Esra 10 – HOF & NUB

Hoffnung für Alle

Esra 10:1-44

Trennung von den heidnischen Frauen

1Während Esra vor dem Tempel kniete und Gott die Schuld seines Volkes unter Tränen bekannte, sammelten sich um ihn sehr viele Männer, Frauen und Kinder aus Israel. Auch sie weinten heftig. 2Schechanja, der Sohn von Jehiël, aus der Sippe Elam sagte zu Esra:

»Ja, wir sind unserem Gott untreu geworden, weil wir heidnische Frauen geheiratet haben. Doch auch jetzt gibt es für Israel noch Hoffnung: 3Lasst uns mit unserem Gott einen Bund schließen und schwören, uns von den heidnischen Frauen und ihren Kindern zu trennen. Wir werden tun, was du und die anderen, die Ehrfurcht vor Gottes Geboten haben, uns sagen. Das Gesetz des Herrn muss befolgt werden! 4Und nun steh auf und nimm die Angelegenheit selbst in die Hand. Wir werden dich dabei unterstützen. Sei mutig und entschlossen!«

5Da stand Esra auf. Er ließ alle führenden Männer der Priester, der Leviten und des ganzen Volkes schwören, nach Schechanjas Rat zu handeln. 6Dann verließ Esra den Platz vor dem Haus Gottes und ging in die Tempelkammer von Johanan, Eljaschibs Sohn. Dort blieb er die Nacht über,10,6 So nach der griechischen Übersetzung. Der hebräische Text lautet: Er ging hinein. ohne etwas zu essen und zu trinken, denn er trauerte über die Sünde der Israeliten.

7-8Auf Beschluss der Sippenoberhäupter und führenden Männer wurde in Jerusalem und in ganz Juda folgende Botschaft verbreitet: »Alle aus der Verbannung zurückgekehrten Israeliten haben sich innerhalb von drei Tagen in Jerusalem einzufinden. Wer der Aufforderung nicht folgt, wird aus der Gemeinde ausgeschlossen, und sein gesamter Besitz wird eingezogen.« 9Da kamen alle Männer aus den Stämmen Juda und Benjamin vor Ablauf des dritten Tages nach Jerusalem. Es war der 20. Tag des 9. Monats. Die Versammelten saßen auf dem Tempelvorplatz. Sie hatten große Angst und zitterten vor Kälte, denn es regnete stark.

10Esra, der Priester, stand auf und sagte zu ihnen: »Ihr seid Gott untreu geworden. Ihr habt heidnische Frauen geheiratet und so noch größere Schuld auf Israel geladen. 11Bekennt jetzt dem Herrn, dem Gott eurer Vorfahren, eure Sünden! Und dann tut, was er von euch erwartet: Sondert euch ab von den anderen Völkern im Land, trennt euch von euren heidnischen Frauen!«

12Alle Versammelten riefen: »Du hast recht! Was du uns gesagt hast, müssen wir tun! 13Aber wir sind zu viele, außerdem ist Regenzeit. Wir können nicht im Freien bleiben. Die Angelegenheit lässt sich auch nicht in ein oder zwei Tagen regeln. Zu viele sind davon betroffen. 14Die Oberhäupter unseres Volkes sollen hierbleiben und die ganze Versammlung vertreten. Alle, die heidnische Frauen geheiratet haben, sollen an einem bestimmten Tag mit den führenden Männern und Richtern ihres Ortes vor ihnen erscheinen. Erst wenn wir alles in Ordnung gebracht haben, wird Gott seinen glühenden Zorn wieder von uns abwenden.«

15Alle waren einverstanden, bis auf Jonatan, der Sohn von Asaël, und Jachseja, der Sohn von Tikwa. Sie wurden von Meschullam und dem Leviten Schabbetai unterstützt. 16-17Doch die Israeliten setzten ihren Beschluss in die Tat um. Der Priester Esra wählte einige Sippenoberhäupter aus, die alle Fälle untersuchen sollten, in denen jüdische Männer nichtjüdische Frauen geheiratet hatten. Am 1. Tag des 10. Monats begannen sie damit, und am 1. Tag des 1. Monats waren sie fertig.

18-19Es folgt ein Verzeichnis der Männer, die mit heidnischen Frauen verheiratet waren. Sie gaben ihre Hand darauf, sich von diesen Frauen zu trennen, und brachten je einen Schafbock als Schuldopfer dar.

Von den Priestern:

Maaseja, Eliëser, Jarib und Gedalja aus den Sippen von Jeschua, dem Sohn von Jozadak, und seinen Brüdern;

20Hanani und Sebadja aus der Sippe Immer;

21Maaseja, Elia, Schemaja, Jehiël und Usija aus der Sippe Harim;

22Eljoënai, Maaseja, Jismael, Netanel, Josabad und Elasa aus der Sippe Paschhur.

23Von den Leviten:

Josabad, Schimi, Kelaja, den sie auch Kelita nannten, Petachja, Juda und Eliëser.

24Von den Sängern:

Eljaschib.

Von den Torwächtern:

Schallum, Telem und Uri.

25Von den übrigen Israeliten:

Ramja, Jisija, Malkija, Mijamin, Eleasar, Malkija10,25 Oder nach der griechischen Übersetzung: Haschabja. und Benaja aus der Sippe Parosch;

26Mattanja, Secharja, Jehiël, Abdi, Jeremot und Elia aus der Sippe Elam;

27Eljoënai, Eljaschib, Mattanja, Jeremot, Sabad und Asisa aus der Sippe Sattu;

28Johanan, Hananja, Sabbai und Atlai aus der Sippe Bebai;

29Meschullam, Malluch, Adaja, Jaschub, Scheal und Jeremot aus der Sippe Bani;

30Adna, Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Bezalel, Binnui und Manasse aus der Sippe Pahat-Moab;

31-32Eliëser, Jischija, Malkija, Schemaja, Simeon, Benjamin, Malluch und Schemarja aus der Sippe Harim;

33Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse und Schimi aus der Sippe Haschum;

34-37Maadai, Amram, Uël, Benaja, Bedja, Keluhi, Wanja, Meremot, Eljaschib, Mattanja, Mattenai, Jaasai aus der Sippe Bani10,34‒37 So nach der griechischen Übersetzung. Der hebräische Text lautet: Jaasai, Bani, Binnui.;

38-42Schimi, Schelemja, Nathan, Adaja, Machnadbai, Schaschai, Scharai, Asarel, Schelemja, Schemarja, Schallum, Amarja und Josef aus der Sippe Binnui10,38‒42 So nach der griechischen Übersetzung. Der hebräische Text lautet: aus der Sippe Bani.;

43Jeïël, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddai, Joel und Benaja aus der Sippe Nebo.

44Alle diese Männer hatten Frauen aus den anderen Völkern geheiratet. Nun trennten sie sich von ihnen und ihren Kindern.10,44 Oder: und teilweise sogar Kinder von ihnen bekommen. – Der hebräische Text ist nicht sicher zu deuten.

Swedish Contemporary Bible

Esra 10:1-44

Folket bekänner sin synd

1Medan Esra bad och bekände detta och låg framför Guds hus och grät samlades en stor mängd män, kvinnor och barn, och de grät alla bittert.

2Då sa Shekanja, Jechiels son av Elams släkt, till Esra: ”Vi har varit trolösa mot vår Gud genom att gifta oss med dessa främmande kvinnor från andra folk. Men trots detta finns det hopp för Israel. 3Låt oss nu sluta ett förbund inför vår Gud att skicka iväg de här kvinnorna och de barn som de fött, i enlighet med vad min herre och de som fruktar vår Guds bud har rått oss till. Låt oss följa lagen. 4Stå upp, för det är din uppgift. Vi är med dig. Fatta mod och gå till handling.”

5Då reste Esra sig upp och lät ledarna för prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. De svor eden. 6Sedan lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i Jochanans, Eljashivs sons, rum. Han varken åt mat eller drack vatten där i sin sorg över de återvändande fångarnas trolöshet.

7Ett meddelande skickades sedan ut i Juda och Jerusalem att alla som återvänt skulle samlas i Jerusalem. 8Den som inte kom inom tre dagar, i enlighet med ledarnas och de äldstes beslut, skulle få alla sina ägodelar förstörda. Själv skulle han uteslutas ur de hemkomnas gemenskap. 9Inom tre dagar, den tjugonde dagen i nionde månaden, hade alla män från Juda och Benjamin samlats i Jerusalem. Hela folket slog sig ner på platsen framför Guds hus och darrade både för hela ärendets skull, och av regnet. 10Då reste prästen Esra sig upp och talade till dem:

”Ni har varit trolösa genom att gifta er med främmande kvinnor och på det sättet gjort Israels skuld ännu större. 11Bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och gör hans vilja. Ta avstånd från de andra folken i landet och från de främmande kvinnorna.”

12Då svarade hela församlingen med hög röst: ”Vi ska göra som du har sagt. 13Men det är mycket folk här och det är regntid, så vi kan inte stanna här ute. Det här är inte heller något som kan klaras av på en eller två dagar, för vi har syndat mycket. 14Låt därför våra ledare företräda hela församlingen. Låt alla dem i våra städer som har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider tillsammans med de äldste och domarna i varje stad, till dess att vår Guds glödande vrede i detta ärende har vänts bort från oss.”

15De enda som motsatte sig det här var Jonatan, Asaels son, och Jachseja, Tikvas son, och Meshullam och leviten Shabbetaj understödde dem.

Många måste skilja sig

16De som återvänt från fångenskapen gjorde som det föreslagits. Prästen Esra valde ut män som var familjeöverhuvuden, alla namngivna. Den första dagen i nionde månaden satte de sig ner för att undersöka saken. 17Den första dagen i första månaden hade de avslutat genomgången av alla som gift sig med främmande kvinnor.

18Det visade sig att bland prästernas ättlingar hade följande män gift sig med främmande kvinnor:

Av Jeshuas, Josadaks sons, släkt och bröder

Maaseja, Elieser, Jariv och Gedalja.

19De förband sig att skicka iväg sina hustrur och offrade för sin skuld en bagge som skuldoffer.

20Av Immers släkt

Hanani och Sevadja.

21Av Harims släkt

Maaseja, Elia, Shemaja, Jechiel och Ussia.

22Av Pashchurs släkt

Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josavad och Elasa.

23Av leviterna

Josavad, Shimi, Kelaja, som också kallas Kelita, Petachja, Juda och Elieser.

24Av sångarna endast Eljashiv.

Av dörrvaktarna

Shallum, Telem och Uri.

25Av israeliterna i övrigt:

Av Paroshs släkt

Ramja, Jissia, Malkia, Mijamin, Elasar, Malkia, Benaja.

26Av Elams släkt

Mattanja, Sakarja, Jechiel, Avdi, Jeremot och Elia.

27Av Sattus släkt

Eljoenaj, Eljashiv, Mattanja, Jeremot, Savad och Asisa.

28Av Bevajs släkt

Jochanan, Hananja, Sabbaj och Atlaj.

29Av Banis släkt:

Meshullam, Malluk, Adaja, Jashuv, Sheal och Jeremot.

30Av Pachat Moabs släkt

Adna, Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse.

31Av Harims släkt

Elieser, Jishia, Malkia, Shemaja, Simon, 32Benjamin, Malluk och Shemarja.

33Av Hashums släkt

Mattenaj, Mattatta, Savad, Elifelet, Jeremaj, Manasse och Shimi.

34Av Banis släkt

Maadaj, Amram, Uel, 35Benaja, Bedja, Keluhu, 36Vanja, Meremot, Eljashiv, 37Mattanja, Mattenaj, Jaasaj.

38Av Binnujs släkt

Shimi, 39Shelemja, Natan, Adaja, 40Maknadvaj, Shashaj, Sharaj, 41Asarel, Shelemja, Shemarja, 42Shallum, Amarja och Josef.

43Av Nebos ätt

Jeiel, Mattitja, Savad, Sevina, Jaddaj, Joel och Benaja.

44Alla dessa hade gift sig med främmande kvinnor, och en del av dem hade även fött barn.