der andere links von ihm.15,27 Andere Handschriften fügen hinzu: (Vers 28) Damit erfüllte sich die Vorhersage der Heiligen Schrift: »Er wurde zu den Verbrechern gezählt.« – Vgl. Jesaja 53,12.
29Die Leute, die am Kreuz vorübergingen, verspotteten ihn und schüttelten verächtlich den Kopf: »Ha! Den Tempel wolltest du abreißen und in drei Tagen wieder aufbauen! 30Dann rette dich doch selber und komm vom Kreuz herunter!«
31Auch die obersten Priester und die Schriftgelehrten verhöhnten Jesus: »Anderen hat er geholfen, aber sich selbst kann er nicht helfen. 32Dieser Christus, dieser König von Israel, soll er doch vom Kreuz heruntersteigen! Wenn wir das sehen, wollen wir an ihn glauben!« Ebenso beschimpften ihn die beiden Männer, die mit ihm gekreuzigt worden waren.
Jesus stirbt am Kreuz
(Matthäus 27,45‒56; Lukas 23,44‒49; Johannes 19,28‒30)
33Am Mittag wurde es plötzlich im ganzen Land dunkel. Diese Finsternis dauerte drei Stunden. 34Gegen drei Uhr rief Jesus laut: »Eli, Eli, lema sabachtani?« Das heißt übersetzt: »Mein Gott, mein Gott, warum hast du mich verlassen?«15,34 Psalm 22,2 35Einige von den Umstehenden aber meinten: »Hört doch! Er ruft den Propheten Elia.« 36Einer von ihnen holte schnell einen Schwamm, tauchte ihn in Essigwasser und steckte ihn auf einen Stab, um Jesus davon trinken zu lassen. »Wir wollen doch sehen, ob Elia kommt und ihn herunterholt!«, sagte er. 37Aber Jesus schrie laut auf und starb.
38Im selben Augenblick zerriss im Tempel der Vorhang vor dem Allerheiligsten von oben bis unten.
39Der römische Hauptmann, der gegenüber vom Kreuz stand, hatte mit angesehen, wie Jesus starb, und rief: »Dieser Mann ist wirklich Gottes Sohn gewesen!«
40Einige Frauen hatten das Geschehen aus der Ferne beobachtet. Unter ihnen waren Maria aus Magdala und Maria, die Mutter von Jakobus dem Jüngeren und von Joses, sowie Salome. 41Sie waren schon in Galiläa bei Jesus gewesen und hatten für ihn gesorgt. Zusammen mit vielen anderen Frauen waren sie mit Jesus nach Jerusalem gekommen.
Jesus wird begraben
(Matthäus 27,57‒61; Lukas 23,50‒55; Johannes 19,38‒42)
42-43Am Abend ging Josef aus Arimathäa, ein geachtetes Mitglied des Hohen Rates, zu Pilatus. Josef wartete auf das Kommen von Gottes Reich. Weil am nächsten Tag Sabbat war, entschloss er sich, Pilatus schon jetzt um den Leichnam von Jesus zu bitten.
44Pilatus war erstaunt zu hören, dass Jesus schon tot war. Darum rief er den Hauptmann und erkundigte sich: »Lebt Jesus tatsächlich nicht mehr?« 45Als der Hauptmann das bestätigte, überließ er Josef aus Arimathäa den Leichnam. 46Josef kaufte ein feines Leinentuch, nahm Jesus vom Kreuz, wickelte ihn in das Tuch und legte ihn in eine Grabkammer, die in einen Felsen gehauen war. Dann wälzte er einen Stein vor den Eingang.
47Maria aus Magdala und Maria, die Mutter von Joses, beobachteten, wohin er Jesus legte.
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
(Matt 27:1-2; 27:11-14; Luk 23:1-5; Joh 18:28-38)
1Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda – hela rådet15:1 Se not till Matt 26:59. – och fattade ett beslut. Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus.15:1 Det judiska rådet hade inte rätt att verkställa dödsstraff utan måste överlämna dessa fall till de romerska myndigheterna.
Jesus förhörs av Pilatus
2Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”
3Sedan anklagade översteprästerna honom för en rad olika brott, 4och Pilatus frågade honom: ”Varför säger du ingenting? Du hör ju hur mycket de anklagar dig för!”
5Men till Pilatus stora förvåning svarade Jesus inget mer.
Pilatus dömer Jesus till döden
(Matt 27:15-26; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)
6Vid påskhögtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, vem som helst som de ville ha fri. 7Just då satt en man fängslad som hette Barabbas. Han hade tillsammans med några andra begått mord under ett uppror.
8Folket började nu samlas inför Pilatus för att be honom göra som han brukade.
9”Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?” frågade Pilatus. 10Han visste mycket väl att översteprästerna hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.
11Men översteprästerna hetsade upp folket och fick dem att kräva att Barabbas skulle friges istället.
12Pilatus frågade då igen: ”Vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar judarnas kung?”
13”Korsfäst honom!” ropade de tillbaka.
14”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus.
Då ropade de ännu högre: ”Korsfäst honom!” 15Till slut gav Pilatus efter och släppte Barabbas, eftersom han ville göra som folket krävde. Men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.
De romerska soldaterna hånar Jesus
(Matt 27:27-31; Joh 19:2-3)
16Soldaterna ledde först in Jesus på gården till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. 17De klädde på honom en purpurröd15:17 Färgen var en symbol för kunglig makt. mantel och vred ihop en krona av törnen som de satte på honom. 18”Leve judarnas kung!” ropade de. 19De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä för att hylla honom.
20Efter att ha hånat honom tog de av honom den purpurröda manteln, satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus korsfästs
(Matt 27:32-44; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)
21En man, Simon från Kyrene15:21 Kyrene var en stad i Libyen., far till Alexandros och Rufus, var på väg in från landsbygden, och honom tvingade de att bära Jesus kors.
22De förde Jesus till den plats som kallas Golgota (vilket betyder Skalleplatsen). 23Där gav man honom vin blandat med myrra,15:23 Vin blandat med myrra var ett bedövningsmedel man gav till dem som skulle korsfästas. Enligt Matt 27:34 var vinet också blandat med galla, som hade samma effekt. men han ville inte ha det. 24Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
25Klockan var runt nio på morgonen15:25 Ordagrant: Det var vid tredje timmen…. när han korsfästes. 26Ovanför honom hade man satt upp en skylt med texten: Judarnas kung, för att visa vad han anklagades för.
27Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom.15:27 En del handskrifter har med en extra vers: 28 Så gick skriftordet i uppfyllelse: Han räknades bland överträdarna.Jfr Jes 53:12. 29Och de som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: ”Se där ja! Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? 30Rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”
31Även översteprästerna och de skriftlärda gjorde sig lustiga över honom och sa till varandra:
”Han var bra på att rädda andra, men han kan inte rädda sig själv! 32Skulle han vara Messias, Israels kung? Ja, om vi får se honom kliva ner från korset, då ska vi tro på honom!”
Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.
Jesus dör på korset
(Matt 27:45-56; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)
33När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 34Vid tretiden ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”)15:34 Jesus citerar Ps 22:2 på arameiska.
35Några av dem som stod där i närheten hörde det och sa: ”Hör, han ropar på Elia!” 36En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom!”, sa han.
37Men Jesus ropade högt och slutade att andas15:37 Ordagrant: andades ut (en sista gång).. 38Då brast förhänget i templet15:38 Se not till Matt 27:51. i två delar, uppifrån och ända ned.
39När den romerska officeren, som stod framför honom, såg på vilket sätt Jesus gav upp andan, ropade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”
40Några kvinnor stod också en bit bort och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob den yngre och Joses, och Salome. 41De hade följt Jesus och hjälpt honom då han var i Galileen. Där fanns också många andra kvinnor som följt med Jesus till Jerusalem.
Jesus begravs
(Matt 27:57-61; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)
42Detta hände på fredagen, förberedelsedagen, alltså dagen före sabbaten15:42 Se noter till Matt 12:1; 12:40.. Och när kvällen15:42 Sabbaten började vid solnedgången kl. 18.00 på fredagskvällen. närmade sig 43var Josef från Arimataia, en respekterad medlem av rådet som väntade på Guds rike, modig nog att gå till Pilatus och be att få ta hand om Jesus kropp.
44Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död, så han kallade till sig officeren för att fråga honom om Jesus verkligen redan hade dött. 45När officeren bekräftade det, lät han Josef ta kroppen.
46Josef köpte linnetyg, tog ner Jesus, lindade honom i tyget och lade honom i en grav som var uthuggen i berget. Sedan rullade han en sten framför ingången till graven. 47Både Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var Jesus kropp lades.
