Ginkibon ang Jerusalem sang Iya mga Kaaway
1“Mga kaliwat ni Benjamin, magpalagyo kamo kag magpanago! Maghalin kamo sa Jerusalem! Patunuga ang budyong sa Tekoa kag maghatag sang senyales sa Bet Hakerem. Kay magaabot ang puwerte nga kalaglagan halin sa aminhan. 2Gub-on ko ang matahom nga siyudad sang Zion.6:2 siyudad sang Zion: sa literal, anak nga babayi sang Zion. 3Palibutan ini sang mga kumander kag sang ila mga soldado.6:3 mga kumander kag sang ila mga soldado: sa literal, mga manugbantay kag sang ila mga kasapatan. Magapatindog sila sang ila mga tolda sa palibot sini kag didto sila magapuwesto. 4Magasiling ang mga kumander, ‘Magpreparar kamo sa pagsalakay sa Jerusalem. Salakayon naton sila sa udto.’ Pero sang hapon na, magasiling ang mga kumander, ‘Sayang, nagahinunod na ang adlaw kag nagadulom na. 5Gani magsalakay na lang kita sa gab-i kag gub-on naton ang mabakod nga mga parte sang sini nga siyudad.’ ”
6Amo ini ang ginasiling sang Ginoo nga Makagagahom: “Mag-utod kamo sang mga kahoy nga pangwasak sa mga pader sang Jerusalem, kag magtumpok kamo sang duta sa kilid sang pader agod mataklas ninyo ini. Dapat silutan na ini nga siyudad, kay lapnag na sa sini nga lugar ang pagpamigos. 7Pareho sang isa ka tuburan nga padayon ang pag-ilig sang tubig, padayon man ang iya paghimo sang kalautan. Permi mabatian sa sini nga siyudad ang pagpamintas kag pagpanglaglag. Ang iya balatian kag mga pilas amo permi ang akon makita. 8Paandam ini sa imo, Jerusalem, kag kon indi ka pa magpamati, magatalikod gid ako sa imo; kag himuon ko ang imo duta nga mamingaw, nga wala na sing may mag-estar dira.”
9Amo pa gid ini ang ginasiling sang Ginoo nga Makagagahom: “Ang mabilin nga buhi sa Israel ipasipot ko sa mga kaaway, pareho sang pagsipot sang manugpupo sang ubas. Ginatan-aw niya liwat ang mga sanga sini kag ginakuha ang nabilin nga mga bunga.”
10Pero sin-o bala, Ginoo, ang akon paandaman? Sin-o ang mamati sa akon? Gintakpan nila ang ila mga dulunggan para indi sila makabati. Ginakangil-aran nila ang pulong sang Ginoo, gani indi sila luyag magpamati. 11Puwerte man ang akon kaakig pareho sa Ginoo kag indi ko na gid mapunggan.
Nagsiling ang Ginoo, “Ipaagom ang akon kaakig bisan sa mga kabataan nga nagahampang sa dalan, sa mga pamatan-on nga lalaki nga nagatilipon, sa mga bana kag mga asawa, kag pati sa mga tigulang na gid. 12Ang ila mga balay igahatag sa iban, pati ang ila mga uma kag mga asawa. Matabo ini kon silutan ko na ang mga katawhan nga nagaestar sa sini nga duta. Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini.
13“Halin sa pinakakubos hasta sa pinakadungganon, nagapangdaya sila agod makakuwarta. Bisan mga propeta kag mga pari nagapangdaya man. 14Wala nila ginabulong sing seryuso ang pilas sang akon katawhan, bisan grabe na ini. Nagasiling sila nga maayo ang tanan bisan pa nga indi maayo. 15Nahuya bala sila sa ila makangilil-ad nga batasan? Wala! Kay wala na sila sing huya! Wala na gani sila nagapanghilaw-hilaw. Gani malaglag sila pareho sa iban. Mapukan sila sa tion nga silutan ko sila. Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini.”
16Amo pa gid ini ang ginasiling sang Ginoo: “Magtindog kamo sa ginsang-an sang mga dalan kag mag-usisa sing maayo. Magpamangkot kamo kon diin ang daan kag maayo nga alagyan, kag didto kamo mag-agi. Kag makaangkon kamo sang kalinong. Pero nagsiling kamo, ‘Indi kami mag-agi dira.’ 17Nagpili ako sang mga manugbantay sa pagsiling sa inyo, ‘Pamatii ninyo ang pagtunog sang budyong bilang paandam.’ Pero nagsiling kamo, ‘Indi kami mamati.’
18“Gani magpamati kamo nga mga nasyon. Panilagi ninyo ang akon katawhan kon ano ang matabo sa ila. 19Pamati, O kalibutan! Magapadala ako sang kalaglagan sa sini nga mga tawo bilang silot sa ila malaot nga mga plano. Kay wala sila nagpamati sa akon mga pulong kag ginsikway nila ang akon kasuguan. 20Baliwala sa akon ang ginahalad nila nga insenso nga halin pa sa Sheba, ukon ang mga pahamot nga naghalin pa sa malayo nga lugar. Indi ko pagbatunon ang ila mga halad nga ginasunog. Ang ila mga halad wala makapalipay sa akon. 21Gani ako, ang Ginoo, nagasiling nga magabutang ako sang makapalaglag sa sini nga mga tawo. Tungod sini, malaglag ang mga amay kag mga bata nga lalaki, pati mga mag-abyan kag magkaingod.”
22Amo pa gid ini ang ginasiling sang Ginoo: “Tan-awa, may mga soldado nga nagapadulong halin sa duta sa aminhan, isa ka gamhanan nga nasyon halin sa malayo gid nga lugar6:22 malayo gid nga lugar: sa literal, pinakapunta sang kalibutan. nga handa sa pagsalakay. 23Armado sila sang mga pana kag bangkaw. Mga mapintas sila kag wala sing kaluoy. Ang ila gahod pareho sang mabaskog nga balod samtang nagasakay sila sa ila mga kabayo. Magaabot sila nga handa sa pagsalakay sa inyo nga mga pumuluyo sang Zion.”6:23 mga pumuluyo sang Zion: sa literal, anak nga babayi sang Zion.
24Nakabati kami sang balita parte sa sina nga mga soldado kag nagpalamuypoy ang amon mga kamot. Kahadlok kag kasakit ang amon nabatyagan pareho sang pagpasakit sang babayi nga manugbata. 25Indi kamo magkadto sa mga uma ukon maglakat sa mga dalan, kay may mga kaaway nga handa sa pagpatay sa aton. Makahaladlok bisan diin sa palibot naton. 26Mga kasimanwa, magsuksok kamo sang sako kag magligid sa abo sa pagpakita sang inyo pagpangasubo. Magpangasubo kamo sing tudo nga daw sa napatay ang inyo bugtong nga anak nga lalaki. Kay gulpi lang nga magsalakay ang manuglaglag sa aton.
27Nagsiling ang Ginoo sa akon, “Ginhimo ko ikaw nga daw manugtesting sang metal agod matestingan mo ang pagginawi sang akon katawhan. 28Tanan sila mga rebelde kag mga matig-a sing ulo, pareho katig-a sang saway kag salsalon. Ang ila ginahimo amo ang pagpakalain kag pagpanunto sa iban. 29Ginapainit sing tudo ang hurnohan para mapapuraw ang pilak. Pero wala sing pulos ang pagpapuraw sa akon katawhan, kay ang mga malaot wala gihapon makuha. 30Pagatawgon sila nga ‘Ginsikway nga Pilak’ kay ginsikway ko sila.”
1Fly, sätt er i säkerhet,
ni folk från Benjamin,
fly från Jerusalem!
Blås i horn i Tekoa!
Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem.
En olycka hotar från norr,
och en stor förödelse.
2Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3Herdarna kommer mot henne
med sina hjordar.
De ska slå upp sina tält runt omkring henne
och dela upp åt sig var sin betesmark.”
4”Gör er beredda till strid mot henne!
Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid!
Men ve oss!
Dagen lider redan mot sitt slut,
och kvällsskuggorna blir längre.
5Kom, låt oss gå till anfall i natt
och förstöra hennes fästningar!”
6För så säger härskarornas Herre:
”Hugg ner träd och bygg vallar
mot Jerusalem.
Denna stad ska straffas.6:6 Grundtextens innebörd är osäker.
Den är full av förtryck.
7Som en brunn flödar av vatten
så flödar dess ondska fram.
Där ljuder ekot av våld och förödelse.
Sår och slag har jag ständigt framför mig.
8Ta varning, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig bort ifrån dig
och gör dig till en öde plats
där ingen kan bo.”
9Så säger härskarornas Herre:
”Låt dem skörda en efterskörd,
som från en vingård,
en rest av Israel.
Räck ut din hand,
plocka bort druvorna,
som druvplockaren gör.”
10Till vem ska jag tala,
vem ska jag vittna för,
så att de lyssnar?
Deras öron är tillslutna,
och de kan inte höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
och de bryr sig inte om det.
11Jag är uppfylld av Herrens vrede.
Jag orkar inte hålla inne med den.
”Töm ut den över barnen på gatan,
över unga män som samlats,
både man och kvinna ska drabbas,
liksom den gamle, den åldrade.
12Andra ska överta deras hus,
deras åkrar och hustrur.
Jag ska räcka ut min hand
mot invånarna i landet, säger Herren.
13Från den minste till den störste
är de alla giriga,
till och med profeter och präster bedrar.
14De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
Men ingenting är väl.
15Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.”
16Så säger Herren:
”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
så ska ni finna ro för era själar.
Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
17Jag tillsatte vakter över er och sa:
’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
’Nej, vi vill inte lyssna!’
18Lyssna därför, alla folk,
ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem!6:18 Grundtextens innebörd är osäker.
19Lyssna, jord:
Jag ska låta olycka komma över detta folk,
frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
utan har förkastat min lag.
20Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
och era slaktoffer behagar mig inte.”
21Herren säger därför:
”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
grannar och vänner,
och de ska förgås.”
22Så säger Herren:
”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
23De är beväpnade med båge och lans,
de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
mot dig, dotter Sion.”
24Vi har hört ryktet om dem,
och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
och våndas som en kvinna som ska föda barn.
25Gå inte ut på de öppna fälten,
och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
och skräck på alla håll.
26Du dotter, mitt folk,
klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.
27”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
28Alla är hårdnackade upprorsmakare,
som förtalar
och är som koppar och järn,
allesammans fördärvade.
29Blåsbälgen pumpar intensivt
för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
Det onda kan inte renas bort.
30Förkastat silver kallas de,
för Herren har förkastat dem.”
