1Mga anak, pamatii ninyo sing maayo ang mga pagtadlong sang inyo amay sa inyo pamatasan, agod may matun-an kamo. 2Maayo ang akon ginatudlo, gani indi ninyo ini pag-ibaliwala. 3Sang bata pa gid ako sa poder sang akon amay, paborito4:3 paborito: ukon, bugtong nga anak. ako sang akon iloy. 4Gintudluan ako sang akon amay. Siling niya sa akon, “Hupti sa imo tagipusuon ang mga ginatudlo ko sa imo. Tumana ang mga sugo ko sa imo agod padayon ka nga magakabuhi. 5Tinguhai nga makaangkon ka sang kaalam kag pag-intiendi. Indi pagkalimti ang mga ginasiling ko sa imo, kag indi ka magbiya sa sini. 6Indi pag-isikwaya ang kaalam, kundi hatagi ini sing importansya, kay magatipig ini sa imo. 7Ang kaalam ukon ang pag-intiendi amo ang pinakaimportante sa tanan, gani tinguhaan mo gid nga maangkon mo ini bisan maubos ang tanan mo nga pagkabutang.4:7 gani tinguhaan mo… pagkabutang: ukon, gani bisan ano man ang imo ginaangkon, tinguhaan mo gid nga maangkon ang kaalam kag ang pag-intiendi. 8Pakamahala kag batuna ang kaalam, kay makahatag ini sa imo sang kadungganan. 9Pareho ini sa korokorona nga mga bulak nga makapatahom sa imo.”
10Anak, pamatii kag batuna ang mga ginasiling ko sa imo, agod magalawig ang imo kabuhi. 11Gintudluan ko na ikaw sang kaalam, kon paano ka magkabuhi sing husto. 12Gani kon sundon mo ini, wala sing may makasablag sa imo pagkabuhi, kag indi ka maano. 13Indi gid pagkalimti ang mga pagtadlong ko sa imo pamatasan; tipigi ini sa imo tagipusuon kay magakabuhi ka sa sini.
14Indi pagsunda ang ginahimo sang mga malaot. 15Likawi gid ina kag magpadayon ka sa imo pagkabuhi nga matarong. 16Kay indi sila makatulog kon indi sila makahimo sang malain ukon makapanglaglag sa iban. 17Ang kalautan kag ang pagpamintas daw pagkaon kag ilimnon para sa ila.
18Ang pagkabuhi sang mga matarong pareho sa pagbutlak sang adlaw nga nagasanag pa gid hasta mag-udto. 19Pero ang pagkabuhi sang mga malaot pareho sa kadulom, kag indi nila mahibaluan kon ano ang kabangdanan sang ila pagkalaglag.
20Anak, pamatii sing maayo ang mga ginatudlo ko sa imo; 21indi gid ini pagkalimti, kundi tipigi ini sa imo tagipusuon. 22Kay nagahatag ini sang maayo nga lawas kag malawig nga kabuhi sa mga nagabaton sini.
23Bantayi sing maayo ang imo hunahuna, kay kon ano ang imo ginahunahuna amo man ang imo kabuhi. 24Indi ka maghambal sing dinaya ukon binutig. 25Isintro ang imo panulok sa maayo. 26Hunahunaa gid sing maayo ang tanan mo nga pagahimuon agod mangin maayo ang resulta sini. 27Magkabuhi ka sing tadlong; likawi ang paghimo sang malaot.
1Lyssna, barn, till er fars förmaningar,
lyssna, så att ni blir förståndiga.
2Jag ger er god lärdom.
Överge inte min undervisning.
3När jag som liten var hos min far,
ett spädbarn, min mors ende son,
4lärde han mig:
”Bevara mina ord i ditt hjärta och håll mina bud,
så kommer du att leva.
5Lär dig vishet och förnuft,
glöm inte vad jag talat och vik inte av från det.
6Förkasta inte visheten, så ska den bevara dig.
Älska den, så ska den beskydda dig.
7Visheten är viktigast, sträva därför efter att bli vis.
Använd allt du äger för att skaffa dig insikt.
8Upphöj visheten, så kommer den att upphöja dig.
Grip om den, så ska den ge dig ära.
9Den kommer att sätta en skön krans på ditt huvud
och ge dig en praktfull krona.”
10Min son, lyssna och ta emot vad jag säger,
så får du ett långt liv.
11Jag lär dig vishetens väg,
jag leder dig på rätta stigar.
12På den vägen ska ingenting kunna hindra dig,
och inte ens om du springer ska du snubbla.
13Håll dig till denna vägledning,
släpp den inte, ta vara på den,
för den är livet för dig!
14Gå inte in på de gudlösas väg
och träd inte in på de ondas stig,
15utan undvik den och gå inte dit,
vänd dig bort och gå din väg.
16De ligger där sömnlösa om de inte fått göra något ont.
De kan inte somna om de inte fått någon på fall.
17De äter ondskans bröd
och dricker våldets vin.
18De rättfärdigas stig är som gryningsljuset,
som blir allt klarare tills fullt dagsljus råder.
19Men de ondas väg är som djupaste mörker,
de vet inte var de snubblar.
20Min son, lyssna till vad jag har att säga!
Lyssna noga till mina ord!
21Släpp dem aldrig ur sikte,
låt dem tränga djupt in i ditt medvetande,
22för de blir till liv för dem som finner dem
och hälsa för hela ens kropp.
23Att du vakar över ditt innersta är viktigare än något annat,
för därifrån utgår livet.
24Tillåt inga falska ord komma ur din mun,
och håll läpparnas svek långt ifrån dig.
25Se rakt fram!
Fäst blicken på det som ligger framför.
26Vaka över dina steg!
Håll dig endast till säkra och stadiga vägar.
27Vik inte av vare sig till höger eller vänster,
håll dina steg borta från det onda.
