1O Ginoo, dumduma kon ano ang natabo sa amon. Tan-awa ang amon kahuy-anan. 2Ang amon mga duta kag mga balay ginkuha sang mga taga-iban nga lugar. 3Nangin ilo kami, kag ang amon mga iloy nangin balo. 4Kinahanglan pa namon nga baklon ang tubig nga amon ginainom kag ang kahoy nga amon ginagatong. 5Ginapaobra kami nga daw sa mga sapat nga ginagutahan. Kag wala gid kami ginapapahuwaya. 6Nagpasakop kami sa mga taga-Egipto kag taga-Asiria agod lang may pagkaon kami. 7Nagpakasala ang amon mga katigulangan nga patay na subong, kag kami ang nagaantos tungod sang ila sala. 8Ginadumalahan kami sang mga ulipon kag wala sing may makahilway sa amon sa ila mga kamot. 9Sa amon pagpangita sang pagkaon nabutang sa peligro ang amon kabuhi sa mga armado nga mga tawo sa kamingawan. 10Ginahilanat kami sa puwerte nga kagutom, kag ang amon lawas daw hurnohan kainit. 11Ginpanglugos ang amon mga asawa kag mga anak nga babayi sa Zion kag sa mga banwa sang Juda. 12Ginbitay sa kamot ang amon mga pangulo, kag wala pagtahura ang amon mga tigulang. 13Ang amon mga pamatan-on nga mga lalaki ginpilit nga maggaling nga daw mga ulipon, kag ang mga kabataan nagakaladusmo sa pagpas-an sang mabug-at nga mga kahoy. 14Ang mga tigulang wala na nagapungko sa puwertahan sang siyudad sa paghatag sang laygay, kag ang pamatan-on nga mga lalaki wala na nagatukar sang sunata. 15Wala na kami sang kalipay. Imbes nga magsinaot kami, nagapangasubo kami. 16Wala na ang amon kadungganan. Kaluluoy kami, tungod kay nakasala kami. 17Tungod sini nagasakit ang amon balatyagon kag nagapalangdulom ang amon panulok. 18Kay mamingaw na ang Bukid sang Zion, kag ginalagawan na lang ini sang talunon nga mga ido.5:18 talunon nga mga ido: sa English, jackals.
19O Ginoo, nagahari ka sa wala sing katapusan. Ang imo paghari nagapadayon hasta san-o. 20Ngaa permi mo kami ginakalimtan? Ngaa ginsikway mo kami sing malawig? 21O Ginoo, pabalika kami sa imo kag magabalik kami. Ibalik sa amon ang amon maayo nga kahimtangan sang una. 22Sobra na bala ang imo kaakig sa amon nga ginsikway mo na gid kami?
Femte sången: folkets bön
1Herre, kom ihåg allt som drabbat oss!
Se vår förnedring!
2Vår egendom har beslagtagits av främlingar,
våra hus ägs nu av utlänningar.
3Vi har blivit faderlösa barn,
våra mödrar är som änkor.
4Vi måste betala för vattnet vi dricker,
och vår ved får vi köpa.
5Våra förföljare är alldeles inpå oss,
vi är uttröttade men får ingen vila.
6Vi har gett oss under Egypten och Assyrien
för att få bröd att mätta oss med.
7Våra förfäder syndade och finns inte mer,
vi får bära deras skuld.
8Slavar härskar över oss,
och det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
9Med risk för livet hämtar vi vårt bröd,
för svärdet härjar i öknen.
10Vår hud glöder som en ugn,
vi är febriga av hunger.
11De har kränkt kvinnorna i Sion
och flickorna i städerna i Juda.
12Furstarna har de hängt,
och de äldste visas ingen respekt.
13Unga män sliter vid kvarnstenarna,5:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant …bär på kvarnstenar, men enligt Septuaginta: De utvalda gråter högt….
pojkar dignar under bördor av ved.
14De gamla samlas inte längre i stadsporten,
och de ungas musik har upphört.
15Glädjen är borta ur våra hjärtan,
vår dans har vänts till sorg.
16Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss som syndade så!
17Därför är vårt hjärta så tungt,
därför har våra ögon blivit skumma.
18Sions berg ligger öde,
schakaler strövar omkring där.
19Men du, Herre, regerar för evigt,
din tron består från generation till generation.
20Varför har du glömt oss för alltid,
övergett oss för resten av livet?
21För oss åter till dig, Herre, så att vi får återvända!
Låt allting bli återställt som det var förut,
22om du inte helt har förkastat oss
och är så vred på oss.
