2. Mose 12 – HOF & APSD-CEB

Hoffnung für Alle

2. Mose 12:1-51

Das Passahfest

1Noch in Ägypten sagte der Herr zu Mose und Aaron:

2»Dieser Monat soll für euch von nun an der erste Monat des Jahres sein. 3Richtet den Israeliten aus: Am 10. Tag dieses Monats soll jeder für seine Familie ein Lamm auswählen. 4Wenn eine Familie zu klein ist, um ein ganzes Lamm zu essen, soll sie sich mit ihren nächsten Nachbarn zusammentun. Teilt es euch so ein, dass genug Fleisch für alle da ist, aber auch nichts davon übrig bleibt. 5Sucht einjährige, männliche Tiere ohne Fehler aus; es können Schafe oder Ziegen sein.

6Bis zum 14. Tag des 1. Monats müsst ihr sie gesondert halten. Dann sollen alle, die zur Gemeinschaft der Israeliten gehören, die ausgewählten Lämmer in der Abenddämmerung schlachten. 7Sie sollen etwas vom Blut der Tiere in einer Schale auffangen und es an die Pfosten und den oberen Türbalken der Häuser streichen, in denen sie das Lamm essen. 8Noch in derselben Nacht müssen sie das Fleisch über dem Feuer braten. Dazu sollen sie bittere Kräuter essen und Brot, das ohne Sauerteig gebacken ist. 9Ihr dürft das Fleisch nicht roh oder gekocht verzehren; es muss über dem Feuer gebraten sein, und zwar das ganze Tier mit Kopf, Unterschenkeln und Innereien. 10Lasst nichts bis zum nächsten Morgen übrig, sondern verbrennt das restliche Fleisch! 11Beeilt euch beim Essen! Ihr sollt für die Reise angezogen sein, Schuhe tragen und eure Wanderstöcke in der Hand halten. So feiert ihr das Passahfest – ein Fest für mich, den Herrn.

12In dieser Nacht werde ich durch Ägypten gehen und in jeder Familie den ältesten Sohn töten und auch jedes erstgeborene männliche Tier. Ich werde mein Urteil an allen Göttern Ägyptens vollstrecken, denn ich bin der Herr! 13Das Blut an den Türpfosten eurer Häuser aber wird ein Zeichen sein, das euch schützt. Wenn ich das Blut sehe, will ich euch verschonen. Ich werde die Ägypter strafen, doch an euch wird das Unheil vorübergehen.12,13 Passah klingt im Hebräischen ähnlich wie das Wort für »vorübergehen«, so dass der Name des Festes auf die Ereignisse in der ersten Passahnacht anspielt und an die Rettung Israels erinnert. 14Das sollt ihr niemals vergessen! Darum feiert jedes Jahr an diesem Tag ein Fest für mich, den Herrn! Dies gilt jetzt und für alle kommenden Generationen.«

Das Fest der ungesäuerten Brote

15»Vom Abend des Passahfestes an sollt ihr sieben Tage lang nur Brot essen, das ohne Sauerteig gebacken wurde! Entfernt schon vorher alle Sauerteigreste aus euren Häusern! Wer in diesen sieben Tagen doch etwas isst, das Sauerteig enthält, hat sein Leben verwirkt. Er muss aus dem Volk Israel ausgeschlossen werden. 16Versammelt euch am ersten und am siebten Tag zu einem heiligen Fest! An diesen beiden Tagen sollt ihr nicht arbeiten; ihr dürft nur eure Mahlzeiten zubereiten. 17So müsst ihr das Fest der ungesäuerten Brote feiern, denn genau an dem Tag, an dem die Festwoche beginnt, habe ich eure Stammesverbände aus Ägypten herausgeführt. Darum sollt ihr diesen Tag Jahr für Jahr feiern, jetzt und in allen kommenden Generationen. 18Esst im 1. Monat vom Abend des 14. bis zum Abend des 21. Tages nur ungesäuertes Brot! 19Sieben Tage lang dürft ihr keinen Sauerteig in euren Häusern haben. Wer etwas Sauerteighaltiges isst, hat sein Leben verwirkt. Er darf nicht länger zur Gemeinschaft eures Volkes gehören, ganz gleich ob er ein Israelit oder ein Fremder ist. 20Esst also kein Brot und auch nichts anderes, das mit Sauerteig gebacken wurde, sondern nur ungesäuerte Lebensmittel, wo immer ihr wohnt!«

Das zehnte Strafgericht: die Tötung der Erstgeborenen

21Dann rief Mose die Sippenoberhäupter der Israeliten und befahl: »Geht los, sucht euch je nach der Größe eurer Familien eines oder mehrere Lämmer aus und schlachtet sie als Passahopfer! 22Fangt das Blut in einer Schale auf, taucht ein Büschel Ysop hinein und streicht das Blut an den oberen Balken und an die beiden Pfosten eurer Haustüren. Bis zum nächsten Morgen darf niemand von euch sein Haus verlassen! 23Wenn der Herr durchs Land geht, um die Ägypter zu töten, und das Blut an den Pfosten und Balken sieht, wird er an diesen Türen vorübergehen; er wird dem Todesengel nicht erlauben, in eure Häuser einzudringen und euch zu töten.

24Haltet euch für immer an den Brauch dieses Festes; er gilt für euch und alle eure Nachkommen! 25Wenn ihr in das Land kommt, das euch der Herr versprochen hat, sollt ihr auch dort diesen Brauch bewahren. 26Eure Kinder werden euch einst fragen, was dieses Fest bedeutet; 27dann erklärt ihnen: ›Dies ist das Passahopfer, das wir dem Herrn darbringen. Denn als er damals die Ägypter tötete, ging er an unseren Häusern vorüber und verschonte uns.‹«

Da warfen sich die Israeliten nieder und beteten Gott an. 28Dann gingen sie nach Hause und bereiteten alles vor, wie der Herr es ihnen durch Mose und Aaron befohlen hatte.

29Um Mitternacht tötete der Herr alle erstgeborenen Söhne der Ägypter, angefangen beim ältesten Sohn des Pharaos auf dem Königsthron bis hin zum ältesten Sohn eines Häftlings im Gefängnis; auch jedes erstgeborene männliche Tier ließ er sterben. 30Der Pharao wachte auf, seine Hofbeamten fuhren aus dem Schlaf, ja, ganz Ägypten schreckte hoch in dieser Nacht. Überall im Land hörte man lautes Klagen und Weinen. Es gab kein Haus ohne einen Toten!

31Noch in derselben Nacht ließ der Pharao Mose und Aaron rufen und sagte zu ihnen: »Zieht so schnell wie möglich los und verlasst unser Land, ihr und die anderen Israeliten! Geht und opfert dem Herrn, wie ihr es verlangt habt! 32Nehmt eure Ziegen- und Schafherden mit, auch eure Rinder, ganz wie ihr wollt! Nur zieht los und bittet euren Gott auch um Segen für mich!« 33Die Ägypter drängten die Israeliten zur Eile, damit sie schleunigst das Land verließen. »Wenn ihr noch länger hierbleibt«, sagten sie, »kommen wir alle um!«

Die Israeliten verlassen Ägypten

34Die Israeliten nahmen ihre Backschüsseln mit dem ungesäuerten Teig, schlugen sie in ihre Gewänder ein und trugen sie auf den Schultern. 35Auf Moses Befehl hatten sie sich von den Ägyptern silberne und goldene Schmuckstücke und Gefäße sowie schöne Gewänder geben lassen. 36Der Herr hatte dem Volk Israel ein so großes Ansehen bei den Ägyptern verschafft, dass sie auf ihre Bitten eingegangen waren. So nahmen die Israeliten von den Ägyptern reiche Beute mit.

37Sie brachen auf und zogen zu Fuß von Ramses nach Sukkot; es waren etwa 600.000 Männer mit ihren Frauen und Kindern. 38Auch viele Nichtisraeliten verließen mit ihnen das Land. Die Israeliten nahmen ihre großen Ziegen-, Schaf- und Rinderherden mit. 39Unterwegs backten sie aus dem ungesäuerten Teig, den sie mitgenommen hatten, Fladenbrote. Weil man sie so plötzlich aus Ägypten vertrieben hatte, war keine Zeit geblieben, den Teig durchsäuern zu lassen und sich mit Proviant zu versorgen.

40Insgesamt hatten die Israeliten 430 Jahre in Ägypten gelebt. 41Auf den Tag genau nach 430 Jahren zogen alle Stammesverbände, die zum Volk Gottes gehörten, aus Ägypten fort. 42In dieser Nacht hielt der Herr selbst Wache, um sein Volk sicher aus Ägypten herauszuführen. Darum sollen alle kommenden Generationen der Israeliten in der Passahnacht dem Herrn zu Ehren wachen.

Vorschriften für das Passahfest

43Der Herr sagte zu Mose und Aaron: »Für das Passahfest gebe ich euch folgende Anordnungen:

Grundsätzlich gilt, dass Ausländer nicht am Passahmahl teilnehmen dürfen. 44Wenn ihr aber einen ausländischen Sklaven gekauft und ihn beschnitten habt, dann darf er von dem Lamm essen. 45Fremde, die nur vorübergehend bei euch leben und sich nicht eurem Volk anschließen, dürfen jedoch nicht an der Mahlzeit teilnehmen. Dasselbe gilt für ausländische Lohnarbeiter.

46Ihr müsst das Passahlamm in demselben Haus essen, in dem ihr es zubereitet habt. Bringt nichts von seinem Fleisch nach draußen und zerbrecht ihm keinen einzigen Knochen! 47Die ganze Gemeinschaft der Israeliten soll das Passahfest feiern. 48Wenn jemand, der aus dem Ausland stammt und bei euch lebt, mir zu Ehren mitfeiern will, soll er jeden Mann und jeden Jungen in seinem Haus beschneiden lassen. Dann gehört er auch zu eurem Volk und kann wie jeder andere Israelit am Fest teilnehmen. Ein Unbeschnittener aber darf auf keinen Fall vom Passahlamm essen. 49Für die Einheimischen und für die Fremden, die sich euch angeschlossen haben, soll ein und dasselbe Recht gelten.«

50Die Israeliten folgten den Weisungen, die Mose und Aaron vom Herrn empfangen hatten. 51An diesem Tag führte der Herr die Israeliten nach Stammesverbänden geordnet aus Ägypten fort.

Ang Pulong Sa Dios

Exodus 12:1-51

Ang Paglabay sa Anghel

1Unya miingon ang Ginoo kang Moises ug kang Aaron didto sa Ehipto, 2“Gikan karon, kini nga bulan mao na ang unang bulan sa tuig alang kaninyo. 3Ipahibalo ninyo sa tibuok katilingban sa Israel nga sa ikanapulo nga adlaw niining bulana, ang matag pamilya mag-andam ug usa ka nating karnero o nating kanding. 4Kon ang usa ka pamilya gamay ra ug dili makahurot ug usa ka karnero, bahinon nila kini sa ilang silingan sumala sa gidaghanon sa matag pamilya ug sumala sa makaon sa matag tawo. 5Kinahanglan nga ang kanding o karnero nga inyong pilion laki nga usa pa ka tuig ug walay depekto. 6Atimanon ninyo kini hangtod sa kilomkilom sa ika-14 nga adlaw sa bulan diin ihawon sa tibuok katilingban sa Israel kining mga mananapa. 7Unya magkuha kamo ug dugo niini ug ipahid ninyo sa ibabaw ug sa isigka-kilid sa pultahan sa mga balay nga kan-an ninyo sa mga karnero. 8Nianang gabhiona, magkaon kamo ug sinugba nga karnero, pait nga mga tanom, ug pan nga walay patubo. 9Ayaw ninyo kan-a nga hilaw o sinabwan ang karne sa karnero; isugba ninyo kini nga tibuok uban ang ulo, tiil, ug ang mga bahin nga anaa sa sulod sa ginhawaan. 10Hutda ninyo kinig kaon, ug ayaw ninyog pabuntagi. Kon may mahibilin man gayod sa buntag, sunoga ninyo kini. 11Sa pagkaon ninyo niini, kinahanglan nga nagsul-ob na kamo sa inyong bisting panglakaw ug sa inyong mga sandalyas, ug nagagunit sa inyong baston. Dalia ninyo kini pagkaon. Mao kini ang Pista sa Paglabay sa Anghel nga saulogon ninyo sa pagpasidungog kanako.

12“Niana gayong gabhiona molabay ako sa Ehipto ug pamatyon ko ang tanang kamagulangang anak nga mga lalaki sa mga Ehiptohanon, lakip ang tanang unang laki nga anak sa ilang mga kahayopan. Silotan ko ang tanang dios sa Ehipto. Ako mao ang Ginoo. 13Ang dugo nga gipahid ninyo sa isigka-kilid sa inyong mga pultahan mao ang akong ilhanan kon asa nga mga balay ang inyong ginapuy-an. Kon makita ko ang dugo, labyan ko lang kamo, ug dili kamo maunsa inigsilot ko sa Ehipto.

14“Kinahanglan hinumdoman ninyo kana nga adlaw. Sauloga ninyo kana kada tuig ingon nga pista sa pagpasidungog kanako. Kini nga mga tulumanon kinahanglan nga tumanon ninyo hangtod sa umaabot nga mga henerasyon. 15Sulod sa pito ka adlaw kinahanglan pan nga walay patubo ang inyong kan-on. Sa una gayod nga adlaw, kuhaa ninyo ang tanang patubo diha sa inyong mga balay, kay si bisan kinsa nga mokaon ug pan nga may patubo gikan sa unang adlaw hangtod sa ikapitong adlaw, dili isipon nga sakop sa Israel. 16Sa unang adlaw ug sa ikapitong adlaw, pagtigom kamo sa pagsimba kanako. Ayaw kamo pagtrabaho nianang adlawa gawas lang sa pag-andam sa inyong kan-on. Mao lang kana ang mahimo ninyong buhaton.

17“Sauloga ninyo ang Pista sa Pan nga Walay Patubo, kay magpahinumdom kini kaninyo sa adlaw nga gipagawas ko ang inyong mga tribo gikan sa Ehipto. Sauloga ninyo kini hangtod sa hangtod isip tulumanon bisan sa umaabot ninyo nga henerasyon. 18Magsugod kamo sa pagsaulog niini gikan sa kilomkilom sa ika-14 nga adlaw sa unang bulan hangtod sa gabii sa ika-21 nga adlaw, ug kinahanglan nga pan nga walay patubo ang inyong kan-on. 19Sulod sa pito ka adlaw, kinahanglan walay patubo nga makita diha sa inyong mga balay. Si bisan kinsa nga mokaon ug pan nga may patubo, Israelinhon man o langyaw, dili isipon nga sakop sa katilingban sa Israel. 20Ayaw gayod kamo pagkaon ug bisan unsa nga may patubo sa panahon nianang pista, bisan asa pa kamo magpuyo.”

21Unya gipatawag ni Moises ang tanang tigdumala sa Israel ug giingnan, “Ingna ang tanan ninyong mga pamilya, nga magkuha sila ug karnero o kanding ug ihawon nila sa pagsaulog sa Pista sa Paglabay sa Anghel. 22Unya pagkuha kamo ug pungpong sa isopo ug ituslob kini sa dugo nga anaa sa palanggana ug ipahid sa ibabaw ug sa isigka-kilid sa inyong mga pultahan. Walay mogawas sa inyong balay hangtod magbuntag 23kay molabay ang Ginoo sa Ehipto sa pagpamatay sa mga kamagulangang anak nga lalaki sa mga Ehiptohanon. Apan kon makita sa Ginoo ang dugo sa ibabaw ug sa isigka-kilid sa inyong mga pultahan, molabay lang siya sa inyong mga balay ug dili niya tugotan ang Tiglaglag nga mosulod sa inyong mga balay aron sa pagpamatay. 24Kini nga tulumanon kinahanglan tumanon ninyo ug sa inyong mga kaliwat hangtod sa hangtod. 25Padayona ninyo ang paghimo niini nga seremonya kon mosulod na kamo sa yuta nga gisaad sa Ginoo nga ihatag kaninyo. 26Ug kon mangutana ang inyong mga anak kon unsa ang buot ipasabot niini nga seremonya, 27mao kini ang inyong itubag: ‘Pista kini sa Paglabay sa Anghel nga ginasaulog sa pagpasidungog sa Ginoo, kay milabay lang siya sa mga balay sa mga Israelinhon didto sa Ehipto sa dihang gipamatay niya ang kamagulangang anak nga lalaki sa mga Ehiptohanon.’ ”

Unya miluhod ang mga Israelinhon ug misimba sa Ginoo. 28Ug gihimo nila ang gisugo sa Ginoo kang Moises ug kang Aaron.

29Sa pagkatungang gabii, gipamatay sa Ginoo ang tanang mga kamagulangang anak nga lalaki sa Ehipto, gikan sa kamagulangan sa hari, nga mao ang mopuli sa trono, hangtod sa kamagulangan sa mga piniriso. Ug gipamatay usab niya ang tanang unang laki nga anak sa mga kahayopan. 30Niadtong gabhiona nakamata ang hari ug ang tanan niyang opisyal ug ang tanang Ehiptohanon. Ug madunggan ang hilabihang pagminatay ug hilak sa Ehipto, kay wala gayoy balay nga walay patay.

31Niadtong gabhiona, gipatawag sa hari si Moises ug si Aaron ug giingnan, “Sige, panglakaw na kamo! Biyai na ninyo ang akong nasod. Lakaw na kamo uban sa mga Israelinhon ug pagsimba sa Ginoo, sumala sa inyong gihangyo. 32Dad-a ninyo ang inyong kahayopan, sumala sa inyong gihangyo, ug lakaw na kamo. Apan pag-ampo usab nga kaloy-an ako!”

33Gipadali ug pahawa sa mga Ehiptohanon gikan sa ilang nasod ang mga Israelinhon, kay ingon nila, “Kon dili kamo mohawa, mangamatay kaming tanan!” 34Busa gidala sa mga Israelinhon ang ilang mga minasa nga harina nga wala pay patubo nga nasulod sa sudlanan. Giputos nila kini sa ilang mga bisti ug gipas-an. 35Gihimo sa mga Israelinhon ang giingon kanila ni Moises nga mangayo sa mga Ehiptohanon ug mga alahas nga plata ug bulawan, ug mga bisti. 36Gibut-an sa Ginoo nga mahimong maayo ang mga Ehiptohanon ngadto sa mga Israelinhon, busa gihatag sa mga Ehiptohanon ang ilang gipangayo. Niining paagiha, gikuhaan nila ug mga kabtangan ang mga Ehiptohanon.

37Milakaw ang mga Israelinhon gikan sa Rameses paingon sa Sucot. Mga 600,000 tanan ka lalaki, walay labot sa mga babaye ug mga bata. 38Daghan usab nga mga langyaw ang nanguban kanila, ug daghan usab nga kahayopan ang ilang gidala. 39Giluto nila ang minasang harina nga walay patubo nga ilang dala gikan sa Ehipto. Wala nila kini mabutangi ug patubo kay gipadali-dali sila ug pahawa sa mga Ehiptohanon ug wala na silay panahon sa pag-andam sa ilang pagkaon.

40Mikabat ug 430 ka tuig ang gidugayon sa pagpuyo sa mga Israelinhon didto sa Ehipto. 41Sa kataposang gayod nga adlaw sa ika-430 ka tuig mibiya ang tanan nga tribo sa katawhan sa Ginoo gikan sa Ehipto. 42Niadtong gabii nga mibiya gikan sa Ehipto ang mga Israelinhon, nagtukaw ang Ginoo sa pagbantay kanila. Busa sa gabii usab sa samang adlaw sa matag tuig, magatukaw usab ang mga Israelinhon sa pagpasidungog sa Ginoo, ug pagahimuon nila kini bisan sa umaabot nga henerasyon.

Ang mga Tulumanon bahin sa Pista sa Paglabay sa Anghel

43Miingon ang Ginoo kang Moises ug kang Aaron, “Mao kini ang mga tulumanon bahin sa Pista sa Paglabay sa Anghel:

“Ang mga langyaw kinahanglan dili moapil ug kaon sa pagkaon nga giandam alang niini nga pista. 44Makakaon sa pagkaon ang tanang ulipon nga pinalit kon natuli na sila, 45apan dili makakaon ang mga sinuholan nga trabahante ug ang mga dumuduong. 46Kinahanglan kan-on kini sulod sa balay diin kini giandam. Ayaw gayod dad-a ang karne gawas sa balay, ug ayaw balia ang bukog niini. 47Kinahanglan saulogon kini sa tibuok katilingban sa Israel.

48“Kon may langyaw nga nagapuyo uban kaninyo nga gustong magsaulog sa Pista sa Paglabay sa Anghel sa pagpasidungog sa Ginoo, kinahanglan tulion una ang tanang mga lalaki nga anaa sa iyang panimalay. Unya makaapil siya sa pagsaulog nga daw usa ka Israelinhon. Dili gayod mahimong makaapil ang tawo nga wala matuli. 49Kini nga tulumanon alang sa tanan—sa mga Israelinhon ug sa mga langyaw nga nagapuyo uban kaninyo.” 50Gihimo sa tanang Israelinhon ang gisugo sa Ginoo kang Moises ug kang Aaron. 51Ug niadto gayong adlawa gipagawas sa Ginoo ang tibuok katawhan sa Israel gikan sa Ehipto.